Tudelad känsla.

En hel del av er (i alla fall av er pinscherägare) har antagligen inte gått miste om att Pinschersektionens lista för Årets arbetande hund kommit ut. Och på den står Azlan som nr 2. Nu är min känsla väldigt tudelad. Ni som hann läsa mitt bittra inlägg förra veckan vet att jag ville få vår andraplats erkänd och varför vi kunde gå miste om den. Ni som inte hann läsa det bittra inlägget, utan fick se det som kom ett par timmar senare, borde ha läst att jag inte längre var intresserad. Jag tänker inte hänga upp mig på att skiva om detta utan bara konstatera att jag är väldigt splittrad i vad jag ska tycka . . .

Eftersom jag ändå är inne på att vara tudelad kan jag likaväl fortsätta i den andan. 😉 Hade idag hyrt ridhuset som vi tränar i på söndagar för att träna på att springa banor. Enkla hoppklass 1-banor står på tur att träna på fram till debuten. Att vi kan svänga vet vi redan. Men att springa hela banor utan att göra fel det behöver vi träna på! Det passar sig ganska bra att vi körde banor som vår klubbkamrat och tillika agilitydomare Åsa Wrede ritat. Tack för dem! Lite seriösa var vi med som hade med oss visselpipa och agerade domare plus att vi tog tid. Era brydde sig inte ett dugg om visselpipa, andra människor, nummerskyltar, eller att vi tog tid. Han hade bara en sak i skallen – att köra agility!!! 😀

Började med denna bana ifrån Forsekvarn. Kommer inte ihåg i vilken ordning vi gjorde alla felen som vi gjorde. De var ganska många! 😳 Har dock för mig att vi fastnade på hinder nr 3 i första omgången. Vänsterslalom är tydligen så mycket svårare än höger. Särskilt att bromsa in så att man inte fastnar vid port 4 och måste skippa en port för att kunna fortsätta. Sedan insåg jag ganska tidigt att jag var tvungen att lämna Era i slalomet och söka mig mot hinder nr 4 om jag skulle ha en chans att hinna till nr 6. Kanske lite väl hög svårighetsgrad på slalomet för oss? Eftersom det var så mycket luft mellan hindrena var jag tvungen att springa på för att ha en chans med tanke på var vi är i vår träning nu att enda sättet jag kunde lösa det vara om jag lämnade Era i slalomet. Inte riktigt vad en klass 1-hund kanske ska klara men är man snabb så måste man kunna sådant. De gånger jag lyckades med att lämna honom fick vi till det riktigt bra mellan 3 och 10. Jäklar vad mina ben fick röra på sig! Lite rädd för att ramla måste jag säga. 🙄 Den svåraste passagen som vi hade var 10-11-12. Där fastnade vi och hade nog kunnat stå där fortfarande. Min hund har absolut ingen respekt för hopphinder!!! Rakt in med hela kroppen i hinderinfångaren! 😯 Fattar inte att han kan tycka att det är snabbaste vägen till mig? Hinder nr 11 var bara iväg enligt Era och han rev det ganska ofta. Jag vill inte, absolut inte, ha en plocke-pinn-bc!!! Visst händer det att han river när vi tränar men inte ofta. Idag plockade han pinne efter pinne. Jag hoppas verkligen att det har med det nya i att springa på sådant sätt som vi gjorde idag. Vi hade tid över när vi gjort vårt med ovanstående bana och hann med att köra nästa hoppklassbana från Forsekvarna. Och så mycket bättre den passade oss! Sekvensen 4-12 satt som gjutet! Däremot var det återigen stopp vid 13-14-15 som var desamma som ovan.

Efter dagens träningspass kan vi lätt säga att vi inte är redo för att tävla ännu. Era är grym på många saker men just nu har han inte fått möjligheten att träna på de saker som vi behöver kunna i en klass 1. Därav en tudelad känsla efter dagens träningspass. Vi nollade inte en enda gång dagens banor . . . 😦 Mest på grund av rivningar men det hände att jag drog honom förbi en tunnelingång och så klurade vi en hel del med vänsterslalomet på första banan. Nej, vi är inte redo men en bra bit på väg. Vi borde hinna bli färdiga på de 2 månader som är kvar idag. Vi borde hinna bli färdiga för att krossa alla andra på plan. Vi borde hinna bli färdiga. Borde är ett väldigt användbart ord idag. 😉

Annonser