Början till en stjärna?

Finns det något så spännande som en valp? Även om jag självfallet vill kunna gå in på en tävlingsplan med Gavi så småningom och bara ösa järnet, så är jag säker på att vägen dit kommer att bli fantastiskt rolig! Grundträning är det som jag gillar bäst! En riktigt bra grundträning underlättar träningen för resten av hundens liv. Och nu står jag inför att träna grunder igen. Vilket jag tycker är helt underbart! Inte bara för att det ska bli spännande att se resultatet utan det ska bli spännande att se om samma tillvägagångssätt för Era fungerar för Gavi. Jag vet vad vi behöver träna på i vallningen och agilityn, men jag har ingen aning om vilka vardagssituationer vi kommer att behöva träna på. Man skulle kunna misstänka att vissa saker kommer att bli svårare med Gavi pga av hans attityd men det kan ju visa sig att det inte kommer att bli besvärligt alls. Vägen till en agilitystjärna är faktiskt inte lång. Om bara 15 månader så står vi ju där på startlinjen på vår första officiella tävling. Och innan dess skulle vi faktiskt kunna hinna med ett VP, beroende på hur mogen han kommer att visa sig vara i fårhagen. Jäklar vad roligt det kommer att bli! Först kommer jag dock att behöva bromsa mig själv så att jag inte överanstränger den lilla valpen. Grundträning är lite för roligt! Här kommer lite filmer på vad vi pysslat med under den senaste tiden. Och den typ av övningar vi kommer att göra fortsättningsvis.

 

Lekövningar

Självkontrollövningar

Targetövningar

Bakdelskontrollövningar

Fartövningar

Hindersugövningar

Att upptäcka en individ. Och bli lite kär.

Nu har Gavi varit hos oss i ca tre veckor, och jag lämnade tillbaka Ix till uppfödaren. Jag saknar Ix och tänker en hel del på honom men jag har fått rapporter om att han har det bra. Kristian skriver här om hans vallträning. Jag hoppas att han fortsätter med det så att jag får följa Ixens (som han numera kallas) väg ut i världen. Underbara hund!

Det är allt lite stil på honom i fårhagen.

Visst ser han ut att ha roligt!

Samtidigt som jag saknat Ix så har jag under de nästan tre veckorna fått lära känna Gavi. Hur han är som individ och inte bara som en söt valp på bild. Och jag är så kär!!! Gavi var verkligen lik Era på de första bilderna jag såg, fast tvärtom. Men nu – nu är Gavi Gavi! Han känns väldigt trygg i sig själv. Tog flytten med en nypa salt och bara fann sig i att vara en del av vår familj på en gång och det känns som att han är född till att följa med på alla våra aktiviteter utan problem. En väldigt cool kille med andra ord! Lite likt morbror Era. Han påminner en hel del om brorsan Ix med sitt leende och svansen som går som en propeller. Dessutom har tungan en tendens att falla ur precis som hos mamma och brorsan! Något de flesta älskar med Era är att han ”hånglar” när det kommer till gos, och det Gavi erbjuder än så länge av närkontakt är väl kanske inte i samma klass som det, men han vill väldigt gärna vara nära. Helst på huvudkudden som Ix! Och under tiden som jag skriver denna mening, och några till, ligger Gavi i mitt knä när jag sitter på en stol. Det är något nytt!

Närkontakt av sjätte grad?

Även om man inte får ta med yngre valpar till tävlingar så har han fått hänga med på den korta tävlingsdagen i Njudung då han spenderade tiden i bilen med rastning innan och efter Eras lopp. Och så tog han ett varv runt tävlingsplatsen när jag skulle lämna en sak till någon. Så rent krasst var han inte på tävlingen – men runt omkring! Coolingen tog allt med ro och tyckte att snöremsan som fortfarande fanns kvar i utkanten av tävlingsplatsen var roligare än allt annat ståhej. Mer snö till Gavi tack!

Gavi har även fått hänga med och titta på fåren men han är alldeles för ung för att intressera sig för dem. Skadar dock inte att han får följa med då och då för att vänja sig vid miljön. Tanken är ju att han ska spendera en hel del tid i fårhagen om ett x antal månader. Som jag längtar! Tror att han kommer att ha mer attityd än Era. För i allt annat har han mer attityd. Han är nästan som Jay! Kampen kommer jag inte ens att behöva jobba med. Han hänger kvar så länge jag är aktiv. Och oftast även utan. Era hade inte den kampen som valp. Inte nu heller för den delen. Han visar en kaxighet när det kommer till vissa hundmöten då han lätt kan få för sig att morra och göra små utfall mot de vuxna när han tycker att de kommer för nära. Även när det är han som tagit första kontakten. Dock visar han sig överlag mest blyg mot andra hundar. Så den där kaxigheten är det nog inga större bekymmer med.

Gavi har inga problem med att förstå rollerna i vår flock. Era är lekfarbrorn. Azlan är den som ouppnåelig!

De andra anser att Gavi bäst beskrivs som en annan individ – Emil i Lönneberga! Själv tycker jag att han är bedårande. Förutom när jag är trött – och inte han! Mitt enda riktiga bekymmer är att det visat sig att han är något av en morgonpigg valp. Har skrivit tidigare att det hjälper om man helt enkelt väntar ut valpen. Och jag har verkligen förhoppningar om att han ska sova lika länge som vi andra så småningom. Tyvärr är både blåsan och magsäcken förskräckligt liten när man är en 11-veckorsvalp och det finns helt enkelt andra prioriteringar än att bara sova. Sorgligt nog kan jag inte hålla honom i mitt rum på morgonen när han är hungrig. Han rymmer över eller trycker sig genom kompostgallret som jag har ut till katternas rum. Och fram tills han insåg att han kunde komma in i katternas lilla lya (finns en liten kattlucka i kompostgallret för de katter som inte kan hoppa ) med kattlåda och kattmat, sprang han upp för trappen och försökte bryta sig ut i den kattluckan som finns vid den stängda källardörren. Kan informera om att både mamma och jag vaknar av det ljudet . . . Det har som tur blivit lite bättre. Eller så är det för att jag har vaknat innan Gavi den senaste tiden pga väckarklockan så att jag kan släppa ut honom på tomten vid minsta vakenhet! Den lilla valpen är väldigt företagsam kan man minst säga. Som att jag numera inte kan köra med mina time-outer, eller utvisningar, till golvet när jag sitter och arbetar med datorn i sängen längre. Med en hög säng som en liten valp inte kan hoppa upp i är det ganska lätt att sätta ner en mindre skötsam valp på golvet. Men när valpen hittar ett sätt att ta sig upp i sängen utan min hjälp – ja då slutar den utvisning att vara effektiv. Svårt att vara mindre glad för det. Han är ju smart!!!

Inte så konstigt att jag är kär i min valp, eller hur???
Imorgon kommer en blogg om valpträningen!

Fårbonden Josefin

 

Idag har jag varit fårbonde. På riktigt. Inte så där på låtsas. Så som det känns när vi åker iväg och är med på olika vallningsträffar. Eller för den delen, när vi går kurs. Nog för att vi har flyttat fåren från vinterbostaden till sommarhagen ett par gånger och tillbaka plus fållat in dem till klippning osv. Det kan ju nästan räknas som riktigt arbete. Men idag har vi hjälpt till på en riktig fårgård. Men mängder av steg i arbetet med fåren. Tex har vi samlat ihop tackorna till sorteringsfållan för att där trycka på dem lagom mycket så att de i jämn ström gick in till sorteringsgrindarna. Och bara att använda en sådan kändes som att jag fick 1000 poäng i erfarenheter som fårbonde. Gud vilken praktisk och rolig attrapp den var!!! Lätt som en plätt gick det (nästan 😜) att sortera ut gotlandsfåren och de äldre slaktdjuren från gruppen av ungdjur. Sedan delade vi den gruppen för att lasta på dem i den ombyggda hövagnen så att fåren kunde få åka till sitt bete. Tre omgångar blev det och då har de fortfarande lika många djur kvar på gården. Vi har nu fyra olika grupper att valla på! Olika storlekar, olika åldrar och olik terräng. Det är tur att jag älskar agility så mycket för annars hade jag haft fullt upp med att bara valla!!! Här krävs det planering och rutiner för att få ut maximalt av min tursamhet! Och känslan av att vara riktig fårbonde när jag smidigt klättrade över grindarna och pysslade ihop en ny fålla för de utsorterade gammeltackorna – ja den kändes underbar! Hade till och med keps på! grin: : grin:

 

 

 

 

Man kan lugnt säga att Era var i himmelriket. Det här med lydnaden får jag ta tag i nu när vi kommer igång med vallningen regelbundet. Fanns en hel del situationer där djurkänslan övervann mitt ord. Lugn och fin är han dock. Så riktigt väldigt vackert fin. Att man vill käka får när de försöker hoppa över honom det kan jag nästan förstå. Av olika anledningar blev det popcorn av fåren ibland (inte Era) så han är ursäktad. Gavi var även med och kollade läget. Även om han inte är intresserad av fåren är det nyttig träning att hänga med till fårhuset. Mums sa han om pelletsen!

Förmiddags funderingar.

Sitter och äter frukost i köket. Med halldörren öppen ut. Solen värmer i nacken och genom dörren ut kommer frisk vårluft, vårliga läten som fåglar och ljudet av bilar från stora vägen. Mest uppskattar jag den frisk luften. Och att jag är mer anknuten till Azlan som valt att stanna kvar ute i trädgården medan jag äter frukost. Gavi ligger på köksgolvet och filosoferar om livet. Det liv som jag kan erbjuda honom och de andra genom att bo här.

Häromdagen när jag gav mig iväg för att springa omvägen till agilityplanen sprang jag genom Ömo (som byfolket kallar Österbymo), förbi fåren och ett av de flertal ställen som hundarna kan få bada på. Och jag tänkte efter agilitypasset – det här är livet! Hur kan jag någonsin vilja flytta?

Igår när jag hämtade min syster, hennes pojkvän och hundarna på agilityplanen dit de gått för att rasta hundarna åt mig, berättade hon att ägaren till fotbollsplanen varit nere och pratat med henne när de var där. Och vet ni vad? Förutom de månader kossorna ska gå i den hagen – så får jag vara där!!! Och han ska hjälpa mig hitta ett annat ställe att vara på under tiden!!! Hur jäkla fantastisk är inte det här??? Vågar jag hoppas på att jobbfronten kommer att lösa sig i januari?

Glömde skriva funderingarna!!! Så avkopplad är jag . . . Emma tävlar Era i Tranås i helgen. Igår var de visst inte på samma linje men idag är det helt nya chanser. Och jag kan inte bestämma mig för om jag vill att det ska gå riktigt bra i agilityklassen eller inte! Om de nollar så vill jag nog spara startavgiften för tävlingshelgen i Linköping och Söderköping. Det är 4 lopp. Fast å andra sidan skulle det vara roligt att få springa 8 lopp den helgen. Men nollar de idag så kan jag vara funktionär i de klasser jag inte tävlar. Vilken himla tur att det inte ankommer på mig hur det kommer att gå idag!!! Sikta på att göra ert bästa Emma!

Premiärrunda!

Vår agilityplan för en månad.

Jag har tidigare skrivit om att det här med att hitta en agilityplan inte visat sig lika lätt som jag trodde det skulle bli. Den tänkta plätten som damerna äger, ja den har de detta år sökt EU-bidrag för. Inte tidigare år. Och det är ju förståeligt att man då gärna vill uppfylla de kraven som gäller. Det jag är väldigt nyfiken på är vad det är för krav, och hur mycket pengar det rör sig om? Känns sjukt om EU skulle ge bort hur mycket pengar som helst till EUs alla bönder. Hur mycket pengar kan det röra sig om för en plätt på 70×70 m? Hedvig? Visst kan du sådant?

Nästa person att fråga var en av traktens busschaufförer som bor lite mer en ett stenkast från oss och som har en stor gård. Med en nästan-för-kort-uppvärmningspromenad bort längs ”stora” vägen. Han har en fotbollsplan som har använts fram till i år. Ja, för just i år så har han bestämt sig för att sluta med fotbollen och låta kossorna använda marken. En himla otur för mig! Ett par dagar efter jag frågat fick jag det trevliga svaret att jag gärna får använda fotbollsplanen fram tills kossorna ska gå där. Vilket blir någon gång i slutet av maj. Jag tackar och bockar!!! Nu har jag en plats att träna på nästan hela tiden fram till SM!!! Det enda smolket nu är att det kan ta lite för lång tid att hinna bygga alla balanshinder. Men herregud – jag tar det jag kan få!!! Så idag tog jag mina nymålade hinder och begav mig för att bygga vår premiärrunda. Oj vilken lycklig pinscher och bc jag fick med mig hem!!! Trots regn som föll i stora droppar och blötte ner oss var vi lyckliga av att bara få springa och känna gräset under fötterna! Nu hoppas jag bara att ingen hund skadar sig pga av ojämnheterna som märkena efter andra besökare orsakat. Var går gränsen för hur underlaget får se ut??? Jag får platta till det lite nästa gång då det förhoppningsvis inte regnar lika mycket. Hoppas på att turen håller i sig så att jag snart får tag i något varaktigt! Hur ska vi annars bli så grymma som jag tänkt?

Avslutar helgen med ett skratt.

Igår var jag verkligen ledsen över Eras två rivningar (som jag inte anser att jag är skyldig till). Jag blir så trött på dem. Har ju sedan länge slutat med att lägga honom då jag tyckte att det nästan blev värre. Flytet försvann och jag hade svårt att hålla irritationen borta när jag hela tiden behövde lägga honom. Om och om igen. På samma träningspass. Renodlade hoppteknikövningar gör vi ju inte så ofta. Men jag tycker faktiskt att många övningar som vi gör handlar mer om hoppteknik när jag handlar, än bara handlingen. Och jag tycker faktiskt att Era har en bra hoppteknik. Att han sedan inte använder huvudet tillräckligt mycket alla gånger för att bedöma rätt, det är en annan femma. Jag är ju själv inte alltid där jag tänkt och därför väljer ett annat byte än tänkt. Idag gjorde jag minst två sådana fadäser. Men det är ändå tråkigt att vår uppklassning hela tiden skjuts framåt pga av en rivning. Vi har ju ett antal sådan lopp bakom oss. En riktig tråkig teamkänsla efter gårdagens tävling hade jag med mig hem.

Som tur är finns det fetdiskar! Sådana där man inte ens är nära att nolla. Utan de är helt uppåt väggen fel! Idag satsade vi tydligen inte på snabbaste tid utan vem vi diskade oss. Fetdiskade oss! Och det känns så djävulskt mycket bättre än loppen igår! Jag kunde gå ut från planen och känna mig glad istället för besviken. Först började vi med att flyga gungan av olika anledningar och då valde jag att ta om. Vilken snygg gunga han gör då! Precis så där perfekt som en gunga ska vara! Sedan är fotfästet på balansen inte den bästa men han lyckas reda ut det utan att ramla av. Sen var matte så där jobbig att hon gjorde ss-turns istället för ca-turns vilket får hunden att tveka på två ställen. Och tror ni att han blir glad över att matte är så otydlig? Nej då, en riktig utskällning fick jag av honom! Sorry Era!

 

I hopploppet var jag orolig över att hinna springa på och hinna före Era på en raksträcka men se det gick! Inget planerat blindbyte men vi lyckades med ett av våra få framförbyten. Att Era sedan hittar på bus – det trodde jag aldrig! Jag tänkte att jag skulle vara försiktig och bara låta honom jobba linjen själv för att kunna stå kvar vid slalomet. Men nej – Era visade att även han kan hitta på konstiga saker. Som att dra in i en tunnel som en funktionär rättar till! Kan man annat än skratta??? Att jag sedan utmanar i slalom men inte fullföljer som jag gör hemma gör att det blir haveri både i mitt och Eras huvud. När väl en tokighet dykt upp brukar det fortsätta! Kändes väldigt skönt att få avsluta helgen med ett skratt istället för tårar. Nästa helg är det Emmas tur att hantera Era inne på planen. Själv ska jag sätta mig framför SBKTävling och anmäla Era till nästa klass 2-tävling. Det kommer nog behövas fler av den sorten.

 

Det här inlägget borde inte ha tagit så lång tid att skriva – men . . .

Gavi har förstått att man får supermycket uppmärksamhet om man slänger sig över tangentbordet!!!

 

Fokusera på det positiva. Som vädret!

Orkar inte skriva om dagens besvikelser. Så jag har försökt hämta tröst och värme från det härliga vårvädret. Tänk – nu måste den väl ändå ha kommit den där våren!

 

Till och med pinscher godkänner marken – då borde det vara tillräckligt torrt för att springa agility!

En till anonym kattvallare?

 

Dumma viltsvin . . .

Några hinder får jag väl plats med? Hoppas bara att viltsvinen låter denna plätt vara!

Svalt och tryggt.

 

Lite gott käk i kistan livar upp humöret. Att det var årets första middag ute gjorde inte saken sämre!