10 månader i Österbymo. Nytt jobb eller börja plugga?

Den 14 oktober. Det var på dagen 10 månader sedan jag började jobba på Coop Konsum i Österbymo. Tiden har gått fort. Vinter, vår, sommar, höst och snart vinter igen. Under månaderna som gått har en hel del hänt. Mesta dels skadade hundar men väldigt många roligheter. Jag trivs med att bo på landet. I ett litet samhälle där alla i stort sett vet vem alla är. Och där man inte kan göra förändringar på tomten utan att folk lägger märke till det. Tack vare att jag jobbat dessa månader i bygdens enda matbutik har jag fått ett steg in i detta samhälle. Men förutom mina medarbetare på Coop och de mest sociala kunderna har jag inte lärt känna någon att umgås med på fritiden. Det är fortfarande i Linköping och genom agilityn som jag får det behovet tillgodosett. Dock är inte behovet riktigt så stort när man har FB. 😉

20131016-204436.jpg

Eftersom tiden går börjar det bli dags för mig att lämna Coop Konsum i Österbymo. Vilket jag tycker är tråkigt för jag älskar verkligen att jobba i en liten butik! Så mycket mer personligt än att jobba på Maxi! Butiken är bygdens främsta samlingspunkt. Man träffar inte bara sina vänner, utan även släkten när man åker för att handla. Kunderna hälsar glatt på varandra och majoriteten gör det även till mig som personal. Ibland underhåller kunderna varandra när det blir kö och ibland får jag vänta på kunderna då de är upptagna i sina samtal med varandra. I stort sett säger alla hej då när de går vilket i början fick mig att titta mig runt och undra om det var mig de riktade sig till. Än i dag gör jag så för det händer ju att de riktade sig till kompisen som står någonstans inne i vår lilla butik. På grund av att storleken på kundkretsen inte är lika stor som på Maxi har jag snabbt lärt mig vad många heter, vilka som är släkt, vem som är ihop med vem och vad de snusar för något. Och folk pratar generellt mer med mig som personal. Vilket gör att jag vågar prata och skämta mer med kunderna. Väldans trevligt! 😀 Dock finns det ju alltid de som inte ens lägger märke till en. Som behandlar en som en del av inredningen. Och det finns alltid samma stereotyper. Och de som letar fel, de som läser fel, de som aldrig är nöjda. Tack och lov är det ett litet samhälle så de är betydligt färre än i Linköping! 😛

20131016-204614.jpg</a

20131016-204749.jpg

Men oavsett vad jag vill och trivs med är tiden snart slut för mig på nuvarande arbetsplats. Och jag måste börja göra mer än att tänka lite löst på vad jag nu ska göra. Självklart måste jag söka ett nytt jobb. Jag vill tävla och det kostar pengar. Allra helst vill jag få tag i ett arbete här på orten. Men det kräver att jag byter yrke. Kanske så pass att jag måste utbilda mig? Det yrke som jag vet att det kommer finnas stora chanser till att få jobb i Österbymo finns inom skolan. De har kris redan nu och mer kommer det att bli framöver när många av lärarna går i pension. Klarar jag verkligen av att plugga? Har jag motivationen till det? Eller ska jag försöka leta jobb inom alla tänkbara områden som inte kräver CSN? Börjar dock med att imorgon skicka iväg ett CV och personligt brev till en tjänst som helt och hållet skiljer sig från det jag gör idag. Livet är föränderligt.

20131016-204856.jpg

20131016-204938.jpg

20131016-204953.jpg

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s