Nära men ändå så långt bort.

Just nu är jag helt slut. Borde krypa i säng på en gång men jag sitter och mumsar ostbågar istället framför Facebook. 😳 Igår kom Malin och Izzie upp till Linköping eftersom vi i tidig otta skulle bege oss till Kristinehamn för att tävla agility. Och jag menar inte de andra okristliga tidiga morgnarna som jag vanligtvis brukar klaga på. Nej, vi skulle gå upp mitt i natten, närmare bestämt kl. 4. 😯 Vi smaskade i  oss god mat framför Melodifestivalen och röstade på Nicke Borg. Eller i alla fall jag! 😉 Sedan gottade vi ner oss i våra respektive sängar. Man skulle antaga att man borde sova gott då men jag vaknade nästan 1 gång i timmen . . .

Trots det var jag ganska pigg när klockan ringde. Vi följde tidsplanen någorlunda och var i Kristinehamn till 7. Första banvandring var 7.20 så det var bara att slänga sig in och kolla startlistorna. Agilityklass började för mig och Anni då hon var startnummer 9. Och kanske hann hon inte riktigt vakna till innan för hon skippade hinder nr 4 som var ett mitthinder i en stjärna eftersom jag inte följde med ner i stjärnan. I vanliga fall brukar hon ha tillräckligt med tryck för att jag inte ska behöva göra det. Innan jag fattade läget var disken redan ett faktum. Sen var det dags för hoppklassen och där tävlade jag både Anni och Azlan. Försökte vara taktisk då jag hade starnummer 42 med Azlan och 49 med Anni. Eftersom det inte finns en rimlig chans att jag klara av att värma upp, varva ner och byta hund i buren på sju nummer bad jag att få starta sist med Azlan. Med tanke på att vi var ute efter sista pinnen kunde det vara bra för mig att ha fått springa banan en gång innan med Anni. 😛 Mental påminnelse – att redan innan loppet säga att slalomingången kommer orsaka problem med båda hundarna – ja, det är att be om trubbel! Därför drar vi ett streck över första halvlek.

Med hälften kvar av dagens lopp efter lunch och med lite gulaschsoppa i kroppen sätter man krydda på tillvaron? Återigen dags för hoppklassen och även här hade jag tajt mellan hundarna och gjorde det taktiska valet att starta Azlan sist. Redan under banvandringen tyckte jag att detta hopplopp verkade roligare att köra. Det var mer svängar och mer öppet för att välja och vraka bland byten. Och det är ju så mycket roligare att köra en bana som man kan variera på! Som Malin sa strax efter att hon gått denna bana – ”jag kunde inte bestämma mig!”. Själv har jag bestämt mig för att jag detta år ska jag lära mig att förbereda svängar och att våga prova annorlunda varianter. I vanliga fall tycker jag att man även i klass 1 kan hitta förare som förbereder svängar. Denna tävling tyckte jag att det var tunt med sådana förare. Jag försökte i alla fall med både Lisa-svängar, Jaakkosar och att förbereda svängar genom att få hundarna att hoppa lite snett över hindrena för att få en bättre linje till nästa sväng. Det kändes som att jag lyckades ganska bra i alla loppen. Förhoppningsvis kan Malin redigera de diskade loppen så att jag får se de bra sakerna ifrån de loppen. För allt behöver ju inte vara dåligt bara för att man diskar sig.

Men hur gick det då med resterande lopp? Då slalomet spökade för båda hundarna innan lunch hade jag bestämt mig för att ha en nagel i ögat på dem redan innan de nått fram till slalomet. Folk på läktaren undrade vad jag sysslade med då jag argt stampade bredvid Anni när hon tog slalomet. Men tog det gjorde hon! Och sedan var det bara att springa på, göra en lisa-sväng och springa på. Sedan var vi nollade i mål!!! Wow, vad härligt det var! :mrgreen: Vi behövde detta lopp båda två! Kan man hoppas på att det räcker med att ha nageln i ögat på henne vid slalomet? När det var dags för Azlan hade jag Annis lopp med mig i bagaget och sådant hjälper alltid. Azlan skötte sig jättefint och tog slalomet kanonbra. Sedan hände en sådan där grej som inte får hända – matte funderade på att säkra loppet! Och den lilla tvekan när jag stod inför att göra ett blind-, framför- eller bakombyte, kostade oss vår nolla (och därmed vår uppflyttningspinne). Vad har jag lärt mig av detta? Att aldrig fundera på att säkra ett lopp!!! 😐 Anni kom 4 och Azlan 19 av 63. Annis första hoppinne och jag räknar med att vi ska ta fler detta år! Azlan är redan i klass 2 i mitt huvud. Vi ska bara se till att få det bekräftat först! 😉

Annis sista lopp för dagen, det fjärde slalomet för dagen, ja, det gick nästan hela vägen. Ett kontaktfältsfel spökade istället för slalomfel. Men det köper jag. För jag har inte tränat på kontaktfältsbeteende med henne. Nej, vi har ju lagt tid och energi på slalomet! 🙄 Och kanske fungerar det att vara lite arg precis innan hon ska ta slalomet? Att komma på 11 plats av 67 är kanske inte heller helt fel, även om en nolla hade varit bättre! Filmer kommer förhoppningsvis imorgon om Malin orkar. Jag vill i alla fall se! 😆 En liten rolig detalj; Anni är snabbare än Azlan, men hon är inte en supersnabb border collie. Under dagen har jag sett flera border collies tävla. Och hur bedömer man om de är supersnabba vs. snabba? Jo, man säger att den där border collien är Anni-snabb och den där är Era-snabb! Ni kan ju själva gissa vilken kommentar som gäller för de supersnabba hundarna som tex fick 26 sekunder något istället för Annis 29. Men vet ni vad – det spelar ingen roll om hunden är snabb eller supersnabb – det gäller ju att nolla! 😛 Och det gjorde Anni med god marginal! Vill tävla mer nu!!! 😀

7 reaktioner på ”Nära men ändå så långt bort.

  1. toktassarna

    Hmm, hade det varit klass III hade det nog funnits folk som reagerat på bytet av startordning, jag vet folk som blivit diskade för att de ”taktikerat” och bytt startordning på sina hundar. Vad jag vet finns det inte i några regler, men det är för vissa en sån där oskriven regel…

    Sjävl kan jag nästan tycka det är en fördel att köra alla hundarna på en gång. I laget kör jag ju ofta två hundar, o då har man bara en eller två hundar mellan sina två. Kräver nån som håller den andra, eller en bur man kan ta med till starten, men det går. Och då kan man ju värma upp och gå av båda samtidigt. Bäst var i Oskarshamn ett år när jag körde tre hundar inom tio nummer 🙂

    1. Hade det varit i klass 3 hade jag nog inte gjort något sådant även om jag inte visste att det var en oskriven lag. Och i vanliga fall brukar jag inte göra så utan ta den hunden som kommer i ordningen. Men nu frågade inroparen vilken jag ville flytta så då valde jag Azlan. Dock gick ju inte det vägen med någon av hundarna i det loppet! :p Har hänt att jag kört dem kort efter varandra men då tycker jag inte att taggningen på mig och den andra hunden har blivit bra. Så jag har gärna 20 hundar mellan om det är möjligt. Får helt enkelt börja köra lag så att jag får lite träning i det! 😉

  2. Men hur kan du få så nära startnummer? SBKTävling ska ju automatiskt se till att det är ett visst antal mellan samma förare om man har fler hundar. Står Maria som förare på Anni? Det kan isåfall ändra själv i SBKTävling så slipper ni samma problem fler gånger. 🙂
    Grattis till Annis pinne! Nu hoppas vi att matte inte fegar ur så att även Azlan kan få en pinne! 😉 🙂

    1. Vi har anmält mig som egen förare till Anni. Men det blev tydligen inte så i alla fall. Får se om det händer fler gånger för då får man kanske kolla upp det med SBKTävling.

      Nej, inget mer fegande här inte! :p

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s