Fårbonden Josefin

20130429-144546.jpg

 

Idag har jag varit fårbonde. På riktigt. Inte så där på låtsas. Så som det känns när vi åker iväg och är med på olika vallningsträffar. Eller för den delen, när vi går kurs. Nog för att vi har flyttat fåren från vinterbostaden till sommarhagen ett par gånger och tillbaka plus fållat in dem till klippning osv. Det kan ju nästan räknas som riktigt arbete. Men idag har vi hjälpt till på en riktig fårgård. Men mängder av steg i arbetet med fåren. Tex har vi samlat ihop tackorna till sorteringsfållan för att där trycka på dem lagom mycket så att de i jämn ström gick in till sorteringsgrindarna. Och bara att använda en sådan kändes som att jag fick 1000 poäng i erfarenheter som fårbonde. Gud vilken praktisk och rolig attrapp den var!!! Lätt som en plätt gick det (nästan 😜) att sortera ut gotlandsfåren och de äldre slaktdjuren från gruppen av ungdjur. Sedan delade vi den gruppen för att lasta på dem i den ombyggda hövagnen så att fåren kunde få åka till sitt bete. Tre omgångar blev det och då har de fortfarande lika många djur kvar på gården. Vi har nu fyra olika grupper att valla på! Olika storlekar, olika åldrar och olik terräng. Det är tur att jag älskar agility så mycket för annars hade jag haft fullt upp med att bara valla!!! Här krävs det planering och rutiner för att få ut maximalt av min tursamhet! Och känslan av att vara riktig fårbonde när jag smidigt klättrade över grindarna och pysslade ihop en ny fålla för de utsorterade gammeltackorna – ja den kändes underbar! Hade till och med keps på! grin: 😀 : grin:

 

20130429-150715.jpg

 

20130429-150740.jpg

 

20130429-150748.jpg

 

Man kan lugnt säga att Era var i himmelriket. Det här med lydnaden får jag ta tag i nu när vi kommer igång med vallningen regelbundet. Fanns en hel del situationer där djurkänslan övervann mitt ord. Lugn och fin är han dock. Så riktigt väldigt vackert fin. Att man vill käka får när de försöker hoppa över honom det kan jag nästan förstå. Av olika anledningar blev det popcorn av fåren ibland (inte Era) så han är ursäktad. Gavi var även med och kollade läget. Även om han inte är intresserad av fåren är det nyttig träning att hänga med till fårhuset. Mums sa han om pelletsen! 😛

Annonser

Förmiddags funderingar.

Sitter och äter frukost i köket. Med halldörren öppen ut. Solen värmer i nacken och genom dörren ut kommer frisk vårluft, vårliga läten som fåglar och ljudet av bilar från stora vägen. Mest uppskattar jag den frisk luften. Och att jag är mer anknuten till Azlan som valt att stanna kvar ute i trädgården medan jag äter frukost. Gavi ligger på köksgolvet och filosoferar om livet. Det liv som jag kan erbjuda honom och de andra genom att bo här.

Häromdagen när jag gav mig iväg för att springa omvägen till agilityplanen sprang jag genom Ömo (som byfolket kallar Österbymo), förbi fåren och ett av de flertal ställen som hundarna kan få bada på. Och jag tänkte efter agilitypasset – det här är livet! Hur kan jag någonsin vilja flytta?

20130428-110631.jpg

Igår när jag hämtade min syster, hennes pojkvän och hundarna på agilityplanen dit de gått för att rasta hundarna åt mig, berättade hon att ägaren till fotbollsplanen varit nere och pratat med henne när de var där. Och vet ni vad? Förutom de månader kossorna ska gå i den hagen – så får jag vara där!!! Och han ska hjälpa mig hitta ett annat ställe att vara på under tiden!!! Hur jäkla fantastisk är inte det här??? Vågar jag hoppas på att jobbfronten kommer att lösa sig i januari?

Glömde skriva funderingarna!!! Så avkopplad är jag . . . Emma tävlar Era i Tranås i helgen. Igår var de visst inte på samma linje men idag är det helt nya chanser. Och jag kan inte bestämma mig för om jag vill att det ska gå riktigt bra i agilityklassen eller inte! 😛 Om de nollar så vill jag nog spara startavgiften för tävlingshelgen i Linköping och Söderköping. Det är 4 lopp. Fast å andra sidan skulle det vara roligt att få springa 8 lopp den helgen. Men nollar de idag så kan jag vara funktionär i de klasser jag inte tävlar. Vilken himla tur att det inte ankommer på mig hur det kommer att gå idag!!! Sikta på att göra ert bästa Emma! 😀

Premiärrunda!

Vår agilityplan för en månad.

Jag har tidigare skrivit om att det här med att hitta en agilityplan inte visat sig lika lätt som jag trodde det skulle bli. Den tänkta plätten som damerna äger, ja den har de detta år sökt EU-bidrag för. Inte tidigare år. Och det är ju förståeligt att man då gärna vill uppfylla de kraven som gäller. Det jag är väldigt nyfiken på är vad det är för krav, och hur mycket pengar det rör sig om? Känns sjukt om EU skulle ge bort hur mycket pengar som helst till EUs alla bönder. Hur mycket pengar kan det röra sig om för en plätt på 70×70 m? Hedvig? Visst kan du sådant? 😉

Nästa person att fråga var en av traktens busschaufförer som bor lite mer en ett stenkast från oss och som har en stor gård. Med en nästan-för-kort-uppvärmningspromenad bort längs ”stora” vägen. Han har en fotbollsplan som har använts fram till i år. Ja, för just i år så har han bestämt sig för att sluta med fotbollen och låta kossorna använda marken. En himla otur för mig! 😛 Ett par dagar efter jag frågat fick jag det trevliga svaret att jag gärna får använda fotbollsplanen fram tills kossorna ska gå där. Vilket blir någon gång i slutet av maj. Jag tackar och bockar!!! Nu har jag en plats att träna på nästan hela tiden fram till SM!!! Det enda smolket nu är att det kan ta lite för lång tid att hinna bygga alla balanshinder. Men herregud – jag tar det jag kan få!!! Så idag tog jag mina nymålade hinder och begav mig för att bygga vår premiärrunda. Oj vilken lycklig pinscher och bc jag fick med mig hem!!! 😀 Trots regn som föll i stora droppar och blötte ner oss var vi lyckliga av att bara få springa och känna gräset under fötterna! Nu hoppas jag bara att ingen hund skadar sig pga av ojämnheterna som märkena efter andra besökare orsakat. Var går gränsen för hur underlaget får se ut??? Jag får platta till det lite nästa gång då det förhoppningsvis inte regnar lika mycket. Hoppas på att turen håller i sig så att jag snart får tag i något varaktigt! Hur ska vi annars bli så grymma som jag tänkt? 😉

Avslutar helgen med ett skratt.

Igår var jag verkligen ledsen över Eras två rivningar (som jag inte anser att jag är skyldig till). Jag blir så trött på dem. Har ju sedan länge slutat med att lägga honom då jag tyckte att det nästan blev värre. Flytet försvann och jag hade svårt att hålla irritationen borta när jag hela tiden behövde lägga honom. Om och om igen. På samma träningspass. Renodlade hoppteknikövningar gör vi ju inte så ofta. Men jag tycker faktiskt att många övningar som vi gör handlar mer om hoppteknik när jag handlar, än bara handlingen. Och jag tycker faktiskt att Era har en bra hoppteknik. Att han sedan inte använder huvudet tillräckligt mycket alla gånger för att bedöma rätt, det är en annan femma. Jag är ju själv inte alltid där jag tänkt och därför väljer ett annat byte än tänkt. Idag gjorde jag minst två sådana fadäser. 😳 Men det är ändå tråkigt att vår uppklassning hela tiden skjuts framåt pga av en rivning. Vi har ju ett antal sådan lopp bakom oss. En riktig tråkig teamkänsla efter gårdagens tävling hade jag med mig hem.

Som tur är finns det fetdiskar! Sådana där man inte ens är nära att nolla. Utan de är helt uppåt väggen fel! Idag satsade vi tydligen inte på snabbaste tid utan vem vi diskade oss. Fetdiskade oss! Och det känns så djävulskt mycket bättre än loppen igår! Jag kunde gå ut från planen och känna mig glad istället för besviken. Först började vi med att flyga gungan av olika anledningar och då valde jag att ta om. Vilken snygg gunga han gör då! Precis så där perfekt som en gunga ska vara! Sedan är fotfästet på balansen inte den bästa men han lyckas reda ut det utan att ramla av. Sen var matte så där jobbig att hon gjorde ss-turns istället för ca-turns vilket får hunden att tveka på två ställen. Och tror ni att han blir glad över att matte är så otydlig? Nej då, en riktig utskällning fick jag av honom! Sorry Era! 😳

 

I hopploppet var jag orolig över att hinna springa på och hinna före Era på en raksträcka men se det gick! Inget planerat blindbyte men vi lyckades med ett av våra få framförbyten. Att Era sedan hittar på bus – det trodde jag aldrig! 😯 Jag tänkte att jag skulle vara försiktig och bara låta honom jobba linjen själv för att kunna stå kvar vid slalomet. Men nej – Era visade att även han kan hitta på konstiga saker. Som att dra in i en tunnel som en funktionär rättar till! Kan man annat än skratta??? 😆 Att jag sedan utmanar i slalom men inte fullföljer som jag gör hemma gör att det blir haveri både i mitt och Eras huvud. När väl en tokighet dykt upp brukar det fortsätta! 😉 Kändes väldigt skönt att få avsluta helgen med ett skratt istället för tårar. 😀 Nästa helg är det Emmas tur att hantera Era inne på planen. Själv ska jag sätta mig framför SBKTävling och anmäla Era till nästa klass 2-tävling. Det kommer nog behövas fler av den sorten. 😛 😉

 

Det här inlägget borde inte ha tagit så lång tid att skriva – men . . .

Gavi har förstått att man får supermycket uppmärksamhet om man slänger sig över tangentbordet!!!

 

Fokusera på det positiva. Som vädret!

Orkar inte skriva om dagens besvikelser. Så jag har försökt hämta tröst och värme från det härliga vårvädret. Tänk – nu måste den väl ändå ha kommit den där våren!

 

IMG_4721
Till och med pinscher godkänner marken – då borde det vara tillräckligt torrt för att springa agility!

IMG_4724
En till anonym kattvallare?

 

IMG_4726
Dumma viltsvin . . .

IMG_4730
Några hinder får jag väl plats med? Hoppas bara att viltsvinen låter denna plätt vara!

IMG_4738
Svalt och tryggt.

 

IMG_4737
Lite gott käk i kistan livar upp humöret. Att det var årets första middag ute gjorde inte saken sämre!

 

Bara 2 månader kvar till SM! Så var är SM-formen???

Häromdagen skrev Ida på vår lagsida ”Idag är det exakt 2 månader kvar tills vi står där på startlinjen flickor!! Åh vad kul vi ska ha!!”. Bara två månader!!! 😯 Två månader är ju ingenting! Man hinner knappt blinka så har de månaderna gått! Avsaknaden av en agilityplan gör sig påmind i denna flock. Jag måste få tag i en gräsplätt så att jag kan sätta igång att bygga hinder och muskler!!! Att fylla trädgården är inget alternativ tyvärr. 😦

I väntan på vår egna agilityplan åkte jag för att kolla statusen på Tranås BK. Snön har äntligen försvunnit!!! Men det är fortfarande lite blött i gräset så mer än något varv på planen kan man inte ta. Vår löpträning har ju kommit av sig då jag varit på resande fot och så nu denna vecka tillökning. Det är en omställning att ha valp. Rutinerna måste ses över så att man hittar den optimala tidpunkten för att lämna valpen i familjens vård. Av någon anledning är de inte lika förtjusta i att sysselsätta Gavi som jag är. 😳

Två månader känns skrämmande nära. Hinner vi alls komma i form???

 

Våra hundar är nog minst lika glada över att våren kommit!

Stolpe ut, ut, ut.

Ibland vet jag inte om det lönar sig att analysera sina lopp. Ibland vet jag inte om det lönar sig att överhuvudtaget springa dem. Just nu är jag så trött på klass 2 att jag spyr. Att ha en snabb hund i klass 2 är ingen fördel direkt. Raksträckor med en liten tvist kan man kanske kalla klass 2-banorna vi oftast kör. Lägg till en hund som är väldigt angelägen om att springa efter månaders av vintervila och en matte som redan under banvandringen känner att chansen att hinna före sin hund till nästa ställe där hon behövs verkligen är svår. Tror att jag skiter fullständigt i att köra vår agility nästa tävling och bara sikta på att nolla. Framför- och bakombyten hela banan genom. Broms, broms, broms istället för stolpe ut, ut, ut. Om inte vi är uppklassade innan maj månad är slut så kommer jag be någon annan att klassa upp honom. Jag pallar inte med dessa småfel hela tiden! 🙄

Hoppklassens start inbjöd till två handlingsalternativ och jag valde att skippa inkrokningen över hinder nr 2 för att istället göra en infostart som Era inte svarade tillräckligt bra på. Varav jag blev låst aningens för länge för att hinna till punkten där mitt tänkta blindbyte hade suttit fint. Era räddade situationen men matte tappade flytet och skriker på min hund när han ska till och svänga. Rivningen är ett faktum. Nästa fel ledde till en disk och jag tänkte i varje varv på banvandringen att här får jag inte vara för nära hindret för då kommer Era att flyta ut och ta nästa hinder från fel håll. Och mycket riktigt trycker jag alldeles för mycket på hans linje så att det blir en disk. Duktig hund. Sämre förare.

 

Agilityloppet finns det inte mycket att säga om. Förutom att den banan visar tydligt varför jag så desperat vill upp till klass 3. Raksträckor med Era är det bara till att följa med strömmen. Det jag ser ut att göra är bara för syns skull. Jag glömde dock säga trampa (vilket betyder bromsa på ett balanshinder) på a-hindret och med den farten och den icke-befintliga träningen, är det inte så konstigt att det blev ett aningens för stort kliv där. Varför han river näst sista hindret förstår jag inte. Kan bara gissa att han felbedömde när han kom i sådan hög fart. Det roliga är att han skällde till efter att han rivit. Inte bara jag som blir frustrerad på dessa banor.

Jag försöker verkligen att tänka positivt. Men det är inte alldeles enkelt. För just nu är jag så trött på att få stolpe ut i varje individuellt lopp! Dessutom är det jävligt svårt att hitta träningsmotivationen när det man behöver träna på är allt – och inget. Tror att vi tar en tur till fårhagen istället . . .