Lär känna Ix

dec 001

Röstningen är avslutad! Tack alla för ert engagemang! 😀 Ix blev det namn jag tänker uppmuntra alla att använda på Fenix. I dagsläget lyssnar han inte ens på Fenix så det ska nog inte bli några svårigheter att lära om hans namn. Inkallning kan han som tur är för häromdagen när vi var ute sprang en hare ut från sitt gömställe och Ix sprang efter. Varken Era eller Azlan hann se haren som tur var så det var bara att ropa kom med lite ljus röst så tvärvände Ix! Å andra sidan tror jag inte det hade spelat någon roll vad jag ropat för han är så känslig på minsta lilla rörelse, ljud eller känsla som kommer ifrån mig. Aningens deprimerande faktiskt. 😦 Det bästa med att ha valp är att jag kan lära in hur känslig hundarna ska vara på mina uttryck. Border collies är oftast förarveka (gissa vilken valp som inte varit det :razz:) och det är viktigt i vår familj att man inte tar åt sig av den dagliga ransonen av dåligt humör man får med en pinscher i familjen. Azlan är ju inte förarvek! 🙄 Utan positiv förstärkning hade jag aldrig kunnat ha Azlan lös överhuvudtaget men oavsett den träningsformen behöver jag dagligen prata med minst en versal i mina samtal med Azlan. Valparna har jag belönat medans jag pratat stora bokstäver med Azlan vilket har gjort dem mindre känsliga. Jag blir ju ytterst sällan sur på Era men de gånger jag blivit det tycker jag att det har varit en fördel att han inte är så där typiskt vek som border collies kan bli vid minsta lilla spänning. Jag är bara människa och har mina dåliga dagar (har ni noterat att jag även är tjej) och det är hemskt när en hund blir som ett frimärke på dig för att man blir lite irriterad över att alla hundarna trasslat in sig i kopplena innan man ens har klivit ut ur portdörren (jag är sjuk ju). I dagsläget är det där Ix hamnar. Det kommer tyvärr att bli aningens svårare att minska hans känslighet då han kan ha lite saker med sig i bagaget.

dec 005

dec 006

dec 007

Som ni kan notera på bilderna ovan så hade jag kopplet släpande på Ix den första dagen. Brukar låta kopplet släpa på Azlan och eftersom inga hundar sysslar med kroppskontakt fungerar det bra. Men efter första dagen har jag släppt honom utan kopplet då inkallningen inte varit några problem. Era är ganska glad över att ha någon att springa med. Däremot blir han mindre glad över att Ix försöker att nafsa honom när han ska till att springa! 😉 En liten rolig detalj är att när Ix gick från färjan till min bil så drog han i kopplet vilket jag fick förklarat att det beror på att han i stort sett aldrig gått i koppel. Men från det att jag bytte halsband och tog ur honom från bilen, är han den som sköter sig bäst! Så istället för att behöva träna på att inte dra i kopplet kan jag ge mig ut och gå hur långa sträckor som helst! Vilket jag inte hade orkat om han hade dragit mig runt. 😛 Han nosar inget och gör bara ifrån sig en gång. Dessutom måste jag i dagsläget gå ganska långt för att han ska komma till skott.

dec 009
Min bror glömde något när han flyttade!

Inne fungerar det lika bra som ute med hundarna. Ix vågade sig inte upp i sängen första dagarna men det är förvånatsvärt vad enkelt det var att acceptera den nya regeln att allt är tillåtet! Nästan i alla fall. 😆 Däremot har min katt Gaia det inte lätt. När Era inte får valla får regelbundet blir han lite mer stirrig på katterna än brukligt. Inga problem att slappna av inne men om hon kommer in i det rummet vi är i så ska det eyeas. Som enda vallhunden hemma inte så farligt men jäklar vilken gängmentalitet det blir så fort det dyker upp en till vallhund i hemmet! Men, och det är ett stort men, vallhundarna kan båda ligga i sängen tillsammans med katten och sova! Om jag är där vill säga! 😉

dec 014
Inga problem med att slappna!

Det finns två, eller egentligen tre, avgörande faktorer som måste få sitt svar innan jag kan bestämma mig. Den första handlar om belöningar. Eftersom jag planerar att även nästa hund ska bli en agilityhund behöver jag kunna belöna min hund. En väldigt väsentlig detalj. Tyvärr verkar det inte som att Ix vågar leka med de leksakerna jag presenterat för honom. Varken boll eller kampleksak intresserar honom. Eller? En av leksakerna hade pipleksak på och då fick jag ett litet intresse. Dock valde han att gå och ställa sig bakom ryggen på mig. Jag har försökt få upp lite mer intresse genom att låta Era leka med leksakerna men då blev han upprörd. Kan inte riktigt bestämma mig för anledningen ännu. Jag har gett honom hundgodis och korv men han är lite misstänksam. Vågade först inte prova men blev lite upphetsad av att få godis. Eftersom jag har hjälpt andra med att utveckla belöningar borde ju jag klara av att lösa detta själv. Frågan är bara hur lång tid kan det ta? Klarar jag av att locka fram galenskapen som jag behöver för att få den agilityhunden jag vill ha?

Det andra är att vi måste prova hur pass åksjuk Ix verkligen är. Klarar han av att åka 20 mil på en tablett och ändå vara fit for fight när vi anlänt till vårt resmål? Med tanke på alla resor vi gör under året måste han klara av detta. Så fort jag flyttat ska jag prova mig fram till vad som kan påverka honom. Allt från hur mycket mat han ska ha, och hur långt före åkturen det går bra att mata honom till hur länge det dröjer innan han är sig själv från det bilen stannat. Tredje är helt klart fria höfter. Det finns inte en chans att jag köper en så här gammal hund utan att kolla dem. Särskilt med tanke på att pappan är omröntgad. Ska tillägga att det inte är hela världen om en hund har dåliga höfter. Jag tror och hoppas på att Era och jag har många tävlingsår framför oss. Det är bara det att om jag kan välja på att få veta innan jag köper eller inte, så väljer jag självklart att få veta.

Allt som allt – det kommer att dröja bra mycket längre än 4 dagar innan jag kan bestämma mig.

dec 016

Annonser

Kan det här vara En [Än]? Eller Ix?

dec 138
Sheepchasers Fenix.

Det blev en tidig morgon idag då jag skulle vara kl. 10.20 i Oskarshamn för att hämta 2012 sista överraskning – Sheepchasers Fenix. En ettårig kille som ska vara här för provanställning. Men vad händer med valpen jag skulle ha? Som ni vet älskar jag valpar. Och jag står i kö för att köpa en valp ifrån Eras kennel Sheepchaser. Men nu råkade jag bli erbjuden att prova en ettåring att köpa istället. Även om jag är välkommen att köpa båda och. Eftersom jag inte hunnit med att bekanta mig med honom ännu så kan jag inte säga så mycket. Han var blyg när vi träffades utanför färjan men när vi kom hem släppte det lite och han sökte kontakt en hel del. Lite försiktig är han just nu i alla fall. Men sådant går nog över efter ett par dagar hos oss! 😛

dec 125
Morbror Era och Fenix.
dec 060
En kommande lekkamrat?

Era är morbror till Fenix genom Taddymoor Joe. Ni vet väl vad jag tycker om Joe-valpar? Tokgillar! 😀 Storleksmässigt är Fenix lite lägre än Era och bara aningens högre än Azlan. 51 cm kanske? Han är dessutom aningens kortare i ryggen och lite mer kompakt. Just nu består han bara av muskler!

dec 101

dec 104

När jag kom hem hade han tyvärr fått ett litet bett av gissningsvis Azlan, då lådan jag har kattmaten hade öppnats och ätits upp. Med tanke på Azlans historik kan jag bara skylla på honom. Trots att han aldrig visat intresse för den lådan tidigare vilket gjort att den alltid fått stå på golvet. Dessvärre misstänker jag den nyanlände när jag hittade en handduk som bara var 1/3 av vad den brukade vara. Både pinschern och ungdomen hade bukfylla . . .

dec 148

dec 145
Ugnen var verkligen misstänksam!

dec 155

Den närmsta tiden handlar bara om att lära känna varandra. Jag har en del punkter jag behöver utsätta Fenix för innan jag kan fatta mitt beslut. Sedan är det lite annat som måste fungera. Förutom den lilla tillsägelsen som Era gav honom när de hälsade i Oskarshamn har hundarna varit mina bästa ambassadörer. Jag kan verkligen inte be om bättre hundar när det kommer till att acceptera nya hundar. Från det att jag parkerade bilen hemma så har de uppfört sig som om Fenix var en gammal bekant. Däremot måste vi få den unga hunden att bete sig som att han var ung. Här ska livet levas! 😆

dec 114

Om jag behåller honom kommer jag att behöva döpa om honom. Att ropa hela långa namnet Fenix inne på agilityplanen går ju inte. Det säger sig ju självt. Namnförslag har varit allt ifrån: Fe, Ni, Nix och Fix. Det är dock två stycken som fastnat lite mer – En [Än]och Ix. I dagsläget känns Fenix lite mer som en Ix. Vad tycker ni? (Emmas röster på En ligger under just nu! :wink:)

P.S. En klar fördel med att skaffa en vuxen hund är ju att man kan sätta igång och träna utan restriktioner! Om jag är flitig skulle jag kunna klara av att få honom färdig till i sommar! En nackdel är att man ligger efter med lite grundträning . . .

Krossade drömmar? En tillbakablick på 2012.

Första dagen på detta år drömde jag stort. Som tur är skrev jag inlägget med en liten glimt i ögat för vi har verkligen inte ens kommit i närheten av det jag drömde. I alla fall inte när det kommer till tävlingsresultat. Men i allt annat har 2012 bjudit på så många saker som jag inte ens i mina vilda drömmar kunnat förställa mig! Hur ska 2013 kunna toppa detta?

 

App blev en stor pojke och flyttade hem till Karin en stund innan han fann ett hem hos Lotta Hagström. Väldigt tacksam för den tid jag fick med denna underbara hund. Och konstigt nog hade jag inte fått nog av valpar . . .

för i april lärde vi känna nästa valp – For the Win Jay. Helt klart den mest intensive valp jag har haft äran att känna men helt underbar! Innan han återvände hem hann jag med ett par vändor i fårhagen och jag säger bara – wow. Jag hade gärna fortsatt träna honom i vallning! Jay var tillbaka en sväng hos Fanny och Thomas innan han fann ett hem hos Ulrika Blom i Linköping. Vilket gör att jag kan träffa honom! 😀

Foto lånad från FTWs hemsida

Mina drömmar för Azlan är väl de som är uppfyllda förutom det där med en start i Rallylydnad. Han är numera klass 3-hund i båda klasserna och han nollar fler och fler lopp. Vi har varit riktigt nära att nolla ett par klass 3-lopp (ok, glöm bort tidsfelen vi skulle fått :oops:) och jag känner inte att klass 3 är helt fel för oss. Även om vi aldrig kan konkurrera resultatsmässigt! 😛 Men det bästa med Azlans år är nog ändå lagstarterna!

Att tävla i lag har helt klart varit årets höjdpunkt! Tillsammans med Emma, Harry, Ida och Kezo har bästa laget Gubbröra kommit nästan hela vägen till SM 2013. Både Era och Azlan har sprungit sina allra bästa lopp, någonsin, under våra lagstarter! Det här med att köra agility under press har verkligen passat oss!

Mina största drömmar gällde helt klart Era. Tyvärr har ytterst få av dessa drömmar besannats. Inga för att vara brutalt ärlig. Däremot har vi utvecklats enormt under året! Allt kan man ju inte mäta i resultat. Sägs det i alla fall. 😛 Förra året nollade vi inte ett enda agilitylopp men däremot ett antal hopplopp. I år körde vi på att nolla agilitylopp istället! Dock suktade jag väldigt mycket efter att nolla ett enda hopplopp innan året tog slut. Vi har ju kommit så nära så många gånger! Det är verkligen tur att vi har haft laget! För det var i november med laget som det där nollade hopploppet kom. Och vilket hopplopp det var! Väl värt att vänta på! Sedan avslutade Era året med att nolla tre lopp, varav två hopp, på Östgötamästerskapen. Och två av dem med Johanna Rudenstam som förare! Så även om vi resultatsmässigt inte lyckats så bra som jag drömt om i agilityn så blir det bara bättre! 😀

I vallningen har inget blivit som jag önskat eller drömt. Men det har hjälpt mig att ta det beslutet som antagligen kommer att räknas till en av de största jag tagit i mitt liv.

Den 16 oktober 2012 sa brorsan och jag upp vår gemensamma lägenhet. Han har flyttat in hos kompisen i huset bredvid och jag – ja, jag ska ju flytta nästa år till mamma som bor i Högalid, Österbymo. Som tur är har jag även lyckats få ett jobb där. Visserligen bara för ett år men det är i alla fall bättre än inget. Som många vet har jag efter 9 år sagt upp mig på Ica Maxi Stormarknad i Linköping för att börja jobba på Coop Forum i Österbymo. Ett riktigt intressant byte. Både när det kommer till ort och jobb! 😀

2012 har verkligen varit ett händelserikt år. Och än är inte året slut! Det kan visa sig att jag har ännu en händelse att tillskriva just 2012. 😉

Ett steg närmre – jag fick det!!!

I förrgår var det ytterligare en tisdag med stort T. Den största anledningen till att jag flyttar ”hem” till min mor är att jag ska kunna få möjligheten att ha egna får och en agilitypark. Men för att min dröm ska bli verklig behöver jag minst två saker – pengar och mark. Ni som följt oss vet att jag var på arbetsintervju förra tisdagen. Den gällde ett vikariat på ett år i den närmsta orten som även är den minsta. En tjänst som ska börja i januari. Den månad som jag flyttar. Mamma kunde ha missat lappen om tjänsten två dagar innan sista ansökningsdagen och då hade jag inte ringt dagen efter för att bli vidarebefordrad till anmälningsblanketten. Endast en dag till godo.

Själva arbetsintervjun kändes mer som ett samtal mellan nya kollegor istället för en utfrågning om varför de skulle anställa mig. Vilket jag visserligen redan så fint poängterat i mitt personliga brev. 😛 Även om jag trott på mig själv så finns det alltid någon som inte tror lika mycket på mig som jag gör. Jag kan glatt meddela att så är inte fallet med Coop Konsum i Österbymo. Jag fick jobbet!!! :mrgreen:

Detta är otroligt skönt! Vikariatet ger mig ett år att hitta något annat. Att bo in mig i trakten och att förhoppningsvis skaffa får redan till sommaren. En stadig inkomst underlättar verkligen det liv som jag vill bygga upp här i Högalid! Nu längtar jag till flytten sker! Förutom att jag kommer att fortsätta få in pengar så ska det bli spännande att byta arbetsplats. Lite otäckt med tanke på att jag har jobbat hela nio år på Maxi i Linköping. Jag vet vem jag är i min yrkesroll. Förhoppningsvis kan jag ta med den bilden även till ett nytt ställe även om mina arbetskamrater från Maxi har varit en stor del i den bilden. Kommer att sakna dem! 😦

Östgötamästerskapen 2012

För första gången har vi varit med på ett Östgötamäskerskap. Era tävlade i den individuella largeklassen och Azlan i seniorklassen. Dessutom sprang vi ett laglopp tillsammans med Hedvig och Troll i laget Tomtar och Troll. Att vara med på mästerskap är riktigt roligt! Kan visserligen ha varit för att alla i stort sett känner alla! 😉 Men stämningen var verkligen på topp och det är ju superkul att köra två lopp precis som ett mästerskap med att placeringen avgör startordningen i andra loppet. Bra träning inför framtiden! Sverige borde ha fler sådana tävlingar i form av cuper m.m. för att främja tävlingsnerverna på vår elit!

Era kördes inte av mig i den individuella klassen utan den ”äran” fick Johanna Rudenstam. Och som hon sprang på! Inte nog med att de nollade agilityklassen, de nollade även hopploppet! 😀 Som ni kan se är filmen på hopploppet väldigt skakig. Av någon anledning blir jag supernervös när någon annan springer med Era! Nervös blir jag sällan när jag kör själv. Och det är inte för min skull som jag hoppas på ett nollat lopp. Själv lyckas ju inte jag att nolla min egna hund så värst ofta så varför skulle andra förväntas göra det? Däremot önskar jag att alla Eras extrahandlers lyckas så bra inne på plan att de inte känner att det är en omöjlighet att springa med honom. Det är nämligen inget roligt att springa ett lopp som består av kaos. Det kan jag skriva under på! 😛 Men jag behövde ju inte oroa mig igår. Deras två nollor räckte till en andraplacering totalt i individuella largeklassen! Grattis! Varning för glad matte i slutet av filmen! 😆

Azlan fick starta i seniorklass. Lägre hinder och inget däck i den klassen. Slalomet strulade en del och så fick vi ett par vägringar pga av Eraeffekten. Dvs jag tror att jag springer med Era och glömmer att vara ÖVERTYDLIG! Subtila förslag fungerar inte på Azlan. 🙄 😀 Många, många fel, men trots det var han den andra bästa hunden total i seniorklassen. Vann gjorde ju självklart bästa lagkamraten Kezo med matte Ida! Grattis!!! 😀 Tänka sig att Linköpings del av gubbar och röror alla placerade sig i topp 2! Nog tusan ska vi ta oss till SM 2013!

Lagklassen var sist ut på tävlingen. Och där skulle jag springa Era själv. Snacka om att Johanna satte press på mig! Det går ju inte för sig att matten inte skulle klara av att handla sin egna hund runt banan rätt när någon som knappt tränat med honom klarade av det! 😉 Snacka om att jag blev lättad av att gå in och sätta en nolla med honom . . . Synd att det inte blev filmat för jag hade bra gärna velat se hur vår väg runt banan gick. Jag safade lite väl mycket. 😀 Azlan råkade jag störa i slalomet så han gick ur. Men å andra sidan är han väldigt lättstörd när han gör slalom. Måste ju belöna upp det innan tävling men jag orkade inte bry mig så mycket om träning inför ÖM. Vi har vintervila och gjorde det bara för skoj skull. Och tänka sig så det slutade!

IMG_3007
Priserna från totalt 5 prisutdelningar.

Snart är tisdagen med stort T här!

Det är aningens dumt av mig att jobba så mycket extra när jag har så mycket att göra med flytten. Jag har knappt börjat packa! Vill lite för mycket just nu känns det som men dygnet har bara 24 h oavsett om jag skulle behöva fler eller inte. Bloggen ska göras om och bli lite mer än min hundblogg hädanefter. Orkar inte fixa en egen för funderingar runt mitt nya liv så jag kommer bara ändra lite på layouten för att passa båda syftena. Kanske är jag självgod som tror att det finns intresse för hur jag kommer att få det och vad som händer mig/oss när vi lämnar Linköping. 😛

Än så länge har jag inte hunnit med att göra några freestyle- eller HTM-program och därför vet jag inte riktigt vad vi ska träna på. Har börjat lära Era att buga och de två första tricken man kanske lär sin trickhund – snurr och spinn. Dessa två rörelser passar även in för ett beteende på agilityplanen. Dvs att hunden vänder bort ifrån mig. Detta använder tex Jenny Damm vid bakombyten. Även om min handling inte i första hand går ut på att någonsin behöva göra ett bakombyte så finns det vissa (få) situationer som det kan vara bra att använda dessa kommandon. Helst ska man göra skillnad på om hunden ska svänga åt höger eller vänster. Även vid ett skick framåt där jag bara använder sväng i dagsläget oavsett åt vilket håll han ska svänga. Det ska vara tillräckligt för honom att veta åt vilket håll han ska svänga tillbaka runt hinderstödet mot mig beroende på vilken sida han är på när jag skickar honom. Vilket i praktiken faktiskt fungerat bra. Däremot kan det vara bra att vara extra tydlig vid bakombyte. Tänk en backlap-sväng. Och hur lätt det kan bli att hunden väljer att göra en sväng tillbaka istället för en sväng bort. Däremot orsakade mina valda kommandon konstigheter i Eras hjärna.

Backa kan båda mina hundar. Azlans kommando för snurrar är Snurr åt vänster och Pinn åt höger (han klarar inte av att särskilja om jag säger spinn). Dessa trick har jag använt i freestylen med honom. Era som först och främst är en agiltyhund tänkte jag lära in de ord som jag vill använda för dessa rörelser, vända bort ifrån mig, efter vad som känns bra inne på agilityplanen. Turn och Back är två kommandon som flera använder, även om de ibland är mitt Runt istället. För mig ligger dessa kommandon bra i munnen. För när jag springer agility behöver jag ord som jag känner är enkla att tänka på. Och enkla att säga. Tex säger jag Genom istället för Tunnel därför att jag tycker att tunnel är jobbigt att säga. Jag säger Klättra till A-hindret och GungGung till gungan. Men förutom att orden ska passa mig i agilityn så måste de även passa till freestylen om jag nu ska ha det som vinterprojekt. Fick förslaget av Åsa att använda Tajt istället för Back som förväxlas med Backa. Har efter lite tanke kommit på att Tajt fungerar i agilityn men inte i freestylen. Då är frågan – kan jag ha två olika kommandon för samma sak? Eftersom de ändå inte riktigt är samma sak?

Imorgon sker två roliga saker! Först och främst ska jag på arbetsintervju i Österbymo för ett vikariat som börjar i januari och kommer att vara i ett år. Skulle vara skönt att ha ett jobb under en tid så att jag får möjligheten att bo in mig och som sedan, förhoppningsvis, underlättar när jag ska hitta ett mer permanent arbete i bygden. Sedan har det ryktats om att min nästa hund ska skapas under dagen! Namnet börjar på G och kommer att fortsätta vara samma typ av namn som Era – ett pronomen. Även om nu betydelsen av Eras namn faktiskt inte är ett pronomen. Hans tillkomst var ju början på en ny era . . . 😀

P.S. Uppdatera sidan och se början på förändringen. 😉