En tur till Halmstad, Linköping och ett magplask

Vem älskar inte ett veckoslut! Att efter en lång arbetsvecka få koppla av? Eller vänta – det är nog tvärtom! 😉 Jag vet att vi hundmänniskor inte är ensamma om att resa Sverige runt under helgerna men vi som tar oss upp tidigt på helgdagarna har nog alla något gemensamt – vi har en hobby! Den här helgen hann jag till Halmstad, hem igen, jobba och sedan till Linköping. I fredags efter jobbet slängde jag in packningen och Era i bilen för att dra vidare mot Halmstad. Där blev det en sen kväll/natt i goda vänners lag innan en väldigt välbehövlig sömn intogs. Jag hade slarvat ordentligt kvällen innan och bara fått mig ett par timmars sömn pga av olika anledningar, så trots 6 h sömn var det på inga sätt tillräckligt för att väga upp gårdagens brist när jag vaknade på lördagen. Sömnbrist, miss i matplaneringen och mensvärk är kanske inte det bästa upplägget inför en tävling så det var helt klart en stor fördel att jag åkte till Halmstad och WAO Team Sweden-uttaget med inga andra planer än att ha skoj!

Tre lopp kördes. Två agility och ett hopp. För att få poäng till uttaget var man tvungen att nolla. Och att sätta nollor är ju verkligen vår starka sida! 😛 Vi började första loppet med att matte höll hunden lite för länge vid en tunnel så att han sprang förbi. Vittnen har beskrivet det som att brottet bestod i att se ut som en fågelskrämma. 😳 Förutom det trodde jag i alla fall att han bara flög gungan. Var sjukt nöjd över balansen då vi klarade svårigheten att svänga 90 grader istället för att ta den lockande platten framför nosen. Men när resultaten kom upp visade det sig att han fått fel både på a-hindret och balansen. När jag var funktionär höll jag inte med domaren på en hel del bedömningar på just A-hindret som jag satt rakt framför. Men jag gick i mål med en sådan positiv känsla av loppet där min hund gjorde allt rent handlingsmässigt rätt att jag inte kan lasta honom för något som ändå handlar om mig och en bedömning. Han hade inga problem med att springa förbi slalomet utan att ta den när den stod lockande nära i vår väg. Bara det är en stor vinst med tanke på att Era älskar slalom och gärna drar dit! Med tanke på att vår vägran tog tid hade Era en riktigt bra tid också. Väldigt glad redan efter första loppet!

Andra agilityloppet var jag inte på Era när han tog balansen utan jag ville se vad han gjorde om jag bara släppte på honom. Vi har börjat med träningen av ett annat utförande så det känns inte rätt att vara på honom om att bromsa. Så jag får acceptera att han inte gör rätt. Vilket han inte gjorde. Sedan när han flög gungan för andra gången samma dag valde jag att ta tillbaka honom. Och det går inte. Era har ingen koll på vad jag kräver av honom utan det enda som existerar i hans huvud är att ta sig till nästa hinder. Fick hålla i honom med händerna. Men när jag väl släppte honom så sprang han så fint! Älskar att jag kan skicka in honom i slalom från långt avstånd och sedan springa förbi i sidledes medans han gör klart slalomet. Det är så häftigt! Hade varit väldigt intressant att se vad hans tid hade varit i denna konkurrens på det loppet. Minus stoppet på gungan förstås. Han var så fin! Ytterligare ett stort leende på läpparna efter andra loppet!

I hopp finns inga balanshinder men där brukar det bli en rivning. Anledningen till rivningen hade en enkel förklaring i att han drog mot slalom istället för långhoppet som stod parallellt när jag svängde honom på hindret innan. Det gjorde att han i sista sekund räddade genom att ta långhoppet rätt men gissningsvis i obalans för rivningen kom på hoppet efter. Vi sprang på samma sekund som vinnaren i klassen och det känns underbart att veta att med alla bitar på plats hade vi kanske tagit den tiden. Löjligt glad efter det loppet! Bara att få vara där och springa bland alla klass 3-ekipage och göra handlingsmässigt mycket bra ifrån oss är stärkande för självförtroendet som denna säsong fått sig en ordentlig törn. Visst, vi är numera också ett klass 3-ekipage på halvtid men det går inte att jämföra oss med de som sprungit klass 3 hela säsongen eller ännu mer. Om ett år när vi fått springa klass 3-banor en hel säsong, ja då kan man nog det, men inte nu. Och det gör mig så hög på agility!!! Min fina Era vilken agilityhund han är! Nu måste jag bara se till att fundera ut hur jag ska lära om alla balanshinder utan att välja 2av2på som på tävling skulle förstöra hans höfter. Jag vill att han ska hålla i många, många år till!

Efter tävlingen dinerade vi i Halmstad innan vi var tvungna att åka hem igen. För klockan 6.00 på söndagen ställdes väckarklockan för arbete. Och efter en lång dag hamnade jag av en slump inne i Linköping på en inofftävling. Med tanke på vår låga procent med nollade lopp borde jag kanske sikta på att alltid nolla men mitt mål vara att prova lite saker. Som inte gick hem. Jag ville poängtera för Era att det är viktigt att bry sig om kontaktfälten i sann 2av2på-anda (trots att jag dagen innan inte brydde mig om det) men den där hunden visade tydligt på problemet, förutom höfterna, med att försöka ta tillbaka honom på balansen. Han letade bara upp nästa hinder som han inte tagit! När jag väl lyckades fånga honom hade han tagit 3 andra hinder och jag undrar hur han då skulle kunna förknippa att jag kräver av honom att ställa sig i 2av2på-positionen med att han inte tog balansen tillräckligt bra första gången? Efter att ha tagit om både balansen och gungan var det bara att springa på tänkte jag. Sprang det gjorde jag. Rakt på en tunnel! Jag gjorde ett ordentligt magplask i sanden! Det märktes inte att jag tränat på att göra kullerbytta bredvid Era när han är i slalom för han gick ur direkt. 😀 Så här två dagar efter kan jag berätta att magplasket orsakat mycket mer smärta än vid själva fallet. Hela nacken, ryggen och särskilt höger arm gör ont. Det är inte smärtfritt att skriva detta inlägg . . . Det är tur att jag lever på lördagens agility!!! 😆

Annonser

Klurande på rc.

Det här med running contacts är inte lätt. Jag skulle verkligen behöva gå en onlinekurs. Men det är inte möjligt just nu så jag måste försöka lösa detta själv. Eller köra på 2av2på. Vilket jag absolut inte vill ha på Era pga av höfterna och helst inte på Gavi då han antagligen kommer att smyga på nedfarten. När jag nu har möjligheten att träna ofta på ett helt annat sätt än när jag bodde i stan borde det gå. Problemen jag har upptäckt med Era är att så fort vi bara tränar mot brädan så får han in rätt teknik till över 90 %. Men när jag sätter ett hopphinder eller tunnlar mellan honom och brädan så blir det fel. Jag tänker att jag eventuellt kan lösa det genom att variera. Två gånger bara brädan, en gång hinder+bräda, en gång bräda, två gånger hinder+bräda. Jag har provat med att kasta boll tidigt, kasta lite senare, ha bara jollybollen och han är nästan sämre när jag kastar innan han har fått sitt ok. Men vi fortsätter att prova oss fram. Det bara ska gå! Men det är riktigt irriterande när det bara skiljer några cm från att vara dåligt till att vara bra. 😛

 

 

Gavi har bättre teknik men är känsligare för var jag är än Era. Och han springer gärna förbi brädan om han kommer lite snett innan när jag valt att skicka honom över ett hinder för att kunna få lite försprång. På dagens pass höjde jag brädan och i början hade Gavi problem med balansen. Efter det kom de stora skutten. Jag valde att ha honom på brädan i mellanposition för att öka chansera att lyckas. Först nära, sedan från mitten och sen längre ifrån. Till slut fick han köra ett hinder innan. Och han fick in träff efter träff! Snacka om att det blev jackpot!!! Nu önskar jag bara att jag kan fortsätta träna detta över vintern utan att riskera skador på hundarna. För jag har en känsla av att det kommer att ta tid. Mycket lång tid . . .

 

Sena nätter. Tidiga morgnar.

Jag skulle bli rik om jag fick pengar varje gång jag intalar mig själv att idag, idag ska jag gå och lägga mig tidigt så att jag får tillräckligt med sömn inför morgondagen. Det sviker mig själv varje gång. Inte blir det bättre av att jobba som jag gör men det är ändå så värt det att jobba kväll. Imorgon behöver jag gå upp tidigare än vanligt eftersom jag ska luncha i Tranås och hinna med ett medarbetarsamtal innan jag börjar jobbet. Innan dess måste jag träna hundarna eftersom de inte fick något idag när jag jobbade hela långa dagen. (En riktigt bra pannlampa står på önskelistan så att jag kan gå i elljusspåret även efter elljuset släckt.) Igår fick dock hundarna lite extra tid med matte då jag i min iver att hinna träna hundarna ordentligt innan arbetspassets början vid 12, missade att mamma och Bosse skulle åka iväg. En stor fördel att hinna till jobbet i tid är att ha med sig nyckeln hem . . . 😳

Hundarna fick därför förutom passet med rc, gå en hel del minipromenader och träning i trädgården. Gavi fick tex lära sig ett helt nytt beteende – turn/snurr. Det kommandot som jag använder mig av vid bakombyten och backlap eller vad de nu heter. Bakombyte som bakombyte kan jag tycka. Som den bc han är lärde Gavi sig både att följa godis/leksak/handen/kommandot på den tiden som vi var utelåsta. Minus de andra hundarnas träning. Jag lär mig dock aldrig att hundarna faktiskt har svårt att nonchalera leksaken i handen stundtals. Behöver nya leksaker av modellen får-plats-i-handen-utan-att-synas. Mina har gått sönder. När mamma kom hem hann jag ladda mobilen lite snabbt, och värma mig då det blåste kallt, för att filma honom. Det svåraste kommer att vara för mig att ta tag i att även träna vänd/spinn. Min dåliga sida . . .  🙄

 

RC-träningen gick riktigt dåligt. I alla fall för Era. Nu är det han som har fått in någon konstig rytm som gör att han trampar precis innan kontaktfältet varje gång. Jag har förhoppningar om att han hittar rytmen igen. Uppenbarligen är det svårt att avgöra avståndet när det tillkommer mycket fart och ett par hinder innan. Om jag hinner imorgon och vädret tillåter så blir det även ett pass rc då. Man kan väl alltid hoppas på ett bättre träningspass? ;wink:

Gavi fick in ett par fel denna gång men jag ändrade situationerna från gång till gång. När jag ligger framför honom tycket han det är jobbigt men så fort jag hamnade efter gick det bra. Provade till och med att ta bort tunneln efter och det fungerade riktigt bra efter ett par försök. Vill ju helst inte ha en hund som lär sig att tunneln alltid ska tas efter balansen. 😛

Har uppdaterat Azlans, Eras och Gavis sidor i bloggen och ändrat layout. Önskar att jag hade mer tid och energi för att göra klart alla sidor som jag vill ha dem. Någon dag ska det vara färdigt . . . 😆