Vinterprojekten

Projekt nr 2 är det som verkligen kommer att ge oss träning i vinter. Jag planerar att sätta ihop varsitt program till hundarna i både freestyle och HTM. Sedan får vi se om jag kommer ut och tävlar med dem. Men känner man mig vet man nog svaret på den frågan. 😛 Azlan har ju redan ett antal trick som jag kan använda. Era inte så många. Men det går fort att lära honom! Så nu gäller det bara för mig att välja låtar, göra program, och sedan träna in dem. Jag har nog fullt upp utan agilityn! Här kommer några låtar jag funderar på.

http://youtu.be/heBNKOhhRhQ

http://youtu.be/d9NF2edxy-M

http://youtu.be/FQLGhPHzxjc

Annonser

7 chanser på klass 3

Som rubriken antyder hade vi idag 7 chanser på klass 3. Eller i alla fall 6 chanser. Jag trodde verkligen att oddsen för att ha med sig en klass 3-hund på deltid var stor idag på den dubblerade klass 2-tävlingen i Västerhaninge. Helt klart var det alldeles för några . . .

Anni behövde bara få en pinne i någon av klasserna för att lyckas. Hon var lite het idag så allt vad kontaktfält heter hade hon glömt. Vilket inte gör något för hon hade kul där inne och eftersom det här är vår sista tävling ihop så var prio ett att vi skulle springa ihop. Och det tyckte jag att vi gjorde för det mesta. 😀 Ett av hopploppen nollade hon även om vi krockade så att det borde blivit fem för beröring. Tyvärr så hamnade hon precis utanför pinnplats där. Turen tog slut vid att vi nollade! 😉 Här kommer Annis lopp.

Era behövde nolla båda hopploppen för att ta sig till 3:an men bara ett av agilityloppen. I första agilityloppet glider han av gungan redan vid mitten. Vet inte om han tittade till på mig eller något som gjorde att han inte siktade framåt som han brukar. Sedan väljer jag att springa på vid A-hindret och den svårigheten kan vi ännu inte så det är inte konstigt att han inte trampar där. Men vi var ju ändå diskade där på grund av att vi tar om gungan. I det andra agilityloppet går han så fint så ända fram till en svår rundning av ett hinder. Han ser inte den sidan jag vill att han ska ta så han gör som vanligt – svänger mot mig. Jag måste verkligen befästa ett ut att använda vid sådana tillfällen. Eller träna på att han ska göra gungan rätt trots att jag är långt före för då hade jag kunnat peta honom rätt. Första hopploppet får vi lite stora svängar på ett par ställen men känslan var ändå riktigt bra. Det är bara synd att han river ett hinder på vägen. Andra hopploppet på hundarna är filmade men de är inget att se. Era visade att han hade slalomsug och drog in i slalomet. Vid helt fel tillfälle. 🙄

Sammantaget kan man säga att vi hade lite oflyt i våra lopp idag. Men vi sprang på och jobbade fint alla tre. Hundarna är mer nöjda än jag är och det är väl ändå så det ska vara? Kan ta med mig lugnet i starten med Era där jag kände att jag kunde lita på honom. Behövde inte tjata om ligg. 😛 Men inte ens det hjälpte då 7 chanser var alldeles för lite för oss.

Dags för annat än agility???

I och med Rättvikstävlingen har säsongen kommit till sitt slut. Hindrena på klubbarna är inplockade och flyttade till ridhus. Även om vinterträning hålls på både HU och BK kommer vi i år inte att delta på dem då vi flyttar utan istället hänger vi på dagträningen som vi hade förra året. Det vill säga så många gånger som vi har råd att träna. Max kommer det att bli en gång i veckan och därför kan man lugnt påstå att vår vintervila har börjat! Men även om vi inte tränar agility 3-4 gånger i veckan så betyder inte det att hundarna kan gå i vinteride. De behöver fortfarande motioneras och stimuleras! Frågan är vad. Den där stackars border collien kan ju inte särskilt mycket så han skulle verkligen kunna få utveckla den där smarta hjärnan de sägs ha. Pinschern med sina fler år på nacken kan ju både det ena och det andra även om han är lite ringrostig. Hundarna kan nog tänka sig all mental aktivering som jag ger dem. Frågan är bara vad matten kan motiveras att träna???

Era kan nästan alla moment i lydnadsklass 1 (även om det inte syntes på kennelmästerskapen vilket fortfarande grämer mig lite :razz:) så det kommer inte krävas mycket jobb för att göra honom startklar. Azlan kan desto mer och är startklar redan nu om man bara belönar upp momenten innan. Dock är lydnaden det som är svårast att motivera matte att träna. Era kan backa, snurra, slalom, mellan och cirkla på stor cirkel så det är en hel del jobb för att få honom klar till freestyle eller HTM. Eller kanske inte beroende på låtval. Azlan har en uppsjö av trick och där handlar det bara om att sätta ihop dem till en låt för att han ska vara startklar. ( Helt klart en fördel att ha en äldre hund ibland.) Rallylydnad kan inte jag men tror att båda hundarna skulle klara av momenten efter bara lite träning. För en sak är dock säker – för att träna måste jag ha en inplanerad tävling!!! Några förslag på vad vi ska vi göra fram till mars??? Och en tävling att sikta på?

 


Finputsning av lydnadsmomenten?


Finpuntsning av freestyletricks?


Nya coola saker?

 

 

Azlan i klass 3.

I helgen debuterade Azlan i klass 3 på heltid. Tidigare har vi bara kört ett par lopp i hoppklassen. Min tanke var att han skulle få stanna kvar i klass 2 där hindrena och linjerna är snällare mot honom. Men så hade de detta år i Rättvik bara lag ena dagen. Jag beundrar verkligen Ida som överlevde att sitta och titta på agility en hel dag i väntan på lagtävlingen under söndagen! Själv klarar jag inte något sådant så jag flyttade upp Azlan även i agilityklassen. Visst, det är högre hopphinder i klass 3. Och visst, det är lite svårare banor. Men – jag kommer bara att starta honom ytterst, ytterst sällan i klass 3! Även om det är tungt för honom att hoppa högre så ser han ganska lycklig ut ändå inne på plan. I agilityklassen var han det definitivt då han drog på egna hinder. Jag hoppas dock att vi kan få en säsong till med laget för det är där som han verkligen får chansen att skina lite resultatmässigt. För att nolla det gör han om matte verkligen jobbar på. Ta sig runt skulle han göra nästan jämt om jag inte valde att springa vidare. På våra 10 laglopp har han tex bara diskat sig i 3. Lag passar verkligen Azlan. Dock är inte klass 3 någon omöjlighet heller. Om man inte tittar på tiden! 😳

Här kommer film på våra hopplopp från klass 3 i helgen. Som ni ser är det inte direkt svårt att få runt en hund som springer 10 sekunder sämre än Era. Det blir dock lite ryckigt för matte! 😛 Enda anledningen till att vi inte nollade dessa banor var helt klart Azlans reaktionsförmåga. Den är inte riktigt så snabb som jag tror! 🙄 Att han springer förbi platten är lite skrattretande då han tyckte att muren var otäck och tvekade över den. Den lättnaden han kände efter att överlevt det hoppet gjorde att han inte hade på hjärnan i svängen. Men han är rysligt söt inne på plan ändå!

Läs gärna Idas kloka tankar om hur det är när man inser att ens äldre hund som tidigare inte räckt till faktiskt är ganska bra!

Så himla efterlängtad!!!

En av årets sista helgtävlingar spenderades i Rättvik. Först och främst för att tävla med laget och sedan debuterade jag även Azlan i klass 3 på heltid. Tillsammans med oss hade vi, förutom lagkamraterna Ida, Kezo, Emma och Harry, även Therese och Nox som skulle tävla individuellt, och Beatrix med Heba. Fullt hus med andra ord – men så jäkla trevligt!

Tacopaj är en favorit i repris. Denna gång tillagad av mästerkocken Emma.
Hur är lagkänslan mellan hundarna egentligen???

De båda agilityloppen som var under lördagen var absolut sådana klass 3-banor som man skulle kunna anta att de skulle passa Azlan väldigt bra med sina fina flytiga linjer. Och stundtals gick det ok men så sprang jag som om det var Era jag hade med mig vilket jag faktiskt inte hade. Varav Azlan tog lite väl egna initiativ. 🙄 Vi kan aldrig konkurrera i klass 3 så jag är inte nämnvärt ledsen för det. Men kul kan vi ha! Även när Azlan går in och är så jäkla nära att nolla en teknisk hoppbana som jag inte trodde att han skulle klara så bra utan att tappa fart helt och hållet, är jag ledsen för att han gör sina typsika pinscherfel. Lite besviken då vi faktiskt kunde ha gått runt nolla (med tidsfel) men inte överdrivet då han för övrigt jobbade så bra. Att han sedan på söndagen börjar dagen med att återigen vara nära att nolla en svår teknisk hoppbana där matte bara var aningens för försiktig i en svängsignal, gör mig väldigt glad! Han har verligen jobbat på fint i helgen! 😀

Stackars Era förstod inte alls varför han inte fick tävla under lördagen och det märktes innan starten på söndagen vill jag lova. Han var galen!!! 😯 Och då mer än vanligt vill säga! 😛 Första sekvensen av hopphinder innehöll en sväng från gungan där jag nästan blev lite rädd för min hund då han kommer svischande över hopphindret så jäkla tajt att jag fortfarande småler över den linjen. Det var verkligen vad man kan kalla optimal linje! Att jag misslyckas med att ge honom en korrekt linje in i ett vänsterslalom och att han river ett hinder, det tänker jag inte bry mig om. Trots att han var så jäkla galen innan start behöll han huvudet fint inne på plan. Och bara det är en stor vinst. Tyvärr var Kezo den enda lagkamrat som höll i agilityloppet så det blev tyvärr inget resultat för oss i den klassen. Som tur har vi redan två agilitypinnar vilket är den kvot man måste fylla i båda klasserna. Däremot saknade vi en hoppinne så vårt sätt att tagga inför hoppklassen var att leka med kameran lite . . .

De flesta av oss var fokuserade.
Det såg dock mest ut så här . . .
Ser ni lagandan???

Inför hopploppet hade Era tyvärr fått mersmak av agilityn och han har nog aldrig varit så het in på plan. Jag var väldigt orolig över att han skulle vara över hela planen och krascha in i det ena hindret efter det andra. Precis innan vårt lag sprang Team Limex där Malin Elfström och Nick ingår. De sprang verkligen ett fint lopp och ni som känner till largeklassen vet att om det är någon hund man ska sikta på att slå – så är det Nick. Han brukar alltid vara den snabbaste hunden! Av alla hopplopp vi har sprungit under året i jakt på våra hoppinnar så väljer Era att nolla sitt första hopplopp sedan i december just denna dag. En mycket efterlängtad nolla vill jag lova! Och vilket lopp! Jag önskar så att jag hade det på film för det gick av bara farten att jag inte hann känna efter eller låta loppet sjunka in då jag snabbt måste hämta nästa hund. Att även nolla med Azlan kändes också bra men det är Eras hopplopp jag kommer att försöka minnas till nästa år. För vem vet – det kanske dröjer ett år till? Då var det väldigt skönt att Era går urflippad in på plan och kör den snabbaste vägen! Eftersom både Emma och Ida skötte sig tog det bästa agilitylag Gubbröra sin 4:e SM-pinne! Så nu är det fritt fram för oss att plocka två till i vilken klass vi vill på 9 lopp. Det borde vi klara! 😉

Det gäller att välja kort där man själv ser ok ut . . . 😛

Stort grattis till Beatrix och Heba som nollar hela tre lopp! Och till Therese och Nox som ökade på rosettskörden med tre olika!!! Vilket stuggäng! 😆

Glömde bort att gratta bästa lagkamraterna till deras nollor i helgen – grattis tjejer! Vi är grymma!!!

Mer om Norge.

Seg som jag är kommer bilderna från Norge lite sent. Det är ju dags för nya bilder i helgen då vi senare idag drar till Rättvik för att tävla! 😳

Med rätt packning får man oväntat plats med mycket i min lilla V40. Fyra hundar och fyra människor med allt vad det innebär. Tyckte vi fick gott om plats. Fast jag körde och i förarsätet har man alltid gott om utrymme! 😛

Alla sätt är tillåtna för att skapa lite stämning!!! Och vi tränar ju inför viktigare och större tävlingar! 😉

Suddig bild men nog syns det att vi är svenskar??? Och vår bil var inte den enda där!

Kongsvingerhallen utifrån. Hallen syntes från långt håll när man åkte förbi. Vilket vi gjorde på vägen dit. Jag var för fokuserad på fartguppet som kom att jag inte såg skylten! 🙄

Tänkte bjuda på lite kort som Linnea har tagit för att ni lättare ska kunna föreställa er hur vi hade det. Kongsvingerhallen var bara så stor och härlig! Tänk att det fick plats tre banor med gott om plats runt om!

Kongsvingerhallen by Linnea

Det bästa med hela helgen var nog underlaget. Jag hann längre än jag planerat vid många tillfällen. Om man får träna på sådant här underlag kan man nog inte undvika att bli bra! 😉

Bra jobbat att tala om för Era redan när han hoppar vart han ska sen. By Linnea.

Hallen låg centralt i Kongsvinger men hade perfekt med uppvärmningsmöjligheter längs promenadstråket vid älven. Under lördagen när det regnade mötte vi inte många som var ute men då söndagen bjöd på lite sol fanns det en hel del motionärer ute. Och vem skulle inte vilja gå längs en sådan här vy!

By Linnea.

Trots att Era blev utsatt för lite mer stress än han brukar under tävling då vi spenderade en hel del tid väntande inne i hallen eftersom jag inte hade någon koll på vilket startnr som var inne på plan, klarade han det bra. Visst blev han supertaggad av att få stå i en startfålla och titta på när hundarna innan körde på plan men inte direkt så att han blev okontrollerbar. De rivningar han gjorde hängde inte på det. Utan det var lite mitt fel och lite hans. Ganska bra för oss att få den erfarenheten med oss hem när det inte gällde något. Förutom en fin pokal och rosett . . .

Det fina prisbordet. Hade gärna tagit med mig något av detta hem. By Linnea.
Tjejerna gör sig redo för natten.

Vi hade vårt läger i Kongvinger Gjestegård. Tyckte att det var helt ok. Skönt att sova borta när allt finns där. Frukosten dög helt klart även om vi saknade fil varje morgon. Kan tänka mig att bo där även nästa år ifall om Norwegian Open är då med.

Sängen jag hade var egentligen en fåtölj som fungerade som bäddsoffa. För en. Men det är klart att den viktigaste huvudpersonen på hela helgen ska få sova vid huvudkudden! Era tycker om att sova nära. I alla fall en stund för att sedan gå ner. Och komma upp. Och gå ner. Det gäller att inte vara allt för lättväckt . . .

Psst. Har ni uppdaterat och sett vårt nya sidhuvud?