Så många frågor men så få svar.

Tänkte att jag skriver det jag missade i förra inlägget på ett eget. Saken är den att jag själv inte vet så mycket mer. 😳 Det jag vet är att App är en trefärgad hane som var störst av de valparna som fanns vilket gjorde att jag direkt tänkte ”Era”. Sedan hänvisade Karin till att han är en lugn valp och återigen tänkte jag ”Era”. Men sedan slutade jag nog att lyssna . . . 🙄 Med lite detektivarbete har jag kommit fram till att App är efter Karins Seemework Key och en irländsk import ifrån GMN Border Collies som återfinns hos Eazy Working Kennel här i Sverige med det passande namnet Eazy. Detta listade jag ut efter att en sak i alla fall fastnade i minnet av det Karin sa och det var att alla valpar hade fått indiannamn. Jag är inte säker på vem av Aadi, Ahiga eller Akecheta jag har här hemma men jag har för mig att det kan vara Aadi. Jag kunde inte bry mig mindre är jag rädd för. Valpen heter App och det är det namnet jag kommer att använda till mitt ”fosterbarn”. För det är så jag kommer att se på saken. App ska tillbaka till Karin så småningom (ca 6 månader) men fram tills dess kommer jag att behandla honom precis som om han vore min egen. Det vill säga att denna kommande vallhund kommer att utbildas i hundträningsvärlden på samma sätt som mina – genom klickern! Han kommer att få lära sig omvänt lockande, burträning, klossträning, targetbeteenden med mera med mera. Lekträningen har redan börjat och miljöträningen infann sig automatiskt när vi klev ur Marias bil på parkeringen. Igår var nog allt ganska omväldande så App var ganska dämpad. Idag har jag en energisk och nyfiken valp som till och med är lite verbal. Nog känns det konstigt att helt plötsligt vara med valp men så fort jag ställt in mig och valpsäkrat hemmet kommer allt att kännas helt rätt. Det är tur att jag är ledig idag . . . 🙄 😀 Hoppas att detta inlägg svarat på en del av era frågor. Ställ dem ni har så ska jag försöka att svara. Men jag kan inte lova att jag vet svaret på dem! 😉

Annonser

Plötsligt så händer det!!!

Måndagen den 26 september har varit lite annorlunda än en vanlig dag. En riktig berg- och dalbana. Den djupaste dalen skedde när jag kom till jobbet och fick se mitt nya schema. Eftersom jag inte vill att detta inlägg ska bli bittert tänker jag inte berätta mer om det idag utan jag får spara det till en annan dag. Just nu är det för ångestladdat. Beroende på vad som händer framöver, om jag lyckas få till en förändring, kan min fortsatta tävlingskarriär få ett tråkigt bakslag. Nog om det för idag, för nu vill jag berätta om något mycket roligare!!!

Maria och jag var på återbesök hos Karin idag. Vi skulle visa upp våra läxor. Tror att vi alla fick godkänt! 😛 Era sysslar fortfarande med en hel del bus stundtals men för den mesta tiden jobbar han som en riktigt fin och klok vallhund. Karin retades med att föreslå att jag kunde sälja Era som arbetshund men om ingen har fattat det ännu så säger jag det igen – det finns inget jag inte skulle göra för att behålla denna hund!!! 😀 Och när man står där med Karin och får förklaring till varför Era gör de få dumheter som han gör ibland känns allt så kristallklart. Nog tusan ska vi hålla på med vallning!!! Om inte vår utveckling i fårhagen är svar nog för att fortsätta så kom universum med ett kosmiskt svar idag – på hemfärden hade jag en liten App i famnen! :mrgreen:

Vad? Hur? Nej men vaddå? Ja, lite så känner jag med just nu. Det liksom bara hände! 😳 Karin började prata om alla 5 valpar som hon hade hemma och att hon inte kunde behålla alla hemma fram tills de är redo att börja träna vallning med. Hon hade redan lyckats bli av med 2 på foder men kanske fanns det någon möjlighet att jag ville ta med mig en hem? Att behålla i ca 6 månader men sedan lämna tillbaka? Ni som känner mig vet att jag länge varit sugen på valp men att det inte passar för att jag gärna vill kunna lägga tid och energi på Eras tävlingskarriär i ett par år till. Men – tävlingssäsongen är slut för i år! Även om vi har två tävlingshelger inplanerat om ett par veckor så är ju den intensiva tävlingssäsongen slut nu. Det är bara VP och sedan kommer vi så småningom att hamna i viloperioden för oss. Och då passar det väl perfekt att ha en valp!!! 😆 Så därför åkte jag imorse på kurs för att komma hem med ett tillskott till flocken. Plötsligt så händer det!!! 😯 Med tanke på att denna lilla App tillhör Karin Söderberg vore det ju väldigt konstigt om jag släppte allt som har med vallning att göra. Nej, jag har alltid trott att allt har en mening (och så säkerkligen även det tråkiga som hände senare idag) och vad kunde ha varit en större knuff i rätt riktning än dagens förmiddagshändelse??? Jag vågar minsann inte motarbeta ett sådant tydligt svar på gårdagens funderingar . . . 😉

Splittrad och anti-Jante.

Återigen är det söndag. Och återigen har vi varit iväg på agilityhelg. Det kommer knappast som någon överraskning. Resultatet har varit blandat och handlingen likaså. Ingen överraskning där heller! 😉 Däremot är väl mina känslor angående detta annorlunda. Det är knappt att jag vågar säga dem högt. Men skriva om dem tänker jag nog göra ändå. För vad är väl detta om inte min blogg??? 🙄

Jag kommer inte att analysera några lopp utan bara tala om att helgen resulterade i 3 disk och en 5-felare med Era, 2 nollor med 1 pinne, en 5-felare och 1 disk med Azlan. Det är ett grovt felantagande om man tror att jag är nöjd. Men det trodde väl aldrig någon eller hur? Ni borde ju känna mig vid detta laget! 😉 Resultatet visar tydligt att vi inte tränat tillräckligt den senaste tiden och anledningen till detta vet ju alla – det kommande vallhundsprovet. Problemet är bara att jag verkligen hatar att det går dåligt. 👿 Och många av de sakerna som gick fel i helgen hade mer träning, och rutin, kunnat avhjälpa. Fram till VP får det väl helt enkelt vara så men vad händer efter? Hur mycket tid bör jag lägga på vallningen? Träningstid som tas ifrån agilityn. Jag skulle så gärna vilja tävla i vallning någon gång och då behöver jag ju träna en hel del för att klara det. Men är jag beredd att ge upp de timmarna? Kan jag ändå klara av att lägga tillräckligt mycket tid på agilityn?

Och det är här anti-Jante dyker upp. Jag tänker vara så fräck att jag sticker ut hakan genom att säga att med en bättre förare skulle Era nå världsklass!!! 😯 Kanske tänker ni nu då att ”ja men det kan väl alla border collies”. Det tror faktiskt inte jag. Det finns snabba och det finns supersnabba border collies. Och av alla dessa supersnabba border collies tror jag ändå inte att alla de skulle klara av att komma upp i världsklass med rätt förare. Jag tror att de måste ha något alldeles extra. Självklart innehåller agility-Sverige en hel del sådana border collies och Era råkar vara en sådan. Trixet är att jag inte vill att han ska nå världsklass med någon annan förare än mig. Och för att vi ska nå dit tillsammans behöver vi träna, träna och åter träna. Alla dessa små saker som inte blev som jag tänkt mig i helgen. Alla dessa små nyanser i handlingen som måste sitta i ryggmärgen på både Era och mig. De når vi inte om vi inte tränar. Har jag då tid att lägga något överhuvudtaget på vallningen??? För två pass i veckan känns inte tillräckligt i något av dem och hunden behöver dessutom vila någon gång! 😐 Lite splittrad med andra ord över hur jag ska förvalta vår framtid. Först kanske vi ska koncentrera oss på att få pålitliga kontaktfält och starter innan jag börjar få storhetsvansinne. 😳 Att ha värlsklass innebär lite mer än att bara köra hopplopp . . . 🙄 😆

25 dagar kvar till VP.

Eftersom fösningen gick så dåligt i söndags har vi använt de senaste träningspassen till att träna just det. Fårhagen består av två delar varav den ena går längst den större hagen, är smalare och har ett traktorsspår genom hela. Ca 200 meter lång tror jag att den hagen är. Maria och jag har ställt oss i varsin ände av hagen och fört fåren fram och till mellan oss. Inga större problem där inte. Särskilt om man bara låter fåren vandra som de vill. Vilket tydligen är längst traktorsspåret. Nu när vi insett att vi egentligen inte bestämmer vart fåren ska utan att vi bara följer med så har vi satt fårgrindar på bestämda platser så att vi har något att sikta på. Men en fördel med att bara ha gått efter fåren nu ett par pass är att jag numera börjar få en respons på framvisselsignalen!!! Inte en dag för tidigt! 😀 Det är fortfarande svårt att få Era att fortsätta går rakt fram när han kommer nära fåren. Istället för att vänta ut dem fryser han en stund och börjar sedan gå lite åt sidan beroende på vilket håll de har drag åt. Lite svårt att hindra när man är en bit ifrån och om jag går fram till honom lägger ju jag det trycket på fåren som han behöver för att få mer plats bakom dem. Funderar på om han verkligen är så ”svag” eller om det snarare handlar om att han inte vill lägga mer tryck på dem då våra får tidigare har sprungit iväg okontrollerat. Om han då istället flyttar sig sidledes så får han mer kontroll över dem. Men vad vet jag egenligen . . . 🙄

I helgen ska vi iväg till Kumla och tävla agility ihop med Hedvig. Ska bli så jäkla kul att få göra något som jag känner mig supersäker på! 😉 Det hade dock varit bra om jag hade kunnat ta mig tid och träna lite agility också. Vi behöver ju nöta kontaktfält!!! Men nej, jag får helt enkelt acceptera att sätta en nolla i agilityklass är alldeles för osäkert och helt enkelt får vänta till nästa år. Inte Eras fel att matte väljer att lägga tiden på annat. Dock vet jag att om jag bara sköter mig så kan vi lyckas bra i hoppklassen i helgen. Utan att ha tränat. Och dessvärre är det så det kommer att se ut ända fram till VP är avklarat. Önskar så att jag hade en agilitybana med kontaktfältshinder ute på gården! Och egna får! Då skulle jag ha tid att träna båda! Var finns du rika karl när jag behöver dig som mest??? 😆

 

Det gäller att ha tungan rätt i mun!

 

Ah, titta vilken attityd matte har i armen!!! Me like!

Det gäller att hålla sig fast!

Dålig eller bra? Ja, det är frågan.

I söndags var jag och Er på förberedande VP-kurs i Kisatrakten för Jörgen Olsson. Med andra ord fick vi köra en VP-bana och beroende på hur det gick så tränade vi på de bitarna som behövdes. Totalt var vi fyra stycken och en av dem var faktiskt ytterligare en Sheepchaser´s, nämligen halvbrodern Dex ifrån Finspång. Kan inte säga att Era och Dex var lika. Varken kroppsligt eller bland fåren. Börjar bli riktigt nyfiken på hur E-kullarna ser ut bland fåren men jag vet inte om det är någon mer som tränar lika mycket som oss. Vet dock att Eim numera finns på en gård och vallar dagligen men tyvärr säger inte det så mycket om hur han vallar. Och hur Era vallar det kan man verkligen fråga sig efter kursen! Vi började nämligen med att jaga fåren!!! 😯

Det var ingen som ville anmäla sig till att vara den som gick ut och körde banan först så det föll på Era och mig. Lägger honom ca 10 m bakom den stolpen som markerade var jag skulle stå. 100 meter bort stod fåren och det var aningens bättre med plats åt vänster än höger. Som tur är vänster vårt bästa håll vilket Era bevisade genom att göra en jättefin utgång men stannar lite för kort så jag säger vänster igen och han slår därför över lite. Men fortfarande helt ok. Han gör upptaget bra (dvs första kontakten med fåren) men efter ett par steg börjar fåren dra mycket åt höger och Era försöker inte att gå runt och stoppa dem utan det blir lite jagande av istället. Arg matte skriker för att få honom att bryta samtidigt som jag springer ut mot får och hund. Självfallet går det bra att lyssna när jag kommer närmre. Vi fick ytterligare ett försök och nu går Era ännu bättre i utgången och upptaget men sedan blir det samma visa igen. Snacka om pinsamt! 😳 Eftersom han gjorde det två gånger tog vi en paus och fick vänta ett par hundar innan vi fick köra igen. Jag trodde att vi hade lagt ribban till hur lågt det kunde sjunka men vi var verkligen inte värst uppdagades det senare! 😛

Efter vår paus bestämdes det att jag skulle prova att lägga honom innan upptaget (vilket jag inte gjorde vid de tidigare försöken då vi hemma tränar på att inte behöva göra det och lyckas för det mesta). När jag gjorde det gick vi runt med ett godkänt VP! Det som gick sämst var fösningen då fåren drog åt vänster vilket gör det svårt för Era att gå rakt fram mot dem när jag ger honom det kommandot. Han går rakt och fint ett par steg men sedan känner han att de drar lite åt vänster och då vill han parera. Men jag är ganska bestämd av mig och vill att han ska går rakt fram tills jag säger något annat oavsett vart fåren drar eller inte drar. Och detta är jobbigt för Era! Jörgen ansåg att jag lade för mycket tryck på honom. Han sa inte specifikt vad det var jag gjorde eller inte gjorde. Men jag tolkade det som att jag lade tryck genom att ställa krav när Era ville något annat. Och då han är en förarvek hund så började han gäspa för att det blev för mycket. Eller något sådant. När vi gjorde drivningen med mig framför fåren och Era bakom harklade jag mig för ofta och måste låta Era få jobba längre sträckor innan jag påminner honom om avståndet. Eller något sådant. Och kanske är det på grund av att jag ställer för höga krav när vi jobbar nära varandra som gör att han ballar ur när han är långt bort? Eller något sådant. Fast å andra sidan sa Jörgen även att Era var i min hand under hela utgången och upptaget, och de är ju längre bort än det som händer sedan???

Totalt hann vi med att gå två godkända rundor. Plus ett misslyckat försök med utgång åt höger för det är supersvårt att hålla djupet åt höger enligt Era. Hämtet (utgång+upptag+framdrivning) är halva VP så vi måste få bra poäng där. Då kan vi få ta lite längre tid på oss att lösa de andra delarna. Vår fokus bör ligga på högerutgångar och det som händer efter upptaget. För även om jag lägger honom innan upptaget och därmed lyckas med hämtet, existerar ändå problemet med att Era börjar jaga och inte vallar ibland. Hemma har vi tränat på att han ska klara av att göra upptaget utan ett ligg innan och sedan jobba självständigt med att få fåren till mig. Utan att jag ska behöva justera något. Än så länge har vi kanske bara jobbat på ett avstånd av 60-70 meter. Med andra ord är det kanske de extra 30 m som gör det att han ballar ur men något sker som är mindre bra och det gäller för mig att klura ut vad. Tack och lov ska vi tillbaka till Karin nästa vecka!!! 😐

På hemväg ifrån kursen hade jag verkligen konstiga känslor. Det var nog till och med så att jag var lite gråtmild! 😯 Kursen gav mig en del saker att tänka på som inte egentligen handlade om hur Era vallar och hur jag kan förbättra honom. Nej, det var mer allmänna tankeställare om vallning i allmänhet och VP i synnerlighet. Något konkret om hur jag ska lära Era valla bättre fick jag inte med mig. Någon funderare om trycket jag använder utan att tänka på det. För kanske var det till och med så att jag lägger tryck på min hund utan att säga eller göra något? Och att en tuffare hund än Era hade passat mitt sätt att träna? Jag vet inte vad som riktigt sades eller menades och hur jag ska gå till väga med den fortsatta träningen. Och det är nog det som är problemet. Jag är en nybörjare inom vallning. Och jag hatar det!!! 😈 Jag har mina målbilder men vet inte riktigt hur jag ska gå tillväga för att nå dem. Jag kan inte se hur det som jag lär min hund idag kan påverka morgondagen. Alla dessa småmissar som jag säkerligen gör för att jag inte kan tillräckligt mycket om vallning. För det spelar ingen roll om jag går kurser då och då för jag kan ju redan hunnit göra fel däremellan. Jag har inte jobbat i en gårdsmiljö så att jag kan se vilka praktiska detaljer som behövs. Jag kan bara hoppas på att jag inte förstör något mellan mina pass hos Karin. Och medans jag sitter här och skriver slår det mig hur väldigt mycket mod det krävs att vara nybörjare . . .

Så jäkla nöjd!!!

En liten snabbis. Idag var vi iväg på klubbmästerskap på Linköpings BK i agility. Bäst av två lopp sammanslaget var det som gällde. Ett hopp- och ett agilitylopp. Med tanke på att vi faktiskt har sjukt duktiga largeekipage på klubben så var det bara till att satsa järnet redan från start! Jag hade bestämt mig att köra den handlingen som jag vill att jag ska göra och så får det bli som det blir. Med Era är jag inte riktigt där med tajmingen ännu. Jag släpper honom lite för mycket ibland och det gör att han springer förbi hinder på hans linje men bort ifrån min linje. Detta måste vi träna på. Men det tar vi efter VP i vinter någon gång! 😉 Är sjukt nöjd över honom ändå! Mig veterligen låg det inga bommar på backen trots att matte körde så offensivt. Nästa år då jäklar får agility-Sverige se upp! 😛 🙄 Azlan sprang hopploppet nästan exakt så som jag ville så jag är förbaskat nöjd med honom med. Sedan att matte när slutet var nära väljer att köra en innersväng istället för en jaakko då Azlan kan göra fel på dem, slutade med att jag snurrade bort mig lite och innan jag fick fokus hade Azlan dragit på fel tunnelingång. Men han var i alla fall nolla i sin värld!!! 😀 Då diskar men en underbar känsla i kroppen!

I agilityloppet missade jag att se att Era kunde dra på fel sida av ett hinder så vi diskade oss redan på nr 3. Men jäklar vad fint han sprang sedan!!! Måste bara sluta ett berömma efter gungan för Era var redo för belöning där istället för att ta de två sista hindrena. Så jäklar glad över att den hunden är min framtid! I många herrans år får jag hoppas!!! Azlan hade en bättre handler i agilityloppet så där blev den en superfin nolla. Lite retligt med den där missen i hopploppet men vad fasiken, när man kör som man vill och det sitter bra då spelar det liksom ingen roll vilken placering det blev. Den är ju känslan av att springa ett bra lopp som är det viktigaste!!! :mrgreen:

Slänger in en liten film på att vår trampa-träning går framåt. Nu gäller det bara att få in det på balanshindrena med!

 

32 dagar kvar till VP

Under 32 dagar kommer min bloggs rubriker att vara tämligen ointressanta. I alla fall mer än hälften av dem. Jag behöver skriva av mig om våra vallningspass så att jag vet vad som gick dåligt så jag kan analysera och se till att träna på det. Självfallet behöver jag även skriva om det som gått bra. Men det bästa sättet jag vet att föra träningsdagbok är ju genom bloggen och just nu är jag fullständigt fokuserad på att klara Vallhundsprovet. Vi kan säkert göra det idag men jag vill inte bara klara av det utan jag vill göra det bra!

Dagens pass gick riktigt dåligt på många sätt. Fållan gick inte alls men jag tror mest det beror på att Era inte har tillräckligt med pondus i vissa situationer för så fort jag gick in med baggen i fållan så följde tackorna med villigt. Av detta har jag lärt mig att när vi åker imorgon ska vi se till att ta ut några av de äldre tackorna och försöka bara med dem. Det går bra med baggen när hundarna ser till att hålla avståndet men när man som Era trycker på lite för nära då kan baggen bli sur. Det är lite konstigt tycker jag att på tävling är det inte ok att hundarna nafsar till fåren för att få dem att flytta sig i besvärliga situationer medans i arbetet med djuren på gården bör hundarna göra det ibland. Som när man går med flera djur så kan inte hunden hålla på att stirra ut en enskild tacka som surar i evighet för då har de andra 30 djuren stuckit. Rätt använt bör ju inte fåren ta någon skada av det, eller hur? På tävling kan jag dock bara tänka mig att en sådan reaktion skulle vara acceptabelt om djuren vänder upp och utmanar hundarna i närarbetet. Jag tycker det är lite otäckt att få min hund omkullsprungen! Fast det där om att det skulle vara ok att nafsa efter fåren tror jag beror på vem man frågar. Måste fråga Karin hur man ökar pondusen hos sin vallhund. För som sagt, att få sin hund omkullsprungen eller stångad av ett får är inget kul och nu har Era lyckats med baggen. Lite hans eget fel då han vände ryggen åt baggen när han valde att dela på baggen och tackorna. Inte hjälpte det att matte sa till honom att gå bort då jag såg faran. Nej, han hade bestämt sig för att ta fåren till mig och om baggen ville vara sur då fick väl han stanna kvar där han var, tyckte Era. Baggen hade dock andra åsikter om det! Som tidigare sagt, det går bra att valla med baggen i fårflocken om hundarna gör det på rätt sätt. Och nog borde de klara av det? I det dagliga gårdslivet kan man väl inte sluta valla flocken bara för att baggen är där? Jag menar, man måste väl fortfarande kunna samla in djuren osv? Dock kommer jag försöka att dela på gruppen så fort jag kan i våra kommande träningspass. För under ett VP kommer inga kåta baggar vara med! 😉

Vad mer gick fel idag? Jo, hunden kunde varken vänster eller höger beroende på vad han kände för. Med andra ord det håll som var bäst och luftigast att springa åt! Jag som verkligen tyckt att det gått framåt så bra! 😦 Och fram var det bara till att glömma. Han går fram ett par steg, ändrar lite riktning och går sedan fram igen osv. Tror att morgondagens träning kommer att bestå av framträning. Enda gången han idag verkligen kunde vad fram betyder var när han balanserade till mig även om han fuskar där med då jag ger honom framkommandot från ligg. Om fåren börjar dra bort från mig då måste han ju vinkla ut lite för att lägga trycket mer på sidan. Fasiken inte lätt det här ni! 🙄

Morgondagens läxa – framdrivning
Kommanda pass – vä och hö