Tidsmaskin önskas

 

En av mina sämre egenskaper är att jag är otålig. Se till exempel på min frustration över att det ska vara så svårt för Era att lyfta på benen när han hoppar. Min åsikt är att det ska vara hans jobb att lyfta på benen oavsett vad jag gör (om jag inte ger en signal alldeles för galet). Men för att komma dit behöver jag ju faktiskt lära honom det!!! 🙄 Samtidigt som jag pausar för att visa att det blev fel genom att be honom ligga medans jag lägger upp bommen igen, måste jag dessutom träna honom på att klara av de störningarna som mina rörelser och hans fart kan innebära. När vi gick grundkursen för Malin Elfström demonstrerade hon denna störningsträning genom att ramla till marken medans en av hennes hundar hoppade. Jag är bara så otålig på att komma dit!!! 😯

Eftersom rivningar är den största stöttestenen med att köra en border collie kommer jag med all sannolikhet att vara frustrerad över detta i fler blogginlägg. Och oavsett vad jag än må skriva kommer vi aldrig att ge upp agilityn. Vi har ju så roligt när vi kör!!! 😀 På tisdag är det dags för ett besök hos Jenny Damm och om det är någon som kan hjälpa oss så är det hon!!! Först måste jag genomlida en tråkig jobbhelg. En tidsmaskin som kunde ta mig till måndag morgon skulle sitta fint. För då bär det av till Nybro med tåg!!! 😀 Åh, vad jag längtar!!! Otålig var det! 😉

Förutom hoppteknik känns det som att vi är ganska färdiga för hoppklass och jag vill vänta med att träna balanshindrena tills de kommer ut på gräs. Vad ska vi då träna under tiden? Kanske göra Era till ännu bättre än bäst på slalom? Som denna film med Elvis!

Lydnad är kul?

 

Vår träff med Therese och Nox blev inställd idag men träna bör man göra så vi passade på att köra lite lydnad på en av våra fina och någorlunda torra gräsplaner här hemma. Azlan blev taggad redan inne då jag var tvungen att skära lite falukorv åt honom. Jag hade bestämt mig för att gå en uppvärmningspromenad innan men det hade jag kunnat skippa. När Azlan har slagit på förväntan – ja, då har man inte tid med att göra något. Förutom att tagga!

Det är ganska dumt att träna utan att ha någon plan. Detta vet jag och ändå gör jag misstaget att inte planera träningen. Kanske tur att det bara är ett par moment som Azlan inte kan för då är det lätt att välja vad vi ska träna. Idag fokuserade vi på klass 2 momentet inkallning med ställande. Visst får man ha handtecken på detta? Hur får handtecknen se ut? Får man använda båda armarna? Azlan kan redan kommandot stå eftersom man har det i klass 1. Han tycker inte att det är tillräckligt tydligt när jag bara säger stå och hjälper jag till med armarna stannar han riktigt fint. Även om jag vill ha det ännu explosivare! Nöjd var jag i alla fall! 😀 Hans fria följ är riktigt fint men det skadar aldrig att underhålla det. Det momenten är värt alldeles för mycket för att jag inte ska fila det till perfektion! 😉 I klass 1 är det ju bara underhållning av momenten som gäller och därför tänker jag ägna de få pass som jag avsätter för lydnaden till att träna in de få klass 2-momenten som han ännu inte kan (rutan o inkallning med ställande). Och hoppas på att det blir tillräckligt torrt snart för att Azlan ska godta att ligga i gräset. Vi har ju ett moment som är vår akilleshäl . . . 😦

Agilityhunden Era fick träna lite lydnad han med. Vi jobbade på att återigen hitta utgångspositionen från rörelse och stillasittande och så blev det mycket fritt följ. Han är så duktig!!! Har fin position och rätt attityd! Det är nästan så att jag önskar att jag vore mer road av lydnad så att vi kunde komma upp i klasserna där med. Tyvärr är ju fallet inte så. Klass 1 och 2 tycker jag nästan hör till att träna in, då det är ett bra sätt att lära hundarna att träna. Eller kanske är det snarare matte som lär sig att träna? 😉 Man lär dem dessutom självkontroll och uthållighet. Era kommer jag att sikta på att ta ett LP 1 och 2 med men inget mer. Tiden räcker liksom inte till. Och det kan göra att jag känner mig otillräcklig. För med Era finns det inga gränser för hur långt vi kan komma inom olika grenar. Det tror jag verkligen inte. Inte ens i vallningen! Det är mitt intresse, min tid och erfarenhet som sätter gränserna. Något som känns lite tungt när jag äntligen har fått en sådan hund som kan ta mig till det övre skiktet. Vilken press att behöva lyckas. I alla grenar! 🙄

Azlans lydnadspass blev kortlivad då han såg en katt. Fokusen för att klara lydnad var totalt bortblåst! Istället för att sätta sig i utgångsposition sätter han sig snett framför mina fötter. Eftersom han blev splittrad sadlade vi om till agility istället!!! Lite hoppteknik för Azlans del idag. Vi körde lite fram och tillbaka över ett hopphinder så som Eva Marie Wergård visade oss när vi var och tränade hoppteknik för henne. Jag ska stå med bröstet mot sidan av hinderstödet och slänga en godisbit precis vid mina fötter för att få Azlan att svänga med sin kropp. Något som han är ytterst värdelös på! Så fort hunden har ätit upp godisbiten vill man att den ska dra på hindret av sig själv för att få nästa godisbit på andra sidan av hindret. Azlan hoppar alltid rakt fram över hindret från det hållet han kommer. Alltid! Idag provade jag att förbereda honom för svängen bättre genom att trycka/stolpa ut honom. Genast vinklade han svängen och landade där jag ville! Nu går ju övningen ut på att hunden ska lära sig att svänga med kroppen över hindret men om nu Azlan har så svårt för det – är det då fel av mig att hjälpa honom???

Körde bara ett kort teknikpass med Era för jag ville ägna mig åt att springa rakt fram istället. Rak blev inte övningen utan jag lämnade möjligheten att kunna bakombyta efter två hinder. Satte hindrena på olika höjder. Precis som jag gjorde i tisdags när vi hade ett riktigt, riktigt, bra agilitypass med noll rivningar. Idag blev rivningarna lite fler. En hel del slarvfel och några där han var känslig för att jag gjorde ett bakombyte. Nästa gång jag tränar hemma (lördag) kommer jag att jobba på bara ett hinder och se till att få in så många byten och svängar som jag kan medans jag justerar höjden. Dock brukar han inte riva när vi bara jobbar med ett hinder utan det är när det finns ytterligare hinder som rivningarna kommer. Kanske borde vi strunta i agilityn . . .

Bakslag

Det kan inte alltid gå bra, eller hur? Allt i livet innebär att bakslag kommer förr eller senare? Kanske borde vi ha tagit en vilodag i söndags istället för i måndags då vår vanliga ridhusträning fick ett ordentligt bakslag för Era och mig.  Eller kan det bero på att jag börjar ställa lite väl höga krav på honom? Han rev mer än vanligt vilket kändes som slarvfel från honom. Han hade helt enkelt för bråttom med att komma framåt och då brukar han krascha in i hindret på ett eller annat sätt. Självklart bör en hund ha rätt hoppteknik för att klara vissa svängar och har inte hunden det kan man säkerligen godta att hunden river. Men när hunden inte river samma sväng, med samma hastighet, med mig görandes samma sak, de flesta gångerna anser jag att man kan säga att hunden faktiskt redan har rätt hoppteknik. Vi kommer ändå att ägna den kommande månaden till att träna just hoppteknik. Jag vill att han blir mer säker på att lyfta på tassarna oavsett vad jag gör, vilken sväng det är och vilken hastighet han kommer i. Söndagens träningspass innebar dock ett ordentligt bakslag när det kommer till rivningsprocenten . . .

Det blev en del träning på slalom också för här pressade jag alldeles för mycket. Försökte att lämna honom i sidledes och drog med mig honom nästan varje gång. Nackdelen med att träna en gång i veckan är att man stressar fram ett resultat. Det som jag skulle ägna ett par träningspass på om alla hinder var ute, försöker jag nu klämma in under vår korta träningstid på vår redan korta agilitytid. Vilket är riktigt dåligt gjort av mig! Jag funderar på om jag ska hålla mig till enkelheten under dessa pass hädanefter och bara koncentrera mig på att träna hinder när jag åker till HU eller kör på våra egna hinder. Med andra ord bara springa när vi är i ridhuset. Återigen får jag påminna mig om att jag faktiskt har en unghund! 🙄

Det kommer filmer från lördagen så småningom. Jag har inte kameran som det blev filmat med utan det gör Malin. Hon har jobbat natt ända sedan tävlingen. Jag är säker på att ni snart kommer att få se hur det egentligen gick till på Rosettjakten 1! 😉 Istället tänkte jag bjuda på en filmsnutt på Lisa från i helgen när hon och Hoss tävlade. Är det någon mer än jag som tycker att det ser så himla mjukt ut??? Se till att notera hundens väg. Tar den hunden ett enda extra steg???

Vill tävla (m)era!!!

Agilitytävling på hemmaplan – hur ofta händer det egentligen? Alldeles för sällan! Eftersom det idag dessutom var en kvällstävlan hann vi med att köra ett kort lydnads- och agilitypass på morgonpromenaden. Hallå – det är ju barmark ute!!! 😯 I samma takt som snön försvinner, återkommer träningslusten. Azlan börjar mer och mer bli sig själv ute på promenaderna då han inte längre tycker lika synd om sig själv (som när det är kallt). Om det fortsätter så här kan vi nog snart ta tag i platsliggningen igen!

Inför dagens tävling hade jag mål. Målet med Anni var att nolla i alla fall ett slalom. Tyvärr gick inte det. I första försöket gjorde jag något konstigt precis innan slalomet så jag tar på mig den. Vid vårt andra försök kan jag ha försökt lite för mycket, lite för sent. Det vet man tyvärr inte alltid i förväg . . . 🙄 Annars satt allt klockrent med Anni och jag önskar så att vi kunde lösa detta slalomproblem. För jag  (och matte Maria) är riktigt trötta på att träna slalom varje pass. Att prova olika tillvägagångsätt för att få henne att ta det rätt. Ibland går det. Ibland inte. Problemet är att vi inte riktigt lyckas med att använda samma sätt flera gånger i rad. MEN – vi SKA upp till klass 2 denna säsong!!! Det bara är så. Något annat är inte godkänt!

Målet med Azlan var inte lika blygsamt som att nolla ett av två slalom. Med honom hade jag satt ribban på att klara ett av ett slalom. Och då helst hela banan! 😉 Den där uppflyttningspinnen bara skulle bli vår! ”Great dog(s) – shame about the handler” finns det ett uttryck som Greg Derrett har döpt en av sina agility-DVD:s till. (Vet ni inte vem Greg Derrett är finns alltid google. :razz:) Jag har i flera blogginlägg hävdat att en pinscher sällan river oavsett vad jag som handler gör. Azlan har under de tre säsonger som vi har tävlat inte rivit mer än 2-3 gånger. Jag har inget minne av när han rev senast eftersom det är så ovanligt. Idag gjorde denna handler bort sig. Azlan var på väg att tjuvstarta men jag lyckades stoppa honom innan han tagit mer än något steg. Lite nervös inför ytterligare en tjuvstart släppte jag på honom innan jag tänkt. Innan jag återfick hans fokus. En rivning blev resultatet . . . Att riva första hindret med en hund som så ytterst sällan river när han gick så fint under resten av loppet känns mycket bittert. Matte har nu förstört de två senaste loppen. Verkligen ”shame about the handler”!!! 😐 Det är tur att jag vet att den där uppflyttningspinnen kommer i år. Och det snarare än senare. 😀

Dagens tävling var väldigt speciell i ett avseende. Det var dags för Eras inofficiella debut!!! Jag var orolig innan att han skulle ha det svårt att koppla av i buren när han hörde de andra hundrna. Hela förra säsongen skötte han sig utmärkt i buren men han har ju numera taggat ordentligt på att andra kör! Målet var att han skulle vara lugn i buren så att han hade rätt attityd vid uppvärmningen. Kan gladeligen rapportera om att den som lät – ja det var pinschern det! 😮 Mitt mål med själva loppet var att se till att hålla ihop och att inte riva. Klart att han fixade det!!! 😀 En miss av matte gav oss dock en disk men han var nolla på hinder!!! Och han var så rolig att köra!!! :mrgreen: Jag vill så gärna tävla honom igen. Och igen och igen och igen. För jag känner att han är redo. Så redo som han kan vara inför klass 1. Varför är det så långt till påsk???

Egna hopphinder!!!

Det måste vara fler än jag som har vårkänslor. För det är just vad jag har!!! 😀 Med solen som värmer både mig och marken känns allt så mycket lättare. Snön har börjat göra plats för barmark och vad betyder det??? Att snart kan man köra agility ute!!! Och snart är det återigen dags för vallningen!!! Inte undra på att jag går med runt ett leende som börjar ända nere vid tårna! 😉

Barmark betydde även att jag inte klarade av att vänta en till dag på hopphindrena som jag, min pappa och hans fru Ia snickrat ihop. Därför begav jag mig tidigt på tisdagen ut till dem för att göra de sista detaljerna. Nu behövdes inte det då de andra redan fixat det sista dagen innan. Istället provade jag att köra lite raksträckor med Era. Azlan var inte intresserad utan sprang omkring och spårade istället . . . 🙄 Era tyckte först att hindrena var konstiga och hoppade antingen en bra bit över bommen, eller så rev han. Passade även på att göra ytterligare en vårig sak innan vi åkte hem – städa och tvätta bilen!!! 🙂

Sedan när jag inkvarterat hopphindrena på Azlans husses baksida kunde jag inte hindra mig själv från att prova lite. Så vi körde ett litet pass som jag filmade. Man skulle ju kunna tro att det är något speciellt med Era så som jag håller på att filma allt! 😆 Hindrena kanske inte är regelmässiga men de kommer att uppfylla ändamålet ändå – att utveckla mig och Era! Ska se till att slipa och måla dem nu i vår så att de håller längre. Visst känns det vårigt att se filmen? 😉

Som om dagen slutade efter detta . . . Vi hade inplanerat ännu ett ridhuspass för att prova att köra hela klass 1-banor innan lördag. Efter önskemål försökte jag att få oss filmade. Och jag lyckades! Första omgången rev han andra hindret så då fick han ett ligg och en paus. Tror ni att han har fattat att man inte får köra vidare om man river??? Kan säga att han inte gjorde det någon mer gång under kvällens pass! Yeah! Andra försöket kom vi längre. Jag var lite för ambitiös när jag krävde av honom att suga efter första tunneln rakt fram mot hopphindret som syntes när han kom ut. Jag tror dock att han hade gjort det om jag inte stört honom genom att ropa på honom när han kom ut. Men det är träning så därför provar vi. Och inser att jag får träna lite mer på detta hemma. Något som vi behöver träna på är att ta rätt tunnelingång. Funderar på hur jag ska lösa det när jag är så långt efter. Kanske sätta kommando på de olika tunnelingångarna? Vi krockar efter slalomet då han inte ser hindret som kommer efter. Vilket är mitt fel helt och hållet. Sedan tycker jag att han ska ta ingången i tunneln även om det var en svår variant jag bad om. Detta eftersom vi har tränat på detta! In springer han men han vände av någon anledning. Lite påminnelse om hur man tar en tunnel och problemet var löst! Mindre nöjd med min egen insats i svängen innan slalomet. Jag borde ha förberett den bättre. Dock är jag duktig som vågar prova en jaakko innan slalomet! Som hunden sätter!!! Tur att det är högerslalom!!! Och tur att det är träning så att vi får ytterligare en chans att lösa banan. Och att då sätta en nolla! 😛

När vi hunnit köra igenom alla på första banan bytte vi håll och körde den bakåtvänd. Tror att den blev aningens svårare då. Vilket tycks passa oss bättre! Era gör en grym slalomingång (höger) då jag inte lyckas förbereda honom på att svänga tillräckligt tidigt. Sedan tar han mig lite väl noggrant på ordet när jag ber honom att springa runt hindret efter slalomet. Hade blivit en vägran där men vi var fortfarande med i leken. Sedan vet jag inte riktigt vad som händer för jag var inte lika efter som jag trodde att jag var när han kommer ut ur tunneln och ska suga på däcket. Tippar på att jag sa hans namn eller framåt istället för däcket. Mitt fel och har en alldeles för grön hund som inte söker sig framåt oavsett vad jag säger! 😉 Tycker annars att han gör ett riktigt bra första försök på denna bana och jag vill, viLL, VILL tävla honom NU!!! För när jag tänker på att ha attityd även med Era – ja då avslutar vi träningspasset med dagens finaste lopp!!! Varför ska det vara så svårt att göra rätt från början? 🙄

 

Du gör mig så lycklig.

Nyss hemkommen ifrån eftermiddagens ridhuspass. Och jag kan inte annat än ha en alldeles underbar känsla i magen efter dagens pass! 😀 Jag hade visserligen bara tänkt träna på att inte tagga idag så buren var med (plus en filt som jag hängde över). Det gick dock inte så bra med inte-tagga-träningen. Era går igång mer på ljud än syn så det var dömt att misslyckas på förhand. Som jag längtar tills träningen ute sätter igång så att vi kan ge honom bra förutsättningar att lyckas med tanke på avstånd. Och eftersom det redan gick så dåligt kunde jag lika gärna träna lite agility, eller hur? 😉

Idag hade vi byggt en agililitybana och så en liten mindre kombination med liknande slalom som från lördagens tävlingar i Örebro. Hade ingen lång tunnel över till denna övning så det fick bli platten istället. För det är en svårighet som vi ännu inte tränat på. Platten-slalom kan vara riktigt klurigt för hundarna att klara. Vi började med att köra två varv på agilitybanan. Eftersom vi inte har börjat med balanshindrena ännu (förutom det lilla vi har gjort med gungan) avslutade vi innan balansbommen. Vi hade tur för balansbommen var nr 15! Slalomet stod som nr 6 och var supersvår! Om vi hade kommit lite längre i vår slalomträning hade jag vågat mig på att göra ett blindbyte efter slalomet då man skulle svänga skarpt åt vänster efter. Vi löste det med ett fint bakombyte istället! Första vändan kom vi hela vägen till hinder nr 12 innan det blev fel. Jag hinner inte med min hund!!! Och då blir det fel! Jag kan springa 29 sekunder med Anni i flera lopp utan problem. Men med Era tar luften slut ganska fort. Det hjälper inte att jag slarvat med att gå till gymmet . . . 😳

Efter våra två varv på agilitybanan hade jag kunnat packa ihop och åka. För jag var så jäkla nöjd!!! Era rev inte, han sög bra framåt, han gjorde ett grymt vänsterslalom och hans attityd är bara för härlig. Jag kan inte vara annat än nöjd med min unga hund! Den andra kombinationen var byggt som ett bakåtvänt S. Ett boxhörn som start, långhopp, hopp, platten, slalom, tunnel, hopp och däck. Bara till att gasa! Och oj som han gasade den lilla skrutthunden!!! :mrgreen: Inga ”flygararmar” här inte! Han sög så bra framåt att jag kunde springa flera meter bort ifrån hindrena. Han hade till och med så bråttom att han rev andra hindret. Tyvärr hann jag inte stoppa honom innan han tog långhoppet men jag var riktigt duktig och bad honom lägga sig ner de gånger han rev. Och jag hoppas att det var därför som han slutade riva! Han hade också problem med att bromsa från platten till slalomet så han ”slängdes” ur flera gånger. Bestämde mig för att hjälpa honom och då gick det bättre. 😀 Ni kommer att tröttna på att höra mig säga detta – men jag älskar att köra agility med Era!!! Han är så grym!!! Nu längtar jag som bara den på att få tävla med honom! Att få ställas inför utmaningen att leda honom runt en bana nollad. Jag behöver dock ge mig ut och intervallträna lite mer innan jag kan lyckas med det . . . 🙄

Tredje gången gillt?

Tidigare idag hade vi vår andra banträning inför vår inofficiella debut nästa vecka. Vi körde två hoppklass 1-banor ifrån Nässjö den 21 augusti förra året. Återigen ifrån Åsas banblogg. Första banan hade sjukt mycket raktsträckor! 😯 Fast säg vilken klass 1-bana som inte har många raksträckor. 😉 Denna gång släppte Era riktigt bra om man jämför med förra gången. Han skulle kunna bli mycket bättre men jag var väldigt nöjd med honom i det avseendet idag. De gånger han blir frågande är när jag hamnar efter alldeles för mycket. Och det händer vill jag lova!!! 😆 Vi klockade honom första varvet och filmen startades nästan precis när han var över första hoppet. Nu tar jag om tunneln som blev fel men vår tid fram tills dess skulle ha gett oss första platsen. Och då tar han en riktigt stor sväng innan slalomet, han tvekar innan ena tunneln och han tappar fart efter långhoppet. Och så river han ett hinder visserligen men inte tror jag att han tjänade något på det. Inte enligt filmen i alla fall. Visst, nu kan man kanske inte jämföra vår bana med den som var på tävlingen eftersom banlängden kan variera. MEN – jag tänker jämföra ändå!!! 😛 Bara för att veta ungefär hur han kan ligga till tidsmässigt. Kan ni gissa att matte är riktigt, riktigt nöjd? 🙄 😀

Andra banan hade vi lite mer problem med. Som att man hade sug på fel hinder, sprang bredvid osv. Men, men, det är nybörjarfel. Inget som jag tänker haka upp mig på. Vi har fortfarande en bra bit på väg innan vi kan gå in och sätta en nolla. Men vi är inte långt ifrån. Kanske lyckas vi tredje gången gillt? När det är dags på tisdag igen? Något som kändes väldigt bra var att rivningarna var få idag. Jag misskötte mig vid två rivningar men jag får se till att bli bättre på det. Kände lite press att få det bra när vi filmade. ALLA – om ni ser mig missköta mig när det kommer till träning, eller tävling, ge mig en spark. River Era – ja då ska vi pausa!!! Det är alltid hans uppgift att lyfta på fötterna ordentligt över ett hopphinder. Om en pinscher kan klara av att hoppa utan att riva oavsett vad jag gör – ja, då kan ta mig tusan en border collie det med! 😈

Just det – snälla bortse ifrån mina ”flygararmar”! Jag ville hjälpa min hund framåt lite väl mycket! Med Azlan och Anni har jag blivit mycket bättre på att inte veva med armarna så högt! 😳

Just det 2 – tack för visat intresse för Jenny Damm-kursen. Vi har hittat en till kamrat att träna med! 😀

Just det 3 – Hicksons A-kull blev ju hela 7 år idag!!! Stackars pinschern fick fira detta med att vara hemma medans matte åkte iväg och tränade Era. Ja, livet är hårt för en pinscher i detta hushåll . . . 😳