Återbesök – Azlan

Helt ärligt kan jag säga att någon direkt koppelvila har inte Azlan haft. Han har varit kopplad mesta delen av våra promenader men då i flexi. Jag har dock försökt att bromsa honom om han springer hit och dit för mycket. Hans promenader har heller inte hållits till att bara vara 30 min långa. Det är väldigt bökigt att gå dit jag behöver för att sedan vända om för att lämna in honom och fortsätta med de andra. Det fungerar liksom inte praktiskt. Därför var jag lite orolig över att Marie skulle känna något . . .

IMG_3661
Börjar vänja mig vid min nya färg – neongult!

Började på samma sätt som förra gången. Dvs klämma igenom honom. Ingen reaktion idag inte! Sedan diskuterade vi hur många gånger jag borde komma dit och vattentraska och det slutade med att vi skulle prova och se hur han reagerade på den för att sedan fatta ett beslut. Tanken var väl att han skulle visa någon typ av reaktion på höger baktass. Azlans reaktion var ny enligt Marie. 🙄 Han började som många hundar, att tro att han skulle simma. Såg väldigt roligt ut med tanke på att vattnet inte var högre än magen! Han blev tvungen att sänka hela bakdelen ordentligt för att klara av att simma! 😆 Efter ett tag började han att sätta ner tassarna. Och det var då den nya stilen för Marie kom – han piaffade! Lägre tyngdpunkt med baken, bakbenen lite in under honom och framfötterna höga benlyft. Även om vi bara körde 4×1 min-intervaller orkade han knappt inte röra sig i sista intervallen. inte undra på! Det är jobbigt att göra höga benlyft! Men om man inte rör sig åker man ju bakåt på bandet! Stackars Azlan. Han kändes sig verkligen som en dränkt katt idag! 😛

IMG_3667
Redo för att ta oss till promenadstråken.

Eftersom Azlan inte började halta eller avlasta höger på något vis i vattentrasken, eller i alla fall inte värre än vänster, så har vi fått ganska grönt att fortsätta som vi gör nu plus lägga på annan träning för att få honom att börja använda höger igen. Det blir stretching, novafon, böj o. sträck, benvikter, cavaletti, gymboll och stå träning där man puttar på honom. En ganska omfattande träning och det får räcka i en månad då vi ska tillbaka. Om det inte blivit någon förändring kanske jag måste finna mig i att åka 12 mil varje gång jag ska vattentraska. Tror ni att jag kommer att anstränga mig för att se till att det inte behövs??? 😉

IMG_3590
Bra plogat för matte! Kanske vågar man sig på att springa här?

IMG_3583

IMG_3586
Vandringsleder finns det gott om!
IMG_3580
Vandringsleden åt ena hållet. Där vågar jag inte gå.
IMG_3574
Grillplats!
IMG_3575
Den som åker skidor här fortsätter åt detta hållet. Men jag hittade inte samma typ av spår eftersom det är plogat. Inte kan väl något bli sur på mig då? Det kryllar ju av djurspår på vägen!
IMG_3693
Min avskedspresent från Maxi, ett presentkort på Arken Zoo, användes till en ny klövjeväska med bättre passform än vår gamla. Snälla arbetskamrater jag hade! 🙂
IMG_3688
Eras Doggles!
Annonser

Acklimatiseringen fortsätter

Vi bor fortfarande lite i flyttkartonger så mycket av min lediga tid går åt till att plocka med dem. Friggeboden har tex blivit fylld av mina saker som jag så småningom blir tvungen att gå igenom och göra mig av med. Tanken är att friggeboden ska bli gäststuga och träningsrum någon gång när vi tömt den på saker. Med tanke på alla träningsredskap som jag samlat på mig under åren, men haft nedpackade, känns det väldigt spännande. Förhoppningsvis blir jag då bättre på att använda dessa redskap! Crosstrainern bar vi dock in i mitt rum idag efter en långpromenad med hundarna. Jag kände ett starkt behov av både vinterspringskor och en terrrängcykel under vår tur. Plus en karta av området! Det är så härligt att gå omkring och känna alla möjligheter som vårt boendeläge kan ge! Dock är vissa möjligheter som jag ser både härliga och jobbiga.

IMG_3551
Från köksfönstret retas de viktigaste möjligheterna.

De möjligheterna som jag hoppas mest på, och därför de jobbigaste att se, är den framtida fårhagen och agilityplanen. Bakom elstolpen syns ett öppet fält som i början kanske räcker med att hyra? Det beror på hur stor agilityplan jag vill ha. Vilket är det vanligaste måttet? Det bästa? Eftersom jag tänker börja lite blygsamt med 5 får kan resterande bit av fältet räcka. Dock hoppas jag att får använda hela kohagen som träningsplats. Hagen är ungefär 400 m djup på det längsta stället, och det är rakt fram från fönstret. Delen av hagen mellan vägen och fältet är ca 200 m bred och skulle vara perfekt för en hage. Dock räknade jag på kostnaden av att stängsla in den biten, som dessutom är ca 70 m djup fram till fältet, och det skulle bli för stort med tanke på att jag även måste köpa in får och bygga agilityhinder. Däremot har jag funderat på att be om att få stängsla in hörnet som är bortom bilen (och därför inte synlig på bilden) för att använda som hage. Då kan jag stängsla in resterande bit på fältet för att få en bra träningshage att träna ligg i och med hjälp av mina 8 grindar göra en mindre fålla att träna grunder i. Hela kohagen är full med tuvor och erfarenheten från hagen vi har tränat i hittills är att tuvor ställer till med konflikt i liggträningen! 😉 Det jobbiga med dessa möjligheter är att jag är beroende av andras välvilja för att de ska bli verkliga! Trots att jag vet att kossorna knappt går i denna hage och att den därför brukar vara igenvuxen, kanske damerna inte vill hyra ut marken till mig. Jag har ju inte ens blivit presenterad för dem än!

IMG_3509
Den eventuella fårhagen gränsar till närmsta grannen.
IMG_3502
Min framtida agilityplan och träningshage?
IMG_3508
Hämtträning på 150 m skulle passa bra här!
IMG_3478
Uppe i denna lär jag kunna se vad hundarna hittar på när de är 20-300 m bort!
IMG_3567
Bevis på att även om hagen inte används av kossor just nu så finns det andra som håller till där.
IMG_3484
Azlan hamnar faktiskt på bilderna när han måste gå i koppel.
IMG_3489
Sötaste Ix!
IMG_3496
Snömonster!
IMG_3507
Mysigt att gå i kohagen! Huset syns från agilityplanen.

 

IMG_3504
En liten traktorsväg går nästan genom hela hagen.
IMG_3512
Kommande fårhus och bit av tomten.

 

IMG_3519
Hönshuset ska repareras och en del förändringar måste göras innan ”stallet” kan rymma fåren.

 

IMG_3517
Renoveringsobjektet! Ni ser vad vi kommer att ägna sommaren åt!

 

IMG_3530
Även fältet bakom huset skulle passa mig bra för vallning. Bakom 80-vägen syns damernas bondgård.

 

IMG_3524
Österbymo ligger någonstans åt detta hållet.

Straffet för att jag lämnade Linköping?

Just nu känns det verkligen som att jag straffas. Kanske för att jag valde att lämna Linköping? För mitt i flytten så uppdagas det att båda mina hundar är skadade! Nu tycker väl jag själv att jag varit väldigt välsignad från skador men det är sannerligen sant att en olycka sällan kommer ensam! Som om det inte räckte med kostnaden med flytten. 🙄

Förra måndagen upptäckte min mamma att Era hade en brun fläck på ögat. Eftersom jag jobbade alla veckans ljusa timmar kan jag inte säga att jag såg något när jag höll på med honom. Men i lördags när jag på förmiddagen satt och gosade med hundarna på köksgolvet – då såg jag det! Mamma svarade att fläcken inte hade blivit större sedan i måndags så jag väntade med att ringa till veterinären nu på morgonen. Helst hade jag velat åka till Jägarvallens Djursjukhus där jag har varit med mina hundar i snart 8 år. Men jag har verkligen inga pengar att sitta och åka in till Linköping när det finns veterinärkliniker betydligt närmre. Som om det inte räcker med Azlans återbesök till Norsholm nästa vecka så kommer även Era att få göra återbesök hos Tranås Veterinärklinik om 10 dagar . . .

Eras ögon undersöktes för att utesluta sår i ögat. Hans tårkanaler fungerade utmärkt och inga sår hittades. Så den enda diagnosen som kan förklara hans fläck är keratit. Jag väljer att bara skriva keratit då det cirkulerar två namn på denna sjukdom på nätet. Och vad jag förstår så är det samma. Kort kan man säga att det är en inflammation i hornhinnans ytlager som orsakar ärrbildningar. Om man tittar riktigt noga så kunde man se att han även har sjukdomen på det högra ögat men att det inte blivit några ärr där ännu. Veterinären sa att de ärren han redan fått på det vänstra ögat inte kommer att försvinna utan med hjälp av de kortisondropparna som han har fått kommer det att förhindras att bli värre. Under 10 dagar ska han ha droppar 4-6 gånger om dagen. Självklart kommer han att få det 6 ggr! Varför ens skriva 4-6? Om blodkärlen har dragit sig tillbaka vet vi om han svarar på kortisonet. Om inte kan det värsta scenariot vara att han blir blind. Men lugn – det händer ytterst, ytterst sällan! 😀

Någon som vet mer om keratit är Anna-Carin som fick denna diagnos på Index. Tack vare hennes blogginlägg om Index diagnos kan jag lugna mig själv. Lite ledsen är jag ändå. Som om inte D-höfter och livslång rehab räcker så kan han behöva kortisondroppar resten av hans liv. Men jag tror verkligen inte att detta kommer att påverka Era fysiskt. Eller jag hoppas. Hans fläck är än så länge liten och förhoppningsvis kommer det inte att förhindra honom att se bra inne på agilityplan. Bieffekterna av livslångt användande av kortison vill jag helst inte tänka på nu men det jag hunnit läsa hittills är att sjukdomen går att leva med. Jag frågade om ärftlighet och tyvärr visste inte denna veterinär så mycket om sjukdomen utom att det kan förekomma hos schäfer men även hos border collies. Hon sa också att det eventuellt kan uppstå om solen skiner på snö. Men antagligen gäller detta bara de som redan har sjukdomen latent. Annars borde den ju vara betydligt mer vanlig! 😉

Även om jag är positivt inställd till denna nya skada på en av mina hundar så känns  Eras och min agilitykarriär lite på glid. Jag har aldrig som mål att bara gå in och ha roligt på plan med honom. På grund av att det alltid är roligt att köra honom! Men nu kanske jag blir tvungen att bara träna och tävla för skoj? Att sikta så högt som jag vill med honom kanske längre inte är aktuellt? Dispens till att tävla honom i Sverige är jag dock övertyga om att få och det får kanske räcka? Att få en frisk valp har aldrig känts så viktig som nu.

Första dagarna

I lördags hann vi flytta alla möbler från lägenheten och ut till Högalid. Stackars friggeboden är nu full med möbler och kartonger från min trea som inte får plats i mitt rum. Vi planerar att åka till Linköping på fredag för att städa och sedan ska allt vara klart. Hoppas jag! 😀

Första och andra passet på Coop Forum i Österbymo är nu avklarad. Måndagen började redan vid 6 för att hinna ut en sväng med pannlampa i kohagen. Mina hundar såg jag för de är ju svarta men mammas hund är beige så han smälte in i omgivningen. Trots halsband med rött ljus! Därför vågade jag inte gå så långt med dem. Vore tråkigt om jag kom hem med en hund mindre! 😉 Däremot fick hundarna vara med ute när jag borstade av bilen så lite längre stund att röra på sig hann de med. Dock är det inte alla som vill röra på sig i kylan . . .

Det är inte så mycket som skiljer Maxi och Coop. Förutom att butiken är mycket mindre och att vissa PLU inte överensstämmer. Den största förändringen har jag ännu inte tagit del av och det är att jag inte bara kommer att sitta i kassan utan även plocka varor. Alla hjälper till med att jobba på golvet! 😀 Vet ni hur mycket fortare en dag går då? Att jobba 8-16 känns konstigt nog inte alls så långt.

Däremot blir jag supertrött och mer av att behöva gå upp innan 9.30. Första kvällen kände jag att jag måste gå en ordentlig promenad med hundarna direkt när jag kom hem. Vi åkte in till Österbymo och gick elljusspåret där. Visserligen bara 2,5 km men när man är trött räcker det gott och väl. Sedan somnade jag i soffan. Framför TV. Något av en klassiker när man jobbar dag? 😳

Idag ställde jag om väckarklockan fem gånger!!! 😯 Jag orkade inte ta mig ur sängen. Och när jag kom hem så höll jag mig till att rasta hundarna i kohagen. Av någon anledning var det ljusare mycket längre idag så jag kunde gå där. Men sen så har jag varit i koma därefter. Om jag ska orka köra mitt 10 h-pass imorgon behöver jag gå och lägga mig redan vid 21. Aningens deprimerande. Jag hoppas på att jag är så trött pga att allt är så nytt och att det varit ett par intensiva dagar innan flytten. Och att alla mina kommande dagspress kommer att kännas lättare med ljusets intågande. Ser så fram emot långa ljusa dagar!!!

Vårt krypin

Borde gå och lägga mig för väckarklockan står på 6 imorgon. Det gäller att ge mig själv den bästa tänkbara starten på nya jobbet – att komma i tid! 😉 Men dels ser jag på Galen i Kärlek på TV och så vill jag gärna visa er vårt krypin. Det finns väldigt mycket kvar att göra men sovrummet är nästan helt klart. Blev ganska bra faktiskt! 😀 Hundarna har gjort sig hemma så nu väntar vi på att även få katten att gilla läget. Ix tycker dock att de andra är lite otäcka. Han reagerar mest på mammas man men även på mamma och syrran. Tänk ändå hur fort en hund kan få förtroende! För det är mig han söker sig till och det är vid min sida som han känner sig trygg. 😛 Söthund! 😀

Eftersom jag sitter på mobilen kan jag inte lägga in text och förklara bilderna. Men de är nog rätt så talande ändå! 😉

20130113-230329.jpg

20130113-230338.jpg

20130113-230349.jpg

20130113-230356.jpg

20130113-230417.jpg

20130113-230425.jpg

20130113-230433.jpg

20130113-230440.jpg

Den skadade gubben?

På grund av onsdagens resultat vid fyskollen bokade jag tid för ett veterinärbesök med Azlan idag. Jag var så säker på att jag skulle kräva en röntgning av honom då jag har bekanta som inte fått sina hundar röntgade och därav har skadetiden dragits ut i det oändliga. Veterinären vi var hos böjde och klämde, tittade när vi sprang och skrittade, utan att få fram en enda reaktion på Azlan! Förutom att han inte ville stanna där. Om hen tittade riktigt noga kunde hen se en liten skillnad i skritten på högersidan. Själv har jag inte sett något under de promenader som vi gått sedan i onsdags. Men jag är ju å andra sidan inte tränad till att göra det.

Det enda veterinären kände var en liten svullnad i högerknä. Men av den sorten att det kan vara helt normalt. Eftersom det ändå finns en liten svullnad kommer han att få äta antiinflammatoriskt i ett par veckor. Så att det tar hand om en eventuell inflammation, om det är det han har. Fokusen bör ligga på att få honom jämn på höger och vänster för att förhindra framtida skador. Och för att veta hur jag ska gå vidare med detta måste jag prata med Marie först för att få lite hjälp. Även om jag kan föreställa mig vilken typ av träning han ska ha. Man utbildas av att ha vänner med skadade hundar! 😉 Vi gissar därför på att han ska ha koppelvila nu ett tag. Jag tvivlar dock på om längden på promenaden spelar roll men att springa lös måste han ändå vänta med tills han slutat med medicinen. Tippar på att jag kommer att behöva ta fram symaskinen det första jag gör när jag flyttat i helgen. Ni har väl hört att benvikter är det högsta modet? 😉

Anledningen till att han felbelastat är egentligen fortfarande olöst. Han kan eventuellt ha en liten inflammation i knät. Han kan eventuellt ha haft en sträckning som gjort att han felbelastat under en längre tid eftersom den inte har behandlats. Eller upptäckts för den delen. Det skulle dock vara intressant att åka till Marie igen och se om hon kan få fram samma reaktion som i onsdags då han inte reagerade alls på det veterinären gjorde. Jag kommer att börja med Aktiv Hund även på Azlan då även veterinären ansåg att det borde ges till honom. Kanske kan man konstatera en sak av detta  – Azlan är ingen ungdom längre! 😛

Hoppsan – vilken överraskning!

Strax efter lunch idag åkte vi till Norsholms Djursjukhus för att göra en fyskontroll hos Marie Söderström-Lundberg. Många av er som läser denna blogg har själva varit hos henne och har bara haft positivt att säga, vilket var en av anledningarna till att jag valde att åka dit. Eftersom hundarna har haft vintervila i 2 månader kändes det som att jag hade ganska så bra koll på vad hon kunde säga. Mest nyfiken var jag helt klart på vad hon skulle känna när hon klämt igenom Era. Det är ju han som är min tävlingshund. Och det är han som har D-höfter och fel rörelsemönster. Så om någon skulle få en anmärkning väntade jag mig självklart att det skulle vara han. Och då det var svårt att hitta en ledig tid innan jag flyttar var jag nära på att bara be henne kolla Era så att jag kunde få en tid. Vilken tur att de lyckades hitta en lucka för båda hundarna . . .

Marie började med att känna igenom Era och hon hittade inget konstigt med honom. Han är mjuk i sina muskler efter vilan och har ingen smärta någonstans. Han reagerade när hon höll på med höften och särskilt när hon ville sträcka bak benen. Något som inte är oväntat med tanke på att i den rörelsen måste höftleden rotera i höftskålen och med D-höfter fungerar det inte lika bra som fria höfter. Men ingen smärta i alla fall. Vi diskuterade Era en hel del. Och i dagsläget tyckte hon att jag skulle fortsätta så som jag gör och planerar. När vi flyttat färdigt är det ju meningen att jag ska sätta igång hundarna och mig själv för att bygga upp oss inför agilitysäsongen. Det enda hon tyckte var att jag kunde prova vattentrasken om han inte byggde på sig så mycket som han behöver eftersom hennes åsikt är att de i vattentrasken inte kan fuska lika mycket som de kan i simbassängen. Sedan kan jag se till att mäta hans lårmuskler för att se om han överkompenserar på höger. Idag skiljde det bara en halv cm mellan höger och vänster vilket är normalt. Vi har alla ett ben/sida som vi föredrar att hänga lite på. Själv är jag t.ex. mer musklad på höger än vänster. Jag kunde också prova att få honom att dra kedjor så att han måste arbeta mer med bakbenen. Tyvärr drar ju inte Era varken när vi cyklar eller springer. Allt som allt var det skönt att höra att Era mår så pass bra som jag trott. Och hoppats! 😀

Den stora överraskningen kom när vi gick över till Azlan. Min senior. Något förväntade jag mig ändå att hon skulle hitta med tanke på att han blir 9 år om två månader. Jag hade dock inte förväntat mig det hon hittade . . . 😦 När Marie klämde och hade sig med Azlans högerknä vände han sig om och markerade mot henne. Resten av undersökningen höll jag i honom men han skötte sig exemplariskt så fort hon slutade med högerknät. Hon bad mig kolla på hans baklår bakifrån. Jag tycker jag tittar ganska mycket på Azlans bak (han ligger ju alltid före :razz:) men av någon anledning räckte det med att hon sa att högersidan var sämre musklad för att även jag skulle se det. Om jag tänker efter har jag nog sett det tidigare men inte lika markant. Hon bad mig dessutom att titta på hans tassar. Och nog är höger baktass lite mindre än de andra tre. Konstigt, eller hur? När vi gick med honom i korridoren riktigt sakta kunde jag nog se en liten skillnad i hur han trampar ner med högertassen. Men det är svårt att se! Azlan trippar eller springer i full galopp. Dessutom ändrar han rörelsemönster efter vädret. Jag ser det inte alls lika tydligt här hemma som jag gjorde där. Det såg även ut som att han avlastar högerbenet när han står. Men jag tycker att han avlastar vänsterbenet när han är på min högra sida så jag känner mig väldigt osäker. Jag får helt enkelt lita på Maries erfarenhet.

Steget jag behöver ta nu är att be en veterinär känna igenom honom. Som Marie sa, hon känner bara det muskulära medans en veterinär går in djupare och undersöker. Därför ringde jag och bokade in en tid på fredag. Inte förens vi vet orsaken till att han reagerar på höger kan jag få vidare hjälp av Marie. Hon rekommenderade ändå att jag skulle börja med Aktiv Hund även på Azlan. Sedan ska jag kontakta henne igen när jag fått svaret från veterinären så att Marie kan hjälpa mig att ändra på de 2 cm som skiljde mellan vänster och höger. 2 cm är en väldigt stor skillnad.

Man kan ju gott och väl säga att jag är väldigt överraskad. Azlan har aldrig haltat. Jag tycker inte heller att han är stel i kroppen efter vila. Helt ärligt kan jag säga att jag har ingen aning om vad som kan orsakat detta. Det känns väldigt olustigt att han skulle vara skadad. Det här året har han gjort några av sina livs finaste lopp. Enligt Marie är agility väldigt avslöjande när det kommer till skador då de för eller senare visar sig. Antingen efter hunden vilat eller genom sänkt hastighet och ändrad hoppteknik. Inga av dessa saker kan jag applicera på Azlan. Han är ju den hunden som får dödsångest vid köldkramp och talar om det. Han är den som skriker och ojjar sig över att ha trampat på ett barr. Jag har så svårt att förstå hur han kan ha döljt en skada för mig. Men något är fel. Sedan får vi väl se hur pass allvarligt det är framöver. Jag är dock inte orolig. Han kommer snart ha två likmusklade baklår. 😀

Dagens positiva är hur bra mina hundar är! Ix inräknat i detta! Han hoppade självmant in i bilen alla gånger idag. Inga illamående hundar (frukost och tablett 1 h innan vi åkte). Och även om vi var på ett väldigt konstigt ställe tog alla hundarna detta med lugn säkerhet. Era charmade självklart in sig hos Marie och vilken matte ogillar att höra att man har en sådan perfekt hund? 😛 Ix försökte göra lekinviter med Azlan på gåbandet. De undersökte rummet och kom ganska snart till ro medan vi höll på med en hund. Marie tyckte att Ix var alldeles lagom storlek som brukshund. Era den perfekta storleken för agility. Och det är den största anledningen till att jag väljer att byta Ix mot valp i april. Han är lite för liten för att ha en chans mot hundarna i toppen. Han må vara en supersnabb vessla. Men det är även Era. Och så många andra som är större än honom. Vem tror ni vinner? Dock kan det ju visa sig att även min valp blir för liten. Men då är det inte meningen att jag ska ha två hundar på topp. 😉