Norwegian Open – loppanalys

Klockan är 2:21 och det klokaste borde vara att gå och sova. Men jag är relativ nyduschad och inte för tillfället så väldigt trött. Därför tänkte jag göra det som är det roligaste efter en tävling – loppanalys! Mer text, tankar och bilder från helgens tävlande i Norge kommer senare idag eller på tisdag.

Lopp 1 lör – Tunnelcupen Det pinsammaste loppet av helgens alla lopp. Vid banvandringen gör jag samma fel om och om igen vid just den sektionen som det blir fel på senare i loppet. Hade jag gjort ett annat handlingsval så att jag inte stått vänd åt fel tunnelhåll och då hade det nog gått vägen. Men jag fick liksom inte in något annat byte i huvudet trots att jag försökte. Jag ville springa denna bana så här! Och då blev det ju inget bra! 😳

Lopp 2 lör – Norwegian Open-Cup Vi diskar oss vid hinder nr 13. Orsaken kan det råda olika meningar om men vi hade redan en rivning med oss så jag trodde att det inte skulle spela sådan stor roll då det inte är meningen att han ska ta tunneln som han gör innan vi får sällskap på plan. Det jag kan ta med mig är att i stort sett klarade han av allt för när han väl hamnade på rätt köl så satte han resten fint också efter incidenten på plan. Klapp på ryggen för att jag sprang på så jag var före hela tiden även om jag får minus för att jag vägrade blindbyten där jag skulle ha hunnit det.

[yotube=http://youtu.be/NuEmye6EH-0]

Lopp 3 lör – Hopp 2 Tyvärr ingen film på detta lopp men jag tror inte att det var mycket att se. Jag klantar mig och sätter inte min hund i den linjen jag tänkt i starten så han snävar till mellan de två första hopphindrena och diskar sig. Tog om det och gjorde rätt och fint fram till slalomet där han hade för hög fart så han blev tuvungen att skippa ett par portar. Det är detta med att bromsa. Sedan tror jag att vi kör näst intill perfekt. Men lite väl försent!

Ok. Nu är jag supertrött!!! Går och sover. Fortsättning följer . . . Oj. Vilken dålig svenska man har när man är trött. Hoppas att fortsättningen blir bättre! 😛

Lopp 1 sön – Agility 2 Det är kanske inte så undra på att jag känner mig mer trygg när det är dags för agilityklass. Och trots att jag orsakar våra två fel och jag inte är nöjd med två av svängarna så hade vi i alla fall bäst tid med nästan 1 sek. Trots att han skippar att trampa till på balansen då jag drar honom framåt med min fart (vi har ju i stort sett bara tränat att han ska stanna på träning när jag skickar honom eller springer åt sidan) så vinner vi inte någon tid på det. Bara för skoj skull har jag nu tagit tid på tre korrekta tävlingsbalansutförande och de två i Kumla var till och med snabbare! Ca 2 tiodelar så lite fingertryckarmarginal fanns det då jag fick den i Norge till att bli 2 sek. Ni vet att om man inte är felfri då är det snabbast tid som gäller! 😉

Lopp 2 sön – Tunnelcup lopp 2 Trots att vi blev diskade i första loppet fick man lyxen att springa även andra dagens lopp i Tunnelcupen. Och den banan var det inga problem att komma ihåg!!! 😀 Tyvärr inte filmat. Den snabbaste hunden totalt var en mediumhund ifrån Tjeckien, nämligen Martina Klimesovas Kiki som sprang på 34.20!!! Även om vi fick ett litet stopp vid ett ställe känns det inte som att Era hade kunnat plocka in de 1,5 sek. Definitivt den tiondel som behövdes för att vinna i large men det ska sägas att många av de svenska klass 3-förarna inte deltog i Tunnelcupen och jag har inte en aning om de andra hade bra eller dåliga vägar. En sak vet jag dock – Era var väl inte riktigt förtjust att springa i mängder av tunnlar för han frustrationsskällde hela tiden! Antingen var det för att han var tvungen att bromsa i tunnlarna då det svängde, att han inte fick tillräckligt bra grepp inne i tunnlarna eller att han inte såg mig så mycket av banans långa längd. När Era skäller inne på plan då är något fel i hans värld. 🙄 Och oftast även i min! 😀

Lopp 3 sön – Hopp 2 Sista loppet för helgen var ett dumt hopplopp. Ni vet, de där vi inte lyckats nolla under hela året! 😳 Det enda positiva av detta kaoslopp var att han inte rev ett enda hinder! Vilket han inte gjorde under lördagens hopplopp också när jag tänker efter. Man får helt enkelt glädja sig åt det lilla! 😀 Återigen väljer han att flippa när jag vill att han ska svänga tillbaka över det närmsta hinderstödet. Det kan mycket väl vara så att han helt enkelt väljer väg beroende på att han tycker det är jobbigt att bromsa som Nathalie insiktsfullt påpekade ett träningspass, eller så kanske jag bara gör något galet med kroppen. Vi har dock inte lyckats komma på vad jag gör annorlunda från när han verkligen gör så som jag tänkt. Spelar sällan någon roll i den klassen vi tävlar i nu men det kan ju kanske göra det sen. I detta loppet orsakar jag disk efter disk. Först nonchalerar jag hindersuget mot en mur (vi som bara tävlar på murar men aldrig tränar), sedan missräknar jag Tunnelcupens effekt på tunnelsuget och tror att jag ska klara av att dra bort Era från fel tunnelingång med min rörelseriktning. Så fel av mig. Jag som hade gott om tid att göra alla möjliga byten till rätt tunnelingång. Och att jag sedan tre hinder bort gör samma misstag är näst intill oursäktligt. Tur att det blev fin väg de resterande hindrena! 😛

Slutsatsen av helgens lopp – jag vill tävla mer!!! Jag verkligen älskar att köra med Era. Visst blir det fel mestadelen men allt annat blir så rätt! Roligaste banorna att springa var helt klart lördagens Norwegian Open och söndagens agilityklass. Det var de som krävde mest handling från mig även om vi nu misslyckades med klass 2-hoppbanorna. Men även i Sverige är det ju så att de banor som passar oss bäst är de med mest teknik och handling i. Antagligen är jag för nonchalant när jag handlar på sådant som borde vara enkelt. Det är inte undra på att jag längtar ihjäl mig till klass 3!!! 🙄 Det bästa med helgens lopp har helt klart varit de långa avstånden mellan hindrena. Helt underbart att få sträcka ut benen och ta i lite plus att få springa agility lite längre än 25 sek! Det är ju trots allt det som är det bästa vi vet!!!

Annonser

Framtida hem?

Inför Norgeresan var jag tvungen att byta till fina nya vinterdäck och ändra lite med mellanväggen, så hundarna och jag drog iväg till Högalid ( uppenbarligen inte Hagalid som jag alltid skriver och säger trots att jag står på ägandekontraktet) för att åtgärda detta. Sedan i somras när jag var här sist har en del hänt med friggeboden vi bara hann lägga grunden för. Och den är väldigt snygg! Så kanske blir det inte källaren för mig utan en isolerad friggebod. Glasar vi in verandan som ännu inte är byggd blir det våran hall och lite extra utrymme för hundarna. Friggeboden är inte mindre än mitt rum hemma så det kan mycket väl visa sig bli en bra lösning. Kanske bättre än källaren? Sätter vi dessutom dit ett fönster på baksidan kommer jag att få ett sådant ljust rum som jag skulle trivas i. Allra helst vill jag ha fönster runt om då jag älskar ljusa rum! Ser riktigt fram emot att få utforska omgivningen och gå långa promenader i skogen. Dock var jag alldeles för upptagen för att göra det idag . . .

20121018-233750.jpgI bakgrunden skymtar mitt ännu mer framtida hem. Om jag får som jag vill.

20121018-233806.jpgFrån verandan ser man hagen jag hoppas få arrendera och den gröna plätten som ska bli agilityplan och 25:a. Hoppas bara att damerna inte anser sig behöva denna mark. Tittar man på hur igenvuxet det är borde de inte det . . .

Era blir vuxen?

Om ett hundår motsvarar 7 människoår, ja då kliver Era ut ur tonåren och in i vuxenlivet idag eftersom han blir hela 21 år. Grattis finaste Era på 3-årsdagen!!!

20121018-010732.jpg

Jag hoppas verkligen att hans praktik på agilityplanen nu är över så att hans agilitykarriär kan ta fart på riktigt! Vi börjar med att åka till Norge tillsammans med Therese, Åsa och Linnea i helgen för att delta i Norwegian Open. Minst sex lopp får vi köra och med lite skicklighet och mycket tur kan det bli ett extra lopp på söndagen om vi tar oss till finalen. Det vore ju kul om intåget i vuxenlivet innebar att bommarna kommer att stanna kvar i sina stöd oftare än vanligt! Roligt kommer det att bli i vilket fall som! Första tävlingen utomlands och på konstgräs för oss. Första – men inte den sista.

Älskade hund – vad jag ser fram emot ytterligare ett år med dig!!!

För mycket oss?

Även om jag inte skriver i bloggen så ofta lägger jag ut en hel del filmer på Facebook. När vi tränar filmar vi näst intill varje gång. Detta för att det är oehört nyttigt att se sig själv handla. Så många gånger ser man inte felen man gör när man tränar men efter att ha kollat på filmen så blir det tydligt. Det känns oftast bättre än det egentligen var. 🙄 Igår tränade vi på slalomingångar och valde ut de som vi tyckte var lite knepiga från årets agility-VM som gick av stapeln i helgen. Lite för trångt på klubben för att få de rätta avstånden mellan hindrena och då vi sprang i tunga kängor var det inte lätt att hinna trycka på tillräckligt som förare. Det blev en hel del analysering av handlingen innan slalom. Vi hittade en hel del grunder som vi kom överens om att träna in. Sådant hundarna kan men som kan bli så mycket bättre. Allt kan ju bli bättre.

Det är så tråkigt att säsongen är slut för jag har så många ideer om min handling som jag vill fortsätta att exprimentera runt. För det är inte förens nu som jag känner att jag börjar att hitta ett eget språk inne på agilityplanen. Alla dessa verktyg som jag fått av olika inspirationskällor börjar fogas samman till att bli mitt eget. Tex så byggde vi ihop en bit av largehoppbanan för att vi ville träna på den ingången (dock hade vi inte plats för det korrekta avståndet). När vi gick banvandring för det så dök ju självklart frågan upp om hur världsmästaren Lisa sprang här. Jag kom inte riktigt ihåg men jag trodde att det var något helt annat än vad jag kände passade oss bäst. Om vi inte hade tränat slalom ett par gånger innan hade det blivit riktigt snyggt men nu ville Era bara dra till slalomet när han såg det. 🙄 När den hunden väl fått för sig något spelar det ingen roll om jag egentligen gör rätt . . .

För ett tag sedan läste jag något som fick mig att tänka på om jag borde visa mina filmer eller inte. Först och främst är både det som är bra och det som är dåligt viktigt för mig. Men kanske jag inte borde visa fullt så många? Jag är inte heller rädd för att någon ser det vi gör och lär sig något nytt som de kan konkurrera med. Allt jag kan finns på YouTube för den som vill hitta det! Och det gör mig inget att visa det som är dåligt. Min timing är inte alltid som den borde men det är nyttigt att se sig göra det som är mindre bra. Frågan är nog – tycker ni att det blir för mycket oss?

Att prestera under press

När man siktar högt, inte har så mycket erfarenhet av snabba hundar och vill, vill, vill och vill lite till – ja då är det ganska lätt att sätta press på sig själv när man står på startlinjen. Med hänvisning till Agility-VM som började idag kan man ju klart prata om att våra ekipage måste klara av att prestera under press. Så om jag någonsin ska ta mig till att representera Sverige måste jag klara av att hantera press. Eller så blir jag så där cool som Lisa Frick och Jenny Damm som aldrig tycks ha några nerver. För att lyckas har jag lagtävlingar till hjälp!

På lördag åker jag ihop med Ida till Sävsjö för att tävla med Gubbröra utan Emma och Harry. Med en säker gubbe mindre måste röran i laget hålla ihop. Gubbarna kan ju visserligen missa de också men runt kommer de att ta sig de flesta loppen. Era är ju mer ett osäkert kort. Med gubbarna är det ok med fulagility bara vi kommer runt. Men att tänka så med Era är oftast fel taktik. När jag vill säkra upp honom blir det fel. Men även när jag satsar på att köra honom offensivt blir det ju i dagsläget galet. Jag har ju ännu inte godkänt körkort på den hunden! 😛

I söndags gjorde jag en galen satsning mot klass 3. Tävlingen i Katrineholm, 1 h från Linköping, startade kl. 9. Ryktet om denna klubb (och självupplevt) är att det tar väldigt lång tid att vara på tävling där. Så jag hoppades på att jag i alla fall skulle hinna med agilityklassen. När det väl kom till kritan hann jag med att springa inget mindre än tre lopp!!! Började med mitt viktigaste lopp – agilityklassen för klass 3! Tyvärr kände jag redan vid banvandringen att det inte skulle gå. Och ännu värre var att det var över redan vid hinder nr 2. En liten tass snuddade vid långhoppet och jag tappade motiveringen att hålla ihop hela loppet men jag försökte göra bra ifrån mig. Det blev en rivning och en sen handling som ignorerades av Era. Mycket fina kontaktfält och grymt slalom! Bara därför måste ni ju få se filmen! 😉

I hopploppet kändes det heller inte bra på banvandringen men i slutändan så missräknade jag vart problemet skulle vara. Vi fick ett omlopp i detta lopp och anledningen kan ni se på filmen. I omloppet som jag blev tvungen att köra utan att andas eftersom jag var tvungen att åka hem. Och det utnyttjade Era till fullo och tjuvstartade! Händer detta igen lovar jag att ta tag i det men för denna fången förlåter jag honom. 😛 Vad jag kan ta med mig från dessa två lopp? Asgrymt slalom!!! Och då menar jag två suveränt fina slalom!!!