Så många frågor men så få svar.

Tänkte att jag skriver det jag missade i förra inlägget på ett eget. Saken är den att jag själv inte vet så mycket mer. 😳 Det jag vet är att App är en trefärgad hane som var störst av de valparna som fanns vilket gjorde att jag direkt tänkte ”Era”. Sedan hänvisade Karin till att han är en lugn valp och återigen tänkte jag ”Era”. Men sedan slutade jag nog att lyssna . . . 🙄 Med lite detektivarbete har jag kommit fram till att App är efter Karins Seemework Key och en irländsk import ifrån GMN Border Collies som återfinns hos Eazy Working Kennel här i Sverige med det passande namnet Eazy. Detta listade jag ut efter att en sak i alla fall fastnade i minnet av det Karin sa och det var att alla valpar hade fått indiannamn. Jag är inte säker på vem av Aadi, Ahiga eller Akecheta jag har här hemma men jag har för mig att det kan vara Aadi. Jag kunde inte bry mig mindre är jag rädd för. Valpen heter App och det är det namnet jag kommer att använda till mitt ”fosterbarn”. För det är så jag kommer att se på saken. App ska tillbaka till Karin så småningom (ca 6 månader) men fram tills dess kommer jag att behandla honom precis som om han vore min egen. Det vill säga att denna kommande vallhund kommer att utbildas i hundträningsvärlden på samma sätt som mina – genom klickern! Han kommer att få lära sig omvänt lockande, burträning, klossträning, targetbeteenden med mera med mera. Lekträningen har redan börjat och miljöträningen infann sig automatiskt när vi klev ur Marias bil på parkeringen. Igår var nog allt ganska omväldande så App var ganska dämpad. Idag har jag en energisk och nyfiken valp som till och med är lite verbal. Nog känns det konstigt att helt plötsligt vara med valp men så fort jag ställt in mig och valpsäkrat hemmet kommer allt att kännas helt rätt. Det är tur att jag är ledig idag . . . 🙄 😀 Hoppas att detta inlägg svarat på en del av era frågor. Ställ dem ni har så ska jag försöka att svara. Men jag kan inte lova att jag vet svaret på dem! 😉

Plötsligt så händer det!!!

Måndagen den 26 september har varit lite annorlunda än en vanlig dag. En riktig berg- och dalbana. Den djupaste dalen skedde när jag kom till jobbet och fick se mitt nya schema. Eftersom jag inte vill att detta inlägg ska bli bittert tänker jag inte berätta mer om det idag utan jag får spara det till en annan dag. Just nu är det för ångestladdat. Beroende på vad som händer framöver, om jag lyckas få till en förändring, kan min fortsatta tävlingskarriär få ett tråkigt bakslag. Nog om det för idag, för nu vill jag berätta om något mycket roligare!!!

Maria och jag var på återbesök hos Karin idag. Vi skulle visa upp våra läxor. Tror att vi alla fick godkänt! 😛 Era sysslar fortfarande med en hel del bus stundtals men för den mesta tiden jobbar han som en riktigt fin och klok vallhund. Karin retades med att föreslå att jag kunde sälja Era som arbetshund men om ingen har fattat det ännu så säger jag det igen – det finns inget jag inte skulle göra för att behålla denna hund!!! 😀 Och när man står där med Karin och får förklaring till varför Era gör de få dumheter som han gör ibland känns allt så kristallklart. Nog tusan ska vi hålla på med vallning!!! Om inte vår utveckling i fårhagen är svar nog för att fortsätta så kom universum med ett kosmiskt svar idag – på hemfärden hade jag en liten App i famnen! :mrgreen:

Vad? Hur? Nej men vaddå? Ja, lite så känner jag med just nu. Det liksom bara hände! 😳 Karin började prata om alla 5 valpar som hon hade hemma och att hon inte kunde behålla alla hemma fram tills de är redo att börja träna vallning med. Hon hade redan lyckats bli av med 2 på foder men kanske fanns det någon möjlighet att jag ville ta med mig en hem? Att behålla i ca 6 månader men sedan lämna tillbaka? Ni som känner mig vet att jag länge varit sugen på valp men att det inte passar för att jag gärna vill kunna lägga tid och energi på Eras tävlingskarriär i ett par år till. Men – tävlingssäsongen är slut för i år! Även om vi har två tävlingshelger inplanerat om ett par veckor så är ju den intensiva tävlingssäsongen slut nu. Det är bara VP och sedan kommer vi så småningom att hamna i viloperioden för oss. Och då passar det väl perfekt att ha en valp!!! 😆 Så därför åkte jag imorse på kurs för att komma hem med ett tillskott till flocken. Plötsligt så händer det!!! 😯 Med tanke på att denna lilla App tillhör Karin Söderberg vore det ju väldigt konstigt om jag släppte allt som har med vallning att göra. Nej, jag har alltid trott att allt har en mening (och så säkerkligen även det tråkiga som hände senare idag) och vad kunde ha varit en större knuff i rätt riktning än dagens förmiddagshändelse??? Jag vågar minsann inte motarbeta ett sådant tydligt svar på gårdagens funderingar . . . 😉

Splittrad och anti-Jante.

Återigen är det söndag. Och återigen har vi varit iväg på agilityhelg. Det kommer knappast som någon överraskning. Resultatet har varit blandat och handlingen likaså. Ingen överraskning där heller! 😉 Däremot är väl mina känslor angående detta annorlunda. Det är knappt att jag vågar säga dem högt. Men skriva om dem tänker jag nog göra ändå. För vad är väl detta om inte min blogg??? 🙄

Jag kommer inte att analysera några lopp utan bara tala om att helgen resulterade i 3 disk och en 5-felare med Era, 2 nollor med 1 pinne, en 5-felare och 1 disk med Azlan. Det är ett grovt felantagande om man tror att jag är nöjd. Men det trodde väl aldrig någon eller hur? Ni borde ju känna mig vid detta laget! 😉 Resultatet visar tydligt att vi inte tränat tillräckligt den senaste tiden och anledningen till detta vet ju alla – det kommande vallhundsprovet. Problemet är bara att jag verkligen hatar att det går dåligt. 👿 Och många av de sakerna som gick fel i helgen hade mer träning, och rutin, kunnat avhjälpa. Fram till VP får det väl helt enkelt vara så men vad händer efter? Hur mycket tid bör jag lägga på vallningen? Träningstid som tas ifrån agilityn. Jag skulle så gärna vilja tävla i vallning någon gång och då behöver jag ju träna en hel del för att klara det. Men är jag beredd att ge upp de timmarna? Kan jag ändå klara av att lägga tillräckligt mycket tid på agilityn?

Och det är här anti-Jante dyker upp. Jag tänker vara så fräck att jag sticker ut hakan genom att säga att med en bättre förare skulle Era nå världsklass!!! 😯 Kanske tänker ni nu då att ”ja men det kan väl alla border collies”. Det tror faktiskt inte jag. Det finns snabba och det finns supersnabba border collies. Och av alla dessa supersnabba border collies tror jag ändå inte att alla de skulle klara av att komma upp i världsklass med rätt förare. Jag tror att de måste ha något alldeles extra. Självklart innehåller agility-Sverige en hel del sådana border collies och Era råkar vara en sådan. Trixet är att jag inte vill att han ska nå världsklass med någon annan förare än mig. Och för att vi ska nå dit tillsammans behöver vi träna, träna och åter träna. Alla dessa små saker som inte blev som jag tänkt mig i helgen. Alla dessa små nyanser i handlingen som måste sitta i ryggmärgen på både Era och mig. De når vi inte om vi inte tränar. Har jag då tid att lägga något överhuvudtaget på vallningen??? För två pass i veckan känns inte tillräckligt i något av dem och hunden behöver dessutom vila någon gång! 😐 Lite splittrad med andra ord över hur jag ska förvalta vår framtid. Först kanske vi ska koncentrera oss på att få pålitliga kontaktfält och starter innan jag börjar få storhetsvansinne. 😳 Att ha värlsklass innebär lite mer än att bara köra hopplopp . . . 🙄 😆

25 dagar kvar till VP.

Eftersom fösningen gick så dåligt i söndags har vi använt de senaste träningspassen till att träna just det. Fårhagen består av två delar varav den ena går längst den större hagen, är smalare och har ett traktorsspår genom hela. Ca 200 meter lång tror jag att den hagen är. Maria och jag har ställt oss i varsin ände av hagen och fört fåren fram och till mellan oss. Inga större problem där inte. Särskilt om man bara låter fåren vandra som de vill. Vilket tydligen är längst traktorsspåret. Nu när vi insett att vi egentligen inte bestämmer vart fåren ska utan att vi bara följer med så har vi satt fårgrindar på bestämda platser så att vi har något att sikta på. Men en fördel med att bara ha gått efter fåren nu ett par pass är att jag numera börjar få en respons på framvisselsignalen!!! Inte en dag för tidigt! 😀 Det är fortfarande svårt att få Era att fortsätta går rakt fram när han kommer nära fåren. Istället för att vänta ut dem fryser han en stund och börjar sedan gå lite åt sidan beroende på vilket håll de har drag åt. Lite svårt att hindra när man är en bit ifrån och om jag går fram till honom lägger ju jag det trycket på fåren som han behöver för att få mer plats bakom dem. Funderar på om han verkligen är så ”svag” eller om det snarare handlar om att han inte vill lägga mer tryck på dem då våra får tidigare har sprungit iväg okontrollerat. Om han då istället flyttar sig sidledes så får han mer kontroll över dem. Men vad vet jag egenligen . . . 🙄

I helgen ska vi iväg till Kumla och tävla agility ihop med Hedvig. Ska bli så jäkla kul att få göra något som jag känner mig supersäker på! 😉 Det hade dock varit bra om jag hade kunnat ta mig tid och träna lite agility också. Vi behöver ju nöta kontaktfält!!! Men nej, jag får helt enkelt acceptera att sätta en nolla i agilityklass är alldeles för osäkert och helt enkelt får vänta till nästa år. Inte Eras fel att matte väljer att lägga tiden på annat. Dock vet jag att om jag bara sköter mig så kan vi lyckas bra i hoppklassen i helgen. Utan att ha tränat. Och dessvärre är det så det kommer att se ut ända fram till VP är avklarat. Önskar så att jag hade en agilitybana med kontaktfältshinder ute på gården! Och egna får! Då skulle jag ha tid att träna båda! Var finns du rika karl när jag behöver dig som mest??? 😆

 

Det gäller att ha tungan rätt i mun!

 

Ah, titta vilken attityd matte har i armen!!! Me like!

Det gäller att hålla sig fast!

Dålig eller bra? Ja, det är frågan.

I söndags var jag och Er på förberedande VP-kurs i Kisatrakten för Jörgen Olsson. Med andra ord fick vi köra en VP-bana och beroende på hur det gick så tränade vi på de bitarna som behövdes. Totalt var vi fyra stycken och en av dem var faktiskt ytterligare en Sheepchaser´s, nämligen halvbrodern Dex ifrån Finspång. Kan inte säga att Era och Dex var lika. Varken kroppsligt eller bland fåren. Börjar bli riktigt nyfiken på hur E-kullarna ser ut bland fåren men jag vet inte om det är någon mer som tränar lika mycket som oss. Vet dock att Eim numera finns på en gård och vallar dagligen men tyvärr säger inte det så mycket om hur han vallar. Och hur Era vallar det kan man verkligen fråga sig efter kursen! Vi började nämligen med att jaga fåren!!! 😯

Det var ingen som ville anmäla sig till att vara den som gick ut och körde banan först så det föll på Era och mig. Lägger honom ca 10 m bakom den stolpen som markerade var jag skulle stå. 100 meter bort stod fåren och det var aningens bättre med plats åt vänster än höger. Som tur är vänster vårt bästa håll vilket Era bevisade genom att göra en jättefin utgång men stannar lite för kort så jag säger vänster igen och han slår därför över lite. Men fortfarande helt ok. Han gör upptaget bra (dvs första kontakten med fåren) men efter ett par steg börjar fåren dra mycket åt höger och Era försöker inte att gå runt och stoppa dem utan det blir lite jagande av istället. Arg matte skriker för att få honom att bryta samtidigt som jag springer ut mot får och hund. Självfallet går det bra att lyssna när jag kommer närmre. Vi fick ytterligare ett försök och nu går Era ännu bättre i utgången och upptaget men sedan blir det samma visa igen. Snacka om pinsamt! 😳 Eftersom han gjorde det två gånger tog vi en paus och fick vänta ett par hundar innan vi fick köra igen. Jag trodde att vi hade lagt ribban till hur lågt det kunde sjunka men vi var verkligen inte värst uppdagades det senare! 😛

Efter vår paus bestämdes det att jag skulle prova att lägga honom innan upptaget (vilket jag inte gjorde vid de tidigare försöken då vi hemma tränar på att inte behöva göra det och lyckas för det mesta). När jag gjorde det gick vi runt med ett godkänt VP! Det som gick sämst var fösningen då fåren drog åt vänster vilket gör det svårt för Era att gå rakt fram mot dem när jag ger honom det kommandot. Han går rakt och fint ett par steg men sedan känner han att de drar lite åt vänster och då vill han parera. Men jag är ganska bestämd av mig och vill att han ska går rakt fram tills jag säger något annat oavsett vart fåren drar eller inte drar. Och detta är jobbigt för Era! Jörgen ansåg att jag lade för mycket tryck på honom. Han sa inte specifikt vad det var jag gjorde eller inte gjorde. Men jag tolkade det som att jag lade tryck genom att ställa krav när Era ville något annat. Och då han är en förarvek hund så började han gäspa för att det blev för mycket. Eller något sådant. När vi gjorde drivningen med mig framför fåren och Era bakom harklade jag mig för ofta och måste låta Era få jobba längre sträckor innan jag påminner honom om avståndet. Eller något sådant. Och kanske är det på grund av att jag ställer för höga krav när vi jobbar nära varandra som gör att han ballar ur när han är långt bort? Eller något sådant. Fast å andra sidan sa Jörgen även att Era var i min hand under hela utgången och upptaget, och de är ju längre bort än det som händer sedan???

Totalt hann vi med att gå två godkända rundor. Plus ett misslyckat försök med utgång åt höger för det är supersvårt att hålla djupet åt höger enligt Era. Hämtet (utgång+upptag+framdrivning) är halva VP så vi måste få bra poäng där. Då kan vi få ta lite längre tid på oss att lösa de andra delarna. Vår fokus bör ligga på högerutgångar och det som händer efter upptaget. För även om jag lägger honom innan upptaget och därmed lyckas med hämtet, existerar ändå problemet med att Era börjar jaga och inte vallar ibland. Hemma har vi tränat på att han ska klara av att göra upptaget utan ett ligg innan och sedan jobba självständigt med att få fåren till mig. Utan att jag ska behöva justera något. Än så länge har vi kanske bara jobbat på ett avstånd av 60-70 meter. Med andra ord är det kanske de extra 30 m som gör det att han ballar ur men något sker som är mindre bra och det gäller för mig att klura ut vad. Tack och lov ska vi tillbaka till Karin nästa vecka!!! 😐

På hemväg ifrån kursen hade jag verkligen konstiga känslor. Det var nog till och med så att jag var lite gråtmild! 😯 Kursen gav mig en del saker att tänka på som inte egentligen handlade om hur Era vallar och hur jag kan förbättra honom. Nej, det var mer allmänna tankeställare om vallning i allmänhet och VP i synnerlighet. Något konkret om hur jag ska lära Era valla bättre fick jag inte med mig. Någon funderare om trycket jag använder utan att tänka på det. För kanske var det till och med så att jag lägger tryck på min hund utan att säga eller göra något? Och att en tuffare hund än Era hade passat mitt sätt att träna? Jag vet inte vad som riktigt sades eller menades och hur jag ska gå till väga med den fortsatta träningen. Och det är nog det som är problemet. Jag är en nybörjare inom vallning. Och jag hatar det!!! 😈 Jag har mina målbilder men vet inte riktigt hur jag ska gå tillväga för att nå dem. Jag kan inte se hur det som jag lär min hund idag kan påverka morgondagen. Alla dessa småmissar som jag säkerligen gör för att jag inte kan tillräckligt mycket om vallning. För det spelar ingen roll om jag går kurser då och då för jag kan ju redan hunnit göra fel däremellan. Jag har inte jobbat i en gårdsmiljö så att jag kan se vilka praktiska detaljer som behövs. Jag kan bara hoppas på att jag inte förstör något mellan mina pass hos Karin. Och medans jag sitter här och skriver slår det mig hur väldigt mycket mod det krävs att vara nybörjare . . .

Så jäkla nöjd!!!

En liten snabbis. Idag var vi iväg på klubbmästerskap på Linköpings BK i agility. Bäst av två lopp sammanslaget var det som gällde. Ett hopp- och ett agilitylopp. Med tanke på att vi faktiskt har sjukt duktiga largeekipage på klubben så var det bara till att satsa järnet redan från start! Jag hade bestämt mig att köra den handlingen som jag vill att jag ska göra och så får det bli som det blir. Med Era är jag inte riktigt där med tajmingen ännu. Jag släpper honom lite för mycket ibland och det gör att han springer förbi hinder på hans linje men bort ifrån min linje. Detta måste vi träna på. Men det tar vi efter VP i vinter någon gång! 😉 Är sjukt nöjd över honom ändå! Mig veterligen låg det inga bommar på backen trots att matte körde så offensivt. Nästa år då jäklar får agility-Sverige se upp! 😛 🙄 Azlan sprang hopploppet nästan exakt så som jag ville så jag är förbaskat nöjd med honom med. Sedan att matte när slutet var nära väljer att köra en innersväng istället för en jaakko då Azlan kan göra fel på dem, slutade med att jag snurrade bort mig lite och innan jag fick fokus hade Azlan dragit på fel tunnelingång. Men han var i alla fall nolla i sin värld!!! 😀 Då diskar men en underbar känsla i kroppen!

I agilityloppet missade jag att se att Era kunde dra på fel sida av ett hinder så vi diskade oss redan på nr 3. Men jäklar vad fint han sprang sedan!!! Måste bara sluta ett berömma efter gungan för Era var redo för belöning där istället för att ta de två sista hindrena. Så jäklar glad över att den hunden är min framtid! I många herrans år får jag hoppas!!! Azlan hade en bättre handler i agilityloppet så där blev den en superfin nolla. Lite retligt med den där missen i hopploppet men vad fasiken, när man kör som man vill och det sitter bra då spelar det liksom ingen roll vilken placering det blev. Den är ju känslan av att springa ett bra lopp som är det viktigaste!!! :mrgreen:

Slänger in en liten film på att vår trampa-träning går framåt. Nu gäller det bara att få in det på balanshindrena med!

 

32 dagar kvar till VP

Under 32 dagar kommer min bloggs rubriker att vara tämligen ointressanta. I alla fall mer än hälften av dem. Jag behöver skriva av mig om våra vallningspass så att jag vet vad som gick dåligt så jag kan analysera och se till att träna på det. Självfallet behöver jag även skriva om det som gått bra. Men det bästa sättet jag vet att föra träningsdagbok är ju genom bloggen och just nu är jag fullständigt fokuserad på att klara Vallhundsprovet. Vi kan säkert göra det idag men jag vill inte bara klara av det utan jag vill göra det bra!

Dagens pass gick riktigt dåligt på många sätt. Fållan gick inte alls men jag tror mest det beror på att Era inte har tillräckligt med pondus i vissa situationer för så fort jag gick in med baggen i fållan så följde tackorna med villigt. Av detta har jag lärt mig att när vi åker imorgon ska vi se till att ta ut några av de äldre tackorna och försöka bara med dem. Det går bra med baggen när hundarna ser till att hålla avståndet men när man som Era trycker på lite för nära då kan baggen bli sur. Det är lite konstigt tycker jag att på tävling är det inte ok att hundarna nafsar till fåren för att få dem att flytta sig i besvärliga situationer medans i arbetet med djuren på gården bör hundarna göra det ibland. Som när man går med flera djur så kan inte hunden hålla på att stirra ut en enskild tacka som surar i evighet för då har de andra 30 djuren stuckit. Rätt använt bör ju inte fåren ta någon skada av det, eller hur? På tävling kan jag dock bara tänka mig att en sådan reaktion skulle vara acceptabelt om djuren vänder upp och utmanar hundarna i närarbetet. Jag tycker det är lite otäckt att få min hund omkullsprungen! Fast det där om att det skulle vara ok att nafsa efter fåren tror jag beror på vem man frågar. Måste fråga Karin hur man ökar pondusen hos sin vallhund. För som sagt, att få sin hund omkullsprungen eller stångad av ett får är inget kul och nu har Era lyckats med baggen. Lite hans eget fel då han vände ryggen åt baggen när han valde att dela på baggen och tackorna. Inte hjälpte det att matte sa till honom att gå bort då jag såg faran. Nej, han hade bestämt sig för att ta fåren till mig och om baggen ville vara sur då fick väl han stanna kvar där han var, tyckte Era. Baggen hade dock andra åsikter om det! Som tidigare sagt, det går bra att valla med baggen i fårflocken om hundarna gör det på rätt sätt. Och nog borde de klara av det? I det dagliga gårdslivet kan man väl inte sluta valla flocken bara för att baggen är där? Jag menar, man måste väl fortfarande kunna samla in djuren osv? Dock kommer jag försöka att dela på gruppen så fort jag kan i våra kommande träningspass. För under ett VP kommer inga kåta baggar vara med! 😉

Vad mer gick fel idag? Jo, hunden kunde varken vänster eller höger beroende på vad han kände för. Med andra ord det håll som var bäst och luftigast att springa åt! Jag som verkligen tyckt att det gått framåt så bra! 😦 Och fram var det bara till att glömma. Han går fram ett par steg, ändrar lite riktning och går sedan fram igen osv. Tror att morgondagens träning kommer att bestå av framträning. Enda gången han idag verkligen kunde vad fram betyder var när han balanserade till mig även om han fuskar där med då jag ger honom framkommandot från ligg. Om fåren börjar dra bort från mig då måste han ju vinkla ut lite för att lägga trycket mer på sidan. Fasiken inte lätt det här ni! 🙄

Morgondagens läxa – framdrivning
Kommanda pass – vä och hö

Nu finns det ingen återvändo!

Så där! Nu är Era anmäld till Vallhundsprov! Känns både otäckt och spännande på en och samma gång! 😕 Med tanke på hur det gick sist hos Karin kan man ju undra om jag verkligen vågar. Som tur är ska vi tillbaka en gång innan och vi har en hel månad på oss att försöka komma iväg till andra ställen och valla. För precis som med all annan träning bör man ju träna i andra miljöer för att verkligen befästa beteenden! Min förhoppning är att vi kan åka iväg till i alla fall två ställen till för att träna. Sedan visar det sig att om jag lyckas ta ledigt på söndag från jobbet får vi vara med på en förberedande VP-kurs i Kisatrakten. Så då har vi varit på ytterligare ett ställe! Men jag tvivlar på att jag kommer att lyckas med föresatsen . . . 😦

Egentligen borde vi kanske ha vilat efter helgen men vi kör på och så får hundarna vila på lördag när jag jobbar långdag. Här ska det intensivtränas!!! Om två veckor ska vi till Karin igen och då är det ju bäst att vi kan vår läxa!!! 😉 Vilket är att sätta visselsignal på ligg och fram, se till att ha bättre djup vid 9-12-3, fortsätta till kl. 12 vid utgång och att verkligen lära sig vänster och höger. Att sätta visselsignal på ligg har fungerat bättre än kommandot ligg. Jag måste bara bli lite bättre på att vissla rätt när jag blir ivrig att få honom att ligga ner. Som när han svänger och har hög hastighet. 🙄 Framsignalen fungerar inte alls . . . 😦 Vet inte riktigt hur jag ska få honom att förstå signalen? Jag har visslat, gett verbalt kommando och klickat när han gör rätt. På det viset lärde han sig visselsignalen på ligg (även om den inte sitter helt 100). Men det fungerar helt enkelt inte att göra på samma sätt med att gå framåt!!! 😐 Han ligger där han ligger. Punkt slut. De senaste gångerna har jag tagit bort det verbala och testat att putta på honom för att han ska resa sig och börja gå. För jag misstänker att för varje gång jag visslar och jag måste säga det verbala direkt efter kommer det verbala att fortsätta vara signalen som får honom att gå. Men det känns inte som att jag får någon som helst respons på visselsignalen när jag gör så. Några förslag???

Djupet börjar se riktigt bra ut! I alla fall vid utgången. Däremot kan han slarva lite när han svänger på cirkeln. Vilket vi tränar en hel del eftersom han ska lära sig höger och vänster! Jag utmanar riktigt ordentligt och säger det motsatta hållet från draget så att han får gå ett helt varv runt dem. Jag ställer mig med kroppen och visar som om jag skulle säga det ena hållet men säger det andra. Och så vidare. Det fungerar riktigt bra nu. Och det är bara ibland, då hans instinkter säger något helt annat, som han inte gör rätt. Han kan välja att gå andra hållet mot det jag säger eller så går han rakt fram i vissa lägen. Så egentligen är det inte för att han inte kan höger eller vänster utan för att han inte vill åt det håll jag säger! 😈 Varför göra det enkelt liksom! 😆

Apropå enkelt, det är ju något som vi försöker att inte hålla oss till. Vi behöver utmana hundarna och oss själva för att komma längre. Med tanke på att vi inte har får precis utanför dörren, eller för den delen kan så mycket, är kanske enkla saker för andra en stor utmaning för oss! Igår samlade vi ihop hela gruppen i en fålla och tog ut de 4 gotlandsfåren som vi fått tillskott av i sommar. För det första så lyckades inte Era och jag få in fåren i fållan. Vi som inte har haft några som helst problem med detta tidigare! Nu i efterhand tror jag mig veta varför men jag måste ta och prova imorgon för att veta mer. För att återkomma till att utmana och göra det svåra. Att få 4 får att lämna den trygga flocken är inte lätt. Ändå är det just detta som en vallhund bör klara. I början var det svårt för Era att fokusera på rätt grupp. Och då är det svårt att lyssna på höger, vänster eller fram. Men när vi väl lyckades få en liten glipa mellan fårgrindarna och fåren så kunde vi få ut dem i hagen en bra bit. Tyvärr var det dock inte så lätt då fåren hela tiden ville vända tillbaka till den andra gruppen. Av någon anledning har vi haft det lättare när vi av chans lyckats dela flocken i två. Tror dock att betydelsen av vilka får vi ska flytta spelar roll. Helt klart något att lägga fler träningspass på för oss båda. Tur att delning inte ingår i VP! 😀

 

Tävlingsnerver? Näe då!

I helgen har jag hunnit med att springa 7 lopp. Och jag är som vanligt inte nöjd. Innan någon säger något om att jag borde vara nöjd vill jag bara upplysa om att vara onöjd inte nödvändigtvis betyder att jag inte har roligt på planen och inte uppskattar det som faktiskt går bra. Det är bara det att jag vet att det kan gå så mycket bättre!!! Och när man vet det är det svårt att nöja sig med något mindre . . .

I lördags var vi i Forserum och hade en riktigt kort dag. Var hemma runt 14 igen! Azlan hade lite slalomproblem denna dag. Annars jobbade han på ganska så bra även om vissa svängar blir för stora trots förberedning. Allt har med hans attityd att göra. Sedan glömmer jag stundtals bort att jag springer med Azlan och hamnar långt framför honom för att sedan behöva lägga i bromsen så mycket för att kunna visa vägen vilket självfallet gör att även han lägger i bromsen. Orsakade en krock med matte på det viset i hoppklassen. 🙄 Eras debut i hopp2:an blev inte riktigt så bra som den kunde ha blivit. Inte för att det fanns några svårigheter som vi inte klarade utan vi åkte dit på att jag är någon hundradel för tidig med att tänka åt sidan. Tror jag. Fick Era att dra på fel tunnelingång när han skulle rakt fram ifrån slalomet men hann rädda situationen. Dock blev jag så efter på sträckan som kom att jag fortsatte vara efter hela loppet. Många bakombyten blev det! Därav den superdåliga tiden plus att han återigen var nära på att dra på fel hinder. Bara att denna gången fick vi en vägran. Tur i oturen för vi hade ju inte vunnit loppet (eller kommit tvåa) och det är ju onödigt att förstöra raden i tävlingsboken! 😛 I agilityklassen drog han också på fel tunnelingång. Han flickar? Jag vet inte men jag måste misstänka att jag gjorde något med kroppen även om jag tyckte att jag drog honom bort ifrån den bortesta tunnelingången. Varför gör han annars så? Måste ta en funderare på det här.

För samma fel blev det i dagens första agilityklass. Tror dock inte att han sökte sig till den tunnelingången som inte syntes från balansen men jag måste ha gjort något med kroppen. Ett riktigt surt skitfel var det. Att han inte suger in i första tunnelingången som ligger rakt fram. Med tanke på att han inte gjorde det någon annan gång under alla de tunnelpassager vi hade under dagen. Och de var många. Men jag hade gårdagens raksträcka i bakhuvudet och tänkte att idag skulle det minsann lyckas. Hade jag valt att springa på andra sidan balansen hade han säkert sprungit rätt. Trots att rent teoretiskt sätt borde han dragit på fel då eftersom jag hade varit mer efter och han söker sig mot mig. Men, men, det är ju det som är tjusningen med agility, eller hur? Att få massa urkonstiga fel hela tiden? Ironisk . . .

Inför sista agilitystarten var jag rätt så nervös. Eller inte direkt nervös kanske men jag ville så gärna sätta en nolla i agilityklass och jag hade bara en till chans på mig. Jag vet att jag sätter lite onödig press på mig själv men jag behöver den pressen. Jag taggar som bara den på det!!! Tyvärr tror jag att det inte bara är jag som har tävlingsnerver. Nej, Era vet klart och tydligt skillnaden på framhoppnings- och tävlingsbana! Hopphinder fanns vid agilityplanen och det var inte så att den låg isolerad från tävlingsplanen. Ett litet dike med lite högt gräs mellan men om man stod på framhoppningsbanan såg man i min höjd klart och tydligt agilityplanen. Era såg en hel del han med och dessutom hörde man ju allt som hände på tävlingsbanan. Skillnaden finns nog både i mitt huvud och Eras för där kunde jag lämna honom och gå 4 hinder ut på en raksträcka utan att han ens spände sig. Lugnt och tryggt ligger han kvar. Inne på banan har han inte tjuvat idag men jag måste använda mig av lite tryck när jag lämnar honom. När vi går in på plan så kryper han nästan fram även om jag stannar och inte låter honom gå fram om han inte går normalt. Han kastar sig in i mellanposition och lägger sig ner på en gång. För mellan betyder ju även ligg. Inne på tävlingsbanan hoppar man stundtals av kontaktfälten trots att man på de balanshindrena som stod vid hoppbanan tog alla kontaktfält vid alla ca 15 försök. Idag tog jag ett snabbt beslut att inte ta om a-hindret utan se till att fortsätta träna hemma under planerad störning. Han har tagit stora kliv framåt på träningen under den gångna veckan så jag har stora förhoppningar om att han under vinter kommer att lära sig att vara säker även på tävling. Av 3 agilitylopp så missade han bara ett kontaktfält. Med tanke på att jag inte har lagt ner den tiden som behövs på kontaktfält så är jag nöjd med det resultatet. Jag tror tillräckligt mycket på mina träningsfärdigheter att jag vet att vi löser det här. Oavsett om jag släpper igenom ett kontaktfältsfel på tävling. För mig handlar det bara om en miss av Era. Inte ett ”jag skiter i rätt beteende och gör som jag vill”-attityd. Hunden har ju minst lika mycket tävlingsnerver som matte och då är det lätt att i stundens hetta glömma sig. Jag vet att jag gör det alldeles för många gånger! 😉 Dock inte sagt att det är roligt att vi båda gör sådana fel. Nej, det kan jag inte vara nöjd med! 😀

Dagens bästa var nog kommentaren från en annan tävlande som tidigare bara sett mig köra Azlan. Hon tyckte att det såg riktigt bra ut på planen och att jag har utvecklats mycket! Tack! Det värmde vill jag lova!!! 😆 Och helt dåligt går det ju inte trots småfelen. För annars skulle vi ju inte sätta de tiderna som vi gjorde idag. Jäklar vad bra det kommer att bli när vi väl får allt att fungera!!! Ser redan fram emot nästa säsong!!! 😆

Rena rama kaoset!

Fröknarna i hagen har fått besök av herr Bagge denna vecka och planerna är att han ska stanna ett tag. Första veckan ska de få vara ifred men nästa måndag drar vi till fårhagen igen och hoppas på att baggen är lika snäll i år som han var förra året. Under tiden passar jag på att ägna mig helhjärtat åt agilityn. Men – för en gångs skull är det inte lätt att ha en Era . . .

Kontaktfält ligger på vår agenda för tillfället (fortfarande :roll:) och jag har mer och mer gått över till att träna ett 2av2på-beteende. Running contact har jag ju ingen praktiskt möjlighet att träna då man behöver nöta oftare på en längre bräda än jag kan. Därför har jag kört på något mittemellan de båda träningssätten. Dvs. en target i slutet av brädan/balansen/a-hindret som han måste träffa någorlunda för att få belöning. Detta beteende har känts som att det fungerar. I viss mån i alla fall. Jag har belönat att han står kvar och kampat vid targeten/slutet av kontaktfälten och det har han fattat fort. Tar jag och bara jobbar på kort avstånd vet han vad som ger belöning. Problem blir det inte förens han kommer i full fart. Ofta får han ett beteende som ser ut som running contacts men nästan lika ofta hoppar han sista biten. När vädret är som idag ser jag tydliga bevis på kontaktfälten att han trampar på övre kant av kf och inte nedre. Om man bara är lite efter så är det mycket svårt att se om han verkligen träffar och även när man är med är det svårt att se. Jag vill inte att man ska vara frågande och råka ut för bortdömt kontaktfält då även jag ibland tvivlar på om han träffar rätt. Därför vill jag ju att han ska satsa på att sätta tassarna på nedrekant av kontaktfälten. Något som tydligen är svårt när man har den farten som Era stundtals har över hindrena. Han har lite dålig koll på vart han sätter sina tassar. Och av den anledningen håller jag nu på att lära in ett trampa-kommando. Något som gör att jag kan påverka hans tankeverksamhet när han öser på och glömmer bort sig. En sak är i alla fall säkert – vi vet vad vi kommer att ägna vintern åt! 😉

Det som gjorde mig riktigt irriterad idag var dock inte kontaktfälten. Nej, nog var jag lite grinig då han helt plötsligt gör fel på a-hindret och rätt på balansen istället för att fortsätta göra bra ifrån sig på a-hindret och förbättra balansen. Det känns som att när en del information går in försvinner alltid någonting ut! 🙄 Men som sagt, det var inte kontaktfältsträningen som fick mig att förbanna hunden. I början av passet när jag tänkte att jag skulle skicka Era på en liten rundbana innan a-hindret stod ett 4-pinnarsslalom lagom rätt för att jag skulle skicka honom på det för att sedan vända tillbaka till mig och ta de andra hindrena innan a-hindret. Då jag upptäckt att jag inte längre kan stå still och skicka Era på slalom utan någon framåtrörelse har det stått på träningslistan. Sist vi tränade gjorde vi det på 12-pinnar men jag tänkte att 4, ja det borde ju inte vara så svårt! Så absolut uppåt väggarna fel jag hade!!! 😯 När vi jobbade på 12-pinnar saktade han in farten vid 6 pinnar och blev frågande om han skulle fortsätta men nu slängde han sig in i första porten och drog ur på en gång! Om och om igen. Hade det varit för svårt skulle det räcka med att jag ställde mig på ett bättre avstånd närmre slalomet för som tidigare sagt, det är inte förens vid 6-pinnar som han börjar fundera och märka av omgivningen när han kör slalom. Det var helt enkelt bara något annat som fick honom att gå ur om och om igen. Frågan är vad??? 😕 När han efter mångt och mycket fortsatte genom båda portarna ja då kom nästa knäppgrej! 👿 Eftersom jag har tränat honom till att man söker sig till den sidan som jag är på efter slalomet räknade jag med att Era skulle runda sista pinnen och komma åt mitt håll efter att jag skickat honom in i ett vänsterslalom. Men nej, se det gick ju inte. Om och om igen flickade han och vände åt höger och sprang runt hela slalomet innan han kom till mig eller ibland vände han till och med tillbaka in i slalomet. Alltså detta är en hund som kan slalom så jäkla bra! Det är ingen underdrift!!! Vad är det som händer??? 😦 Jäkligt jobbigt är det att han dessutom inte tänker efter när belöningen uteblir . . .

Som om inte detta var tillräckligt hade jag tänkt skicka honom på ett hopphinder innan balansen. Och när det kommer till att skicka hunden på ett hinder betyder ju min kropps vinkel vart man ska. Så när jag står rakt fram med hela min kropp mot ett hopphinder förväntar jag mig att min hund söker hindret rakt fram. Inte genar framför fötterna på mig och letar upp ett hinder som står 8-9 meter bort åt sidan!!! Trodde väl aldrig jag skulle säga detta men idag – ja då var Era nästan gratis! 😳 Det är tur att det finns en pinscher att träna som man ändå förväntar sig ska göra galna saker men ack så sällan. Med en pinscher finns det ju ingen logik i ett träningspass och man är bara glad över att han gör någorlunda som man visar. Men en border collie – ja på något vis ska han vara så mycket bättre än det. Med en border collie ska det inte finnas några idiotförklaringar. Jag hoppas att detta var enda och sista gången som Era bjöd på detta kaos. Feltränade, stressade border collies finns det nog gott om men Era är ju varken det ena eller det andra. Det är tur att kvällens träningspass gjorde honom ovärderlig igen . . . 😆