Azlan i klass 3.

I helgen debuterade Azlan i klass 3 på heltid. Tidigare har vi bara kört ett par lopp i hoppklassen. Min tanke var att han skulle få stanna kvar i klass 2 där hindrena och linjerna är snällare mot honom. Men så hade de detta år i Rättvik bara lag ena dagen. Jag beundrar verkligen Ida som överlevde att sitta och titta på agility en hel dag i väntan på lagtävlingen under söndagen! Själv klarar jag inte något sådant så jag flyttade upp Azlan även i agilityklassen. Visst, det är högre hopphinder i klass 3. Och visst, det är lite svårare banor. Men – jag kommer bara att starta honom ytterst, ytterst sällan i klass 3! Även om det är tungt för honom att hoppa högre så ser han ganska lycklig ut ändå inne på plan. I agilityklassen var han det definitivt då han drog på egna hinder. Jag hoppas dock att vi kan få en säsong till med laget för det är där som han verkligen får chansen att skina lite resultatmässigt. För att nolla det gör han om matte verkligen jobbar på. Ta sig runt skulle han göra nästan jämt om jag inte valde att springa vidare. På våra 10 laglopp har han tex bara diskat sig i 3. Lag passar verkligen Azlan. Dock är inte klass 3 någon omöjlighet heller. Om man inte tittar på tiden! 😳

Här kommer film på våra hopplopp från klass 3 i helgen. Som ni ser är det inte direkt svårt att få runt en hund som springer 10 sekunder sämre än Era. Det blir dock lite ryckigt för matte! 😛 Enda anledningen till att vi inte nollade dessa banor var helt klart Azlans reaktionsförmåga. Den är inte riktigt så snabb som jag tror! 🙄 Att han springer förbi platten är lite skrattretande då han tyckte att muren var otäck och tvekade över den. Den lättnaden han kände efter att överlevt det hoppet gjorde att han inte hade på hjärnan i svängen. Men han är rysligt söt inne på plan ändå!

Läs gärna Idas kloka tankar om hur det är när man inser att ens äldre hund som tidigare inte räckt till faktiskt är ganska bra!