Början till en stjärna?

Finns det något så spännande som en valp? Även om jag självfallet vill kunna gå in på en tävlingsplan med Gavi så småningom och bara ösa järnet, så är jag säker på att vägen dit kommer att bli fantastiskt rolig! Grundträning är det som jag gillar bäst! En riktigt bra grundträning underlättar träningen för resten av hundens liv. Och nu står jag inför att träna grunder igen. Vilket jag tycker är helt underbart! Inte bara för att det ska bli spännande att se resultatet utan det ska bli spännande att se om samma tillvägagångssätt för Era fungerar för Gavi. Jag vet vad vi behöver träna på i vallningen och agilityn, men jag har ingen aning om vilka vardagssituationer vi kommer att behöva träna på. Man skulle kunna misstänka att vissa saker kommer att bli svårare med Gavi pga av hans attityd men det kan ju visa sig att det inte kommer att bli besvärligt alls. Vägen till en agilitystjärna är faktiskt inte lång. Om bara 15 månader så står vi ju där på startlinjen på vår första officiella tävling. Och innan dess skulle vi faktiskt kunna hinna med ett VP, beroende på hur mogen han kommer att visa sig vara i fårhagen. Jäklar vad roligt det kommer att bli! Först kommer jag dock att behöva bromsa mig själv så att jag inte överanstränger den lilla valpen. Grundträning är lite för roligt! 😆 Här kommer lite filmer på vad vi pysslat med under den senaste tiden. Och den typ av övningar vi kommer att göra fortsättningsvis.

 

Lekövningar

Självkontrollövningar

Targetövningar

Bakdelskontrollövningar

Fartövningar

Hindersugövningar

Annonser

Att upptäcka en individ. Och bli lite kär.

Nu har Gavi varit hos oss i ca tre veckor, och jag lämnade tillbaka Ix till uppfödaren. Jag saknar Ix och tänker en hel del på honom men jag har fått rapporter om att han har det bra. Kristian skriver här om hans vallträning. Jag hoppas att han fortsätter med det så att jag får följa Ixens (som han numera kallas) väg ut i världen. Underbara hund!

Det är allt lite stil på honom i fårhagen.
Visst ser han ut att ha roligt!

Samtidigt som jag saknat Ix så har jag under de nästan tre veckorna fått lära känna Gavi. Hur han är som individ och inte bara som en söt valp på bild. Och jag är så kär!!! Gavi var verkligen lik Era på de första bilderna jag såg, fast tvärtom. Men nu – nu är Gavi Gavi! 😉 Han känns väldigt trygg i sig själv. Tog flytten med en nypa salt och bara fann sig i att vara en del av vår familj på en gång och det känns som att han är född till att följa med på alla våra aktiviteter utan problem. En väldigt cool kille med andra ord! Lite likt morbror Era. 😛 Han påminner en hel del om brorsan Ix med sitt leende och svansen som går som en propeller. Dessutom har tungan en tendens att falla ur precis som hos mamma och brorsan! 😀 Något de flesta älskar med Era är att han ”hånglar” när det kommer till gos, och det Gavi erbjuder än så länge av närkontakt är väl kanske inte i samma klass som det, men han vill väldigt gärna vara nära. Helst på huvudkudden som Ix! Och under tiden som jag skriver denna mening, och några till, ligger Gavi i mitt knä när jag sitter på en stol. Det är något nytt!

IMG_4946[1]
Närkontakt av sjätte grad?
Även om man inte får ta med yngre valpar till tävlingar så har han fått hänga med på den korta tävlingsdagen i Njudung då han spenderade tiden i bilen med rastning innan och efter Eras lopp. Och så tog han ett varv runt tävlingsplatsen när jag skulle lämna en sak till någon. Så rent krasst var han inte på tävlingen – men runt omkring! 😛 Coolingen tog allt med ro och tyckte att snöremsan som fortfarande fanns kvar i utkanten av tävlingsplatsen var roligare än allt annat ståhej. Mer snö till Gavi tack!

Gavi har även fått hänga med och titta på fåren men han är alldeles för ung för att intressera sig för dem. Skadar dock inte att han får följa med då och då för att vänja sig vid miljön. Tanken är ju att han ska spendera en hel del tid i fårhagen om ett x antal månader. Som jag längtar! Tror att han kommer att ha mer attityd än Era. För i allt annat har han mer attityd. Han är nästan som Jay! 😉 Kampen kommer jag inte ens att behöva jobba med. Han hänger kvar så länge jag är aktiv. Och oftast även utan. Era hade inte den kampen som valp. Inte nu heller för den delen. 😉 Han visar en kaxighet när det kommer till vissa hundmöten då han lätt kan få för sig att morra och göra små utfall mot de vuxna när han tycker att de kommer för nära. Även när det är han som tagit första kontakten. Dock visar han sig överlag mest blyg mot andra hundar. Så den där kaxigheten är det nog inga större bekymmer med. 😉

Gavi har inga problem med att förstå rollerna i vår flock. Era är lekfarbrorn. Azlan är den som ouppnåelig!

De andra anser att Gavi bäst beskrivs som en annan individ – Emil i Lönneberga! Själv tycker jag att han är bedårande. Förutom när jag är trött – och inte han! 😆 Mitt enda riktiga bekymmer är att det visat sig att han är något av en morgonpigg valp. Har skrivit tidigare att det hjälper om man helt enkelt väntar ut valpen. Och jag har verkligen förhoppningar om att han ska sova lika länge som vi andra så småningom. Tyvärr är både blåsan och magsäcken förskräckligt liten när man är en 11-veckorsvalp och det finns helt enkelt andra prioriteringar än att bara sova. Sorgligt nog kan jag inte hålla honom i mitt rum på morgonen när han är hungrig. Han rymmer över eller trycker sig genom kompostgallret som jag har ut till katternas rum. Och fram tills han insåg att han kunde komma in i katternas lilla lya (finns en liten kattlucka i kompostgallret för de katter som inte kan hoppa :roll:) med kattlåda och kattmat, sprang han upp för trappen och försökte bryta sig ut i den kattluckan som finns vid den stängda källardörren. Kan informera om att både mamma och jag vaknar av det ljudet . . . Det har som tur blivit lite bättre. Eller så är det för att jag har vaknat innan Gavi den senaste tiden pga väckarklockan så att jag kan släppa ut honom på tomten vid minsta vakenhet! Den lilla valpen är väldigt företagsam kan man minst säga. 😛 Som att jag numera inte kan köra med mina time-outer, eller utvisningar, till golvet när jag sitter och arbetar med datorn i sängen längre. Med en hög säng som en liten valp inte kan hoppa upp i är det ganska lätt att sätta ner en mindre skötsam valp på golvet. Men när valpen hittar ett sätt att ta sig upp i sängen utan min hjälp – ja då slutar den utvisning att vara effektiv. Svårt att vara mindre glad för det. Han är ju smart!!! :mrgreen:

Inte så konstigt att jag är kär i min valp, eller hur???
Imorgon kommer en blogg om valpträningen! 😉