Tävlingsabstinens!!!

Det är mycket på G just nu. Men det jag ser mest fram emot är att vi snart får tävla igen. Tre hela dagar!!! Enda tråkiga med det är att det sedan dröjer nästan en månad igen innan nästa tävling. Men det är inte en vanlig tävling – jag har nämligen anmält oss till landslagsuttagningen i Halmstad!!! Nu missade vid uttag nr 1 så vi har verkligen inget att komma med. Vilket vi inte har med eller utan uttag 1. Jag vill åka för att det inte finns några andra tävlingar som passar i mitt semesterschema. Eller någon tävling som kan erbjuda 6 lopp och mängder med erfarenhet. Dessutom blir det en bra kickstart inför Guld-agility! Åh, vad skoj det ska bli att få köra mängder med agility på nästan en och samma gång så att jag överlever till augusti!!!

Igår fick jag i alla fall lite lättnad från tävlingsabstinensen. Det var andra omgången av fem på Höglandscupen. En cup som är mellan Tranås, Aneby, Nässjö, Vetlanda och Sävsjö BK. Det är dels en kamp individuellt och dels mellan klubbarna. I första omgången, som var på hemmaplan, lyckades klubbkamraterna bra så vi fick ihop många poäng till klubben. Båda mina killar nollade hoppbanan och drog sitt strå till stacken. Och så även igår när vi var i Aneby! Sötaste pinschern, som mest lever sitt liv som pensionär här hemma, älskar att följa med och få vara i centrum! 😀 De få hopp över hinder han får springa hemma håller honom i alla i tillräckligt bra form för att han ska orka en runda på en inoff-cup. Duktiga killen kom till och med fyra igår. Borde göra så att han ligger högt i det sammanlagda. Era är alltid lite läskig att köra på banor som vi borde sätta utan problem. Det är ju den här aspekten av bommar som inte är fastlimmade i sina hinderstöd. För att inte tala om kontaktfält. 🙄 Men en inoff är lite mer som träning än tävling enligt både Era och mig, så Era hade huvudet på plats igår! Kan man hoppas på samma kontaktfält under nästa helgs tävling? 😉

Agilityplanen har vi nu flyttat 2 mil bort. Lite jobbigt att inte ha den en uppvärmningspromenad hemifrån. Men vad gör man när man inte äger mark? Man köper! Eller det är i alla fall planen. Så fort de planerade studierna är över kommer jag att leta efter egen mark om mina andra planer inte går i lås! 😀 Som tur är flytten av planen bara tillfälligt. Efter midsommar någon gång får jag flytta ”hem” hindren igen! Längtar!

Annonser

Hujedamej sånt barn han är! 2,5 månader kvar.

Nedräkningen tills Gavi blir agilitymyndig har börjat på allvar. Snart är det bara 2 månader kvar tills första tävlingen är inplanerad – Frövi den 16 och 17 augusti. Om jag ser fram emot det? Med skräckblandad förtjusning! 😆 Gavi får mig att känna mig som en nybörjare. Riktigt grön. På något vis hade jag så mycket mer självförtroende när jag tränade inför Eras debut. Dessutom är de ju väldigt olika som individer och svarar inte alls på mina signaler på samma sätt. Trots att jag tränar dem nästan lika. Gavi får ju bebisövningar jämfört med Era och nästan inga krav men min tanke är att de ska svara lika på mina signaler. Vi har inte alls hunnit med att träna så mycket som jag tänkt med handling men det har med agilityplanen att göra. Den som jag varit på hela vintern och våren ska det slås hö på varav vi fått flytta till en kohage. Med min vrickning som hände precis innan kan jag inte springa där. Jag har haltat fram försiktigt för att inte förvärra min vrickning och har därför inte kunnat göra så mycket handling. Att träna box har varit bra men ger inte mig och Era så mycket eftersom han redan är grym på det! Jag såg en liten filmsnutt på YouTube där några tränade för Jenny Damm och fick inspiration till att träna övningen vi gjort de senaste två gångerna. Så roligt!!! Men jag rör mig fortfarande knappt något alls. Och vi behöver alla köra sådana övningar där jag rör på mig. Gavi för att vänja sig vid att jag accelererar samtidigt som han ska hoppa, Era för att vi ska bli ett klass 3-team, Azlan för att hålla igång och jag, ja jag måste komma igång med att få upp flåset igen. Och minska magen! 😛 😉 😛

 

Som tur var har jag fantastiska människor här omkring mig i Ydre! Kohagen kommer vi att lämna nu i veckan för att få en platt och fin plan att springa på inför de få tävlingar Era och jag har i sommar. Visserligen 2 mil bort men det är bara tillfälligt. För efter midsommar någon gång, när höet är slaget – ja då får vi komma tillbaka till ”min” plan. Hur bra är inte det!!! 😀 😀 😀 Så nu gäller det att ställa sig vid bakbordet så att jag kan visa min uppskattning till dessa underbara människor som hjälper mig att sikta framåt nu när jag inte har egen mark! Gavi har jag visserligen tänkt ta en paus i att träna handling och sätta igång med ordentlig träning av slalom, balanshindren och alla andra hinder som kan tänkas finnas med på en klass 1-bana. Det enda vi inte har hemma är platten men den tog bara ett par försök för att han skulle ta den utan problem sist vi provade. Men å andra sidan så har jag köpt den släpande delen till hindret. Det är bara huset vi måste se till att bygga. Hur lång tid kan det ta? 😉 Era och jag måste börja att springa banor, på banor, på banor. Så den här veckan måste jag ta tag i att snickra ihop 7 hopphinder till. Oavsett väder! I värsta fall kan jag tänka mig att hålla till i mitt rum. 🙄

 

Bjuder på våra filmer som jag gjort de senaste dagarna. Väldigt nyttigt att filma sig själv så man ser vad man gör fel när man tror att man gör rätt. Jag har ju inga träningskamrater som skriker på mig! 😦

 

BOXÖVNING

BAKOMBYTE

TUNNELHOPPBOXÖVNING

Gavi

Era

SKRIKOCHPANIK – Hopp 1

 

En nolla.

För tillfället är det jobbigt att vara Nifesoj. Det gör att energin inte räcker till för att blogga. Jag måste gräva ganska djupt för att hitta orken att göra alla måsten och då denna vår varit en av de torftigaste i tävlingssammanhang får jag ingen energi från min största källa. Vädret hjälper inte. De korta tillfällena av sol har sammanfallit illa med byggandet av hinder. Varje dag påminns jag om att allt inte är som det ska när jag ser det halvfärdiga a-hindret på tomten. Vi behöver sol för att kunna limma fast mattan och sätta på stegpinnarna! Dessutom behöver Bosse och jag vara lediga när solen väl tittar fram. Det har inte hänt än på en månad . . .

 

 

 

Era och jag har i alla fall haft en tävlingsdag två helger i rad nu. För två veckor sedan var vi i Haninge ihop med Hedvig och Monster. Två agilitylopp var med hundarna då jag även fick äran att springa med Monster. Superkul!!! Trots mängder med träning på kommandot Trampa och gungan får Era inte till det. Jag tar aldrig om på tävling då de gånger jag gjort det, har det tagit en evighet innan jag får tillbaka Era till balansen. Vilket är alldeles för sent. Gungan har han lättare för att ta om men det gör jag bara om han flyger av i högsta läget. Så jag får helt enkelt vara glad över att han klarade av att lösa banan så fint som han gjorde när det var många som inte gjorde det. Men det är klart, jag hade helt klart valt att han gått runt nolla också. Förra helgen var vi iväg till Jönköping för att återigen få en dubbelchans. Och då minsann gör han så fina kontaktfält så – men väljer att gå ur slalom! Visst, jag valde att lämna honom långt i sidled men när har det varit ett problem? Det gav oss bara en chans till att ta den där uppflyttningspinnen innan anmälningstiden till landslaguttagningen går ut. Med tanke på att jag bara har två tävlingar inplanerad under hela sommaren är landslagsuttagningen inget jag vill gå miste om! Banan var lätt och jag kände att om vi bara är nolla till sista balanshindret som var nr 13, klarar vi det här. Jag ville verkligen få ett slut på den eviga väntan på klass 3 att jag var tjutfärdig på startlinjen. Vi kan ju det här! Det är så ytterst sällan banorna som är ett problem! Jag tyckte att han klarade alla balanshinder när Era hoppat sista hindret men jag vågade inte tro på det. Så istället för att tjoa och visa min glädje väntade jag tills speaker sa noll fel. Tills någon klappade mig i ryggen och sa grattis. Tills vi kommit en bra bit från banan där jag kunde låta det sjunka in.

 

 

Ä-N-T-L-I-G-E-N!!! Äntligen en nolla individuellt i agilityklass!!! Bara ett och ett halvt år efter vår dubbelvinst i Kumla. 🙄 Helt klart ett lopp med en hel del broms men vem fasiken bryr sig när vi äntligen nollade! Att bryta den där vinsttrenden är bara ett bra sätt att förklara hur det kommer att bli då och då i klass 3. Bara till att svälja att Era inte alltid kommer att vara snabbast! 😉 Just nu ser jag bara fram emot att få komma igång med vårt klass 3-tävlande! Trots att han varit uppklassad i hopp sedan augusti förra året har vi bara gjort fem starter i klass 3 ihop. Ja, sjukt lite eller hur!!! Som sagt – den här våren har inte innehållit många tävlingar och inte kommer sommaren att göra det heller. Vi har Göteborg om ett par veckor, landslagsuttagningen och sedan Kalmar. Men till i höst hoppas jag på fler tävlingar! Vi behöver springa ihop oss på klass 3-banor innan jag kan hoppas på något. Och då menar jag verkligen springa. Jag kommer aldrig mer gå banan och känna att jag behöver fundera hur jag bäst bromsar min hund! Och om han inte tar ett enda till kf i resten av hans liv kommer jag inte att bry mig. Nog för att vi kommer att träna för att det inte ska hända men nu äntligen är det bara att köra på. Eller ja, snart så. Äntligen, äntligen får vi vara med de stora och leka! 😀