De gjorde det!!!

http://kolmodin-design.se/oscar/

HtMI Hickson Azlan Alzagar

De gjorde det!!! Erika och Azlan satte ytterligare två HTM-program i helgen i klass 1 som gav uppflyttningspoäng. Vilket även innebär att han har tagit diplompoäng. Tre försök var allt som krävdes! Är superglad över att det gått så bra för dem! Jag menar, jag tvivlade på att Azlan överhuvudtaget skulle lyssna på någon annan än mig. Han gör nämligen inte det till vardags något vidare bra. Men sedan den där kastreringen räcker det långt om du har en korvbit att erbjuda! Det är till och med så att han hälsar på Maria nu för tiden! 😉 Sedan har Erika grym koll på hur man kan bygga ett program som gör det lätt för hunden att göra det den kan. Och det kommer man långt på! Så tack Erika för att du lägger ner tid med att knopa program och att du står ut med min knaspinscher!!! 😀 😀 😀

Nu när Azlan och Erika kört freestyle kan jag inte hjälpa att även jag blir sugen. Jag älskar verkligen freestyle!!! Men jag hinner inte att träna och tävla allt. Inte om man vill hålla den nivån som jag vill. Den senaste tiden har Azlan knappt fått köra någon agility för jag känner att vi inte kommer att ta oss längre i vår utveckling. Det är så mycket roligare att ägna tiden med honom till något som han kan utvecklas i. Där hans toppnivå inte är nådd. I agilityn har vi farten som hinder. Han är 7 år. Han kommer aldrig att bli snabbare. Han kommer alltid att sakna en massa grundträning som jag känner att jag inte orkar att träna med honom nu. Vi kommer att tävla agility för att det är skoj. För att vi båda älskar sporten. Men jag har absolut inga förhoppningar och förväntningar alls på honom längre. När det kommer till framtiden är det Era som står för den. Och om agilityn krockar med freestylen? Då kommer Azlan att få glädjefnatt när Erika plingar på dörren för att hämta honom och hans väska. För nej – agility är inte Azlans grej längre. Nu väntar jag bara på att få hemläxa av Erika. Lite nya trick och positioner att träna in. För inlärningen är det fortfarande matte som gör . . . 😛

Rätt att ändra mig?

Idag blev det en riktigt tidig dag då jag bestämt mig för att träna Era innan jag åkte till jobbet. Jag menar – vi har en hel del att träna på!!! Hoppteknik, balansen, gungan och A-hindret. Sedan har vi alla freestylerörelser och HTM-positioner till våra program inför sommarens kommande hemmatävling den 15 juli. Så ja – en hel del att träna, det har vi!!! Dagens pass ägnades åt agilityn . . .

och nog borde jag ha rätten att ändra mig? För idag kände jag verkligen att vi inte har de praktiska möjligheterna att träna in running contacts. Vi skulle behöva träna detta betydligt mer än vi gör och jag har inte tillgång till ett balanshinder så ofta som jag skulle behöva. Den korta brädan jag har hemma känns otillräcklig. För dagen hamnade uppfarten och nedfarten på vårt lilla bord som står på klubben. Och helt galet blir det kanske inte men Era har verkligen ingen kroppskontroll! Eller kanske snarare – han bryr sig inte!!! Jag tycker att det är lite otäckt. Att han totalt saknar självbevarelsedrift när något är roligt. Han bara plöjer sig fram. Allt ska gå i 120! Jag skulle vilja göra honom medveten om vad han sysslar med när han springer över bommen för håller han på så här kommer han att slå sig ordentligt en vacker dag. Därför tänker jag från och med imorgon prova en annan metod för att få honom mer medveten om vart hans tassar är. Hunden är ju inte svårlärd så jag kommer ganska snart få kvitto på om det fungerar eller inte. 😉

Hoppteknikövningen vi gjorde var fyra studs efter varandra. Första passet körde vi fyra gånger och sedan vilade vi, tränade lite annat, vilade och ändrade sista hindret så att det stod med längre avstånd till de tre andra. För varje försök justerade jag avståndet. Inga problem. Provade med att ha honom både sittandes och liggandes. Vet att på hoppteknikkurser som jag sett och läst om har man haft hunden sittandes innan första hindret. Eftersom jag kommer att ha honom liggandes i starten anser inte jag att det är ovett att träna på även detta. Man kör ju på mycket låga hinder så allt för jobbigt kan det inte vara med tanke på att han hoppar betydligt fler och högre hinder när vi tränar handling. Och det är inte alltid det är några större skillnader på avståndet när det är tajta svängar. Enda rivningen kom när jag provade olika avstånd i starten. Då rev han första hindret. Vid andra försöket var han duktigare och insåg att han var tvungen att justera farten efter avståndet. Både hund och matte var mycket nöjda när vi satte oss i bilen på väg hem! Och jag kan känna lite mindre stress över att jag jobbar två långa dagar i helgen vilket innebär att det blir mycket vila för arbetshunden! 😀

Det ska va´ pinscher!

Ja, i den här familjen ska det tydligen vara en pinscher för att lyckas! 😉 Ikväll på Veckans bana ute på HU fick Azlan springa med mediumhundarna. På maxad mediumhöjd, men lägsta largehöjd, bara för att främja farten lite. Inte hjälpte det hans fart men nolla – det gjorde han till 100 %! Det är på grund av att han knappt har någon styrfart som gör att det är så mycket enklare att få honom runt en bana. Men ändå är det så mycket jobbigare än att springa med Era!!! Eftersom jag verkligen behöver springa hela banan, samtidigt som jag verbalt taggar honom hela vägen, är jag 1000 gånger mer trött efter ett varv med Azlan. Med Era måste jag springa på mer än jag gör med Azlan men jag kan gena mycket mer! 😛 Era började konstigt nog med ett slalomfel men även den bäste kan göra fel! 🙄 Tog om och diskade oss när matte inte sprang på tillräckligt mycket. Blev helt fel tunnelingång! Ser fram emot mitt inköp av en tunnel ifrån Rusta så att jag kan sätta verbalt kommando på de olika tunnelingångarna så slipper vi trilla dit på något sådant. Andra varvet sprang jag på lite mer och då blev det självfallet rätt. Duktiga Era jobbar fint med att söka hinder och linjer vilket gör att det är sjukt roligt att springa med honom. Sedan att det var svårt att samla upp sig tillräckligt i en vinkel när man kommer i full fart ut från en tunnel behöver jag kanske inte nämna! 😉 Längtar redan till nästa gång (om två veckor) då vi kan vara med igen för det är med att köra agility – ja det är ofantligt roligt hur det än går!!! :mrgreen:

Lite väl optimistisk!

Beställde halsband ifrån Minxdesign och blir tvungen att inse att jag var lite väl optimistisk med måttbandet. Inte så att de är för stora, näe, de är för små! På kommer de men knapp att de går att få av. Eras sitter ok men Azlans måste jag ändra på. Det märks att jag inte hade syslöjd i skolan . . . 🙄

Matvrak står det på det blåa. Arbetsglad på det gröna. Gissa vems som är vems?

Försöka duger inte!

Tajt sväng med fart . . .

Jag har faktiskt en plan! En plan om att inte träna handling med hopphinder. Nej, istället ska jag ägna mig åt balanshindrena och hoppteknik. Det är ju inte bara på tävling som Era river utan även här hemma när vi tränar. Har sagt tidigare att jag ser hinderinlärning av hopphinder likadant som vilket annat hinder som helst och det är väl bara till att konstatera att han egentligen inte kan det tillräckligt bra. Det handlar inte om att jag vill att han ska nolla på tävling. Jag vill helt enkelt bara att han ska bli säker på utförandet av hopphindret. Det spelar ingen roll att han fortfarande är ung och kanske behöver mer rutin för vad är jag för tränare om jag inte hjälper honom att få denna rutinen? När det faktiskt finns övningar och verktyg som kan lära honom att hantera sin kropp och avståndsbedöma bättre? Dessutom så måste jag tänka på att det är inte särskilt säkert att ha en hund som ganska ofta river och kraschar in i hinderstöd. Min största anledning att bara träna hoppteknik ett tag framöver är att jag inte vill att Era ska skada sig. Och med den föresatsen åkte jag ut till HU idag för att träna balanshindrena och lite freestyle . . . 🙄

Vad jag önskar att jag kunde motstå frestelser bättre!!! 😈 Ett staket fanns framme med fyra hinder. Om jag flyttade på det ena hindret så fick jag samma kombination (hopp-tunnel) som på tävlingen i lördags där Era sprang förbi tunnelingången. Parallellt med tunneln fanns slalomet. Jag kunde inte låta bli att träna på denna kombination. Blev så förvånad över att Era inte drog in i tunneln i lördags så jag var bara tvungen! Och grymmaste hunden tog lätt tunnel- och slalomingången med mig kvar vid tunnelingången! Från höger är han verkligen grym på slalomingångar!!! :mrgreen: Mycket kvar dock att jobba med svåra vänsteringångar! 😉 Inga rivningar under första korta passet med tunnel+slalom, staket och threadle. Efter pausen kom dock två rivningar som var ganska oväntade. Den ena på ett 30 cm högt hinder och det andra med rak ansats från en tunnel. Den sista rivningen brakade han rakt in i hinderstödet när han svängde över hindret och jag valde att göra det jag kom till klubben för att göra – träna freestyle och balanshindrena! Att bara försöka hålla sig till en plan det duger verkligen inte!!! 👿

och bakbenen på rätt ställe!

Så nära men ändå så långt bort . . .

Ännu en tävlingsdag är till ända. Och det har nog varit en av de längsta tävlingsdagarna jag varit med om! Särskilt med tanke på att jag bara kört två lopp!!! Det mest sorgliga är att jag ändå skulle göra om det igen. 😉 Idag var vi dessutom riktigt, riktigt nära. Men nära skjuter ingen hare. Nollor är inte det enda viktiga utan något som är viktigare är att jag har en bra känsla när vi kör. Och tyvärr hade jag inte det i något av loppen. Lyckades med att få Era att ligga i starten genom att belöna upp detta beteendet innan vi gick in och körde. Jag fick honom även att behålla rätt stressnivå innan loppen. Det är jag mycket nöjd med! Något jag inte lyckades med i första loppet var att lägga honom ner när han rev, vilket jag hade bestämt att jag skulle börja med nu i Vadstena. Hjärnan hinner inte med och då han redan var i tunneln innan jag hann bestämma mig så var det bara till att köra på. Dock var jag riktigt sölig med att ta detta beslut så han vägrar nästan på ett hopphinder på grund av detta. Mest nöjd är jag över vår tid i det första loppet. En 4:e placering då vi hade den bästa tiden (26.någonting när de andra sprang på 28.någonting) men med 5 fel. Även om det inte spelar någon roll vilken tid man får när man inte är nollade. 🙄 Andra loppet blev det platt pannkaka av men duktiga matte lade hunden ner när han rev. Även om han rev av en godtagbar anledning (som tjaskig handling). Finns inte så mycket att säga om andra loppet än att jag borde blir bättre på att utmana för att träna vid en disk och att fortsätta jobba! Jag vet att vi kommer att nolla framöver men hur länge till ska det dröja innan marginalerna är på vår sida???

Nu är det dags för sängen för imorgon stundar MH för Era!

VAD klassas som träning?

Vad roligt med nyttiga kommentarer!!! 😀 Det var intressant att se åt vilket håll era svar på min fråga var även om jag var ute efter mer specifikt svar! 😉 Något som vi tycks vara överens om är att man delar upp året i perioder. För oss med agilityhundar borde sommaren vara högsäsong när det kommer till tävlingar. Och precis som när jag spelade innebandy på högsta nivån har man alltid en försäsong. Innan dess har man en viloperiod. Så långt är vi överens. Men – vad är det som räknas som träning??? Vad är tillåtet att göra inom vilken period? Och hur mycket?

De flesta hundaktiviteter sker under den del av året som vi kan vistas utomhus med levande gräs under fötterna. Det borde innebära att mest givande är att ha en viloperiod under vinterhalvåret. Försäsongen börjar i takt med vårens intågande och högsäsongen är på sommaren. Eller stämmer verkligen det??? Hur många tävlingar i månaden bör man ha för att man ska kunna säga att tävlingssäsongen har börjat? Lite statistik:

Februari – 4 lopp Anni o. Azlan
Mars – 2 lopp Anni o. 1 lopp Azlan
April – 6 lopp Anni o. Azlan, 2 lopp Era
Maj – 2 lopp Anni o. Azlan, 4 lopp Era
Juni – 2 lopp Anni o. Azlan, 1 lopp Era (med förhoppningar om 4 inoff lopp/hund till)
Juli – 8 lopp/hund
Augusti – 4 lopp/hund
September – 8 lopp/hund
Oktober – 2 lopp/hund

Själv tolkar jag denna statistik som att vår tävlingssäsong sträcker sig från april till september. Det är hela 6 månader. Ett halvt år. Hela den delen av året då det är levande gräs ute. Hela den delen av året som det faktiskt går att träna agility ute. (För det är inte alla förunnat att ha tillgång till inomhuslokaler som det går att träna i.) Detta år är det första året som jag verkligen har så många lopp i månaden. Detta på grund av att jag väljer att åka på många 2-dagarstävlingar då jag bara har varannan helg att tävla på. Har tidigare år sprungit 4 lopp i månaden under april-september. Om jag skulle anse att jag inte borde träna under tävlingssäsongen, ja då skulle jag lika gärna kunna låta bli att tävla överhuvudtaget. Dels för att mina hundar skulle vara så understimulerade under den delen av året då de behöver mest aktivering och dels för att vi då inte skulle komma framåt överhuvudtaget i träningen! Det är därför jag skiljer på träning, och träning! 😉

Om jag fortsätter med att jämställa hundarnas träning med min innebandyträning så jobbade vi under försäsongen med den fysiska biten. Vi sprang, styrketränade och körde intervallträning. Allt för att bygga kondition, styrka och muskler inför tävlingssäsongen (och som jag hatade dessa försäsonger :roll:). Ett par veckor innan säsongen började tränade vi på själva spelet och sedan fortsatte det så under hela tävlingssäsongen. Eftersom jag dessutom spelade i B-laget kunde jag träna innebandy 4-5 dagar och tävla 1-2 dagar i veckan. Jag hade dock alltid en vilodag! Och då jag dessutom gick i gymnasiet under denna tid använde jag min hjärna under hela dagarna. Mer än 5 dagar i veckan! Och det var aldrig någon som sa till mig att det inte var bra. Med andra ord var innebandyn en fysisk aktivitet och min mentala någon helt annan. Därför särskiljer jag på dessa aktiviteter även i hundträningen.

Försäsongen för mig är att bygga upp musklerna, konditionen och styrkan hos mina hundar. Detta gör jag helst genom ytterligare träning än att bara hoppa hinder. Som att cykelträna, simma, gå promenader i skogen, gymbollen och hoppteknik. Detta året har jag varit riktigt dålig på detta men Azlan börjar komma i form nu. Era går ju alltid lös så han är nog i form året om! 😉 Att shejpa beteenden är för mig visserligen träning då jag vill ha särskilda beteenden för särskilda ändamål men jag jämnställer det lite med mitt skolplugg. Det krävs ingen egentlig fysisk ansträngning utan mest tankeverksamhet. Även om hundarna blir mycket mer medvetna om vilka leder de har i kroppen när jag jobbar med minutiösa förändringar i deras kroppshantering och säkerligen får någon mer muskel av detta, så är det främst en mental ansträngning att träna freestyle, lydnad, trick m.m. Självklart byggs vissa muskler av en allsidig trickträning men nej, det är inte samma typ av träning för mig.

I vanliga fall brukar ett år för oss delas upp i en viloperiod under vintern där vi jobbar mycket med trick, freestyle och lydnad. Mycket hjärnaktivitet men ytterst lite fysisk. Under försäsongen, det vill säga när snön försvunnit, brukar vi öka längden på promenaderna och vi börjar cykelträna samtidigt som de första träningspassen ute hålls. Sedan fortsätter det nog så (fast kanske inte lika mycket) men då har ju hundarna byggt upp konditionen, styrkan och musklerna att vår fysiska träning inte blir något annat än underhåll. Lite som min löpning. Nu i början klarar jag inte av mer än ett par löppass i veckan för jag behöver många dagar med vila mellan för att kroppen ska återhämta sig. Men jag vet av år av träning att när jag väl kommit igång, ja då kommer den längden jag springer nu att behöva ökas för att jag ska förbränna mer och bygga muskler. Det bästa är ju också att ju mer kontinuerligt jag tränar, desto mindre vila behöver kroppen eftersom formen blir bättre. Allt det onda jag känner just nu har inte med åldern att göra! 😉 Jag hoppas att jag snart kommer orka springa mer än de få dagar jag gör. Mitt mål är 4 dagar i veckan så jag är bara halvvägs! 😳

Hur mycket är FÖR mycket???

Under dagen hände det inte så mycket för jag var bara för trött efter helgen. Men när jag kom hem hade jag lite inspiration att shejpa bort matransonen. Azlan fick jobba med ligg och när jag tröttnade på att få honom att hålla positionen blev det till att fånga ett frivilligt beteenden istället. Det vi båda fastnade för idag var tassen på nosen, dvs gråt. Era fick jobba med gripandet. Det är konstigt hur annorlunda det är att springa omkring med en kamptrasa eller pinne i munnen än att greppa något och behålla den där under stillsamma former. 🙄 Borde inte vara några konstigheter att lära en kampgalen hund att greppa apportbocken på rätt sätt om jag har lyckats med Azlan som verkligen var en nöt att knäcka innan han fick sitt stabila gripande. Något som var intressant var att jag kände mig riktigt ringrostig i att shejpa beteendena. När jag gick Canis KlickerTränarutbildning höll jag igång riktigt ordentligt. Även efter det shejpade jag beteenden varje dag då jag jobbade mycket med nya trick med både Azlan och Coyak. Nu gör jag det knappt något alls när jag varit så insnöad på agilityn. För även om jag använder klickern i agilityn krävs det sällan att jag måste fånga det där minutiösa beteendet som vid trickinlärning. Inte undra på att jag är ringrostig! 😉

Den senaste tiden har jag verkligen blivit sugen på att ta tag i lydnaden. Och att jobba med trickinlärning. Jag har inte haft ett sådant här träningssug sedan innan jag tog bort Coyak! Azlan är det just nu bara platsliggningen som ska jobbas med och sedan repetera de andra momenten för att få tillbaka finliret. Med Era krävs det mer jobb. Ställandet och gripandet måste vi jobba mest på. Det fria följet är det positionen som behöver filas till och uthålligheten. Jag har mest jobbat med attityden då han har tenderat att gå bakom mig i lufstakt. Numera har han för det mesta fin attityd men kan tendera till att tränga eller ploga lite. Jag är inte van vid att jag behöver hålla koll bakåt för Azlan har inte en sådan lång kropp! 😉 Farten på inkallningarna måste bli mycket bättre men han är riktigt svår att få tempoväxling på. Jag har provat lite olika metoder men jag tycker inget fungerar riktigt bra. Så fort jag står still är det ju ingen brådska eftersom jag inte ska någonstans då. 🙄 Utgångspositionen har han varit grym på så där behöver han nog bara repetition för att få till dem lite bättre. Skiftningen ligg-sitt är också något vi behöver jobba på. Men det känns som om vi ligger ganska bra till i tidsplaneringen. Håller min träningslust i sig kommer vi att vara färdiga innan augusti. Och då kommer vi till rubriken – hur mycket är för mycket träning???

Eftersom jag jobbar mestadels kvällar har jag ganska mycket fritid att ägna åt hundarna. Nu när jag fått upp träningssuget kommer vi att hamna på två träningspass om dagen. Ett agility (eller vallning) plus ett shejningpass, dvs lydnad eller tricks. När vi kör agility brukar Azlan få ca 5 min och Era ca 20-25 min effektiv träning. Vårt pass med shejping delas för det mesta upp i två 2-3 min pass per dag. Själv anser inte jag att detta är mycket. Mina hundar tycker snarare att det är för lite. De vill alltid köra mer när jag avslutar passen. Med Era blir det oftast mer för under promenaderna tränar vi gärna lite då jag tar med mig en leksak ut. I bakhuvudet finns alltid tanken på att inte överträna hundarna. Men vad är egentligen för mycket? 30 min träning varje dag? 1 h? 2 h? Ta tex i lördags när Era fick köra ett hopplopp på förmiddagen. Då jag tagit semester för att kunna delta hade jag mycket fri tid efter tävlingen. Och Era ville helst gärna köra mer agility. Eller vad som helst för den delen. Inte blir han trött av att springa ett lopp oavsett miljö. Så fort han vilat upp sig ett par timmar är han fit for fight igen! Vi körde faktiskt lite ställande hemma senare på kvällen för han ville verkligen göra något. Och så även jag. Vi har nog ingen riktig vilodag utan vi har dagar med mer eller mindre träning. De med minst träning är de dagar då den enda träningen de får är under själva promenaderna. För under en promenad hinner man med mycket så kallad vardagslydnad. Det är ytterst, ytterst sällan som jag går utanför dörren med hundarna utan torrfoder och en leksak. Och om jag inte har de sakerna med mig så har jag fortfarande min sociala belöning med – mig själv! 😉 Jag tror att vi är alldeles för snåla mot våra hundar när det kommer till mängden aktiviteter. Kommer ihåg en undersökning gjord av Anders Hallberg för flera år sedan där han tittade på problembeteenden i förhållande till aktivering. Den gruppen som ansåg sig ha flest problem med sina hundar var de som endast aktiverade sina hundar mindre än 2 h om dagen. De som istället såg till att hundarna fick stimulans upp till 4 h om dagen hade bara något enstaka bekymmer med sina hundar. Och ville man undvika att få några problem alls med sin hund – ja då höll man igång mellan 4 och 6 h om dagen. Kommer inte ihåg men jag är övertygad om att till aktivitet hörde även promenader. Vi kommer bara till andra gruppen vanliga dagar. De dagar då jag samtränar är vi ju oftast borta 3-4 h så då är vi i tredje gruppen. Med andra ord kanske jag inte behöver vara orolig för att överträna nu när jag är inne i en träningsperiod! 😀 Och det betyder att ni även i fortsättningen kommer att få se många filmer i bloggen . . .

Himmelskt!!!

Efter att ha tittat på landslagsuttagningen både igår efter tävlingen och idag efter jobbet, blev jag så klart mycket sugen på att gå ut och träna. Och vad tror ni att jag tränade på? Självklart det sista jag såg förstås!!! Sista klassen för helgen var agility C Large så det var en hel del pirr i magen när jag tittade på loppen. För mig är ju large den viktigaste klassen. Det är där mina kommande konkurrenter finns! 😉 Och det är där jag har flest som jag hejjar på! Jag har fyra hopphinder här hemma så jag började med att bygga upp nr 11-14. Självklart blir svårigheten lättare när man inte har ett stort A-hinder i vägen till nr 11 och jag hade inte riktigt nr 13 så böjd ifrån nr 12 men å andra sidan har inte jag en klass 3-hund ännu. 😛 Och Era hälsar att detta var både roligt och lätt! Efter att jag kört denna kombination ett par gånger gick jag över till att träna sväng och runt i egenkombinerade kombinationer. Säger det alldeles för sällan – men åh vad jag älskar att köra Era!!! Sedan taggade jag honom ganska ordentligt i starten efter att ha byggt om kombinationen ytterligare till att bli klass 1-aktigt. Inte lika bra jobbat då! 🙄

Insåg att min hund behövde en paus så vi gick iväg en sväng för att återkomma och ställa upp nästa utmaning ifrån agility C large, nämligen slutsträckan. Nu när jag tittat på banskissen ser jag att jag inte hade sista hindret på samma ställe utan jag gjorde det mycket enklare genom att ställa sista hindret 70 grader vinklad ut från sista hindret (tror jag beskriver det rätt nu :oops:). Sedan hade ju inte jag en mur som näst sista hinder och det gjorde nog att han hittade rätt lättare. För han tog runt fint, drogs in över nästa hinder och tog nästa runt nästan av sig själv! Handlingsmässigt är han verkligen en liten gummigubbe!!! :mrgreen: Jag skiftade en hel del på höjderna och visst rev han en del men när det kommer till sådana här rivningar vid sådana här träningar gör det nästan ingenting. 😉 Det är när han river vid klass 1-linjer som jag blir galen av frustration!!! 😈 😀 Sammantaget kan man ju säga att matte bara blir mer taggad till att få ge sig ut och prova utmaningarna som nya banor innebär!!! :mrgreen: Himmelskt!!!

Hm, något fel med datorn som är superseg så det blev ingen filmredigering. Ni får ta filmerna med en nypa salt. Och lägre ljudnivå på första filmen!!! 😉

Inte idag heller.

Idag hade varit en perfekt dag att få vår första nolla. För idag var nämligen ingen vanlig dag utan den 14 maj 2011 var dagen då Linköpings BK höll sin första officiella agilitytävling! Men nej, det gick inte idag heller. Det positiva är att hunden känner sig bäst vad som än händer. Och att jag blir taggad till att tävla mer. Och mer. Och lite till! För även om han var på väg att tjuva ordentligt idag (och kanske rev därför att han var så taggad när jag hann stoppa honom) skötte sig Era precis som jag bad honom om. För handlingsmissen som började redan vid hinder nr 5 och slutade vid nr 8 står matte helt och hållet för. Vet inte vad jag tänkte för på banvandringen gick jag inte ens i närheten så där (även om han på träning tar det förbisprungna hindret när jag gör så där)! 😯 Resten flyter på precis så där som det borde. Therese var tidtagare i detta lopp så hon berättade att Era sprang på 29,någonting. Fick kommentaren av en annan att han är så snabb ”och tänk vad mycket snabbare han kommer att bli när han med rutin kommer att söka sig neråt när han springer”! Just nu springer han med mycket luft och huvudet uppåt. Men även om agility går på fart, och det är bra att han har den, spelar det ingen roll om vi inte kan få till de andra delarna. Det jag ångrar mest är att jag efter disken inte vågade utmana mer i slalomet. Hade ju varit ett perfekt tillfälle . . .

Bara för att jag skrev att Era inte har varit allt för påverkad av tävlingsmiljön under de gångna tävlingarna var han tvungen att visa att något han inte klarade var att ligga ensam i buren med en filt hängandes på fel ställe medans det kördes agility. Snacka om att matte fick panik över att vara hinderfixare och inte kunde be någon att flytta filten! 😦 När filten hamnade på rätt ställe och jag var i närheten så att jag kunde be honom att gå och lägga sig var han lugn i buren. Helt klart behöver jag en mer täckande filt nästa gång. Det sammantaget med blähä-känslan i loppet gör att man kanske, bara kanske, skulle ändra tävlingsgren? För så här kan det se ut efter att bara ha tränat 2 pass lydnad i månaden de sista månaderna. Mycket kvar att fila på men närmre ett 1:a pris i lydnad än en nolla i agilityn! 😉 😉 😉

Glömde bort att gratta bästa tagg-träningskamraten Therese som vann båda sina klasser med sin sheltie Nox! Vet att ni kan så för mig är det ingen överraskning!
Grattis Therese!!!