Ändrade planer eftersom vi bara hade tur med vädret.

Det får bli en kortis idag. Tiden sprang iväg när jag satte mig framför datorn. Istället för att ägna mig åt det jag tänkt, dvs blogga, så har jag uppdaterat mig genom andras bloggar. 😛 Trots att jag har haft hela dagen på mig egentligen då jag inte har haft några måsten. Men min sista semesterdag har gått riktigt fort då jag har packat upp allt som behövdes och förberett mig på morgondagen genom att städa undan i mitt rum. För denna syn mötte mig när jag kom hem i onsdags! (Plus upptäckten av att en katt gjort både nr 1 och 2 i sängen. :sad:)

Jag lovar – det såg inte ut så här när jag åkte hemifrån!!! 😯 Visserligen en ganska enkel förklaring då min bror bestämt sig för att ommöblera vardagsrummet och därmed slängt in den bokhyllan med saker som skulle in i mitt rum. Han hade kanske kunnat vänta en dag till så hade jag fått mer än fyra timmars sömn inför Slottshoppet! 🙄 Allt hann inte bli färdigt eftersom jag när jag ändå var igång började sortera bland sakerna. Idag har jag nästan bara ägnat mig åt skrivbordet och koppla in datorn på ett sätt som blev bra från början (använder ju brorsans extra dator som har trasig fläkt vilket gör att jag sitter med en extern fläkt för tillfället). Det tar tid att städa!!! Och antagligen därför jag gör det så sällan . . . 😉

En ny hörna för böckerna-som-står -på-tur blev det.

Slottshoppet då? Förutom att det var en välarrangerad tävling som gav mersmak av att få tävla så många dagar i rad och att vi hade det supertrevligt med Ida och pojkarna, var just denna tävling vår sämsta tävling någonsin. Azlan gick orent på morgonen då vi skulle åka men vi hade ändå bestämt oss för att skippa hans start som låg först så att vi kunde få sova lite längre. Men den irriterade huden som jag såg vid första kollen visade sig vara en sprucken klo. Även om jag inte såg det förens på fredagen. Det kan vara så att den gått sönder på grund av att Azlan tuggat och slickat där han varit irriterad. Den hunden har ju fortfarande inte fått någon bra klokvalité sedan i vintras. Jag har precis bytt foder för att se om det hjälper istället för att bara ge tillskott. Slutsatsen av detta är att jag som tur var inte har en halt hund men en hund som har en sådan kloskada att han måste till veterinären imorgon. Första, och förhoppningsvis den sista, gången jag strycker en hund pga av hälsoskäl!

Hela sommaren har jag sett fram emot denna tävling. Tänk att få springa 15 lopp! Det var vad jag skulle ha sprungit dessa dagar. Nu sprang jag 12. Eller vänta  – gjorde jag verkligen det??? Sedan jag började tävla med Anni och Era har aldrig haft en sådan dålig tävling. 11 diskade lopp! Det är verkligen så att jag skäms!!! 😳 Först tänkte jag att det berodde på att vi inte tränat. Men Kanonsabotören var inte för mindre än två veckor sedan och där hade jag en underbar känsla inne på plan med alla hundarna. Vi hade skoj tillsammans och det mesta flöt på bra. Vi hade flyt och samarbete inne på plan! Precis som det ska vara! Så även om vi inte tränat mer än dagen innan Slottshoppet kan väl inte allt försvinna på den tiden??? Vi kan väl säga att vi hjälptes åt att skapa den dåliga känslan inne på plan. Jag hittade inte attityden som kan ta fram det bästa hos hundarna och jag slarvar i handlingen så fort det redan blivit ett fel. Anni sprang förbi hinder lite varstans så där som hon inte gjort på länge. Era flickade till oss en disk i varje hopplopp. I helt konstiga situationer. I två var det konstiga flickar när jag gjorde en jaakko. Jag behöver väl inte säga att det ytterst, ytterst sällan har hänt? Den sista ska ni få se på film. Det komiska är att i agilityklassen sprang han förbi ett hinder då han var tajt ut ur en tunnel för att fråga om vägen. Betydligt tajtare än jag trodde att han skulle vara. Han brukar jobba linjen jag bjuder och söka upp hindrena så fint att det förtog hela tjusningen med att vara på tävling nu när han i flera lopp behövde så mycker mer av mig än jag är van vid. Jag hoppas bara att det var något tillfälligt. Tack och lov bröt jag inte ihop utan blev sur och bitter så att jag jobbade som en gnu för att få runt Anni i vårt allra sista lopp. 11 pinsamma diskar. Och en ensam men just därför alldeles, alldeles underbar agility 2-pinne. 😀 Och istället för att åka hem och inse att vi bara har ett par individuella starter sent i höst då jag ska försöka tävla ett par IK1, åkte jag hem med ett tydligt mål att hitta fler agilitytävlingar. Jag vet att vi är så mycket bättre än vi uppförde oss på Slottshoppet. Och jag kommer inte att nöja mig med att avsluta året utan minst ett nollat hopplopp! Så 4 dagar mindre IK1 och 12 dagar mer agility. Det blir 17 dagar totalt och 34 till lopp. Kan jag inte få minst en till nolla under dessa lopp så ska jag bara ägna mig åt vallning nästa år . . .


(Slottshoppets ”bästa” Era-lopp)

Annonser

Andra sidan är ni klara? Jajamensan fattas bara!

Sitter hemma hos mamma med datorn framför mig då det idag är första dagen vi har dåligt väder. Lite välbehövligt för jag har en del saker att göra. Men jag har ännu inte tagit av mig pyjamasen. 😳 Hängde med syster till Tranås igår för att titta på Markoolio. Vilket är lite pinsamt. Att förklara för en amerikansk tjej på 19 år varför ca 40 människor i olika åldrar hoppade och skrek när han sjöng trots att han är så dålig var dömt på förhand att misslyckas. Och ännu mer – pinsamt. Som om inte den lilla skaran av besökare till Tranås Folkets park kändes som toppen av pinsamheter slog jag till med ett ännu värre – jag sjöng med i refrängerna!!! 😯 Jag får glädja mig åt att 4 tonårstjejer inte trodde att jag var en dag över 25 år! 😆

Den här matten har verkligen tagit semester. Vi började med att fixa staketet runt tomten och sedan har hundarna under den veckan vi varit här bara varit utanför tomten 1 gång. Inte har jag sett till att träna dem något heller. Trots att agilityhindrena är med. Och att jag köpt ett storpack med korv. Jag har dock burit lite virke till friggeboden men så mycket mer har vi inte gjort. Väntar på att grunden ska bli färdig och sedan går nog själva ihopbyggnaden fort. Appråpå fort – det går fort att lägga på sig lite när man inte rör sig. Visserligen bara ett kilo men även om hundarna varit utslagna på grund av det fina vädret ska jag så fort det blir uppehåll se till att komma igång med träningen igen. Om inte annat så måste ju Era få sin dagliga dos av förebyggande träning. Dock är det väldigt skönt att till skillnad från gårdagens tur till Tranås där man blir bedömd för sitt yttre spelar inte det någon roll i hundvärlden hur du ser ut. Det som är viktigt är hur du är som förare. Så även om jag vill jobba bort några kilon så är det inte min något vadderade kropp som avgör hur väl saker och ting slår in. Hur befriande är inte det??? 😛

Nu ska jag dock fortsätta att tagga inför Slottshoppet som vi ska på nästa vecka ihop med Ida och hennes gäng. Jag började igår med att titta på svenska agilitylandslagslägrets tävling samtidigt som jag redigerade vår film ifrån kursen från Jenny Damm i maj. Aningens sent ja. 😳 Sedan läser jag statusuppdateringar på Facebook om underbara resultat från tävlingsbanorna för många man känner. Två lite extra taggande är Eras bror Emmets vinst i debuten i Ag3 igår och Azlans syster Aishas cert och SM-pinne idag. Det är jäkligt roligt när det går bra för sådana man känner men ärligt är det ju roligast när det går bra för en själv. Så nu är jag sjukt taggad att komma ut och tävla!!! :mrgreen: Precis vad jag behövde! 😉 (Jag hoppas dock att jag får se dessa lopp på film senare för då kommer jag att tagga ännu mer! :razz:)

Vi kom, vi såg, och ja – idag segrade vi!

Hela helgen har jag och hundarna spenderat på Kanonvallen i Åtvidaberg. Vi har tävlat och jag har varit funktionär och lite till. Nästan varje år har vi varit med på denna tvådagarstävling. Det enda år jag missat var den när jag hamnade på sjukhuset pga av ett inflammerat hundbett i fingrarna. Gud vad jag tjöt när läkaren sa att jag blev tvungen att stanna så att jag missade agility!!! Det var många år sen vill jag lova! 😳

Kanonsabotören hoppas jag arrangeras fler år då det var för exakt ett år sedan som Era sprang sin första nolla och vann. En grym känsla det där! 😆 Det var även på Kanonsabotören som Era fick debutera i agilityklass. Mycket har hänt sedan dess men kanske inte riktigt så mycket resultatmässigt. Lördagen skulle vi nästan kunna dra ett streck över. Om det inte vore för Era. Han må ha flygit över gungan som värsta kamikazepilot. Men allt som hände innan, och efter, var så jäkla fint att jag blir både ledsen och glad på samma gång. Ledsen för att han verkligen inte kan göra som han gör på träning när han är speedad på tävling, och glad för att han jobbar linjer så fint och självständigt att jag ibland känner mig överflödig. Och som om inte det loppet var tillräckligt att få matte salig går han in och kör ett sådant fint hopplopp att jag får rysningar i kroppen. Om det är något lopp som jag önskade skulle finnas på film från helgen så är det lördagens hopplopp. Och skulle inte jag ändrat mig precis innan starten i mitt handlingsalternativ mellan hopphinder nr 3 och tunneln nr 4, skulle jag inte stått i vägen för Era när han skulle in i tunneln. Jag vet inte hur jag tänkte att jag skulle vara snabbare än Era . . . Men alla 16 hinder efter var som en dröm! Flera timmar efter var jag fortfarande hög på adrenalin och lite satt även kvar inför Eras första lopp på söndagen.

Nästa torsdag ska jag tillsammans med Ida åka till Uppsalatrakten för att tävla i 3 dagar på Slottshoppet. Kruxet med detta är att klass 1 går helt andra dagar än klass 2. Och jag bara dit de dagar som klass 2 kör. Och från det att anmälningstiden gick ut till tävlingsdagarna hade jag fyra lopp på mig att ta vår uppflyttningspinne i agility. Vadstena försvann med flying contacts och rivning. Frövi tävlade Emma och där var det verkligen inga running contacts eller 2av2på. Har jag hört. 😉 Det lämnade helgens två agilitylopp kvar. Lördagens försvann med en broms som inte vill användas. (Dock stannade han fint på balansen!) Första loppet för dagen på söndagen var Eras agilitylopp. Som började med en raksträcka på 5 hinder! Jag vågade lämna honom. Det var lugnt och kontrollerat under 5 hinder och sedan kände jag att jag bara flöt med strömmen! Men vilken ström! Jag är inte helt 100 på att det var jag som gav Era släppkommando eller inte från kontaktfälten eller om han stack tidigare men helt klart gjorde han 2av2på! Och då gungan inte var med kunde Era låta bli att agera Kamikaze. Vilket även innebar att vi nollade ännu en agilitybana genom en vinst!!! Vilken lycka!!! :grin:(Mindre lyckat att behöva ett helt år på sig att ta sig ur en klass . . . )

Idag gick det mindre bra i hoppklassen för Era men vi tog väl ut vår tur i första loppet. Därmot gick både Azlan och Anni så mycket bättre idag än de gjorde igår. Azlan var som en disträ Josefin igår i båda klasserna. Pinsamt att köra klass 3 när hunden inte klarade av att fokusera. All tid som han inte lyssnade på mig tog han igen idag och vi var så nära att gå runt hopp 3-banan med bara en 5-felare. Men jag ändrade mig när jag sprang då jag tyckte att Azlan hade mer tryckt än beräknat inne på plan. Så han satte nosen i fel tunnel. Vilket inte gör mig något då han var så mycket mer samarbetsvillig idag än igår. Anni hade ungefär samma problem som Azlan under lördagen även om hon mest tappade fokusen när hon kom till slalomet. 🙄 Dagens agilityklass gick bättre även om det resultatmässigt inte gick det utan blev en disk. Tyvärr märks det att jag tränar Anni alldeles för sällan nu för tiden och det tar ett par lopp för henne att komma på vad agility går ut på – nolla och snabbaste tiden! Tydligen räckte det med 3 lopp för att hon skulle börja trycka på och jobba linjerna. Skruttfian sprang ett riktigt snyggt lopp som tyvärr ledde till ett missförstånd mellan henne och mig och vägran var ett faktum. Det är jäkligt tur att hon ska följa med till Slottshoppet i 3 dagar för jag fick verkligen mersmak av att tävla henne! Det är så roligt när hundarna smarbetar med föraren!

Just det, Azlan visade att han visst kan göra så som matte visar när han slog till och blev 4 av 80 hundar. Så nu får jag försöka bestämma mig om jag vill, eller inte vill, flytta upp honom till klass 3 på heltid. Det lutar åt att han får skippa klass 3 . . .