Underbara söndag

Veckans pass ute på HU ägnade vi åt kontaktfält. Som vi gör varje träningspass då vi åker iväg eftersom jag kan träna handling här hemma men inte balanshinder. Och de börjar kännas säkra nu. Något stort kliv då och då men oftast tänker han till och kortar upp sig i slutet av kontaktfälten. A-hindret är nog det vi behöver träna mest på för att få det aningens mer flytigt än det är just nu. Men helt klart märks det att vi tränat balanshinder numera! 😛

Och som rubriken antyder har vi haft en underbar söndag idag! Eller i alla fall Era och jag då vi som vanligt åkte iväg på ridhusträning. Så jäkla kul det är med agility!!! Jag kan bli hur deppig som helst över resultat och att vi inte får till det på tävling. Jag kan känna som att jag inte riktigt kommer upp i samma klass som min hund när det kommer till att springa agility. Men å vad skoj det är att köra agility med Era!!! Särskilt när jag sköter min del!  😀 Vi började springa en hoppkombination som blev lite fel ibland men mycket rätt. Era är så duktig på att se linjer och att tajta till överallt om jag inte är alldeles fel ute! 😳 Riktigt rolig och lagom svår för dagen! Fortsättningsvis körde vi en riktig springbana med balansbommen. Första varvet gick helt klart bäst för under andra när jag bad om att få bli filmad, ja då gjorde vi det ena felet efter det andra. Tydligen är det bra att filma för uppenbarligen känner jag lite press då! 😉 Vi kan konstatera att det finns en hel del att jobba med! Även i  favorithindret slalom felade vi då vänsteringångar är svårast enligt Era och det är även svårt att stanna kvar i slalomet när matte gör blindbyten för tidigt. Och ett faktum som var skrämmande klart idag på den springbanan var att min kondis inte har överlevt hösten!!! 😳 Här måste vi sätta in extrema åtgärder om jag ska orka springa med alla hundarna i Borås i slutet av februari! :mrgreen:

 

En ytterligare pinsam sak är att stackars App och Azlan inte får sin beskärda del av träning!!! Kommande vecka ska jag ändra på det men behöver lite inspiration till vad jag ska träna. Förslag på tricks som Azlan inte kan allra redan??? Tänk bort de vanligaste och några till. Ta ovanliga och svåra trick! Kan din hund ett trick som bara få kan i din umgängeskrets? Brainstorma tack! Och förslag på valptricks någon?

 

Annonser

Underbara måndag.

Vissa måndagar är helt klart bättre än andra. Igår var just en sådan måndag. Maria och jag packade in oss i Marias bil och begav oss till Karin för en förmiddag ute i den småländska naturen. Och som oftast när vi åker till Hulan har vi tur med vädret! Marken var så där lagom täckt av snö. Tillräckligt för att smutsen under inte ska tränga fram och tillräckligt för att det ska vara behagligt att gå i. Luften var så där lagom kylig och torr som den brukar på perfekta vinterdagar och solen hedrade oss dessutom med sin närvaro mellan träden. Bara dessa förutsättningar skulle vara tillräckligt för att göra en dag. Att sedan lägga till ett par timmar i fårhagen på det gör dagen underbar!

Maria och Anni vallar ihop!

Att åka till Karin och få mina brister serverat är det bästa jag vet! Hon får mig verkligen att tänka efter över vad jag gör och inte gör så att det inte bara är Era som lämnar Småland med trött huvud! Något som jag markant behöver förändra är min användning av kommandon. Jag har för många! Eller rättare sagt så slinker lite extra ord in i min dirigering av Era lite för ofta. Därför kommer här en kom-ihåg-lista på vilka kommandon jag får hålla mig till – och inte fler!

Höger
Vänster
Ligg

Stå

Vän
Kom
Gå bort
Det räcker

Spana in Annis fina stil!

Dessa borde räcka för det arbete vi gör just nu. Och det borde inte vara så svårt att hålla sig till dessa 10, eller hur! Eftersom vi inte har tillgång till får för tillfället kan jag inte nöta mitt användande av kommandon. Inte heller kan jag finslipa de detaljer som jag skulle vilja med Era. Med tanke på att det är över 1 månad sedan vi senast fick valla och ytterligare 1 månad innan det är jag mycket nöjd med vårt pass igår. Fick köra på ett en grupp som hade en tacka som var vildare än tam av rasen Rya. Eftersom Maria och Anni började var fåren säkert uttröttade när vi tog över för det gick strålande lugnt när vi var inne i 25:an! 😉 Sedan fick vi i uppgift att föra gruppen upp till ett fält för att valla där. Det gick så fint hela vägen upp till fältet men där råkade vi tappa Ryafåret då en stenhög delade lite på henne och de andra fåren och jag gjorde misstaget att skicka Era åt fel håll. En viktig lärdom för mig är att man bör skicka hunden åt det håll draget är – oavsett om det är en längre sträcka!!!  För Era har ännu inte lärt sig att springa runt ett får som springer fortare än fortast. Han hakar efter vilket gör att fåret bara springer ännu mer! 🙄 Nästa gång, då jäklar ska vi se till att behålla hela gruppen! 😛 Det bästa med Era igår var att hans tempo bakom fåren börjar bli mycket bättre. Han behöver inte få en harkling för tempoväxling lika ofta längre!

Anni har bevisat att man kan lära sig mycket på äldre dar!

Våra småttingar, Myra och App, fick också komma ut och träffa fåren. Tittade inte så mycket på Myra då jag fokuserade på App som var med och tittade på utanför. Men redan i somras syntes det att även Myra kommer att bli en vallhund när hon blir stor och de glimtar jag faktiskt hann se, så såg hennes utveckling ut att gå åt rätt håll. Att få gå med App inne bland fåren var nog dagens roligaste uppgift. Linan som vi började med tog vi fort bort då App är ganska försiktig inne bland fåren. De är ju så mycket större än honom! Jag gick omkring i 25:an och ”vallade” fåren och stundtals hängde han på. Men sedan hände det! Han sänkte svansen och huvudet lite och började röra sig runt fåren. Mot huvudena. Varje gång jag fick med honom ett par steg bakom fåren drev han återigen runt dem till andra sidan! Så söt!!! Det kommer allt att bli vallhund av honom med en dag. Vilken tur för Karin! 😀


Maria råkade filma istället för att ta kort så det blev lite ”snapshots” på Era.

Vill ha fler underbara måndagar!!!

Bye bye happiness

Om lycka är att ha pengar kommer min planerade tävlingskalender göra mig ganska olycklig. Men om lycka går att köpa för pengar – ja då kommer jag att vara lycklig så länge jag kan åka på alla de tävlingar som jag planerat! Det här är mitt önskade tävlingsår minus de förhoppningsvis passande vallningstävlingar som vi ska åka på under sensommar/höst:
11/2     Agility Linköping                Ag2 + Ho2                         Anni, Azlan o Era
25/2     Agility Borås                       Ag2 + Ho2                         Anni, Azlan o Era
25/3     Agility Österåkers             Ag12 + Ho2                       Azlan o Era (Anni)
21/4     Agility Njudung                  Ag12 + Ho23                     Anni, Azlan o Era
22/4     Agility Njudung                  Ag2 + Ho23                       Anni, Azlan o Era
28/4     Agility Tranås                    Ag2 + Ho23                       Anni, Azlan o Era
29/4     Agility Tranås                    Ag2 + Ho23                       Anni, Azlan o Era
3/5       Agilitykurs                         Jenny Damm                     Era
4/5       Agilitykurs                         Jenny Damm                     Era
5/5       Agility Västerås                 Ag1 x 2                               Era
12/5     Agility Linköping               Ag12 + Ho2                       Anni o Era
13/5     Agility Söderköping          Lag                                      Anni, Era o Azlan
19/5     Agility Huskvarna             Ag12 + Ho23                     Anni, Era o Azlan
20/5    Agility Aneby                     Ag1 x 2                               Era
2/6      Agility Vadstena                Ag12 + Ho2                        Anni o Era
6/6      Agility Bro-Håbo               Lag                                      Anni, Era o Azlan
10/6    Agility Knivsta                   Lag                                     Anni, Era o Azlan
30/6    Agility Åtvidaberg            Ag23 + Ho23                     Anni, Era o Azlan
1/7       Agility Åvidaberg             Ag23 + Ho23                     Anni, Era o Azlan
8/7      Agility Wiks slott              Ag23 + Ho23                     Era
9/7      Agility Wiks slott              Ag23 + Ho23                     Era o Azlan
10/7     Agility Wiks slott             Ag23 + Ho23                     Era
12/7     Agility Wiks slott             Ag23 + Ho23                     Era o Azlan
13/7     Agility Wiks slott             Ag23 + Ho23                     Era
14/7     Agility Wiks slott             Ag23 + Ho23                     Era o Azlan
14/8     Agility Österåkers          Lag                                      Anni, Era o Azlan
15/8     Agility Österåkers          Lag                                      Anni, Era o Azlan
26/8     Agility Nässjö                  Ag23 + Ho23                     Era o Anni
8/9       Agility Bollnäs                 Ag23 + Ho23 + Lag          Era, Anni o Azlan
9/9       Agility Bollnäs                 Ag23 + Ho23 + Lag          Era, Anni o Azlan
23/9     Agility Kumla                 Ag2 + Ho2 x 2                    ???
5/11     Agility Rättvik                Ag3 + Ho3 + Lag                Era, Anni o Azlan
6/11     Agility Rättvik                Ag3 + Ho3 + Lag                Era, Anni o Azlan

Min största önskan är att få åka på Slottshoppet alla 6 dagarna. Men jag skulle väldigt gärna vilja ha med en medtävlande dit. Vilka funderar på att åka dit???

 

Tro på dig själv!!!

Årets första tävling. Brukar vara en tongivande tävling för i alla fall första halvan av tävlingsåret. Förra året tog Anni, efter 9 mån, sin efterlängtade hoppinne i klass 1. Och vi hittade ett sätt att få Anni att fullfölja slalomet. Jag satte ribban för 2011 genom att följa det då nya mottot som var ”Våga, satsa och våga lite till”. Och så här såg det ut då:

Även årets sista tävling är viktig tycker jag. Era och jag avslutade ju året med en vinst i hopp 2 vilket ger en skön känsla att ta med sig in i det nya året. Men årets första start skedde i agilityklass. 2011 års hatklass. Även om jag innerst inne vet att vi i framtiden kommer att springa nollade lopp även i agilityklass så kändes det som en omöjlighet förra året. Och efter gårdagens lopp börjar det kännas som ett oöverstigligt hinder. Och det sätter sig på hjärnan!!! Jag får verkligen kämpa med mig själv för att inte bara ge upp inför alla negativa tankar inför och efter ett lopp i agilityklass. Av någon anledning (som för övrigt verkar vara många olika) så går det bara inte att nolla en agilityklass 1-bana för Era och mig. Och den tonen vill jag inte ha inför det nya året!!! 👿

Min plan var att bromsa Era. Att bara ställa mig på ett par få utvalda platser och låta honom jobba linjerna utan störning. Vad hade det gjort om han vände sig om och tittade lite efter direktiv? Då hade han kanske använt huvudet lite mer om jag hade lyckats bromsa honom. Det var i alla fall min plan. Men jag gör felet att välja ett framförbyte som bromskloss mellan hinder nr 2 och 3. Nu gjorde jag det lite senare än jag visserligen tänkt men tanken var att bromsa och att få honom i handen lite mer. Då jag så sällan gör framförbyte har jag tydligen glömt bort hur man gör men även om jag nu var sen fanns det tid för Era att kolla av vägen framför sig. Hans avståndsbedömning måste vi verkligen träna på för han får underkänt på uppgiften att anpassa sin fart och sina ben efter vart hindret är. Man ser att jag blir uppgiven i det ögonblicket som han kraschar in i hindret (inte hinderstödet som jag först trodde) genom att inte lyfta på fötterna och då fanns det inte någon anledning kvar att bromsa. Och det gjorde vi inte heller förutom en liten halvhalt vid nästa rivningsrisk men inte hjälpte det . . .

Det är svårt. Supersvårt att se det ljusa efter ett sådant lopp som vi sprang i lördags. Balansen och gungan är väl egentligen det enda som var positivt. Och det gör att det är svårt att ta till sig komplimanger efter loppet. Från folk som tycker att Era och jag var duktiga. Det är nästan skamligt hur jag tycker tvärtom. Och antagligen kommer det att ta tid för oss att få de där nollorna i agilityklass. Så då får jag försöka att tänka på att trots att vi bara nollade fyra lopp förra året kom Era 3:a i Årets agilityhund hos Linköping BK. Strax efter två duktiga klass 3-ekipage! Så lite grym är han kanske, min nybörjare Era. Och kanske borde årets motto vara ”tro på dig själv”???

Ett ojämt par???

Den senaste tiden har dagarna gått av bara farten. Mycket jobb och en mycket trött matte innan och efter då vi har varit iväg på en hel del samträningar och promenader i veckorna. Dessutom har jag tagit mig för att påbörja mitt viktigaste nyårslöfte i år – att vara lite mer huslig! Mina dagar ser nämligen oftast ut så här:

8-10 vaknar och rastar hundarna allt från 15 min till 1,5 h beroende på vad vi ska göra under dagen
9-10 åker på samträningar
13-15 kommer hem
15-16 börjar jobbet

Som ni ser lämnar det inte mycket över till annat. Och vi är oftast iväg 3-4 dagar i veckan även om det under nov/dec varit lugnt. Dessutom jobbar jag långa dagar varannan helg. Plus alla tävlingar som man är iväg på. Hemmet blir otroligt lidande vill jag lova . . . 😳 I början av mitt hundliv, då jag bara hade Azlan, bakade jag bröd, piroger och roliga maträtter. Idag orkar jag knappt att engagera mig i ett lagat mål om dagen! 😯 Så mitt nyårslöfte till mig själv är att ändra på detta. Att lägga lite mer tid på att få lusten till att pyssla hemma lite mer. Men man borde kanske inte börja med att göra en storrensning som tar mer än ett par timmar??? 😉

Trots att jag varit lite mer huslig den senaste tiden har vi ändå hunnit med en hel del agilityträning, Vi har ju lyxen av att ha en mindre inomhuslokal där man faktiskt kan träna agility under vinterhalvåret. Fungerar toppen för mig och Therese i alla fall! Sedan har ridklubben som HU hyr ridhus av fått en ny ridskolechef som inte har något emot att vi hyr ridhuset på dagtid när ridskoleverksamheten är inaktiv. Hur lyxigt är inte det!!! :mrgreen: Era och jag har varit iväg utan de andra hundarna ett par gånger vilket han helt klart föredrar. Då får han ju träna hela tiden!!! 😀

De senaste träningspasset har gett blodad tand och jag vill träna mer. Eller kanske snarare så att jag behöver träna mer! För det mesta när vi sätter upp kombinationer nu för tiden så kan Era de svårigheterna som finns med. Inte alla självklart men många. Och då behöver vi bara se till att springa. Det stora problemet som ständigt dyker upp då istället är hur mycket sämre jag är på att handla honom än han är på att lösa svårigheterna! Har två klass 1-filmer att bjuda på som visar tydligt hur svårt jag har det för att göra rätt. I första filmklippet lyckas jag inte få ut honom på ett hopphinder som vi redan ett par varv lyckats med (och som inte blev filmat). I andra filmklippet gör jag rätt vid släppet men drar sedan honom förbi ett hinder efter (som jag också lyckats med ett par varv). Och det är så det är – gör jag rätt på en sak, gör jag fel på en annan! Vilket är så frustrerande!!! Dagens träningspass där vi var tvungna att springa på en övning sammanfattar verkligen hur omaka vi är. Jag stressar i bytena för att hinna före Era och kunna visa honom den bästa vägen, vilket stressar honom så att han river. När det är svängigt svarar han så bra att jag snurrar bort mig och tappar fart för jag är i obalans. Det känns som att man spelar ping-pong där jag panikartat slänger ut en arm för att rädda mig! Som tur är hör jag Jenny Damm upprepa sitt svar när jag sa detta vid vår senaste kurs – det är nu du tränar! Helt klart måste matte träna mycket mer för att vi någonsin ska kunna bli som maka till kaka! 😛

 

 

Dröm stort!!!

Första dagen på 2012 är påbörjad. Att fira in det nya året är välbehövligt för att markera att det finns chans till förändringar. Att inse att varje dag innehåller möjligheter att ändra på det som sker runt omkring oss är svårare att greppa och därför hänger sig många att vända ryggen till det gamla och hälsa det nya välkommet när klockan slår 12 den 31 december varje år. Nu idag kan jag kanske gissa lite hur året kommer att se ut. Med tanke på att man ändå levt ett antal år innan! 😉 Men ändå kan man inte skåda in i framtiden vilket innebär att ALLT kan hända! Både positivt och negativt. Och eftersom jag inte är ett medium kan mina förhoppningar om året bara vara drömmar. Så därför tänker jag passa på att drömma stort!!! Mitt 2012 kommer förhoppningsvis att se ut så här:

AZLAN

– Börja året med att ta uppflyttningspinnen till klass 3 i agilityklassen. (För även om vi inte hör hemma i kl 3 så behöver matte möjligheten att köra kl 3-banor. Och skulle banorna visa sig för svåra för Azlan så att det drar ner glädjen, ja då springer vi helt enkelt egna banor!)
– Få tävla lag i agility och kvala till SM 2013!
– Debutera i Rallylydnad

ERA

– Bli uppflyttad till klass 3 i både agility- och hoppklass
– Ta sig halvvägs till SM 2013 individuellt
– Tävla lag i agility och kvala till SM 2013
– Debutera i IK1
– Ta flera 1:a pris i IK1
– Hitta ett eller ett par ställen med stora fårbesättningar att få lite arbetserfarenhet på.

ANNI

– Bli uppflyttad till klass 3
– Plocka SM-pinnar till SM 2013

APP

– Få bästa tänkbara uppväxt!

Att kommande år känns otroligt spännande är kanske inte så undra på. Azlan har tagit steget upp till klass 3 och Anni känns inte långt borta om vi bara tävlar lite mer. Era har avklarat debutsäsongen och är visserligen fortfarande ung ute på planen men behöver inte längre vänta halva säsongen på att vänja sig vid de nya erfarenheterna. Jag kommer att lägga mindre pengar på kurser och mer på tävlingar. Under 2011 gick jag kurser för över 10 000 kr (Jenny Damm, Veronica Bache, Lisa Frick, Karin Söderberg, Malin Elfström, Jörgen Olsson m.fl.)!!! Tyvärr försvinner en stor summa av pengarna i mitt ändrade arbetsschema men allt annat kommer att gå till undersökningar för Eras höfter och tävlingar. (Fast även där kan jobbet sätta käpparna i hjulet . . . ) Konstigt nog har vi ändå tävlat en hel del under 2011 (45 lopp/hund) men jag skulle gärna vilja dubblera det antalet. För hur ska man få rutin om man inte tävlar???

2012 kommer också bli ett testår där jag måste försöka att hitta en balans mellan vallningen och agilityn. Jag vill gärna göra båda ock!!! Min plan är att koncentrera mig på agilitygrunder nu i vinter/vår för att låta vallningen ta över vid maj månad då fåren förhoppningsvis kommit ut. Och det är då jag får se hur mycket tid jag kan lägga på de olika grenarna utan att Era tappar allt och går bakåt i utvecklingen. Han har visserligen gått riktigt fort och inte alls så dåligt under hösten då vi mest vallat. Dock har han varit lite för het när det gått lång tid mellan tävlingarna och jag inte kunnat träna agility där emellan. Med andra ord – 2012 avgörs det om jag kan satsa på båda grenarna eller bara en! Jag drömmer stort! 😉

Egentligen borde jag kanske skriva en hel del delmål men de känns inte lika viktiga att skriva ner. Inte i det här inlägget i alla fall! Det här inlägget skulle handla om att drömma stort och då kan man inte ha fjuttiga delmål med. 😳 Fast egentligen finns det bara ett mål för hela året. Det kan sammanfattas med ett ord – självförtroende. Både i fårhagen och på agilityplanen måste jag ha självförtroende. I och med att man har självförtroendet, för att man klarar av de uppgifter man ställs inför, infinner sig ett lugn. Och det lugnet måste jag ha oavsett var jag är! Det lopp som jag minns tydligast från hela året är Eras och min första nolla. Inte för att vi nollade, för det visste jag att vi skulle göra, utan för att på grund av mitt självförtroende inför den banan var min sinnesstämning lugnare än cool. Jag litade på Era och tillsammans gjorde vi det vi skulle. Att köra med attityd kan ibland misstas för att man stressar och att att hitta lugnet i attityden är väldigt svårt. Ibland stressar jag fast jag ser lugn ut och ibland kör jag med attityd som ser stressigt ut. Hänger ni med? 😛 Jag måste lära mig att köra lugn agility med attityd. Annars får jag sluta drömma stort. Och det är något jag inte vill! 😉

ÅH, jag blir så arg på att det inte fungerar att lägga texten bredvid bilderna!!! Ser kanonbra ut där jag skriver inlägget men när jag förhandsgranskar och publicerar så är det bara huller om buller!!! 👿