Debut x 2 i Frövi!

Så in i bomben trött efter denna tävlingshelg men samtidigt så pepp på att tävla mer. Något sådant brukar sammanfatta en bra tävlingshelg ganska väl! Det kan alltid gå bättre men gud vad jag är nöjd efter helgen! Lite mindre nöjd med Era efter dagens lopp men överlag så fantastiskt nöjd med alla mina killar att jag förlåter alla hans små brister. Han har ju överseende med mina! 😀

I torsdags passade vi på att svänga förbi Kumla BK för att träna på deras balans som är i gummigranulat. Eftersom Gavi tvekade i Sävsjö kändes det klokt att passa på när jag ändå var i trakterna. Han missade 2 av 7 skick men de 3 första satte han så snyggt! Någon dag ska vi se till att hålla 90-100 % konstant men just nu varierar han mellan 100, 70 eller 50. Hoppas på ytterligare en mild vinter! 😆 Hemma hos Emma fanns 2 snygga tjejer. Särskilt Hilja som höglöpte var av intresse! 😛 Era är ju van och försökte bara vara kärvänlig ett par gånger innan han kom på att vi menade allvar med att man ska låta bli tjejer som löper och skötte sig därför resten av veckoslutet. Gavi är mindre van vid tjejer och tyckte det var superjobbigt första och andra dagen. Sedan blev det lite lättare när vi gick promenad ihop. Det gick att säga åt honom när vi hade dem lösa, även om man behövde påminna honom ett par gånger! 😆 Men jag får inte glömma att berätta om den första debuten som skedde i helgen – Eras nya lag tävlade för första gången med fullt lag! Vi körde ju med tre deltagare i Göteborg men från och med nu är vi fyra. Och så himla bra det gick! Första agilityloppet nollade vi och tog en andraplacering och sista hopploppet slog vi till med en tredjeplacering. Det gav oss 2 SM-pinnar! Yeah – nu har jag och Era 2 SM-pinnar både med laget och individuellt! Nog borde vi kunna få ihop resten också? 😆 Dessutom så fick vi till en hel del fina tider i laget. Ser fram emot att ha ett par spännande år tillsammans på tävlingsbanorna!

 

Bästa laget three&one! Pernilla Sterne med Mio, Rebecca Eriksson med Lakrits, jag och Era, Carina Karlsson med Pondus.

 

 

Killarna i deras nya fina färggranna selar!

 

Hur gick då andra debuten? Den jag längtat så efter? SÅ HIMLA BRA!!! Jag menar – själv upplever jag Gavi som svårkontrollerbar inne på plan. I Sävsjö visade han att han kunde mer än jag tror. Dag 1 i Frövi var magisk och var bara en sketen slalomingång ifrån att vara perfekt! I klass 1 gör det inget att jag inte vågar röra på mig. Jag försökte aldrig jaga tider med Era utan jag hade fullt upp med att hänga med honom. Nu när jag kan springa har jag en hund som inte klarar av att jag springer. Än. Och eftersom Gavi använder huvudet mer än Era så är han lugn om jag är lugn. Vilket syns så väl på filmen från första dagen. Jag var väl inte riktigt nöjd med hans balans men domaren dömde inget för den och från en annan vinkel än den som kameran var så såg det ut som att han var på den översta gränsen av kontaktfältet. 5 fel i agilityloppet gav ändå en 5:e plats och en fin rosett. Hopploppet NOLLADE han!!! Försiktigt runt fick vi se oss slagna av en kelpie med 3 hundradelar. 😉 Men en 2:a plats, pinne och ytterligare en fin rosett att pryda väggen med är inte fy skam! Dag 2 gick inte lika bra utan det blev två diskar. Slalom är väldigt svårt att göra klart när det ligger en tunnel 4 meter bort! Det var samma i både agility- och hopploppet men han tog ingångarna och löste det nästan hela vägen fram. Är man tunneltok så är man! Dagens hopplopp rörde jag mig lite mer efter disken och det gjorde att Gavi uppförde sig precis så okontrollerbart som jag upplever honom. Vi måste helt enkelt träna mer på det! 😛 Det näst bästa med helgen är nog ändå att Gavis andra balans var så korrekt! Aningens försiktig men han får gärna ta det lugnt på den så här i början på tävlingar! 😀 Det tredje bästa var att Gavi var så himla lugn! Så fin runt banorna, innan start och han satt som ett litet ljus i starten. WOW säger jag! Han kommer att behöva lite mer tid än Era för att läsa linjer och söka hinder så fint som Era gjort nästan från början, men sen – jag ser så fram emot vad Gavi och jag då kommer att göra ihop på tävlingsbanorna! Jag längtar tills om 3 veckor då det är dags igen!

 

 

Era och jag? Ja, förutom lagloppen som ändå var helt ok förutom den försiktiga nollan i mörkret (jag har inte glömt att han inte såg bra i Falkenberg) kan jag bara säga att vi höll oss på samma planet under lördagens agilitylopp. Jag var aningens för sen, eller otydlig, med vilken tunnelingång jag ville att Era skulle ta i starten men så fint han springer efter det! Tävlingsmänniskan i mig har så klart klockat loppet och även om det gör missen lite mer bittert ökar det även självförtroendet att se vad det skulle räckt till. Jag är verkligen inte bortskämd med nollor men det känns som om vi ändå är så himla nära på att lösa ekvationen. Förhoppningsvis kommer augustis alla lopp göra att vi får den där viktiga tävlingsrutinen som vi båda behöver. Hösten kan bli riktigt spännande!

 

 

Annonser

Nu händer det!!!

Augusti kan vara årets månad. Årets agilitymånad. Det är månaden då Eras nya lag Three&One kommer att springa 12 lopp ihop. Månaden Era och jag får springa hela 20 lopp ihop. Och det bästa av allt – Gavis debut!

Vi började månaden med en dubblerad 3:a i Jönköping. I första agilityloppet trodde jag vi fått en femma på gungan och utmanade lite väl mycket på slalom. Något han visserligen har klarat på träning, men vem vet inte att det som fungerar på träning sällan gör det på tävling. 😉 Så nära en nolla. Första hopploppet stod jag för ett hinder och orsakade en vägran och Era en rivning. Men för övrigt ett ok lopp. Under banvandringen till andra agilityloppet var vi många som skakade på huvudet. Den kändes alldeles galen! Era tyckte starten var svårast. Som ni ser på filmen hade han problem med att hitta första hindret. Vilket gjorde att jag gjorde fel vid hinder nr två och täckte hela hindret. Sopiga matte orsakade en alldeles onödig rivning i ett lopp som annars givit en vinst. 😦 Innan loppet kände jag att jag skulle bli nöjd bara vi klarade en situation men efter var jag lite ledsen över rivningen. Men mitt humör blev bra igen då femfelaren ändå räckte till en SM-pinne! Sista hopploppet kändes som att det borde gå bra. Men å andra sidan är det ändå många lopp som gör det på banvandringen. 😛 När vi sprang blev jag lite feg och ändrade handling på ett par ställen.Vilket syns på filmen (som finns i en annans kamera). Inte så offensivt som jag hoppats men vad gör väl det – vi nollade!!! Det räckte till vinst och därmed cert och SM-pinne! Vilket bra avslut på en dag med överlag bra lopp! Och bra början på denna månad!

 

 

 

 

Igår var det dags för andra av fjärde tävlingen nu i augusti. En inofficiell tävling i Sävsjö med dubbla agility- och hopplopp där Azlan skulle få springa och Gavi göra sin debut. Aningens stressigt för jag skulle hinna hem, lämna hundarna och till jobbet innan 14.30 plus förhoppningsvis springa så många lopp jag kunde. Det var sjukt spännande att äntligen få springa med Gavi! Planen var att bara flyta med och se hur det skulle gå. Jag har ju lite lätt panik över att springa med Gavi. Det känns oftast okontrollerat och osäkert. En hel del skrik och panik. Och eftersom den senaste månaden har inneburit 90 % färre träningstillfällen än tänkt och hoppats förstår jag mig själv. Lite i alla fall. Att RC på balansen inte skulle fungera kände jag mig säker på och med tanke på ansatsen var det inte så konstigt att det gick som det gick. Men åh – så fint allt annat gick!!! Inte så mycket skrik och panik som jag trodde. 😉 Lite feg är jag dock som inte vågar trycka på något vilket gör att han bara går på halvfart. Jobbigast var konstigt nog starterna. Van vid Era som jag är var jag orolig varje steg jag tog i starten. Gavi är inte Era. Och kommer förhoppningsvis aldrig att bli. Innan start hade jag inga problem med att få Gavis kontakt. Vid starten var han lugn och sansad. Men inombords mig stormade det för fullt. Jag inser att det kommer att ta ett tag innan jag kommer att kunna släppa känslan jag hade vid starten. Jag har ingen aning om hur det kommer att utvecklas. Men en sak vet jag säkert efter fyra lopp med Gavi – jag behöver inte vara så panikslagen! Ett nollat hopplopp blev det och det andra riktigt nära. Det var så roligt att springa med honom! Jag vill göra det igen och igen!  Just nu ser jag så fram emot att låta denna underbara agilitymånad fortsätta. 20 lopp kvar!!!