Teknikens under.

Tänkte blogga lite om helgens utflykter och tävling på min nya fina dator. Som jag haft sedan i fredags. Det började bra. Tills jag tröttnade på programmet Norton som dök upp som gubben i lådan titt som tätt i högerkant. Fullkomligt avskyr sådana pop-upfönster! Tänkte att det är lätt att avinstallera ett litet sketet program. Men nej – det var det inte. Hela datorn kraschade. Så nu sitter jag med mobilen istället vilket inte alls passade mitt tänkta inlägg. Inte kan jag gå och lägga mig då datorn håller på med en ominstallation. Och sådana tar längre tid på sig än Azlan gör när han inte vill gå in från solen! Det är en hel evighet . . .

Annonser

Trampa eller RC Era?

Vet ni, det här med RC är förbaskat svårt! Och det är svårast med Era. Nu har vi kört på full höjd ett par gånger eftersom vi ska tävla idag. Vilket är ett alldeles för stort hopp för honom om vi ska köra med RC. Han klarar av det bra när han inte får lång ansats men så fort han har lite fart innan blir resultatet ojämnt. Och det är svårt att få honom att särskilja på sitt beteende när man måste kasta boll för att han ska springa och inte fastna i 2av2på-tänk. Att avbryta honom från bolljakten går inte. Och att belöna med något annat när han kommer tillbaka med bollen har ingen betydelse eftersom bollen är roligast. Att springa mot utlagd leksak har inte alls samma effekt utan då blir det mest broms. Men det är Era i ett nötskal – han är supersvår att förklara ett felbeteende för! Han bara rycker på axlarna och frågar när vi ska köra igen. Jag vet inte om jag klarar av att lära honom ett korrekt RC-beteende utan att behöva lägga ner flera år av träning. Eller om jag är redo för det. Jag tror verkligen att RC sliter mindre på honom. Inte bara på armbågarna utan även på höfterna. Frågan jag ställer mig är att om det tar så lång tid att träna in ett bra RC på honom, kommer jag inte att ha slösat bort hans bästa år på att vara i klass 2? Han har D-höfter och man vet aldrig när det kommer att ta stopp för agilityn oavsett om jag försöker förebygga. Är det inte bättre att jag tränar på ett sätt som sliter bara aningens mer fram tills vallningen får ta över? När vi tränat 2av2på så har det gått bra på tävling trots att jag inte kräver att han ska stanna. Den säsongen vi fokuserade på att träna balanshindren var den säsongen vi tog alla agilitypinnar. De gånger vi inte nollade var oftast inte på grund av missade kontaktfält, även om de också existerade. Det är svårt med RC. Jävligt svårt. Särskilt när hunden har svårt för avståndsbedömning. helt värdelös bakdelsseparation och man inte har något sätt att urskilja beteenden. Den stora svåra frågan är – trampa eller RC Era?

 

Att jag ska satsa på RC med Gavi finns det ingen tvekan om. Tycker att han också kan vara tajt med sina bakben, precis som Era, men oftast har han ok bakdelsseparation. Det går visserligen upp och ner i träningen med honom med men han är ändå så mycket jämnare än Era. Det jag har märkt är att Gavi är väldigt känslig för störningar när vi tränar RC. Byter jag plats på balansen, rör mig annorlunda, byten eller till och med något så enkelt som vilken leksak jag väljer att belöna med, påverkar resultatet. På inga sätt avskräckande eftersom han är så ung och vi har lång tid på oss att träna RC innan det borde vara tävlingsklart. Jag har provat att kasta boll till Gavi men det var en alldeles för stor störning för att han skulle klara av att göra rätt. Helt klart något som vi kommer att träna på, för om han klarar av att göra rätt när jag kastar boll tänker jag att jag förbereder honom för svåra störningar. Igår när vi tränade började jag med utlagd leksak och det gav 4 av 4 rätt. Visserligen kör han med frambensträffar eftersom han fått för sig att flyga över andra nocken. Och jag tror han missar sista uppfarten. (Jag måste be om extrastöd till upp- och nedfarten för de sviktar en del när han väljer att flyga.) Men det är inte någon tvekan om att han vet vart jag vill att han ska träffa! Men så fort jag tog fram pipen och valde att ha den i handen (vi har tränat på att göra rätt även när matte håller i leksak) kommer felen. Bara 4 av 6 rätt! Han rörde sig däremot mycket bättre över balansen de gångerna. Han sprang istället för att flyga. 😉 Att träna RC med Gavi är roligt och det finns mycket jag måste introducera för honom innan jag kan säga att beteendet är pålitligt. Men än så länge skulle man nog kunna säga att det varit en dans på rosor att lära Gavi RC. Den hunden behöver jag inte ens använda klickern på eller avbryta hans färd mot leksak när det blir fel. Tjoar inte matte så var det inte rätt och då avbryter han själv! 😆

Igår körde jag förutom RC med Gavi även gungan och lite slalom. Gungan måste jag få hjälp med att reparera. En träbit har gått sönder som ska hålla fast brädan så om hundarna kommer snett på den kan den hoppa ur gängan. Att springa rakt på den har inte varit några problem men tills nästa gång ska den vara fixad så att jag vågar be hundarna om lite mer fart. Vill gärna att Gavi ska springa längst ut i full fart men jag vågade inte träna på det den här gången. Lite mer sådan träning och gungan börjar bli färdig! Tänkt vad jag fick jobba med att omvandla Eras skräck till kärlek för gungan! Visserligen var inte det något svårt problem men ändå. 😛 Slalom var det nog över en vecka sedan vi tränade och till skillnad mot våra andra pass gick det inget bra igår. Inget konstigt då inlärningen har gått sjukt fort så ett bakslag var väntat. Visserligen är kanske inte ett sämre pass något bakslag direkt. 😛 Att köra lite då och då fram tills strax innan debuten kommer att räcka långt. Då hinner han vila sig i form flera gånger om! 😀

Jag har fått jobb.

Idag hade jag bokat tid för ett samtal på Willys i Eksjö. Jag var där för att presentera mig och kännas av eftersom mitt CV talar för sig själv när det kommer till jobb i livsmedelsbutik. Då det inte är någon ledig tjänst jag sökt vet ledningen på Willys inte riktigt hur mycket eller vart jag kan komma att få jobba. De vet bara att de vill ha mig. Det kan visa sig vara tillfälligt över sommaren, förlängt i höst p.g.a. studier och framöver fast tjänst då flera kommer att gå i pension. Frågade lite försiktigt hur de ställer sig till att jag kan behöva ta ledigt för uttag och mästerskap, vilket är den enda viktiga frågan jag egentligen har när det kommer till ett jobb. I dagsläget skulle inte det vara några problem så länge jag är ute i god tid med att berätta vilka datum det gäller. Butiken är betydligt mindre än Maxi, men mycket större än Konsum här i Ömo, och det gör dem lite mer flexibla att ändra i schemat. Inte för att Coop har varit besvärliga men i längden hade det nog kunnat bli problematiskt när man bara har två att byta helg med.

Dagens samtal har verkligen fått mitt huvud att börja gå i högvarv. Jag hade varit så lättad om det bara rört sig om ett sommarjobb. Nu känner jag mig splittrad. Jag känner att jag börjat få vägen utstakad som student med sikte på att bli lärare här i Ydre Kommun. Behovet av vikarier är akut så tillsammans med det extrajobbet, plugg och att hålla en del kurser skulle jag få fritid och möjlighet att fortsätta sikta på att tävla högt. Ett jobb inom handels kan också göra det men jag har svårt att tänka mig hinna med ett heltidsjobb samtidigt som jag studerar på 100 %, med vissa träffar dagtid i Tranås en till flera gånger i veckan. Och hinna med att träna agility och vallning! Jag kommer definitivt behöva betala mer här hemma så att de blir gladare över att jag inte hinner med hushållssysslor!

Under vårt samtal kändes det inte heller aktuellt att nämna studier. Här sitter två personer och försöker förklara för dig att det finns framtidsutsikter i deras företag och du funderar på att överge dem nästan innan du ens hunnit börja? Så gör man bara inte! Även om jag har ett starkt behov av att kontrollera mina planer för de nästkommande åren tvingas jag till att bara tänka en dag i taget. Jag måste släppa nästan alla tankar på vad som kan komma att ske. Som att vi kanske borde leta efter en gård närmre Eksjö så att jag inte behöver fundera så mycket på vart mina kommande får ska gå eller vart min agilityplan kommer att ta vägen när det är dags för kossorna att gå ut – om jag får fast jobb. Dagens möte fick verkligen vägarna att bli fler. Men vilka val jag än kommer att göra och vad de kan resultera i kan jag inte kontrollera för tillfället. Då är det bättre att jag drar med hundarna ut på promenad i solen! Jag lämnar allt med jobb och studier och planer för framtiden för att njuta av nuet istället. Vem vet – det kanske är sista gången jag ser solen på ett tag!

 

Nya hinder

20140326-202959.jpg

Det har inte blivit så mycket hundträning de senaste dagarna. Vädret påverkar lusten en hel del då jag inte känt mig helt kry och dessutom ägnar vi oss mest åt att träna RC, vilket är både himmel och helvete, så jag har bara en svag längtan efter att trotsa vädret för att träna. Däremot har vi snickrat ihop två nya hinder! Däcket, som ni ser här ovan, och själva muren. Jag ska bara fixa infångarna så är det färdigt! Ja, och så den tråkiga delen att måla hindren. Det kommer nog att dröja ett bra tag innan jag kan göra det eftersom materialet är blött men hundarna är nog mer förlåtande än andra!

Jag funderade ett tag på hur jag skulle göra med däcket. Jag föredrar verkligen att tävla med delbart däck. Men jag känner att när det kommer till träning har jag inget emot om det är ett helt däck. Varför? Ja, som de flesta vet är tex Era en helt annan hund på tävling än hemma. Han har mer tryck under tassarna, han flippar ur i startfållan och har därmed svårt att vara avslappnad i starten. Risken för felbedömningar från hans sida är betydligt större på tävling än hemma. Därför känns det skönt att det finns delbart däck på tävlingar. Men hemma – ja där känns det ok att ha ett helt däck. Och efter att ha introducerat Gavi till däcket på låg höjd är jag väldigt glad för att däcket sitter fast!!! Han har försökt hoppa genom ramen, krypa under, stå på däcket osv. Hur många gånger hade inte ett delbart däck ramlat på honom? Många!!! Eventuellt kan jag tänka mig byta till delbart när han väl kan hindret men nu är jag mycket glad över att det inte ramlar på honom.

På lördag ska jag inspektera a-hindret och förhoppningsvis känner sig Bosse lite sugen på att såga upp nytt material till mig så att jag kan fortsätta bygga lite mer. Bordet, platten och 7 hopphinder till skulle jag vilja hinna med innan våren är här på riktigt. För då skulle vi kunna bygga riktiga tävlingsbanor. Och om det är något Era och jag behöver nu när vi inte kan tävla mycket så är det just banor. Jag blev tex lite kär i första hopp3-banan de körde i Malmö i helgen! Lagerhandling tränar vi alldeles för lite på!

Med lort i näsan.

 

 

I söndags gjorde jag något som jag inte gjort under de senaste 10 åren. Jag såg till att få lort i näsan! Ni som har hållit, eller håller på med hästar vet vad jag pratar om. Av någon konstig anledning samlas mängder med lort i näsan när man varit i stallet. 😆 Men att få sitta på hästryggen igen efter en hel evighet, med eller utan lort i näsan, kändes helt fantastiskt! Det är definitivt något som jag fantiserat om och längtat efter under åren utan häst. Och tack vare att jag nu har lite extra tid över och att syrrans pojkväns syster behöver hjälp, kommer det inte att vara en engångsföreteelse! För tillfället i alla fall. Men jag tänker passa på att njuta av att vara bland hästar så länge jag kan. Och blunda för faktan att jag inte kommer upp utan hjälp nu för tiden. Mina ben måste ha blivit kortare för de når inte upp till stigbygeln när jag står på marken!!! Och något måste ha hänt med min balans för i trav har jag uppenbarligen glömt hur man hittar balanspunkten! 😆

 

 

 

 

 

Röran lämnar gubbarna!

Älskade Gubbröra – vi kommer sakna er så!

Det har nu blivit dags för röran i Gubbröra att lämna gubbarna. Vilket känns hemskt men oundvikligt just nu! Gubbarna börjar verkligen att bli gubbar och nivån för Gubbröra är inte riktigt den nivån som jag vill hålla eller nå med Era. Jämfört med Gavi är Era också en gubbe men han är egentligen bara 4 år och har många år kvar för att satsa mot SM och högre. Nu när vi dessutom börjat nosa på klass 3, och röran inte längre är en röra, känns framtiden väldigt spännande och lockande och på inga sätt över. Men jag verkligen älskar att tävla lag! Det är så roligt!!! Nackdelen med att ha haft två hundar i laget är att jag ytterst sällan ser de andras lopp men för mig som förare har det varit nyttigt att hantera stressen att snabbt byta hund och fokusera om. Azlan kommer självklart vara kvar i Gubbröra för han är på samma nivå i sin karriär som Harry och Kezo. Men med Era vill jag som sagt lite mer.

Lite skrämmande är det dock att lämna Gubbröra. Vi trivs så bra ihop! Emma och Ida känner jag dessutom så väl att man känner sig trygg i laget oavsett vad som händer inne på plan. Vi har haft samma mål och förståelse för varandra att det har varit lätt att bestämma vilka tävlingar vi ska åka på. Det svåra med att jag nu vill hitta ett SM-satsande lag till Era är att jag är arbetslös. Jag har ingen aning om hur mycket jag kan tävla eller hur mitt framtida arbetsschema kommer att se ut. Det positiva är att Era faktiskt kan springa med vem som än hinner med honom! 😆 Dessutom är han lätt att skicka iväg med någon som han inte känner. Han kan allt spänna sig mot andra hundar men det räcker med ett gå-bort-kommando så finner han sig i det. Fungerar även på löpande tikar! (Gavi kommer jag inte att kunna lämna bort så enkelt! 😆 ) Därför känns det ändå som att jag kan försöka att satsa på att hitta ett lag. Någon gång under de kommande månaderna måste jag få ett jobb. Det finns liksom inget annat alternativ. Men frågan är om något annat lag vill ha röran? Även om han inte är någon röra? Om inte får jag sätta igång hjärnkontoret och fundera på kandidater till ett nytt lag. Synd att Gavi är för ung! 😉

Busig tränare.

Det värsta när man är sjuk är nog egentligen inte dagarna då man är helt utslagen. Nej, det är de där dagarna då man fortfarande känner sig sjuk men huvudet och kroppen börjar att fungera igen. För då börjar man känna att kanske, kanske skulle man klara av att göra alla de där sakerna som man har samlat på sin att-göra-lista, utan att bli sjukare. Och med tanke på att jag har en ung hund (jag menar inte en unghund 😛 ) som gärna skulle vilja hitta på något efter ett par dagars total vila, begav vi oss till agilityplanen igår när jag fick nog av att dividera för- och nackdelar med att ge mig ut i vädret. Efter ombyggnad av hela stället bestämde jag mig för att vara lite busig. Det vill säga frångå mina planer! Jag har haft svårt för att låta bli slalom och det kanske är omöjligt att tro när man ser filmen nedan, men även om jag fortsatt tränat slalom så har jag inte gjort mer än ett par skick åt gången, och ändå lyckats få ett helt otroligt resultat! Ni får tycka vad ni vill men jag anser inte att jag är stygg som skickar iväg Gavi på slalom någon gång då och då. Jämförde självklart med Eras lilla pass och jag kan inte poängtera tillräckligt hur roligt de kommande åren kommer att bli! 😆

 

Gavis slalom

Eras slalom
Självklart fortsatte jag att vara busig. Era ska tävla lag nästa helg så jag behöver låta honom springa balansen på full höjd ett par gånger. Vilket inte blir bra då han inte trycker på tillräckligt. Funderar hur jag ska få upp hans stress när vi tränar så att han trycker på som han gör på tävling? Vet inte om det fungerar att ha musik på samtidigt som jag filmar som jag tänkt. Får prova det nästa gång. Det busiga var inte att låta Era springa på full höjd innan han är redo, utan att jag lät Gavi prova. Oj, vad svårt det var! Baklängeskedjade nedfarten åt ena hållet och provade sedan lite mer åt andra hållet. Svårt att få in stegen rätt när man släpper så ansatsen blir fel men jag belönade även om det blev fel. Så länge han springer. När vi provade längre ansats så såg man att det kommer att dröja ett tag innan Gavi blir bekväm med att ta hela balansen på denna nya höjd. Blev ganska många extra språng! Ja, ja – så fort Era har tävlat tar vi ner balansen igen. Nu blir det bus för hela slanten! 😉
Eras RC
Gavis RC – korta versionen
Gavis RC – lång version