Om att bli bittert besviken så att tårarna sprutar. Och om att vara heligt förbannad.

Inlägget är borttaget. Inte på grund av att jag bryr mig om att det jag skrev kanske var fel ur en synvinkel utan för att jag verkligen inte bryr mig längre. Jag vill inte ha priset. Jag tänker lägga all den energin som min besvikelse och min ilska genererade på att sikta framåt. Inte på att delta i nästa Årets arbetande pinscher och att då prestera bättre än en andra placering utan att lyckas bättre för min egen skull. Jag tänker inte be om ursäkt för det jag skrev tidigare. Men jag kan inte gå till sängs en natt till och gnissla tänderna. Någon som jag bara gjort vid något tillfälle tidigare. Det gör väldigt ont i hela ansiktet och jag har haft svårt för att äta idag. Andas in. Andas ut. Jag vet vad vi har presterat i år. Och jag vet att vi kan toppa det detta år. För att vi tycker att det är kul att träna och tävla ihop. Ingen annan anledning. Andas ut. Andas in. Dessutom har jag flera saker att se fram emot. Som att få tävla 6 lopp nästa helg. Eller kanske ännu bättre? Få vara efteråkare med Era på Rosettjakten 1 den 12 mars. Det är på detta jag bör lägga min energi. Andas in. Andas ut.

Annonser