Ett förlösande pinnlopp?

Här kommer filmen på Annis pinnlopp ifrån igår. Tävlingsmänniskan i mig som vill utvecklas mer hittar självfallet en hel del saker som jag kunde gjort bättre! 🙄 Lisa-svängen i detta lopp var bedrövligt utförd av mig. Men jag har börjat våga prova på tävling!!! För att utvecklas är det ju just det som jag behöver göra. Och om det sedan inte alla gånger blir så bra, vad är problemet? 😉 Malin har varit duktig och fått med sig de svängar där jag verkligen provar att vara annorlunda. Som sagt, inte alltid så snyggt men huvudsaken är att jag vågar. Vi får helt enkelt se till att träna på lite andra saker än slalom hädanefter så att svängarna blir lika snygga när Azlan och Anni gör dem som Era. Han har ju fått lite mer träning på dessa! ”Våga, satsa och våga lite till” är nog ett motto som får stå för detta utvecklingsår! 😀 Och kan man hoppas på att jag har hittat lösningen på Annis slalom på tävling? Att äntligen få nolla igen efter 9 månaders 5- och 10-felare känns väldigt förlösande!

Annonser

Nära men ändå så långt bort.

Just nu är jag helt slut. Borde krypa i säng på en gång men jag sitter och mumsar ostbågar istället framför Facebook. 😳 Igår kom Malin och Izzie upp till Linköping eftersom vi i tidig otta skulle bege oss till Kristinehamn för att tävla agility. Och jag menar inte de andra okristliga tidiga morgnarna som jag vanligtvis brukar klaga på. Nej, vi skulle gå upp mitt i natten, närmare bestämt kl. 4. 😯 Vi smaskade i  oss god mat framför Melodifestivalen och röstade på Nicke Borg. Eller i alla fall jag! 😉 Sedan gottade vi ner oss i våra respektive sängar. Man skulle antaga att man borde sova gott då men jag vaknade nästan 1 gång i timmen . . .

Trots det var jag ganska pigg när klockan ringde. Vi följde tidsplanen någorlunda och var i Kristinehamn till 7. Första banvandring var 7.20 så det var bara att slänga sig in och kolla startlistorna. Agilityklass började för mig och Anni då hon var startnummer 9. Och kanske hann hon inte riktigt vakna till innan för hon skippade hinder nr 4 som var ett mitthinder i en stjärna eftersom jag inte följde med ner i stjärnan. I vanliga fall brukar hon ha tillräckligt med tryck för att jag inte ska behöva göra det. Innan jag fattade läget var disken redan ett faktum. Sen var det dags för hoppklassen och där tävlade jag både Anni och Azlan. Försökte vara taktisk då jag hade starnummer 42 med Azlan och 49 med Anni. Eftersom det inte finns en rimlig chans att jag klara av att värma upp, varva ner och byta hund i buren på sju nummer bad jag att få starta sist med Azlan. Med tanke på att vi var ute efter sista pinnen kunde det vara bra för mig att ha fått springa banan en gång innan med Anni. 😛 Mental påminnelse – att redan innan loppet säga att slalomingången kommer orsaka problem med båda hundarna – ja, det är att be om trubbel! Därför drar vi ett streck över första halvlek.

Med hälften kvar av dagens lopp efter lunch och med lite gulaschsoppa i kroppen sätter man krydda på tillvaron? Återigen dags för hoppklassen och även här hade jag tajt mellan hundarna och gjorde det taktiska valet att starta Azlan sist. Redan under banvandringen tyckte jag att detta hopplopp verkade roligare att köra. Det var mer svängar och mer öppet för att välja och vraka bland byten. Och det är ju så mycket roligare att köra en bana som man kan variera på! Som Malin sa strax efter att hon gått denna bana – ”jag kunde inte bestämma mig!”. Själv har jag bestämt mig för att jag detta år ska jag lära mig att förbereda svängar och att våga prova annorlunda varianter. I vanliga fall tycker jag att man även i klass 1 kan hitta förare som förbereder svängar. Denna tävling tyckte jag att det var tunt med sådana förare. Jag försökte i alla fall med både Lisa-svängar, Jaakkosar och att förbereda svängar genom att få hundarna att hoppa lite snett över hindrena för att få en bättre linje till nästa sväng. Det kändes som att jag lyckades ganska bra i alla loppen. Förhoppningsvis kan Malin redigera de diskade loppen så att jag får se de bra sakerna ifrån de loppen. För allt behöver ju inte vara dåligt bara för att man diskar sig.

Men hur gick det då med resterande lopp? Då slalomet spökade för båda hundarna innan lunch hade jag bestämt mig för att ha en nagel i ögat på dem redan innan de nått fram till slalomet. Folk på läktaren undrade vad jag sysslade med då jag argt stampade bredvid Anni när hon tog slalomet. Men tog det gjorde hon! Och sedan var det bara att springa på, göra en lisa-sväng och springa på. Sedan var vi nollade i mål!!! Wow, vad härligt det var! :mrgreen: Vi behövde detta lopp båda två! Kan man hoppas på att det räcker med att ha nageln i ögat på henne vid slalomet? När det var dags för Azlan hade jag Annis lopp med mig i bagaget och sådant hjälper alltid. Azlan skötte sig jättefint och tog slalomet kanonbra. Sedan hände en sådan där grej som inte får hända – matte funderade på att säkra loppet! Och den lilla tvekan när jag stod inför att göra ett blind-, framför- eller bakombyte, kostade oss vår nolla (och därmed vår uppflyttningspinne). Vad har jag lärt mig av detta? Att aldrig fundera på att säkra ett lopp!!! 😐 Anni kom 4 och Azlan 19 av 63. Annis första hoppinne och jag räknar med att vi ska ta fler detta år! Azlan är redan i klass 2 i mitt huvud. Vi ska bara se till att få det bekräftat först! 😉

Annis sista lopp för dagen, det fjärde slalomet för dagen, ja, det gick nästan hela vägen. Ett kontaktfältsfel spökade istället för slalomfel. Men det köper jag. För jag har inte tränat på kontaktfältsbeteende med henne. Nej, vi har ju lagt tid och energi på slalomet! 🙄 Och kanske fungerar det att vara lite arg precis innan hon ska ta slalomet? Att komma på 11 plats av 67 är kanske inte heller helt fel, även om en nolla hade varit bättre! Filmer kommer förhoppningsvis imorgon om Malin orkar. Jag vill i alla fall se! 😆 En liten rolig detalj; Anni är snabbare än Azlan, men hon är inte en supersnabb border collie. Under dagen har jag sett flera border collies tävla. Och hur bedömer man om de är supersnabba vs. snabba? Jo, man säger att den där border collien är Anni-snabb och den där är Era-snabb! Ni kan ju själva gissa vilken kommentar som gäller för de supersnabba hundarna som tex fick 26 sekunder något istället för Annis 29. Men vet ni vad – det spelar ingen roll om hunden är snabb eller supersnabb – det gäller ju att nolla! 😛 Och det gjorde Anni med god marginal! Vill tävla mer nu!!! 😀

Tudelad känsla.

En hel del av er (i alla fall av er pinscherägare) har antagligen inte gått miste om att Pinschersektionens lista för Årets arbetande hund kommit ut. Och på den står Azlan som nr 2. Nu är min känsla väldigt tudelad. Ni som hann läsa mitt bittra inlägg förra veckan vet att jag ville få vår andraplats erkänd och varför vi kunde gå miste om den. Ni som inte hann läsa det bittra inlägget, utan fick se det som kom ett par timmar senare, borde ha läst att jag inte längre var intresserad. Jag tänker inte hänga upp mig på att skiva om detta utan bara konstatera att jag är väldigt splittrad i vad jag ska tycka . . .

Eftersom jag ändå är inne på att vara tudelad kan jag likaväl fortsätta i den andan. 😉 Hade idag hyrt ridhuset som vi tränar i på söndagar för att träna på att springa banor. Enkla hoppklass 1-banor står på tur att träna på fram till debuten. Att vi kan svänga vet vi redan. Men att springa hela banor utan att göra fel det behöver vi träna på! Det passar sig ganska bra att vi körde banor som vår klubbkamrat och tillika agilitydomare Åsa Wrede ritat. Tack för dem! Lite seriösa var vi med som hade med oss visselpipa och agerade domare plus att vi tog tid. Era brydde sig inte ett dugg om visselpipa, andra människor, nummerskyltar, eller att vi tog tid. Han hade bara en sak i skallen – att köra agility!!! 😀

Började med denna bana ifrån Forsekvarn. Kommer inte ihåg i vilken ordning vi gjorde alla felen som vi gjorde. De var ganska många! 😳 Har dock för mig att vi fastnade på hinder nr 3 i första omgången. Vänsterslalom är tydligen så mycket svårare än höger. Särskilt att bromsa in så att man inte fastnar vid port 4 och måste skippa en port för att kunna fortsätta. Sedan insåg jag ganska tidigt att jag var tvungen att lämna Era i slalomet och söka mig mot hinder nr 4 om jag skulle ha en chans att hinna till nr 6. Kanske lite väl hög svårighetsgrad på slalomet för oss? Eftersom det var så mycket luft mellan hindrena var jag tvungen att springa på för att ha en chans med tanke på var vi är i vår träning nu att enda sättet jag kunde lösa det vara om jag lämnade Era i slalomet. Inte riktigt vad en klass 1-hund kanske ska klara men är man snabb så måste man kunna sådant. De gånger jag lyckades med att lämna honom fick vi till det riktigt bra mellan 3 och 10. Jäklar vad mina ben fick röra på sig! Lite rädd för att ramla måste jag säga. 🙄 Den svåraste passagen som vi hade var 10-11-12. Där fastnade vi och hade nog kunnat stå där fortfarande. Min hund har absolut ingen respekt för hopphinder!!! Rakt in med hela kroppen i hinderinfångaren! 😯 Fattar inte att han kan tycka att det är snabbaste vägen till mig? Hinder nr 11 var bara iväg enligt Era och han rev det ganska ofta. Jag vill inte, absolut inte, ha en plocke-pinn-bc!!! Visst händer det att han river när vi tränar men inte ofta. Idag plockade han pinne efter pinne. Jag hoppas verkligen att det har med det nya i att springa på sådant sätt som vi gjorde idag. Vi hade tid över när vi gjort vårt med ovanstående bana och hann med att köra nästa hoppklassbana från Forsekvarna. Och så mycket bättre den passade oss! Sekvensen 4-12 satt som gjutet! Däremot var det återigen stopp vid 13-14-15 som var desamma som ovan.

Efter dagens träningspass kan vi lätt säga att vi inte är redo för att tävla ännu. Era är grym på många saker men just nu har han inte fått möjligheten att träna på de saker som vi behöver kunna i en klass 1. Därav en tudelad känsla efter dagens träningspass. Vi nollade inte en enda gång dagens banor . . . 😦 Mest på grund av rivningar men det hände att jag drog honom förbi en tunnelingång och så klurade vi en hel del med vänsterslalomet på första banan. Nej, vi är inte redo men en bra bit på väg. Vi borde hinna bli färdiga på de 2 månader som är kvar idag. Vi borde hinna bli färdiga för att krossa alla andra på plan. Vi borde hinna bli färdiga. Borde är ett väldigt användbart ord idag. 😉

Även solen har sina fläckar.

 

Nyss hemkomna ifrån veckans ridhusträning. Och det är bara till att konstatera att en lång arbetshelg (=inaktiva hundar) inte är den rätta laddningen för Era om han ska följa med på dessa träningstillfällen. Kändes som vi backade 5 steg i vår inte-tagga-träning!!! 😦 Den första lite mer svängiga övningen kunde jag inte ens köra på grund av att han taggade så på de andra. Ljudnivån var också betydligt högre idag vilket självklart inte hjälpte. Det blev att bära hunden från planen och be Maria att gå ut med honom i bilen. Medan jag körde Anni istället. Inte den bästa början med andra ord . . .

Tack och lov var de andra banorna lätta banor så de fick Maria ansvaret att träna Anni på. Vilket gjorde att jag kunde ägna mig helt åt min egna bc! 😉 Hämtade honom i bilen och krävde av honom att tagga ner innan han fick gå in i ridhuset. En hel del ljud och stress blev det ändå men en betydlig skillnad när jag gör på detta viset. In och körde en kort kombination med slalom, tunnel och 2 hopp. När det var vänsterslalom såg Era de andra och jag tror att det var därför som han gick ur så många gånger som han gjorde då. Plus att jag försökte att lämna honom i sidleds för att hamna bättre vid tunneln. De gånger som jag följde honom hela vägen gick det bra men vi behöver tydligen lägga på ytterligare störning i slalomträningen – en annan hund som kör! Men även solen har sina fläckar så att en ganska ny slalomkung gör fel då och då – ja det får man köpa. Vände man dock på kombinationen blev det mycket lättare! Smack, smack, smack, smack, sa det och så var han färdig! Helt underbart slalom han har!!! 😀 Åt detta hållet kunde jag lämna honom utan att han stördes av de andra hundarna. Han sprang ju rakt mot en vägg! Ingen störning där inte! 😛

Vi avslutade med att få köra först på den kombinationen som var längst bort i ridhuset, och det jobbigaste stället att vara på. 10 hinder efter varandra och alla ovana hinder var med. Det vill säga däcket, långhopp och platten i hoppklass. Kanonbra! Vi körde också en väldigt rak variant som skulle kunna vara en klass 1-bana. Precis vad vi behöver träna på! Och bristerna i vår träning syns på en gång – springa rakt!!! Jag hoppas så att vi lyckas hyra ridhuset för egen skull ett par gånger så att vi kan nöta på dessa saker. Vad spelar det för roll om hunden kan göra massor med fina svängar och byten om han inte ens klarar sig förbi klass 1? 😕 Det tar inte många försök innan han suger framåt men då blir nästa problem synligt – plockepinn-leken. Agility ska gå fort om ni undrar! Och Era är av den uppfattningen att det ska gå lite fortare ändå! 🙄 Ett problem som jag tror löser sig bara han får erfarenhet att springa rakt fram med mig springandes lite hur som. Just nu fokuserar han så mycket på att ta sig fram att han kan bli lite störd av mig. Men jäklar vad bra det känns när han trycker på framåt!!! :mrgreen:

Är så tacksam över att denna veckar är slut. Den har inte varit rolig. Desto roligare kommer det att bli från och med veckan som börjar imorgon!!! 😀 I tvåveckorsintervaller kommer vi att ha det så jäkla bäst! Denna vecka avslutas tex med att springa 6 lopp i Kristinehamn. Två veckor efter det startar Era inofficiellt. 10 dagar bortanför det ska vi till Jenny Damm och gå kurs. Sedan dröjer det knappt två veckor innan vi åker till Rättvik och tävlar 8 lopp! 😯 Hemkomna ifrån den helgen dröjer det inte länge innan det är dags för Era att debutera. Och så vidare, och så vidare! 😀 YES, säger jag!!! Agility är livet!!! Frågan är dock om vallningen kanske kommer snäppet före. Eller efter. 🙄 Längtar!!!

Är det ok att vara överkänslig?

 

Livet går vidare. Och om man har följt Expressens serie om utsatta barn denna vecka, ja då får man lite annat perspektiv på saker och ting. Fast det är ändå inte så att man slutar att bry sig om sitt eget liv när man läser om sådant här. Det hjälper. Men inte helt.

Något som definitivt hjälper mer än lite är att ha ett lyckat träningspass med hundarna! Gud vad jag älskar att träna hund!!! 😀 Vi fortsätter med mycket agility i vår vintervila. Eftersom jag ska tävla nästa helg och hoppas yckas med konststycket att få med mig två uppflyttningspinnar, gäller det att träna. Och åter träna. Båda Azlan och Anni har slalomproblem. Så Maria och jag nöter på. Försöker att ta störningsträningen till nya höjder. Och ber till högre makter att poletten ska trilla ner för dem båda! 😛 Båda blir säkrare och säkrare men de har sina dippar. Tyvärr brukar det vara på tävling . . . 🙄

Eftersom Azlan alltid haft svårt för slalom känns det otroligt skönt för mig att ha en hund som är lite mer normal. Jag är helt övertygad om att slalombågarna har gjort Era till den slalomkung han är. Fast lite kredit måste han nog ha för jag har inte haft slalombågar mer än 10 pass och han har löst allt som kommit hans väg efter utan dem. I onsdags körde vi 16-pinnars slalom och min 16-månaders nybörjare är bara så bäst på slalom! De senaste veckorna har jag visserligen kört slalom vid varje träningspass men ändå – i förhållande till de två andra har han tränat ytterst lite slalom! Däremot har vi ändå ett litet problem . . .

han är så överkänslig!!! 😯 Det slalomet som vi tränar på sätter man ihop vid 4- eller 6-pinnar genom att dra en liten metallbit över skarven. Det finns även ett slalom med en pinne som är lite sned. Var tror ni att Era går ut de få gånger han gör det? Jo, vid skarvarna! Eller den sneda pinnen. Eftersom slalomet dessutom är lite tudelat kan det blir så att slalomet inte är 100 % rakt i förhållande till varandra. Och det orsakar skippad port. Nu undrar jag om det är ok att vara så överkänslig i detta skede av träningen??? Vad kan jag kräva av honom? Jag pausar en stund men om jag rättar till slalomet så går han inte ur. Nu är det inte stora skillnader vi pratar om men ändå. Min spontana åsikt är att han måste lära sig att tåla lite brytningar i slalomet då det kan förekomma sådant på tävling. Och jag vill ju inte att han missar då bara för att han är så överkänslig! Antar att det bara är att nöta på. Det är dock ett underbart nötande som jag gärna gör. Era verkligen älskar slalom!!! Och det gör att matte älskar att träna slalom!!! 😀

Om att bli bittert besviken så att tårarna sprutar. Och om att vara heligt förbannad.

Inlägget är borttaget. Inte på grund av att jag bryr mig om att det jag skrev kanske var fel ur en synvinkel utan för att jag verkligen inte bryr mig längre. Jag vill inte ha priset. Jag tänker lägga all den energin som min besvikelse och min ilska genererade på att sikta framåt. Inte på att delta i nästa Årets arbetande pinscher och att då prestera bättre än en andra placering utan att lyckas bättre för min egen skull. Jag tänker inte be om ursäkt för det jag skrev tidigare. Men jag kan inte gå till sängs en natt till och gnissla tänderna. Någon som jag bara gjort vid något tillfälle tidigare. Det gör väldigt ont i hela ansiktet och jag har haft svårt för att äta idag. Andas in. Andas ut. Jag vet vad vi har presterat i år. Och jag vet att vi kan toppa det detta år. För att vi tycker att det är kul att träna och tävla ihop. Ingen annan anledning. Andas ut. Andas in. Dessutom har jag flera saker att se fram emot. Som att få tävla 6 lopp nästa helg. Eller kanske ännu bättre? Få vara efteråkare med Era på Rosettjakten 1 den 12 mars. Det är på detta jag bör lägga min energi. Andas in. Andas ut.

Spring bara, spring!

 

Denna helg har matte spenderat åtskilliga timmar på att delta på årsmöten. Lördagens möte med Östergötlands Vallhundsklubb tog bara 2 h. Riktigt behagligt måste jag säga. Och då hann vi ändå diskutera en del! Dagens möte för Pinschersektionen tog betydligt längre tid. Var helt slut när jag och Emma styrde tillbaka mot Kumla. Tyvärr missade jag därför kvällens behövliga träningspass i ridhuset. Det är tur att Emma och jag passade på att träna ihop på lördagskvällen!!! 😉

För 50 riksdaler i timmen körde Emma och jag igenom våra 4 hundar. Vi höll på i 2 h innan vi gav oss. Lycka!!! 😀 Vi byggde upp en rundbana så att vi kunde springa rakt fram och bara ösa med våra små. Och det gjorde vi!!! Det är detta som Era så väl behöver. Att bara få springa fullt ös medvetslös och suga framåt! Han behöver träna på att jag kan springa på allt vad jag har med honom efter mig utan att riva eller springa förbi hinder. Jag måste ju vara före!!! Visst förbättrade han sig under passens gång men det måste sitta redan första gången så vi behöver mängder med träning på detta. Så jäkla skoj ändå att bara tokspringa och se honom suga framåt! Han är så härlig!!! :mrgreen: Bytte ut ett hopphinder mot ett 4-pinnars slalom för att träna ingångar med de stora men Era och jag hann köra lite med. Oj, vad han älskar slalom!!! Jag är så lycklig över detta!!! Vi har mycket kvar att lära när det kommer till slalomträningen som uthållighet och säkerhet. Ingångarna sitter dock näst intill alla! Han har svårt för en vänsteringång som för Azlan tex är snäll. Det dröjer nog inte länge innan den sitter med. Ett lyxproblem med att ha en hund som verkligen gillar slalom är att han gärna tar det hindret istället för ett visst annat hinder som jag vill. Om slalomet står lite för mycket i hans synvinkel. Som sagt – ett lyxproblem . . . 😆

Även Azlan var härlig. Har varit duktig och tagit med mig boll på de senaste träningarna när vi kört inomhus och oj, vad han gillar det! Azlan tycker om att jaga en kastad boll men det är så mycket roligare när bollen helt plötsligt kan studsa åt andra håll (vägg eller pelare i vägen). Skitskoj säger Azlan! 🙄 Nu gick det ganska bra även i ridhuset att belöna med boll och eftersom det bara var jag och Emma, och våra hundar vistades en och en på banan, kände jag att jag kunde belöna med bollen. Jag skulle inte våga använda mig av den belöningen vid våra ridhusträningar eller på tävling. En taggad Azlan som i sitt synfält får syn på en annan hund? Han skulle säkerligen inte göra något allt för hemskt men jag känner honom tillräckligt väl för att veta att han kan anse sig störd av den andra hunden. Och då måste man visa den att den inte hör hemma på vår träningsplan! Vid våra egna träningar och ihop med Anni fungerar det dock kanon! En lyckligare hund får man leta efter! (Hm, det fanns visst minst två i det uppvärmda rummet. :razz:) Vi har helt klart en hel del att jobba på men gud vad jag vill tävla denna hund igen. Och igen och igen och igen! Han har sina knasigheter men han är ändå väldigt följsam. När han inte har knas i huvudet! 😉 Hur lång kan årets kortaste månad egentligen vara??? 😕