Filmbevis . . .

på allt som gick snett. Och allt som gick bra! 😉

Annonser

GK VALLH PR Sheepchaser´s Era!!!

Vi gjorde det!!! Fatta, vi klarade Vallhundsprovet!!! :mrgreen:

I lördags hade jag en riktigt lång dag på jobbet och jag trodde att mina nerver skulle vara upptagna med att jobba istället för att fundera för mycket på det stundade VP:t. Men när det tunnades ut med folk redan vid kl. 15 hade jag gått om tid på mig att stressa upp mig!!! 😕 Jag funderade mycket på framdrivningen. Skulle det lyckas eller inte? Bestämde mig dock för att åka till vår fårhage en sväng innan VP:t för att se till att påminna honom om att man håller avstånd till djuren vid utgången. Dessutom såg jag även till att påminna honom om att man tar det lugnt vid framdrivingen. Som om det skulle hjälpa . . . 🙄

Trots att jag räknade, och räknade om, så räknade jag fel! Vi var hela 4 h för tidiga till tävlingsplatsen!!! 😯 Å andra sidan innebar det att jag fick se en hel del ekipage tävla IK1 och inse att förutom delningen och lite hämträning på 150 m så kan vi redan alla momenten i denna klass. Nästa års tävlingsdebut känns inte allt för orimlig! Förutom denna insikt blev jag så uttråkad att nerverna kändes helt under kontroll. Fram tills det var vår tur vill säga. När jag stod vid startstolpen kände jag ganska många fjärilar i magen. Och jag är ganska säker på att det speglades under hela banan.

Utgång – jag gav ett stödkommando ”bort” för att se till att djupet till fåren blev bra. Vilket skulle säkerhetsställa en bättre framdrivning. Era lade sig ner kl. 11, jag skickade honom vänster igen och lade honom ner vid kl. 12. Poäng – 19/20

Upptag – tror att jag sa till Era för säkerhetsskull här och att det drog ner vårt betyg. Poäng – 9/10

Framdrivning – fåren drog åt vänster (och anledningen till att Era lade sig innan kl. 12) och jag kommer inte ihåg så mycket av hur det gick fram till startstolpen för där så gör Era en ordentlig dumhet som håller på att kosta oss hela VP:t. Han kroppstacklar en tacka! 😳 Jag vet att han inte biter men för en som inte känner honom kan ju det vara svårt att veta. Dock såg domaren samma sak som mig och det får jag vara glad över. Jag lyckades inte rädda situationen så att jag fick dem runt mig och startstolpen som vi skulle men vad gjorde väl det. Vi tappade inga får! Poäng – 14/20

Fösning – när jag väl skickade Era efter fåren igen efter den tidigare incidenten så började vår fösning. Och jag har ju varit säker på att så fort vi kommer förbi framdrivingen sitter allt. Aningens krokig väg blev det men det var för att jag läste fåren fel. Inte för något Era gjorde! Poäng 8/10

Drivning – Era fick fortsätta fösa till andra grindparet men strax innan grindhålet ställde jag mig framför fåren så att vi balanserade igenom dem. Skulle ha litat på fösningen för det hade blivit bättre! Sedan gick vi fint ner till fållan näst intill då fåren hade dragningen förbi fållan till öppningen av fårhagen. Var lite sen med att styra upp dem då jag var rädd att Era skulle korsa deras väg men vi fixade det så fort jag såg vart draget var och hur mycket jag behövde skicka upp Era i sidan på dem. Poäng 18/20

Fålla in – vårt poängnedrag blev på grund av att jag ville sända Era vänster men han ville höger. Fick hjälpa honom där och tappade därför lite flyt in i fållan. Dock så gick fåren in på en gång! Poäng 9/10

Fålla ut – är ju inga problem. Trots att ett får vände upp mot Era inne i fållan. Han blev till och med tvungen att gå fram emot dem för att de skulle flytta på sig från mig i öppningen på vägen ut. Så fin och lugn så! Poäng 10/10

Summa totalt= 87 poäng. Inte illa för att vara mitt första VP med min första border collie! 😉 Det som värmer lite extra är domarens kommentarer:

Väl utfört arbete, begåvad hund. Bra sammarbete, lydig. Väl förd!

Nu är det bara att ta sats och sikta mot IK1 nästa år. För det här med att valla är ju riktigt kul! Och ju mer vi kör desto roligare blir det! Men imorgon får Era sin belöning för väl utfört arbete – det blir agility till lunch!!! 😆

Lite mindre VP. Lite mer App.

Idag har varit en riktigt stressig dag. Innan jobbet skulle jag iväg till Nygården (avfart efter Kolmården på E4) för att prova att valla på andra får. Jennie heter hon som har hand om drive-in-vallningen och vi fick börja med att ha en genomgång med henne för att se om vi höll måttet för att återkomma och träna utan översyn. Vi började i en mindre hage med fyra ärliga tackor. Och Era gick så himla fint!!! Helt underbart vill jag lova! (Inte bara jag som tyckte det! :wink:) Sedan skulle vi testa att köra en VP-bana som Jennie byggt upp. Dessa får i denna hage hade lite mer spring i benen och dragning åt det håll där jag stod. Vilket inte fungerar för Era . . . 😦

Om man jämför hans djurkänsla inne i lilla hagen mot den stora är det som natt och dag. Fåren började springa redan innan han gått hela vägen runt och då slutar han söka sig till kl. 12 för att han vill hinna ikapp fåren. Mitt ”ligg” vägrar han ta och det vet jag ju om att han har problem med i just de situationerna. Jag önskar att han kunde känna av att man inte får kontroll på fåren genom att hänga på i deras tempo. Eller att man ibland måste ha större djup till fåren vid utgång då får är olika känsliga. Antagligen är det sådant som de lär sig så småningom men inget han kan just nu. Fårens reaktion vid utgången är avgörande för att hämtet ska ge oss tillräckligt med poäng. Om de står kvar när han kommer till kl. 9 går han fint ut till kl. 12. Men om de tycker att han är för nära redan vid kl. 9 så måste jag ha laddat ordentligt med Läkerol! 😉 Det kan inte gå värre än att vi får göra om VP:t. Och träna mer på hämtet och då främst framdrivingen. Vi kanske borde låna ut våra får till VP:t? 😆 Som tur är var vi tillräckligt duktiga för att vara välkomna tillbaka till Nygården! 😀

Träningen av App har fått stå tillbaka en hel del under dessa veckor då han och Azlan får stanna hemma när jag är iväg och vallar. Sedan hinner jag inte med så mycket mer. Under tiden som jag jobbar hinner valpen att ladda en hel del så jag borde sätta igång med hjärnaktiviteten. Särskilt som han blir ganska verbal och understimulerad efter sista kvällspromenaden. Han tenderar då till att leka med alla leksaker, skälla på katterna och de andra hundarna, bita på allt man kommer åt (inklusive sin egna svans) och rejsar över hela lägenheten. Vet inte hur många gånger jag får bryta honom innan jag till slut ger upp och stänger in honom tillsammans med de andra i mitt sovrum! 🙄 Ni förstår att vi allvarligt måste börja hjärntvätta valpen!!! 😆

Vi har hunnit med lite träning dock. Lektränar gör vi varje promenad. Jag har gett honom mat tillsammans med ett klick. Sedan provade jag att klicka in Tack/Loss. Det tog mindre än 1 min för valpen att fatta!!! 😯 Därför valde jag att ta fram en tasstarget och kräva lite mer för ett klick. Tog inte lång stund innan poletten trillade ner! Ikväll testade jag att skifta mellan två beteenden. Först ett par klick för sitt då han erbjuder det mest, sedan provade jag att vänta ut ett annat beteende och det blev då att studsa mot mina ben. När jag väl fått fram ett annat beteende än sitt skiftade jag beteende som fick klicket. Dvs ett par klick för sitt, ett par för hopp mot benen, ett par för sitt och sedan återigen för hopp mot benen. Åh, vad fort han fattade att jag bytte beteende! Gud vad jag ser fram emot att fortsätta jobba med honom!!! :mrgreen: Fatta hur roligt det är att träna valp!!! 😀

Något som är mindre roligt är att App är minst lika galen i mat som Azlan! 😯 Vi har skjulet där alla slänger sopor precis utanför vår port och det tog inte lång tid innan App fattade att man kunde hitta smaskigheter där inne. Och han är ruskigt snabbt iväg för att undersöka varje gång vi går förbi! Eftersom jag har honom lös får jag se till att bära förbi honom ibland. Detsamma på vissa ställen vi går förbi där folk har för vana att slänga mat. Till fåglar eller bara om de känner för att skräpa ner med mat, vad vet jag. Vid mer än ett tillfälle har jag ”tappat bort” honom för att han har hittat något och inte kommer när jag ropar. Vilket han annars gör näst intill klockrent. För övrigt är han ju aldrig långt borta. Utom när han är på skattjakt. 🙄 Och nog är han smart allt för han har förstått att Era är lekfarbrorn och Azlan är mattanten. Han följer den som är mest lockande för stunden . . . 😆

 

Blott 3 dagar kvar. Till VP.

Det skulle ha blivit film här i bloggen. Från när vi var och vallade igår. Men min mammas dator som jag lånat klarade inte av att jag satte den i viloläge. Så nu får jag inte igång den igen! Att slå av strömmen hjälper föga . . . 😦 I en jäkla dag fick jag njuta av att ha en dator som jag kan överföra filmer från min videokamera med. En dag i himmelriket. Det är ett I-landsproblem men likväl är det märkbart för min levnadsstandard. Nu kommer jag att ha 2 h om dagen framför min brors datorn medans han är borta på praktik. Tyvärr fungerar inte hans firewireport så någon film blir det inte. Lite rätt till att vara upprörd måste jag få vara? 🙄

Förutom ovanstående är VP:t skrämmande nära nu. Jag försöker i sista stund komma på vad vi behöver träna på och jag känner mig osäker. Tänk om jag lagt tid på fel sak??? Är drivningen i balansen verkligen så pass säker som jag tror? Vad händer om jag inte kan skicka honom vänster vid utgången? Sitter verkligen höger, vänster, vän och hö? Klarar vi av tröga får i fållan? Måste jag verkligen ta tillbaka fåren till linjen vid hämtet om han klarar av att ta dem till mig mycket bättre själv utan att jag försöker styra upp? Har jag missat att träna något???

Förra sommaren och i början av utesäsongen var våra får hur duktiga som helst på att gå in i fållor. Jag misstänker att detta är en kunskap som måste underhållas för nu i sommar har vi knappt använt oss av fållor och de få gånger vi behövt det har fåren varit omedgörliga. Tidigare trodde jag att det kunde bero på tillskotten av baggen men idag har jag fått bevis. De är lika bitchiga utan honom!!! 😛 Det var detta vi filmade idag. Fåren klistrar på mig och gav ketchupeffekten en ny innebörd när de blev ”överraskade” av att det fanns en hund med i bilden. Hoppas verkligen inte att söndagens får är lika besvärliga. Även om jag tror att jag kunde underlätta genom att stå vid grinden lite annorlunda skulle lika tröga får vid söndagens fålla ta onödigt lång tid. Vet inte hur många minus man får för det. Usch, jag får helt enkelt vara nöjd om vi blir godkända. Oavsett siffror! 🙄

Förutom olydigheten (inte lägga sig på ligg alla gånger och ta rätt håll ibland) infann sig inte någon dålig attityd idag. Trots lite panikräddningar när vi hämtade fåren inne i hagen. Det känns skönt! Det är även en mycket snäll vallhund jag har som står ut med sin inkonsekventa matte. Kommandot ”stanna” har till exempel under de senaste veckorna utvecklats till en halvhalt och gå mot får, då jag väldigt ofta gett honom ett gå-kommando direkt efter. Sedan blir jag arg när han inte stannar på ”stanna”! Ibland. 😳 Jag är ju värsta sämsta tänkbara tränare när det kommer till att vara konsekvent! 👿

I sista rundan briljerade Era litegrann. Faktiskt får jag tycka så! 😀 Baggen och 10 av tackorna har vi de senast gångerna stängt in i vindskjulet medans vi behållit 4-5 tackor att valla med i hagen. Det är inte alltid lätt att få bort den lilla gruppen från skjulet utan de har en tendens till att bara gå runt. Era har numera fattat galoppen och klarar utan vägledning av mig att få bort dem från skjulet och ut i hagen. Det tycker jag är superduktigt! Sedan visade han prov på att ha blivit tuffare i närkontakten med tackorna! I vanliga fall är det tackorna som vinner vid en riktig närkontakt med hundarna. Era har försökt att stirra ut dem men han gör det så försiktigt och om tackorna tar ett steg mot honom kan han försöka skrämma dem genom att göra pendlande rörelser. Men han backar om det är för tufft. Idag vid sista försöket på fållan vände en av de mer tama tackorna mot Era för att lukta på honom. Tror jag i alla fall. Snacka om bristande respekt!!! 😯 Era imponerade på matte då – han viktförsköt bakåt samtidigt som han nafsade lite i luften mot tackan! Även om hundarna inte ska bita fåren gav jag min fårhund mängder med beröm. Han kunde inte löst situationer bättre!!! Utan att ens ha tanken på att skada tackan satte han ändå ner foten och talade bestämt om för henne att hon skulle flytta på sig. Det mina vänner vad dagens höjdpunkt i fårhagen! 😆

Föresten – är det någon som vill följa med som support på söndag???

Klass 3-ekipage!

Spenderade helgen som vanligt med agilitytävlingar. Tanken var att detta skulle vara sista tävlingshelgen för året individuellt. Men efter helgen har jag ändrat mig . . .

Lördag

Började dagen med att åka fel så det blev en hel del stress innan första starten med Era men som tur är har i alla fall jag rutin så helt galet blev det ändå inte. För felen som blev i agilityklassen berodde inte på dålig uppvärmning utan snarare på en hund som inte fått köra agility på evigheter och en felplanering av matte. Azlans agilitylopp slutade med en 3 plats och en pinne! Hunden var duktig som vanligt men jag var missnöjd med mig själv som fegade en hel del och därmed drar ner tempot på honom. Vi får vara tacksamma för att det är så få som nollar i klass 2! 😉

Hopploppet blev det stopp i slalomet för båda hundarna. Azlan gick ur i mitten vilket är så ovanligt nu för tiden att jag blev lite missnöjd med honom. Era utmanade jag ordentligt med slalomingången vilket han inte satte så då tog jag om med hopphinder innan vilket blir en disk. Tog tre försök innan han satte ingången.

Jag känner verkligen av att vi inte tränar agility och jag börjar starkt tro på att undvika tävla när jag inte tränat. I alla fall med Era. Det blir så mycket överhettning som det kan bli i corder bolliens huvud! Enda gången som Era brukar låta inne på planen är när han åker gunga. Men i helgen har han låtit även när han sprungit. På något vis är det inte ok. Som tur är bara en vecka kvar av anti-agility! 😀

Söndag

Vi åkte till Kristinehamn med Johanna Rudenstam för att försöka att nolla i alla fall ett lopp med Azlan och agilityloppet med Era. För Azlan hade chans på klass 3 i båda klasserna och Era bara måste nolla ett agilitylopp innan säsongen är slut!!! Jakten på en agilitynolla för Era tog slut redan vid hinder nr 4. 😦 Jag har visat kort på hur Era tar gungan. Hur han liksom klamrar sig fast på väg ner. Något han gör till 99 %. Men idag bestämde han sig för att man inte hade tid att göra något annat än att hoppa av lite tidigare. 🙄 Sedan kändes det bara som att det gick utför. Även om det inte gjorde det. Jag tog i alla fall om ett hinder vid en senare miss och kan bara konstantera att jag börjar avsky agilitybanor. Och just därför tänker jag ägna all kommande träningstid till att springa just sådana! En sak vore det väl om det är kontaktfälten som det blir fel på för då är det ju bara att konstatera att vi inte tränat tillräckligt på dem, men det är ju inte bara det! Vi får ju en hel del andra fel när vi är inne på agilityklassen. Är det för att jag inte vågar vara lika offensiv bland alla kontaktfältshinder???

Azlan flög också denna gunga och det vet jag nte när det hände senast. Vi hade ju problem med detta för evigheter sen men det har känts säker nu ett tag. Och det är ju verkligen min tur (läs otur) att det hände i just detta loppet. Inte för att med ett nollat lopp hade vi blivit uppflyttade utan på grund av att så nära att vinna har vi nog aldrig varit!!! 😦 Två hundar hade bättre tid men betydligt fler fel att undvika. Hade han bara varit kvar på gungan hade vi vunnit klassen! Riktigt surt sa räven!!! 👿

Tur var väl det att han nollade hopploppet tack vare att han är så duktig! Jag litade inte på att göra ett blindbyte över hopphindret innan ena tunneln och därför var han nära på att stoppa huvudet i fel tunnelingång men matte sa ”här” så då var det nog inte rätt att ta den vägen! Guldhund!!! :mrgreen: Ibland är det bra att han inte är lika snabb som Era!!! 😛 Eftersom det var så få som nollade räckte det till en 2 plats och uppflyttningspinnen var vår!!!

Tänk att det har tagit 4 säsonger för att bli ett klass 3-ekipage! Ni förstår kanske inte att det är anledningen till att jag lägger så mycket press på mig själv och Era. Jag är livrädd över att Eras bästa år kommer att spenderas i klass 1 och 2. 😯 Medans jag ser andra plocka pinne efter pinne står vi stilla och stampar. Och då tycker allvarligt inte jag att de är bättre än oss rent handlingsmässigt. Bättre kontaktfält än oss (det har väl alla eftersom jag knappt tränat det) men vi åker ju inte dit på kontaktfält alla gånger. Jag känner mig frustrerad över att det resultatmässigt går så dåligt för Era. Uppenbarligen går det att med bra grundträning ta sig upp i klasserna. Jag kan säga flera som gjort det. Era är bra grundtränad. Och det säger jag inte för att vara självgod utan för att konstatera fakta. Ändå räcker det inte till. Jag kanske inte är världsbäst på att handla men minst lika bra som de förare som lyckats bättre än oss. Det spelar ingen roll att jag vet att vi kommer till mitt mål en dag. Och att man faktiskt inte behöver ha så bråttom att klättra i klasserna. Jag är lika rädd ändå. Rädd för att trots all träning och förberedelser kommer vi att spendera år i ingemanslandet 5-fel. Ingen logisk förklaring om ålder och framtiden för oss kan sudda ut den rädslan. Särskilt inte när statistiken stödjer den . . .

 

Azlans upppflyttningslopp Kristinehamn

Eras hopplopp Kristinehamn

 

 

Knappt 2 veckor kvar . . .

Trots att vi inte tränat sedan vi var hos Karin förra måndagen pga sjukdom deltog Era och jag på ytterligare ett kurstillfälle i den föreberedande VP-kursen i söndags. Det började lika bra som förra gången. Eller lika dåligt kanske man kan säga. 🙄 Fin utgång även om något kort då vi denna gång hade en utställare som stod precis vid fåren. Era tyckte att han kunde valla mot den personen och jag hade därför problem med att få upp honom på fötterna och trycka förbi fåren mot mig. Vilket resulterade i dumheter från Era (dvs spränga flocken)!!! 👿 Arg matte sprang ut och talade om att man absolut inte gör så och nästa gång lyckades vi bättre. Får verkligen hoppas att utställaren håller ett visst avstånd till fåren och inte står klistrad vid dem under VP. Alla andra hämt utom det första gick kanonbra! Vårt största problem är fösningen. För trots att han visade att han verkligen kan höger och vänster hos Karin kunde han inte det i söndags. Och inte blev det bättre över att fåren hade drag åt ett visst håll och han hela tiden ville upp till dragläget. Inga missade portar dock men en mycket frustrerad matte. Och säkerligen även en frustrerad hund! Så fort vi passerat första grinden har vi VP som en liten ask för om det är något min hund är bra på så är det att balansera!!! Ibland springer fåren ett par steg förbi mig men det är inget som orsakar problem.

När man gör ett VP så får man olika poäng för olika delar. Alla fel vi gör kommer sedan att dras av ifrån maxsumman på den delen. Om man gör en liten överslagsräkning för att se hur vi ligger till just nu kan jag bestämma mig för vad vi ska ägna de två kommande veckorna till att träna. Så här skulle de kunna se ut på de rundor vi gått hittills (Eras låtsatssumma i parentes).
Hämt: Utgång 20 p (18) – Upptag 10 p (10) – Framdrivning 20 p (15)
Fösning: 10 p (5)
Drivning: 20 p (18)
Fålla in: 10 p (10)
Fålla ut: 10 p (10)
Maxpoäng: 100 p (86)

Tydligen är vårt största hinder för att lyckas min prestige enligt kursledaren. Att jag vill hålla linjen lite för mycket i fösningen och att jag kräver att Era ska lösa situationer utan extra hjälp ifrån mig. Bara för att han kan hemma. 😳 Det vi behöver jobba med är att fösa långa sträckor och inte få Era att vilja upp och stoppa fåren som han ville igår vilket gjorde att inget jag sa hjälpte. Ena rundan kunde han inte höger, ena rundan kunde han inte vänster. Helt omöjligt var det vill jag lova! Sedan behöver vi träna mer på det som händer efter upptaget på hämtet. Med och utan utställare! Annars känner vi oss mer än redo för ett VP just nu! Det känns otroligt skönt! 😀 Inte sagt dock att det kan gå åt skogen ändå . . . 😛

Vår vardag börjar att få rutiner som alla snurrar runt App. Visserligen blev jag sjuk förra veckan så detta blir första arbetsveckan som jag ska försöka att lyckas med att få en lagom trött och rastad valp fram till eftermiddagen då jag åker iväg för att jobba. Om han håller sig lugn och sover mesta delen av tiden jag är iväg kommer inte allt för mycket olyckor hända inne. Tur attLinköpingsposten finns! 😉 Era har visat sig vara den bästa storebror som man kan finna! Men trots att han leker med App lider han en hel del av att inte längre vara huvudattraktionen. Den allt cirklar runt. Han kan inte längre ligga och mysa i sängen då det hela tiden kommer en valp och stör (App sover visserligen inte i sängen. I alla fall inte hela natten, utan bara en stund på morgonkvisten). För App gillar också att mysa! 😀 Sedan kan man inte leka med matte ute på promenaderna för då kommer en valp och är ivägen. 🙄 Azlan är ju den som tar valptillskottet med mest ro. Han låtsas som att border colliesarna inte finns! Och så länge han har en mjuk bädd och en filt över sig är pinschern mäkta tillfredsställd! 😆