GK VALLH PR SHEEPCHASER´S ERA
Född: 091018
Färg: Trefärgad
Storlek: ca 52 cm, ca 19 kg
Mor: Sheepchaser´s Aimee
Far: Taddymoor Joe
Hälsa: Ögon u.a. 12 veckor
MH: Känd mental status
Vallning: Godkänt vallhundsprov
Agility: Hopp 2 – 1 pinne
Agility 1 – 0 pinnar
Efter ett mycket tungt år bestämde jag för att skaffa mig den där hunden som ska ta mig så mycket längre än Azlan haft kapacitet till att göra. Valet av rasen border collie kändes självklart och efter lite letande hittade jag kenneln Sheepchaser´s i Blekinge. Egentligen var jag ute efter en tik men då det enbart föddes en tik i kullen men däremot 6 hanar kändes det viktigare att få en träningskamrat än att fixera sig vid könet. Redan vid första besöket charmades jag av killen med mest vitt i huvudet. Och jag är väldigt tacksam över att det blev just han som fick följa med mig hem vid 8 veckors ålder!
Efter att ha haft två pinschrar har det varit ganska lyxigt att ha haft en Era som valp. Man förgyller självklart valptiden när den passerat och kan ses tillbaka på men Era har varit följsam och lugn under hela uppväxttiden. En liten tjuren Ferdinand som fått följa med på agilitytävlingar och andra sociala aktiviteter nästan på en gång. Allt för att förbereda honom för framtiden. En framtid som främst kommer att ägnas åt agility. Tävlingsgrenen som border collies tycks ha en naturlig fallenhet för. Eller i alla fall en kroppskonstruktion som gör dem både snabba och smidiga, vilket nästan är grundkraven för att lyckas i den hårda konkurrensen som existerar i dagens agility. Tydligen stämmer det att border collies även är smarta vilket har visat sig när vi tränat lydnad. Den gren som jag inte är direkt intresserad av men som Era eventuellt håller på att förändra. Allt beror på om vi hinner med för förutom agilityn vill jag gärna göra det som border collies kanske har störst fallenhet för – vallning. Vårt mål är att klara av att få godkänt på vallhundsprovet.
Era är den gosigaste hunden jag känt! Nästan varje morgon börjar med en mycket lång kelstund och sedan följer nästan hela dagen i samma anda. Det har inte varit svårt att få honom arbetsglad och numera tycks det inte finnas ett slut på arbetslusten. Jag har inte märkt av några direkta rädslor hos honom men däremot är han väldigt försiktig. Och i den andan flyr han hellre först ifrån något innan han tar reda på vad det är för något. Bättre fly än illa fäkta är Eras motto. Vilket egentligen inte är att vara rädd – utan förnuftig!
