Vart är mitt jävlaranamma???

Lovade att filma vår tisdagsträning. Vilket vi gjorde! Theresé ville att jag förklarade vad vi gått igenom på Jenny-kursen så vi körde ett utplock från dag 2. Det vi tittade lite närmre på var infostarter och jag visade henne banan som jag länkade till igår och jag ritade även upp den övningen som jag hade med mig till Jenny. Mitt mål är att träna upp Eras självständighet så pass mycket att han klarar av att göra dessa starter. Skönt att ha något att träna på! 🙄 Längtar så mycket till att vi kan träna ute för stolparna satte käpparna i hjulet vid flertalet gånger . . .

Vi tittade även på det nya sättet att ta ett staket. Det där som jag kände var svårt att beskriva? Det var tydligen även svårt att få en bra bild av det när man filmade. Det jag gör är att skicka Era på ett runt. När han rundat hinderstödet ska jag dra min arm bakåt och öppna upp med axlarna. Fördelen med denna variant är att den får en att vara mer ledig i kroppen och framför hunden på grund av att man inte låser sig med ”nya handen”. Tror att denna variant även fungerar vid en threadle!

Jag efterlyser mitt jävlaranamma!!! Ikväll avslutade Era och jag dagen med att följa med på en ridhusträning. Det var agilityklass 1 som stod på schemat. Dock inte för oss eftersom jag inte har jobbat något med balanshindrena. Vi gjorde allt däremellan istället. Vi klarade inte av göra det vi skulle vid första försöket – att nolla!!! Det gjorde att jag blev lite besviken. 😦 Istället för att tänka på vilka fina slalom han gjorde, vilka fina starter eller upplopp, hakar jag upp mig på att vi inte nollade denna bana vid vårt första försök. Det känns som att det är bra att vi har ytterligare 4 veckor på oss att träna. Hade ni frågot i förmiddags hade jag sagt att vi är överredo! 😉 Jag är så van vid att det går bra för Era och mig att jag tycks ha glömt bort alla de år som jag kämpat med Azlan. Och aldrig givit upp!!! Bara för att saker är enklare med Era får jag inte tappa mitt jävlaranamma! Gör det verkligen något om vi inte blir uppflyttade på första månadens 5 tävlingar? När jag känner mig säker på att vi blir uppflyttade till 3;an ganska fort (mindre än Azlan är kanske inte tillräckligt fort men nära 😛 )? Ett dåligt pass är inget att hänga läpp över. Inga underverk byggdes på nolltid! 😆

Tack för alla kommentarer! Och jag vet att ni har rätt! Det är så jag tänker men inte riktigt så jag känner. Jag tror att det bara är tävlingsnerver. Eftersom jag skaffat honom för att ha en chans att lyckas är jag rädd för att inte lyckas. Mitt sunda förnuft säger att jag inte behöver ha bråttom för som sagt, vi kommer att komma till klass 3 utan att harva för länge i de andra klasserna (så som jag gör med Azlan och Anni), så vi kommer att ha många år uppe i klass 3. Min känsla är dock inställd på att lyckas. Och rent teoretiskt ska det gå att göra på 6 lopp. Nu kommer verkligheten att se annorlunda ut. Jag vet det. Och jag förväntar mig det. Skulle vi gå upp i klasserna fort så kommer jag att ta en paus och fokusera all träning på balanshindrena och vallningen. Detta för att jag vet att man inte bör ha bråttom. Förr eller senare kommer vi dit jag vill. Men har man bara haft en Azlan att tävla i 3-4 år är det nog naturligt att vara rädd för att det kan bli senare än förr. Även om jag tror på att det händer förr än senare . . . 😉