Vill tävla (m)era!!!

Agilitytävling på hemmaplan – hur ofta händer det egentligen? Alldeles för sällan! Eftersom det idag dessutom var en kvällstävlan hann vi med att köra ett kort lydnads- och agilitypass på morgonpromenaden. Hallå – det är ju barmark ute!!! 😯 I samma takt som snön försvinner, återkommer träningslusten. Azlan börjar mer och mer bli sig själv ute på promenaderna då han inte längre tycker lika synd om sig själv (som när det är kallt). Om det fortsätter så här kan vi nog snart ta tag i platsliggningen igen!

Inför dagens tävling hade jag mål. Målet med Anni var att nolla i alla fall ett slalom. Tyvärr gick inte det. I första försöket gjorde jag något konstigt precis innan slalomet så jag tar på mig den. Vid vårt andra försök kan jag ha försökt lite för mycket, lite för sent. Det vet man tyvärr inte alltid i förväg . . . 🙄 Annars satt allt klockrent med Anni och jag önskar så att vi kunde lösa detta slalomproblem. För jag  (och matte Maria) är riktigt trötta på att träna slalom varje pass. Att prova olika tillvägagångsätt för att få henne att ta det rätt. Ibland går det. Ibland inte. Problemet är att vi inte riktigt lyckas med att använda samma sätt flera gånger i rad. MEN – vi SKA upp till klass 2 denna säsong!!! Det bara är så. Något annat är inte godkänt!

Målet med Azlan var inte lika blygsamt som att nolla ett av två slalom. Med honom hade jag satt ribban på att klara ett av ett slalom. Och då helst hela banan! 😉 Den där uppflyttningspinnen bara skulle bli vår! ”Great dog(s) – shame about the handler” finns det ett uttryck som Greg Derrett har döpt en av sina agility-DVD:s till. (Vet ni inte vem Greg Derrett är finns alltid google. :razz:) Jag har i flera blogginlägg hävdat att en pinscher sällan river oavsett vad jag som handler gör. Azlan har under de tre säsonger som vi har tävlat inte rivit mer än 2-3 gånger. Jag har inget minne av när han rev senast eftersom det är så ovanligt. Idag gjorde denna handler bort sig. Azlan var på väg att tjuvstarta men jag lyckades stoppa honom innan han tagit mer än något steg. Lite nervös inför ytterligare en tjuvstart släppte jag på honom innan jag tänkt. Innan jag återfick hans fokus. En rivning blev resultatet . . . Att riva första hindret med en hund som så ytterst sällan river när han gick så fint under resten av loppet känns mycket bittert. Matte har nu förstört de två senaste loppen. Verkligen ”shame about the handler”!!! 😐 Det är tur att jag vet att den där uppflyttningspinnen kommer i år. Och det snarare än senare. 😀

Dagens tävling var väldigt speciell i ett avseende. Det var dags för Eras inofficiella debut!!! Jag var orolig innan att han skulle ha det svårt att koppla av i buren när han hörde de andra hundrna. Hela förra säsongen skötte han sig utmärkt i buren men han har ju numera taggat ordentligt på att andra kör! Målet var att han skulle vara lugn i buren så att han hade rätt attityd vid uppvärmningen. Kan gladeligen rapportera om att den som lät – ja det var pinschern det! 😮 Mitt mål med själva loppet var att se till att hålla ihop och att inte riva. Klart att han fixade det!!! 😀 En miss av matte gav oss dock en disk men han var nolla på hinder!!! Och han var så rolig att köra!!! :mrgreen: Jag vill så gärna tävla honom igen. Och igen och igen och igen. För jag känner att han är redo. Så redo som han kan vara inför klass 1. Varför är det så långt till påsk???