Tvingas till vilodag!

Eldprovet skedde idag! Jag provade att höja upp balansen till den höjden där hundarna skippar det sista språnget som de behöver för att det ska bli RC hela vägen. Jag fick två olika resultat. Om man tittar på Eras första film här nere där filtmattan inte är med ser man hur han verkligen tar i mot slutet. (Jag vet att filmerna är lite långa men det är för min skull. Jag har inte utrymme att spara dem på datorn jag använder så då kan jag lika gärna slänga ut hela på Youtube. 😛 ) Det blir ett långt hopp där bakbenen nästan slår i taket ibland. Jag gjorde 18 skick idag. Han missade på 5 av dem. Och om man kollar på hans springteknik när han missar så existerade inte det stora språnget idag. Det får vara helt godkänt! Jag har redigerat hans film efter de olika typerna som han har. Först hur missarna såg ut. Sedan hur uppfarten påverkar nedfarten. Tredje typen är den där han fokuserar för mycket på mig. Avslutningsvis är det ett antal träffar. Det ser bra ut när han stampar av på uppfarten för då får han in fyra språng och oftast är både fram- och baktassar på nedfarten. När han missar uppfarten eller kommer väldigt högt på den slutar det med att han har en väldigt låg framtassträff eller miss. Jag märkte också skillnad på springteknik när jag springer med eller är framför mot när jag hamnar lite efter. Det bästa med att han ökar när jag springer före är att jag inte behöver kasta bollen förens jag ser att det blir rätt! Det jobbigaste är att jag inte orkar många skick. 😳

 

Hur gick det för Gavi då? Jag vet faktiskt inte. Det kändes lite bättre men procenten var nog ganska lika från tidigare. Aningens mindre språng på slutet när han väl försökte ta tre språng. Ett par gånger lyckades han dock ta nedfarten snyggt på tre språng men det var bara för att han inte satt en enda tass på uppfarten. 🙄 Det slår mig hur viktig uppfarten är när man tränar RC. De flesta gångerna när det blir fel beror det helt och hållet på att båda hundarna missar uppfarten. Oftast leder en korrekt uppfart till en korrekt nedfart. Min tanke efter dagens träning är att Era skulle vara redo för en höjning men inte Gavi. Helst skulle jag behöva sänka till ett mellanläge av de två höjder jag kan få just nu. Därför tvingar jag mig att ta en vilodag imorgon. Det blir att såga och skruva lite i garaget så att vi kan fortsätta träningen med de rätta förutsättningarna. För Gavi älskar att träna RC! Direkt när han har släppt leksaken far han iväg för att runda hinderstödet på andra sidan balansen så att han kan få springa över igen och få sin belöning. Jag glömmer bort mig ibland bara för att jag njuter av hur mycket han älskar att träna och springa!

Eftersom jag inte  tycker det är tillräckligt att träna RC ägnade vi oss åt lite handling med gubbarna och lite slalom, hopphinder och tunnel med ynglingen. Jag blev så ledsen när det visade sig att den förbaskade mobilen hakat upp sig under filmningen med Gavi! Han som gjorde så många fina saker! Det kliar i fingrarna att göra om det redan idag men tack och lov tar det tid att redigera film så det är för mörkt nu. Det får vänta tills på torsdag. Kanske kan jag prova utan bågar nu igen? Helt otroligt att vi bara kört 7 pass fyra-pinnarsslalom med och utan bågar totalt och han kan det så bra! Nästa steg i slalomträningen är 8 pinnar eftersom mitt slalom delar sig så. Det är egentligen inte dags för det ännu men vad ska jag sysselsätta mig med? Förutom RC? Vi har redan nått alla målen, frångått all planering (det är så man ska göra med planer 😛 ) och hinner även med att bara vara valp/unghund. Fram tills min arbetslöshet har jag varit för lat för att träna mer än 1-2 ggr i veckan i genomsnitt. Arbetsschemat har gjort att jag vissa veckor tränar lite mer och andra mindre eller inget alls. Nu finns inte den spärren längre! Och jag har ingen aning om hur länge den kommer att vara borta. Helt plötsligt kommer jag att bli tvungen att tvinga mig till vilodagar. När vädret är så här är det svårt att glömma bort att vi alla behöver vila då och då. Som sagt – imorgon blir det dags för en. Tur att jag fick springa av mig lite idag då . . .

IMG_8778[1]
Dagens bana.

 

Annonser

Sökandet fortsätter!

Ja, sökandet fortsätter. Efter både jobb och lösningen på vårt problem med RC. Har ett par jobb som jag måste skicka iväg ansökan till imorgon och alla hoppas jag få! 😉 Har så många planer och förhoppningar att införliva så det finns inget annat alternativ än att få ett jobb. Man får se lite positivt i arbetslösheten – jag har verkligen tur med vädret!!! 😀

Hundarnas förmåga att ta balansen på tre språng kan visa sig vara lättare att lösa än jobbfrågan. Igår körde vi ett kort pass där hundarna fick inviga filtmattan. Inga konstigheter där inte. Idag tog jag med filtmattan till agilityplanen. Eftersom det är nytt att ha den efter nedfarten började vi med den lägsta höjden. Lätt som en plätt att få in många jackpots där! Höjde till första höjden och Era fick på 10 skick godkänt på alla utom 3. Och jag vet varför det blev fel på dem. Dessutom var rörelsemönstret helt annorlunda nu än utan filtmattan. Och han var inte lika känslig för när eller hur jag kastade bollen!

 

Era – utan höjd

Era – med 1:a höjningen

Gavi var klockren när han sprang med brädan liggandes på marken. Inga tvivel där inte. Däremot är uppfarten inte riktigt ok. Men jag tror att det rättar till sig när det blir mer vinkel på brädan. Tyckte jag såg lite skillnad när jag höjde. Däremot är det svårt att runda pinnen i full fart utan att missa brädan. Ska prova med att ställa ut ett hinderstöd istället och experimentera med avstånd. Bäst hade varit att ta ut en stor tunnel men då skulle jag behöva ha två för att kunna träna båda hållen. Lägger jag den som en makaron hinner han inte att sikta in sig. Men jag är för lat för att dra fram alla tunnlar än. Risken finns att snön kommer tillbaka. Så just nu får jag jobba mycket med att lära den hunden att svänga . . . 🙄 Gavi sprang visserligen bra på denna höjden utan filtmattan men jag tänker ändå vara glad över att han sprang så fint att han bara missade 1 skick av 7. 😀

Gavi – utan höjd

Gavi – med 1:a höjningen

Något jag funderat på är kommando. Vad ska man säga? Vet inte vad jag säger till Azlan för han har ju inget kontaktfältsbeteende och Era har jag sagt Trampa till. Klättra på A-hindret. Just nu är jag inte riktigt överens med mig själv. Jag säger olika saker. Mest gasa och kör. Jag hade tänkt försöka hålla mig till kör. Även om vi har tränat klara, färdiga, kör så använder jag det inte i något sammanhang. Förutom i grundträningen. Jag tror att jag kommer att fortsätta med att säga kör. Men ska man säga samma på a-hindret då? Hur som – jag ser väldigt mycket fram emot morgondagens träningspass!!! Då ska jag prova med nästa höjning! Jag inser att jag kommer att bli tvungen att fasa ut mattan och att det kan ta tid men om det fungerar att få dem att fortsätta tänka spring, nu när jag börjar med höjningarna, är det helt klart värt att behålla mattan i träningen. Förhoppningsvis går det fort att plocka bort stödbenet när de väl börjat få in rätt tänk i kroppen och huvudet. Om nu mattan hjälper med detta. Det vet jag inte förens jag höjer till den höjden där de började klämma i med tre språng. Eldprovet sker med andra ord imorgon!

En helg i agilityns tecken.

Även om kroppen är sliten och trött efter en hel helg med agility, bilfärd runt Sverige, smuts och kyla, så finns det inget som laddar batteriet lika mycket som en hundnörderihelg! Lördagsförmiddagen spenderade vi i kennel Brainpool’s träningshall tillsammans med bland annat Ida och Pesto. Era och Gavi fick komma ut och leka i den fina hallen. Nyttig träning fick jag till med Gavi då han fick titta på när de andra tränade. Det är inte riktigt samma sak som när jag tränar med de andra och nog beter han sig som en bc och går igång på att de andra rör sig men han är träningsbar. Det vill säga att jag kan belöna för rätt beteende så att han finner sig i att ligga still efter ett tag. När det kommer till träningsfokusen finns det än så länge inget att klaga på. Bara älskar hans entusiasm! Det sötaste han gjorde var efter vi tränat fyra pinnarsslalom med bågar. På samma ställe fast lite längre bort ifrån det vi höll på att träna stod 8-pinnars slalom så när jag plockat bort slalomet efter vår träning och började med nästa övning drog han in i 8-pinnars slalomet trots att det var en bit bort. Och en svår ingång! Han gick visserligen ut vid andra porten eftersom jag ropade på honom men förstå hur otroligt bra slalombågar fungerar! Kan inte bestämma mig för om jag ska träna in 8-pinnarsslalom, pausa ett par månader och sedan sätta igång med slalom när han är 15 månader igen, eller vänta. Jag tänker att han under vilotiden hinner fundera lite så att det sedan blir ordentligt befäst när vi väl sätter igång igen.

Efter vår dag i Vetlanda begav vi oss direkt till Kumla för att spendera kvällen hos Emma och co. Gavi är helnöjd med att Emma har två tjejer som är så fina! Dessutom ville den ena leka med honom!!! Stackars hund som bara har tråkiga farbröder här hemma. 😉 Den främsta anledningen till att vi sov hos Emma var för att slippa den långa resan till Karlstad på söndagen eftersom vi skulle tävla där. Att det sedan alltid är trevligt att träffas får ses som en bonus! 😀 Söndagens tävling hade jag sett fram emot länge. Sedan Era blev uppflyttad har vi knappt tävlat så gissa om jag var sugen på att få prova klass 3 igen! Första hopploppet hade egentligen bara en svår passage och det var att runda slalom utan att ta den. Inga problem för Azlan eftersom han alltid låtsas om att han inte ser slalom. Era vågade jag inte svänga alls vilket gjorde att han flöt ut och tog det enda möjliga hindret framför nosen. Det var bara att prova lite andra saker än jag tänkt på banvandringen och det var så roligt! Att vi sedan åkte dit på ett för dåligt skick då jag blev lite bortkollrad av mina snurrar är en annan femma. 😛

 

Azlan har fortfarande inte vaknat ur vinterdvalan och är riktigt pinschrig inne på plan. Jag blir galen av allt slit jag får göra men kan inte annat än skratta. Han är i alla fall glad! Hade tänkt springa 4 lopp med honom men efter att ha fått jobba byxorna av mig i två lopp fick jag till slut runt honom i det hopploppet som var mer klass 2 än 3. Dock med en rivning. Därför tyckte jag att han kunde få skippa sista loppet. Såg att det skulle vara en oxer med så beslutet var inte svårt att ta. Dessutom är det jobbigt att springa agilityloppen och känna att jag borde få köra med Era istället. Klass 3-hundar har samma fel som Era har i klass 2 så han skulle passa lika bra i det gänget som i det han är i nu. Handlingen däremot skulle passa honom bättre! Så otroligt roligt att springa svängiga banor!!!

Inför sista hopploppet med Era hade jag nyligen sprungit med Azlan och istället för att handla som jag vill får Azlan mig att ändra mig tusen gånger om inne på plan. Dessvärre kan sådant smitta av sig även när jag springer med Era. Särskilt när det var en sådan bana som jag kände att jag bara var tvungen att nolla. Borta var planen på hur jag tänkt göra. Och inte blev det bättre av att Era tjuvstartade. 😳 Och sedan missar jag att säga hans namn i slutet. Jag var inte där jag tänkt vara eftersom han flöt ut för mycket i svängen innan. Jag borde ha gjort mitt blindbyte långt innan men allt jag kunde tänka på var att få runt honom. Inte att handla på bästa sätt. Och det är inte så jag vill lösa klass 3-banorna!!! Det är självklart att det kommer att ta lite tid innan jag och Era har kört ihop oss på dessa banor i tävlingssammanhang. Nollorna kommer tids nog. Det jag måste fokusera på är att få till svängarna och att köra offensiv agility. Att lita på Era. Jag förstår inte hur många gånger jag ska behöva säga det mantrat till mig själv för att sedan bromsa eller fegköra honom. Hur svårt ska det vara??? Tids nog borde det gå in i skallen . . .

 

RC-depression

Nu har jag hamnat i min första RC-depression! Filmade på morgonen vårt misslyckade träningspass där hundarna inte fick in många träffar. Kände mig lite nere redan då men efter att ha läst på lite om hur andra filmade och att det är nyttigt att se hela balansen fick jag lusten att göra detsamma. Eftersom jag ville se hur hundarna tog sig över hela balansen lät jag dem få upp maxfart innan balansen. Och jag tror inte de fick in en enda träff! När man försöker ta balansen på tre språng blir det sista språnget av inte vackert. Efter lite pluggande och funderande gav jag dem mindre ansats, plus sänkte bommen. Efter ett tag gick det lite bättre med Era. Dessvärre inte med Gavi. Och då jag läst att man inte belönar felaktigt beteende så har jag de senaste gångerna sagt oj när det blivit ett skutt i slutet. Vilket Gavi är superduktig på att uppfatta så han springer förbi jollybollen. Dessvärre får det honom att tveka efter ett par fel. Han må verka tuff på utsidan men han är alldeles mjuk inuti! Och att se honom sån får mig att bli ledsen. Hela träningspasset kändes helt hopplös. Om jag inte kan skilja på beteendena genom belöningen hur ska jag då få honom att ändra sig?

Trots att det tidigare idag kändes hopplöst bad jag mamma att införskaffa mig en filtmatta när de besökte Tranås idag. När det sedan visade sig att de fått tag på en riktigt bra filtmatta för en billig peng insåg jag att förutom att lösningen kanske är nära så vet jag numera vart jag kan få tag i kläder till alla balanshindren!

20140220-202320.jpg

För att inte känna mig som världens sämsta tränare gav jag mig på något som jag kan – handling och slalom! Era körde banan på fotot och tack och lov fick jag kvitto på att något av det jag gör är rätt! Ser så fram emot att tävla klass 3 på söndag!!! Slalomträningen med Gavi har kanske inte så mycket med mig att göra som med metoden. Vi har inte kört slalom sedan sist och då det är ett antal månader sedan plus ett annat slalom, har jag tagit fram bågarna. Jag älskar bågar!!! Ser inte mig själv träna slalom på något annat sätt! Egentligen hade jag tänkt vänta med att träna slalom ett par månader men kanske kan jag träna till fyra pinnar utan bågar? Det tar ju visserligen bara ett par träningspass så det är nog bäst att vänta. Oavsett så höjde det humöret både på Gavi och mig! Azlan, ja han fick springa lite på högre höjder. Tror dock att han kommer att krypa under hindren på söndag om det är 65 . . .

20140220-202337.jpg

Vårkänslor och spring i benen.

Kan knappt förstå att solen tittat fram både idag och igår! Den här vintern har inte innehållit många soltimmar. Vilket har varit både skönt och deprimerande på samma gång. Eftersom det ändå varit lite snö ute hade Era behövt sina solglasögon om det varit någon sol att prata om. Än så länge har han inte behövt dem en enda gång den här vintern! Trots att det varit skönt att slippa behöva tänka på Dogglesen behöver jag solen. Min depression blir flera gånger sämre vid brist på sol. Så både idag och igår har jag njutit av att vara ute så mycket som möjligt. Agilityplanen är det perfekta tillhållet!

Igår checkade jag av RC och bockade av hoppteknikövning. Idag fortsatte vi med RC fast på högre höjd. Plus första förplanerade handlingsträningen med banskiss gånger två. Dessvärre hade ett hoppstöd gått sönder så jag fick göra om den planerade kombinationer. Största nackdelen med det var att jag nog inte tänkt igenom om den ena svängen verkligen passade att köra med Gavi. Även om han kan en hel del handlingsmässigt glömmer jag bort alla dessa saker som han inte kan ännu. Jag är väl inte riktigt stolt över unghundens träningspass idag. Jag borde ha brutit ner kombinationen i kortare sekvenser redan från början. 😳 Det är något jag tar med mig från dagens träning – hjälp honom tidigare. En sak som jag upptäckte var att en mycket hemlig vetskap om Gavi även gäller på agilityplanen. Han är tuff på utsidan men alldeles mjuk inuti! Unghunden gasar och tar i som om hans liv hängde på det så jag försökte svänga honom som jag gör med de andra – genom att få deras kontakt genom deras namn. Desto svårsvängd de andra är desto mer tar jag i verbalt. Det fungerar inte på Gavi. Kan eventuellt bero på att Gavis namn uttalas ungefär lika ofta och på samma sätt som Emils i Astrid Lindgrens-böckerna. Det räckte med att säga det en gång för att han skulle bli osäker och tappa suget vid andra försöket. Är verkligen tacksam över att hundarna har en sådan kamplust att jag snabbt kan rätta till mina misstag! Och det bästa är att vi har en hel evighet på oss att träna upp hans känslighet inne på plan! 😀

 

Gavi

Era filmade jag mest bara för skoj skull. Och så att jag har bevis på att Era kan ligga kvar i starten. Eller rättare sagt sitta. Hemma sätter han sig i mellanpositionen lugnt och sansat men på tävling kan jag inte få honom att sitta. Han klarar knappt av att ligga kvar men ligg är den positionen han valt. Jag skrev i ett tidigare inlägg att jag har en idé om hur jag kan öka stressen på träning för att bli mer som på tävling. När jag tittar filmklipp på något som är agilityrelaterat kan jag inte ha på ljudet. Om han reagerar på det borde jag kunna ta med mig de ljuden till agilityplan och spela upp den. Då borde skillnaden mellan hemma och tävling jämna ut sig något. Hoppas jag! Frågan är om en ljudfil på 40 min drar mindre batteri än om jag går ut på tex Agilityonline? Det enda jag vet är att det är värt att prova.

Era

Just nu är jag för trött för att försöka analysera filmerna medan jag försöker att skriva korrekt. Det är dags att gå och lägga sig. Det jag kan konstatera är dock att när man höjer så måste man förstärka upp det beteende som man helst vill se. Vilket i det här fallet är att trampa rätt när de springer över brädan. Era var duktigare än Gavi på denna höjd men jag tror det mer handlar om att Gavi behöver få bättre balans när han springer. Han avslutade starkt i alla fall! Vi får väl se hur länge snön håller sig borta för jag skulle vilja komma till lite mer höjd innan det är dags att ta paus i denna träning för annat roligt. Förhoppningsvis har vi milt väder i de två månader som vi inte har något annat vettigt att träna! 😛

Era, Gavi och Azlan tränar RC

Gräs under tassarna.

Det milda vädret som varit i veckan har gjort att vi har gräs på agilityplanen och grus på vägarna. Och eftersom Era inte kommer att köra agilityklass på 2 månader har jag kommit fram till att jag borde ändra i träningsplanerna. Vi kommer att sätta igång igen med RC redan nu! Enligt SMHI bör det vara milt väder i alla fall 10 dagar men jag hoppas självklart att vädret håller i sig längre. Men fram tills det ändrar sig blir det RC på killarnas schema. Och förhoppningsvis mängder med intervallträning ute på grusvägarna!

Dagens check av vad de kom ihåg sedan sist visade att de är på samma nivå som när vi slutade förra gången. En Era som har svårt med avståndsbedömningen när han kommer med längre ansats men som oftast sätter tassarna där han ska när han har kortare ansats. Kommer ihåg att jag skrev något om att jag måste prova variera kort-lång ansats ofta för att se om det hjälper. Eventuellt plocka fram tunnlarna igen för att skippa att kasta belöningen. Han är väldigt petig med hur jag kastar! Gavi har en Jollyboll utlagd så han siktar för fullt för att ta sig dit och får säkerligen därför in fler träffar. Idag var han söt och drog upp på balansen så fort han fått ett tack. Dock inte med samma intensitet så jag blev tvungen att ha honom hos mig på tillbakavägen. Gavi är roligast att träna men det är helt klart beroende på att han fått in en bättre teknik än Era. Lite lättare när man inte har lika mycket bagage kanske? I vilket fall som längtar jag redan till nästa pass imorgon! 😀

Eras RC

Gavis RC

Dr Jekyll och Mr Hyde. I hundformat.

Igår hade jag tänkt att Era och jag skulle ta vår sista uppflyttningspinne efter alla hundratals försök. Jag försökte fokusera på de två nollade loppen med laget och hitta den rätta mentala sinnesstämningen. Inte uppgivenheten som jag känt i över ett års tid. Och jag var taggad. Det var jag verkligen. Starten var en stjärna ungefär som den misslyckade starten ni ser här nere på filmen. Vilket jag har tränat två dagar nu. Och inte lyckats med att få Era att svänga som jag vet att han kan. För både Era och Azlan har varit alldeles förtjusta i att ha gräs under fötterna de två senaste träningspassen! Stora svängar och mycket gas! Med förra helgens svårsvängda hundar och de två träningspassen vi haft sedan dess taggade jag till och var på honom ordentligt i stjärnan och dessvärre även vid ett hinder längre fram i banan. Era tog min broms lite för bra så det blev ett stopp och en vägran i protokollet. Jag var inte på honom tillräckligt vid gungan så där glömde han bromsen och ytterligare fem fel i pappret. Men å så fint han löste det svängigaste partiet!!! Och det är sådana partier som får mig att gråta inombords av längtan till klass 3! Jag borde redan i starten ha insett vilken typ av hund Era skulle vara. Jag behövde inte bråka i starten utan han svarade på mitt mentala ok. Vilket är så mycket bättre än förra helgen när jag inte kunde lämna honom mer än några steg! Det är fasiken inte lätt att köra en hund som varierar sig så beroende på hans sinnesstämning! Värsta Dr. Jekyll och Mr. Hyde. Och dem har jag två av här hemma . . . 😉

Filmen är från sista lagloppet förra helgen. Jag bara älskade banan när jag gick banvandringen! Inser att jag vill springa fler gånger för Veronica Bache! Vågade inte lämna Era i starten så han flöt ut långt. Dock tycker jag att han borde ha tagit min axelvridning istället för att nonchalera den. Han brukar hålla ögonen mer på mig än rakt fram. Andra felet var helt och hållet mitt och där visar Era att han verkligen har koll på mig. Ser ni att jag puttar lite med handleden när han ska till och hoppa hindret? Tillsammans med att jag rör mig framåt är det ett tydligt ut-kommando. Hade jag bara tagit ner handen och sagt hans namn hade han tagit rätt tunnel. Duktig hund! Azlan var ju riktigt svårsvängd förra helgen. Det är helt otroligt egentligen att han nollade det där första loppet för han var hemsk. De där micropauserna som han tar inne på plan över hopphinder och i svängar gör honom inte lättkörd. Det gör också att vi är nära på att krocka ibland eftersom jag väntar in att han ska låsa sig på hindret innan jag flyttar på mig. Nästa helg får jag se till att använda axlarna mer för att styra honom istället för att förvänta mig att han ska gå att plocka in. Sedan får jag hoppas att jag avgör rätt när jag måste ropa på honom för att svänga och när jag inte bör ropa på honom. Han valde fel tillfälle att vara lyhörd i loppet här nere. 😛

Det är verkligen inte lätt att avgöra sinnesstämningen på ens hund. Ännu svårare när man har två så olika som Era och Azlan. Era har jag fått jobba med att han inte ska vika in mot mig efter varje hinder utan att se linjerna. Än idag måste jag tänka på att han svänger mot mig vilket gör att mina framförbyten oftast är ett dåligt val. Men det är den Era som tränar och tävlar regelbundet. Den som man kan få kontakt med innan vi ska in på plan. Azlan saknar motorn som Era har och därför behöver jag mana på honom mer. Den handlingen som Era lärt mig har dock gynnat Azlan men ibland är det svårt att köra Azlan direkt efter att jag sprungit med Era. Jag har adrenalinet pumpande i kroppen efter att oftast haft ett flytigt lopp med Era. Att ställa om sig till rätt Azlan kan ibland vara omöjligt. Särskilt om Azlan är så där pinschrig och tar sina micropauser inne på plan. De bästa loppen Azlan har sprungit i sin karriär är dock de laglopp vi kört när han är på bra humör. Mjuk, med tryck och Era-handling. När det blir dags för Gavi att tävla kommer det bli ännu svårare. Han saknar inte tryck. Tvärtom. Han har lite för mycket släpp så klass 1 kommer att vara lätt som en plätt för honom. De kommande månaderna ska visserligen handla om att lära honom alla hinder men handlingsmässigt kommer fokusen ligga på att lära honom svänga. Nu och för alltid. Jag misstänker dock att det kommer att vara mindre skillnader mellan Era och Gavi än det är mellan Era och Azlan. 😆 Ser så fram emot att få springa dem båda på samma banor!