Fullt hus! Och avreaktion?

Jag hade tänkt skriva av mig om lite olustkänslor som jag konstigt nog får av att läsa kommentarer i olika diskussioner om höftleder på dels Facebook men även i bloggar. Men jag gör det inte. För jag är trygg i vetskapen om att inget jag har gjort medvetet eller omedvetet har påverkat Eras höftledsresultat. Gångstilen som han har i skritt, och som jag nu har fått förklarat beror på hans höfter, har han haft redan som liten valp. Har skrivit om det vid två tillfällen under hans uppväxt (varav den ena resulterade i ett telefonsamtal). Och när jag tänker efter så förstår jag att Era var mer vinglig än “vanliga” valpar men som jag trott berott på att han är en vinglig border collie. Och jag är glad över att jag väntade så länge innan jag röntgade honom så att vi fick den här första tävlingssäsongen ihop innan jag fick veta att han har dåliga höfter. Anledningen – jag har ju redan börjat tänka annorlunda när det kommer till allt Era gör. Och inte på ett positivt sätt! Och nu när jag är medveten om det och kommer att se till att muskla honom ännu mer än han var inför första säsongen så borde han hålla minst lika bra som han faktiskt gjort! Och om man som jag siktar på det högsta man kan inom agilityn då kan jag ju inte börja fega och vara rädd för att kräva det yttersta av min hund. Vilket jag ändå till en viss del redan håller på att göra. Och inte blir det bättre av att läsa vad andra tycker och tänker om sina egna hundar. Det hjälper inte riktigt att jag har fått klartecken att köra på precis som vanligt – att fortsätta ge järnet i allt vi gör!!! Nu blev det visst en liten avreaktion ändå!

 

 

 

Något roligare är att för tillfället har jag fullt hus här hemma! Lägenheten har aldrig känts så liten och hallen ska vi inte tala om! Det räcker med att det bara är jag i hallen så får jag klaustrofobi så ni kan tänker er hur det är med 5 hundar!!! Hade tänkt vara duktig och träna lite men herregud vad dåligt om energi jag har! Bara att gå promenader med dessa är jobbigt nog! För det mesta går det bra men det är för att Myra har en nosgrimma på sig. Utan får jag spader! Vi har tränat en hel del under promenaderna men inte på sådant som jag skulle vilja lägga energi på utan jag har ägnat mig åt att bryta hundarna när de vill sätta av i halsbrytande fart, belöna när de gör det, se till att valparna inte leker för mycket kroppslekar, belöna när de inte gör det, tränat inkallning trots att de andra springer omkring, leka som belöning för utfört beteende och att vänta på sin tur när jag leker med någon annan och inte slänga sig över leksaken trots att det redan hänger en annan hund där. Hittills har alla utom ett hundmöte gått bra och det var Era som var boven i dramat då. För jag har förutom att rasta hundarna hittat energi att ge mig ut att springa! Jag vet! Visserligen bara en gång men vi får se vad vädret säger imorgon! Tänkte att de som ärbehöver lite mer än de andra är Anni och Era så de får helt enkelt hänga på när jag springer. Era tar jag lös och Anni varierar med att vara lös och i koppel. Mötte efter vår underbara tur ute i solskenet en annan hund inne på gården och jag går åt sidan, lägger Era och Anni men nog måste hon ta och skälla till mot den andra hunden. Något som Era då tog som klartecken för att skrämma bort. Fan, vad jag hatar det!!! Har hänt en gång tidigare så jag borde ha varit mer beredd men hon har verkligen skött sig under dessa dagar så att jag glömde bort det. Usch, dåligt stämning på en gång för jag blir verkligen irriterad över att hunden som varit lös hela vår joggingrunda förbi både bilar, cyklar, gångare och andra hundar ska till och göra något sådant. Tack och lov att han inte är allvarlig och därför går att bryta på en gång! Men ändå . . . Kan säga att livet med 5 hundar är något mer än med 3!

Josefin hjärta Pinschern

Idag skrev Emma ett inlägg om pinschrars mentalitet och publicerade en film som hon tillsammans med andra nuvarande och f.d. pinscherägare skapat. Denna bild på Coyak borde ha varit med men seg som jag är hann jag inte med i svängarna.

 

I dagsläget är vi många som känner att vi inte vågar skaffa pinscher igen då risken att få en instabil hund är stor. Eller i alla fall för stor för att våga chansa. Dåliga hundar finns det i alla raser men under de senaste 2 åren har det varit väldigt många som fått ta bort sina pinschrar. Filmen som gjorts är inte för att peka finger åt någon men helt uppenbart är det ett problem och många frågor har uppstått runt detta problem. En stor fråga är om det har varit ovanligt många just nu på grund av försämring eller om siffrorna alltid sett ut så här men att man utan bloggar och Facebook inte vetat om det? Sedan finns det självklart alltid ett mörkertal som man aldrig ser. Slutligen leder detta till frågan – vad ska man göra???

Azlan är pappa till en av hundarna i filmen. Vilket känns otroligt ledsamt. Vilket jag vet att till exempel min uppfödare kände när det nu blev som det blev med Coyak. Jag fick bästa tänkbara stöttning av Joanna och vi pratade en hel del om detta. För självklart vill ingen uppfödare att det ska bli så här. Inte gör man medvetet en parning för att få dåliga hundar. Dock tror jag idag att man ger avelsdjuren väldigt många ursäkter just för att de är en pinscher. Om jag hade fått frågan om att avla på Azlan i dagsläget hade svaret nog blivit nej. Trots att Azlan har många fina och stabila hundar efter sig. Varför detta? Därför att jag har en helt annan synsätt på hur det bör vara att ha hund!

Enligt MH-beskrivningen så betedde Azlan sig likvärdigt en brukshund. Han är mentalt stabil, orädd och har framåtanda. Däremot brister han lite i det sociala med människor. De är inte så intressanta och märkvärdiga. I Azlans värld är han kung och alla andra bifigurer. Ett bakgrundssorl som man lätt kan nonchalera. Stundtals blir dock bakgrundsljudet högre än Azlan och då kan han sura till lite och markera (något som händer så sällan att jag knappt kommer ihåg det men ändå). Detta har jag accepterat för vilken hund ska inte få reagera på omgivningen? Jag har sagt till mig själv att han är ju en pinscher. När vi hälsade på hos veterinären i början ville de att jag skulle ha munkorg på Azlan eftersom han var en pinscher men enda gången det har behövst var när de skrapade på hans såriga öronkanter trots att vi gjort en hel del hos veterinären. I dagsläget har min veterinärstation en helt annan bild av pinschern. Förstår ni kontrasten? I ena stunden är Azlan precis så stabil och trygg som jag vill finna i en hund och i vissa stunder kan han vara mindre trevlig vilket får ursäkten – han är en pinscher. Det var på dessa grunder som jag accepterade avelsförfrågningarna. För att vara pinscher är Azlan toppenbra! Men efter att ha infört en annan ras i detta hushåll är det inte längre en tillräckligt bra grund att stå på.

Hur vill jag att en pinscher ska vara då? För om man plockar bort en del egenskaper försvinner just det som gör en pinscher pinscher! Om jag någon gång i livet har möjlighet för en till pinscher i mitt liv (för att ligga hemma medan resten av flocken är och vallar är inget liv för en aktiv pinscher) skulle jag vilja ha en Azlan fast lite mindre Azlan. Den ska vara orädd, trygg och stabil i psyket men utan hans kontrollbehov och betydligt mer social! Om jag hade fått bestämma skulle den pinscher vara en perfekt blandning mellan Coyak och Azlan. Azlan stod för det trygga och Coyak för det sociala. Vad jag tror man behöver göra för att komma åt problemet är att inte godta några ursäkter för mindre trevliga beteenden med orden – det är en pinscher! Jag vet att många uppfödare är något uppmärksamma på detta men jag tror att många fortfarande använder sig av just ovanstående ursäkt. Och att man inte bara tittar på avelsdjuren utan även släkten. I dagens samhälle bör en pinscher inte vara en fungerande pinscher utan en fungerande hund i första hand. Vilket självklart gäller alla raser!!!

Hur tror ni att man kan komma åt problemet?

 

Det finns ALLTID en annan sida . . .

I tisdags var vi iväg och tränade i Valla ridhus inför lördagens klass 2-tävling i just Valla ridhus. Att träna på samma ställe som tävlingen ska vara kommer inte att ge oss några fördelar vill jag lova. För den agilitybanan vi körde hade vi problem med att lösa. De där rivningarna är rent sagt hopplösa . . . Om man bortser ifrån att träningen gick dåligt så var även vårt engagemang under hela passet lite splittrat då jag denna gång inte bara hade med mig Era. Nej, med mig hade jag även Azlan, Anni, Myra och App! Det var inte riktigt så jag hade planerat men är man seg på att stiga upp på morgonen för att man redan varit uppe i två omgångar och dessutom kört tidiga och långa jobbiga dagar på jobbet hela helgen – då blir man seg! Så ni kan tänka er hur det var att ha fem hundar med mig, alldeles ovan vid detta, och med minst två som inte kan gå i koppel och ett par som tillfälligt glömt. Dessutom taggade Azlan på att andra hundar ljudade lite och ni vet ju att Era inte klarar av att jag kör med en annan hund. Det var rena rama cirkusen!!!

Ska nämligen också tävla Anni på lördag och även om hon jobbar fint på kontaktfält och i slalom, har hon tappat sitt flås och drag inne på planen. Något som även jag gjort sedan jag tävlade förra året!!! Försöker dock skylla på att jag glömde löparskorna hemma och var tvungen att springa i mina vinterkängor. De är ju typ astunga! Det får bli skärpning på både hennes och min träning så att vi har en chans att ta oss till klass 3 denna säsong! Kan säga att jag inte känner mig riktigt redo för att springa 4 lopp på lördag. Alla behöver vi träna mycket mer för att ta oss runt. Vi får helt enkelt se tävlingen som en uppvärmning!

Nu till inläggets rubrik. Då jag lånar bil behöver jag lämna tillbaka den när jag är färdig så jag åkte och lämnade Anni och Myra innan jag ställde bilen vid Valla Djurklinik. Därifrån skulle jag gå med mina tre hundar och då jag skulle börja jobbet inom 2 h traskade vi på i rask takt. Åh, vad skönt det var att ha tre hundar i koppel helt plötsligt!!! Jag som annars klagar lite på att ha tre! Hundarna gick längst fram i kopplena men de hänger alla lite slappt. Vid ett ställe ska vi gå över vägen för att kunna byta sida så att vi hamnar på en gångväg. Jag klappar mig bara lite i benet och alla hundar svarar unisont på min svängsignal och jag bara njuter! Men – samtidigt som vi ska passera övergångsstället gör även en dam med cykel det. Hon går lite före oss på vår högra sida. Då jag ska svänga höger och ser att hon går åt sidan som för att låta oss passera säger jag högt till henne att vi ska åt det hållet. Hon stannar till cykeln, eller kanske drog hon sig häftigt åt sidan, och börjar muttra otrevliga kommentarer till mig. Eftersom jag var hög på endorfiner vänder jag mig om och frågar snällt vad som stod på. Då börjar hon att klaga på att jag var dum i huvudet som släppte fram mina hundar. Vad då släppte fram undrar jag??? Ingen av mina hundar var framme vid henne, brydde sig om henne eller gjorde något konstigt överhuvudtaget. Inte ens 30 sek innan vårt möte med denna dam NJÖT jag och var så glad över hur fint mina hundar gick. Vi kändes som en enhet när vi traskade fram på trottoaren! Och för en kort stund talade jag om för hundarna att det verkligen finns konstigt folk här i världen. Men i damens ögon måste ju vi verkligen ha gjort något fel för att hon skulle höja sin röst. Någonstans i Linköping lättade säkert hon sitt hjärta för en bekant och beklagade sig över konstiga hundägare. Ibland är det tråkigt att det alltid finns en annan sida . . .

Det ögat inte ser.

Ända sedan jag fick veta att Era har dåliga höfter har jag studerat hur han rör sig in i minsta detalj. Det har liksom inte gått att släppa. Så därför var det skönt att få besöka ReDog igår för att få ett professionellt utlåtande av Stefan Rosén. Innan vi  fick gå in till Stefan träffade vi på Maria Olsson Knutas som jobbar på ReDog så hon följde med in. Vilket var bra för hon kan säkert översätta det jag inte förstod! Vi fick börja med att berätta lite om vad vi sysslar med och om att jag inte har sett något som skulle visa att han har ont. Sedan fick vi röra lite på oss för att Stefan skulle se hur han skrittar och travar. Ni vet att jag har skrivit om Eras viftande med baken? Innan HD-röntgen så trodde jag bara att det var ett unikt sätt för honom att gå med tanke på att ingen border collie går likadant och oftast med en hel del fladdrande kroppsdelar. Dessutom har Eras pappa en speciell gångstil så med det i bakhuvudet trodde jag aldrig att det skulle kunna betyda något. Tänk så ens perspektiv kan ändras!

Stefan såg att Era är så pass påverkad i sina höftleder att han kniper med ljumskarna när han skrittar. Varav hans svassande. Däremot så syns det inte att han har problem när han travar vilket beror på att i högre hastigheter så jobbar muskler mer än lederna. Om jag förstod det rätt. När sedan Stefan kände igenom Era så fann han att Era är kort i sina höftböjare och ojämt musklad mellan bakbenen på grund av att han har kortare men starkare muskler på höger bakben. Han var dessutom öm på höger sida. Ingen muskelinflammation ännu men om jag inte gör något åt det är sannolikheten för att han ska få det på höger sida vilket i sin tur kommer att leda till felbelastning på vänster sida och hälta. Så fattade jag det som men jag kan ha fel. Vilken tur att jag inte kommer att låta det gå så långt!

Sedan gjorde vi den där 4legChecken som jag skrivit om. Jag vill veta hur han belastar sig så att jag kan hjälpa honom att göra rätt. Och de siffrorna som vi såg var i sig väldigt deprimerande för det visar just hur fel ute han är. Hunden ska stå så rakt som möjligt på plattan. Era stod perfekt hela tiden för att bli rätt avläst. Anledningen till att han är mer musklad på höger sida kommer sig i att han bara använder vänster bakben med 9 %!!! Till skillnad från det högra som hade en siffra på 21. Så här såg siffrorna ut:

Högerfram – 38 %
Vänsterfram – 29 %
Högerbak – 21 %
Vänsterbak – 9 %

Så här i efterhand har jag kommit på att jag vill veta hur perfekta siffror ska se ut. Borde inte en välbalanserad hund stödja 25 % på varje ben? Anledningen till att han stödjer mer på högerfram är ju på grund av hans felbelastning där bak. Jag glömde fråga om han går så för att han har ont eller om det beror på hur hans kroppställning ser ut. Det jag kommer ihåg är att Stefan sa att Era har lärt sig gå fel. Så det vi måste göra är att lära honom att han har två bakben och inte bara ett!

Hur ska jag gå tillväga för att lära Era att gå bra så att han inte blir skadad framöver? Förhoppningsvis krävs det inte mer än att gå med viktmanschetter på bakbenen. För tillfället 2×15 min i skritt varje dag. Helst gärna se till att simma också. Maria gav mig även tipset att isa honom efter träningspass så att den ömma musklen han har blir bättre. Sedan ska han för all framtid äta en tablett Aktiv Hund om dagen. Jag passade även på att köpa ett täcke då han aldrig bör bli kall om höften. Under tiden kan vi dock fortsätta precis som vi hittills gjort!!!

Om ett tag bör jag dessutom göra ett återbesök så att vi kan se om det har blivit någon förbättring. Annars får vi ändra planen lite. Men det känns skönt att ha fått göra detta. Tack och lov är det inte riktigt så allvarligt som det låter även om det är värre än jag trodde! Jag filmade när Era gick med viktmanschetterna här hemma för första gången och han ser inte ut att bry sig så mycket som han gjorde när han provade dem hos Stefan. Däremot kan jag säga att han rör sig bättre med dem på! Tänkte att jag skulle filma för att se om det syns någon förändring. Även om den riktiga förändringen inte går att se med ögat. Det får vi överlåta till tekniken 4legCheck. Men det kan knappast skada att filma eller hur?

Efter besöket hos ReDog såg vi till att göra turen till Västerås lite mer trevlig genom att besöka Sofia, Patrik, Kiro och Pilot! Det är bra att vara pinscherägare för det betyder att man oftast har någonstans att hälsa på! Tog lite kort med iPhonen men de blev sämre än sämst. Men jag bjuder på några ändå! Gulligast för dagen var Azlan som inbjöd till lek. Om man vet hur absolut ovanligt det är förstår man hur underbart gulligt jag tycker det är!!!

App och Kiro.

Azlan gör lekinviter!

App och Pilot

Vänliga pinschrar!

Pilot behöver man nog vara med dessa öron!

Era kanske inte har exakt samma förutsättningar som andra friska hundar och vi kommer att få jobba mer än de för att få honom att hålla men rent tävlingsmässigt har vi lika stor chans som någon annan trots hans dåliga höfter. Så länge han håller sig i rätt form. För en hd-fri hund kan ju råka ut för hemskt många olika skador och sjukdomar som hindrar dem från att tävla. Och nu har jag fått en del verktyg så att jag kan fortsätta drömma stort för Era och mig. För drömma ska man aldrig sluta göra, eller hur!

Underbara söndag

Veckans pass ute på HU ägnade vi åt kontaktfält. Som vi gör varje träningspass då vi åker iväg eftersom jag kan träna handling här hemma men inte balanshinder. Och de börjar kännas säkra nu. Något stort kliv då och då men oftast tänker han till och kortar upp sig i slutet av kontaktfälten. A-hindret är nog det vi behöver träna mest på för att få det aningens mer flytigt än det är just nu. Men helt klart märks det att vi tränat balanshinder numera!

Och som rubriken antyder har vi haft en underbar söndag idag! Eller i alla fall Era och jag då vi som vanligt åkte iväg på ridhusträning. Så jäkla kul det är med agility!!! Jag kan bli hur deppig som helst över resultat och att vi inte får till det på tävling. Jag kan känna som att jag inte riktigt kommer upp i samma klass som min hund när det kommer till att springa agility. Men å vad skoj det är att köra agility med Era!!! Särskilt när jag sköter min del!  Vi började springa en hoppkombination som blev lite fel ibland men mycket rätt. Era är så duktig på att se linjer och att tajta till överallt om jag inte är alldeles fel ute! Riktigt rolig och lagom svår för dagen! Fortsättningsvis körde vi en riktig springbana med balansbommen. Första varvet gick helt klart bäst för under andra när jag bad om att få bli filmad, ja då gjorde vi det ena felet efter det andra. Tydligen är det bra att filma för uppenbarligen känner jag lite press då! Vi kan konstatera att det finns en hel del att jobba med! Även i  favorithindret slalom felade vi då vänsteringångar är svårast enligt Era och det är även svårt att stanna kvar i slalomet när matte gör blindbyten för tidigt. Och ett faktum som var skrämmande klart idag på den springbanan var att min kondis inte har överlevt hösten!!! Här måste vi sätta in extrema åtgärder om jag ska orka springa med alla hundarna i Borås i slutet av februari!

 

En ytterligare pinsam sak är att stackars App och Azlan inte får sin beskärda del av träning!!! Kommande vecka ska jag ändra på det men behöver lite inspiration till vad jag ska träna. Förslag på tricks som Azlan inte kan allra redan??? Tänk bort de vanligaste och några till. Ta ovanliga och svåra trick! Kan din hund ett trick som bara få kan i din umgängeskrets? Brainstorma tack! Och förslag på valptricks någon?

 

Underbara måndag.

Vissa måndagar är helt klart bättre än andra. Igår var just en sådan måndag. Maria och jag packade in oss i Marias bil och begav oss till Karin för en förmiddag ute i den småländska naturen. Och som oftast när vi åker till Hulan har vi tur med vädret! Marken var så där lagom täckt av snö. Tillräckligt för att smutsen under inte ska tränga fram och tillräckligt för att det ska vara behagligt att gå i. Luften var så där lagom kylig och torr som den brukar på perfekta vinterdagar och solen hedrade oss dessutom med sin närvaro mellan träden. Bara dessa förutsättningar skulle vara tillräckligt för att göra en dag. Att sedan lägga till ett par timmar i fårhagen på det gör dagen underbar!

Maria och Anni vallar ihop!

Att åka till Karin och få mina brister serverat är det bästa jag vet! Hon får mig verkligen att tänka efter över vad jag gör och inte gör så att det inte bara är Era som lämnar Småland med trött huvud! Något som jag markant behöver förändra är min användning av kommandon. Jag har för många! Eller rättare sagt så slinker lite extra ord in i min dirigering av Era lite för ofta. Därför kommer här en kom-ihåg-lista på vilka kommandon jag får hålla mig till – och inte fler!

Höger
Vänster
Ligg
Gå
Stå
Hö
Vän
Kom
Gå bort
Det räcker

Spana in Annis fina stil!

Dessa borde räcka för det arbete vi gör just nu. Och det borde inte vara så svårt att hålla sig till dessa 10, eller hur! Eftersom vi inte har tillgång till får för tillfället kan jag inte nöta mitt användande av kommandon. Inte heller kan jag finslipa de detaljer som jag skulle vilja med Era. Med tanke på att det är över 1 månad sedan vi senast fick valla och ytterligare 1 månad innan det är jag mycket nöjd med vårt pass igår. Fick köra på ett en grupp som hade en tacka som var vildare än tam av rasen Rya. Eftersom Maria och Anni började var fåren säkert uttröttade när vi tog över för det gick strålande lugnt när vi var inne i 25:an! Sedan fick vi i uppgift att föra gruppen upp till ett fält för att valla där. Det gick så fint hela vägen upp till fältet men där råkade vi tappa Ryafåret då en stenhög delade lite på henne och de andra fåren och jag gjorde misstaget att skicka Era åt fel håll. En viktig lärdom för mig är att man bör skicka hunden åt det håll draget är – oavsett om det är en längre sträcka!!!  För Era har ännu inte lärt sig att springa runt ett får som springer fortare än fortast. Han hakar efter vilket gör att fåret bara springer ännu mer! Nästa gång, då jäklar ska vi se till att behålla hela gruppen! Det bästa med Era igår var att hans tempo bakom fåren börjar bli mycket bättre. Han behöver inte få en harkling för tempoväxling lika ofta längre!

Anni har bevisat att man kan lära sig mycket på äldre dar!

Våra småttingar, Myra och App, fick också komma ut och träffa fåren. Tittade inte så mycket på Myra då jag fokuserade på App som var med och tittade på utanför. Men redan i somras syntes det att även Myra kommer att bli en vallhund när hon blir stor och de glimtar jag faktiskt hann se, så såg hennes utveckling ut att gå åt rätt håll. Att få gå med App inne bland fåren var nog dagens roligaste uppgift. Linan som vi började med tog vi fort bort då App är ganska försiktig inne bland fåren. De är ju så mycket större än honom! Jag gick omkring i 25:an och “vallade” fåren och stundtals hängde han på. Men sedan hände det! Han sänkte svansen och huvudet lite och började röra sig runt fåren. Mot huvudena. Varje gång jag fick med honom ett par steg bakom fåren drev han återigen runt dem till andra sidan! Så söt!!! Det kommer allt att bli vallhund av honom med en dag. Vilken tur för Karin!

Maria råkade filma istället för att ta kort så det blev lite “snapshots” på Era.

Vill ha fler underbara måndagar!!!

Bye bye happiness

Om lycka är att ha pengar kommer min planerade tävlingskalender göra mig ganska olycklig. Men om lycka går att köpa för pengar – ja då kommer jag att vara lycklig så länge jag kan åka på alla de tävlingar som jag planerat! Det här är mitt önskade tävlingsår minus de förhoppningsvis passande vallningstävlingar som vi ska åka på under sensommar/höst:
11/2     Agility Linköping                Ag2 + Ho2                         Anni, Azlan o Era
25/2     Agility Borås                       Ag2 + Ho2                         Anni, Azlan o Era
25/3     Agility Österåkers             Ag12 + Ho2                       Azlan o Era (Anni)
21/4     Agility Njudung                  Ag12 + Ho23                     Anni, Azlan o Era
22/4     Agility Njudung                  Ag2 + Ho23                       Anni, Azlan o Era
28/4     Agility Tranås                    Ag2 + Ho23                       Anni, Azlan o Era
29/4     Agility Tranås                    Ag2 + Ho23                       Anni, Azlan o Era
3/5       Agilitykurs                         Jenny Damm                     Era
4/5       Agilitykurs                         Jenny Damm                     Era
5/5       Agility Västerås                 Ag1 x 2                               Era
12/5     Agility Linköping               Ag12 + Ho2                       Anni o Era
13/5     Agility Söderköping          Lag                                      Anni, Era o Azlan
19/5     Agility Huskvarna             Ag12 + Ho23                     Anni, Era o Azlan
20/5    Agility Aneby                     Ag1 x 2                               Era
2/6      Agility Vadstena                Ag12 + Ho2                        Anni o Era
6/6      Agility Bro-Håbo               Lag                                      Anni, Era o Azlan
10/6    Agility Knivsta                   Lag                                     Anni, Era o Azlan
30/6    Agility Åtvidaberg            Ag23 + Ho23                     Anni, Era o Azlan
1/7       Agility Åvidaberg             Ag23 + Ho23                     Anni, Era o Azlan
8/7      Agility Wiks slott              Ag23 + Ho23                     Era
9/7      Agility Wiks slott              Ag23 + Ho23                     Era o Azlan
10/7     Agility Wiks slott             Ag23 + Ho23                     Era
12/7     Agility Wiks slott             Ag23 + Ho23                     Era o Azlan
13/7     Agility Wiks slott             Ag23 + Ho23                     Era
14/7     Agility Wiks slott             Ag23 + Ho23                     Era o Azlan
14/8     Agility Österåkers          Lag                                      Anni, Era o Azlan
15/8     Agility Österåkers          Lag                                      Anni, Era o Azlan
26/8     Agility Nässjö                  Ag23 + Ho23                     Era o Anni
8/9       Agility Bollnäs                 Ag23 + Ho23 + Lag          Era, Anni o Azlan
9/9       Agility Bollnäs                 Ag23 + Ho23 + Lag          Era, Anni o Azlan
23/9     Agility Kumla                 Ag2 + Ho2 x 2                    ???
5/11     Agility Rättvik                Ag3 + Ho3 + Lag                Era, Anni o Azlan
6/11     Agility Rättvik                Ag3 + Ho3 + Lag                Era, Anni o Azlan

Min största önskan är att få åka på Slottshoppet alla 6 dagarna. Men jag skulle väldigt gärna vilja ha med en medtävlande dit. Vilka funderar på att åka dit???