Långa arbetsdagar = ont om fritid.

Just nu har jag bara 5 h på mig att sova inför morgondagens arbete. Men jag är trött på att inte få tid över till att göra saker som jag vill. Det är helt enkelt för långa arbetsdagar just nu så min fritid sträcker ut sig lite väl långt in på småtimmarna. För tillfället jag har ägnat mig åt att läsa mina nya böcker vilket har gjort att jag sover in i det längsta innan jobbet. Det innebär att hundarna har fått vila och bara ägnat sig åt trädgårdshäng den senaste veckan. Visserligen gör inte det något då Azlan råkat ut för ytterligare ett klobrott som måste läka, Era skulle kunna lägga på sig några hekton och vila efter agilityveckan plus att det verkligen inte är någon brådska med att aktivera Gavi. Vi har dock badat lite, och varit till fåren vid två tillfällen. Ena gången fick Gavi komma ut och titta på fåren en superkortis som var tänkt längre, men fåren hade en annan uppfattning och smet över diket. Orkade inte gå och hämta dem ännu en gång då jag redan gjort det så det tillfället räknas inte. Andra gången vi var iväg såg vi till att syrran filmade oss. Det är Gavis andra pass på fåren och just nu handlar allt bara om att locka fram tändningen och få honom att tänka får. Eftersom Gavi kan kommandot ligg har jag valt att ta med mig en leksak in i hagen och belöna honom för ligg. Nästa gång vi kliver in i hagen ska jag se till att sätta lina på och bara belöna ligg i olika situationer. Även Era ska bli belönad med leksak även om han i början inte kommer att ta den. Läste Anna-Carins och Lydias blogginlägg om deras positiva träningspass inne i fårhagen och det påminde mig om att gå tillbaka till grunderna med Era. För just nu är han lite väl mycket egen inne i fårhagen vilket gör att jag höjer rösten alldeles för mycket. Och om man går tillbaka till mina första inlägg om vallning så kan man läsa att det inte är så vi tränat från början. 😛

Jag har visserligen mängder att skriva om. Som vår agilitysemestervecka. Men jag behöver verkligen gå och lägga mig efter att suttit framför FB alldeles för länge. Så därför laddar jag upp hela träningspasset med Gavi istället. Jag tycker han är så söt i fårhagen att jag inte kan låta bli att titta flera gånger om på klippet! För den oinvigde är filmen alldeles för lång och alldeles för intetsägande. Men för mig som vet hur de beteenden som han erbjuder redan nu, trots att han inte är tänd, kommer att utvecklas, är det superroligt att titta på filmen flera gånger om. Han tenderar att flankera runt fåren åt höger men han fullföljer aldrig. Längtar redan till nästa gång! Blev lite sugen så jag kanske åker en sväng imorgon? Ska försöka med att inte tappa den första fårgruppen över diket denna gång så att Gavi slipper att valla på en tacka med lamm så här i början. Vill att han ska lära sig att man måste hålla ihop gruppen! Nu måste jag bara fundera ut hur jag ska lägga upp träningen i fortsättningen och hur jag ska lösa logistiken när vi inte har en 25:a eller lyckas göra en 25:a med hjälp av mina grindar. Men vi har ingen brådska. Jag planerar ändå inte för ett VP förens nästa sommar. Vi har lång tid på oss att lösa träningen av alla de olika delar som vi behöver. Dock ser jag verkligen fram emot nästa vår då jag äntligen får sätta igång honom ordentligt i både agilityn och vallningen. Det är så förbaskat roligt att träna grunder!!! 😀


Filmen kommer dyka upp här så småningom när den laddats klart.

Annonser

Lite mer vallning i vårt liv?

Det känns hemskt att konstatera att jag ägnat mig alldeles för lite åt vallningen. Att fokusen låg på agilityn innan SM var väl ok men nu? Vi borde helt enkelt ha mer vallning i vårt liv! Det var ju en av anledningarna till att jag flyttade ut på landet. För att kunna ägna mig åt både agility och vallning. En del av mig har stark ångest över avsaknaden. Särskilt när jag väl åker och Eras lydnad sitter sämre än någonsin. Efter vår semestervecka kommer det dröja ett par veckor innan vi har nästa agilitytävling. Därför tänkte jag att jag skulle ändra fokuset och ägna oss åt vallningen lite mer. Dock behöver vi besöka agilityplanen också då jag inte vill göra vår ”sponsor” besviken. Det är inte alla som upplåter en bit av sin mark till andra för att använda. Och som dessutom klipper gräset åt oss! Men om jag blir bättre på att planera våra träningspass borde jag kunna få ut det mesta av båda grenarna. Mitt mål inför detta år var ju att starta IK1 med Era. Det känns väldigt långt bort för tillfället. Det är svårt att få mina lediga helger att räcka till. Det absolut jobbigaste med vallhundstävlingar är att det är lottning om platserna om det är många som anmäler sig. Och med tanke på att hösten är ganska fattig med IK1 kommer nog anmälningslistorna vara fyllda. Vilket gör det ännu svårare för mig att anmäla mig. Jag kommer att behöva ta ledigt för att kunna åka och det behöver jag ju göra långt innan jag får veta om jag får delta. Så det bästa är nog att vi ägnar detta år att få till visselsignalerna så att jag har en lydig hund inne på banan nästa år. 😛 Däremot kommer jag smått att introducera vallningen för Gavi från och med nu. Det kommer att bli roligare än träningen med Era! 😆

 

Gavi har än så länge bara följt med och tittat på fåren. På avstånd eller när de varit stilla. Idag hade vi vårt första träningspass. Filmade självklart! Lite skakig film men det kommer att vara superkul att titta tillbaka på Gavis första film precis som det är med Eras och de andras. Det är roligt att se hur han först provade att busa men när han upptäckte att jag inte var riktigt förtjust i det så lyssnade han och började tänka lite mer. Än så länge har han ingen aning om vad man ska göra med fåren men ibland dök det upp en instinktiv rörelse som visade mig att han har vallningen i sig. Däremot ska jag vara bättre och inte glömma klickern nästa gång. För den är bättre att markera ett önskvärt beteende än mitt verbala Bra! som får honom att tappa fokusen på det han gjorde. Han är så söt min lilla valp! Vi får se vad som händer nästa gång! Och frågan är när? För även om jag längtar till döds med att få komma igång med träningen på allvar så måste jag ta det lugnt. Korta, lugna pass. Ingen stress och ingen hård belastning för valpen. Det är lite skillnad att runda hinderstöd och springa genom tunnlar i sin egen takt än att försöka jaga ikapp får. Eftersom jag inte har en 25:a har jag hämtat hem mina grindar från Linköping. Dessvärre tycker jag den fållan blir alldeles för liten. Om det inte vore för elstängslet hade jag kunnat skapa en liten hage med hjälp av staketet så som jag hade i Linköping. Frågan är om jag kan skärma av ändå om grindarna inte nuddar tråden? Ja, det är lite logistik att lösa innan allt fungerar. Era får agera stoppkloss så länge nu när jag ändå inte siktar på att tävla honom i år. Så som jag gjorde idag fungerade bra tack vare att Gavi var så lugn. Plus att fåren har dåligt flås så att de inte orkade springa i onödan! 😉 Dock måste jag höra av mig till fårägarna för sist jag var i denna hage fanns det inga lamm där. Nu fanns det tre stycken. Undrar om det är medvetet eller?

 


Gavis lilla film


Era kan dela. I alla fall en stor flock.

Semestervecka=Agilityvecka

Idag har jag packat. Näst intill alla mina kläder, handdukar och lakan ligger nedpackade. Jag har fyllt bilen med burar, tältet och stolen. Med andra ord är vi nästan helt färdigpackade för kommande vecka. Eftersom jag kommer att jobba de kommande två dagarna finns inte tiden till för ett blogginlägg innan jag åker iväg på årets händelserikaste vecka. Det har blivit dags för semester!!! 😀 Tidigt på onsdag åker jag och alla mina underbara hundar iväg för att insupa agility i 6 dagar efter att vi hämtat upp Nathalie och Ayax i Linköping. Först ut är en tävlingsdag i Fagersta med 3 lopp för Era i agilityklass. Jag vågar inte anta att vi nollar minst ett lopp för den förhoppningen har inte besannats tidigare. Så jag kommer bara att anta att minst ett av dessa lopp kommer att vara skitsnyggt! 😉

Efter tävlingsdagens slut åker vi till vår övernattningsplats (ingen koll på var det ligger ännu) för att träffa Annika Dahl med sina hundar. Nathalie, Annika och jag ska därefter i de kommande två dagarna gå kurs för Silas Boogk!!! Det är så skrämmande! Men samtidigt längtar jag! Jag tror och hoppas att jag nu mitt i min agilitysvacka, eller ja – självförtroendet i alla fall, kommer att få något som får mig att tro på oss igen. Visserligen känns kursen skrämmande för det är många lovande largeekipage som redan är asgrymma. Men gå kurs gör man för att lära sig! Och lära mig det tänker jag göra! Insupa varje liten sak som kan göra oss bättre. Som kan göra mig bättre. Och jag tippar på att det kommer att bli många saker!!! 😛

På fredag efter kursen, när både Eras och min kropp kommer att värka – då åker vi vidare mot Karlstad för att tävla i två dagar. I Karlstad kommer vi att möta upp Emma och hela hennes flock! Sist jag gick en tvådagarskurs dagen innan tävling så lyckades vi nolla vårt första agilitylopp. Det var för Jenny Damm vi gick då. Jag räknar med att Era kommer att vara trött i kroppen och huvudet precis som jag så förhoppningsvis blir han ett par sekunder söligare inne på plan. Precis vad vi behöver för att nolla! 😆 Sedan har jag bara en semesterdag kvar på måndagen. Eftersom vi ändå är i krokarna kan vi ju likaväl åka 1 h för att tävla i Torsby. Sedan vilar vi upp oss i alla fall några dagar innan det är dags för tävling i Ulricehamn till helgen. Men sen, sen tar vi semester från agilityn i nästan en månad. Så därför känner jag att jag kan utsätta både mig själv och Era för den kommande agilityveckan med gott samvete! Att tävla kommer att vara semester efter kursen som väntar. Lite orolig är jag. Jag får ju håll av att springa 2,5 km i högt tempo . . .

 

En som kommer att älska denna semestervecka!                 Foto: Annelie Eek

 

Lite blandade känslor har jag dock över att tävla nu i veckan. Från och med nu kommer jag att tävla för Tranås BK istället för Linköping! Medlemskapet skulle förnyas och då jag kanske bara kommer att besöka klubben två gånger om året beslutade jag mig för att skippa betala till Linköping och gå helt över till Tranås. Känns väldigt lustigt så här efter alla dessa år. Jag älskar vårt Linköpingsgäng och den gemenskap vi har där! Men som allt annat med mitt liv just nu – jag släpper taget om tryggheten och ger mig ut på det okända! Kan dock hälsa att jag har blivit så väl bemött i Tranås agilitygäng att det känns helt ok! Det är ju här i Ydre som jag bestämt mig för att omorganisera mitt liv. Och vad passar bättre än att gripa tag i detta nya liv ordentligt nu när det passerat halvtid? 😉