Hög på agility!

Nu för tiden är jag helt värdelös på att blogga! Tiden räcker inte till! Jag saknar verkligen min ventil om vår träning och tävling men Facebook fungerar ganska bra för det mesta. Men det är försumligt av mig att inte hålla bloggen uppdaterad när det händer så roliga saker! Jag har till exempel inte hunnit skriva om Gavis 2:a pinne som han tog i Tidaholm! Den här gången en vinst i ag 1. Jag har heller inte tagit mig tid att skriva om Eras plötsliga vinster i Linköping. På samma dag! Vi lyckades inte med första tredjedelen av banan men resten satt som ett smäck och det blev dubbelvinst. Så nu har vi 4 SM-pinnar! Och med ca 30 lopp kvar (om jag får som jag vill för plånboken) så borde vi kunna ta de resterande 4 för att kvala. Hoppas, hoppas, hoppas! Hade inga planer på att lyckas kvala första säsongen i klass 3 men eftersom det är på hemmaplan, Linköping, så vore det kul att få springa på SM. Vilket tur att vi har fått hem agilityplanen!!!

 

 

Idag var jag iväg på en dubblerad klass 1 med Gavi i Kumla. Jag kan erkänna att jag hade hoppats på att nolla minst 1 lopp. Han har gått så fint och känns rätt så kontrollerbar att jag trodde att vi skulle klara en hoppbana. Tji där fick jag för att hoppas! 😛 Vi har nämligen ett problem. Inte det problemet som jag oroat mig för hela veckan – nämligen Gavis rc på balansen. För på våra två senaste träningar, som varit på vinterplanen, har han haft en väldigt låg procent på lyckande. Vi var med utom tävlan på Kumla BKs KM och jag trodde han missade men enligt utsago hade han en väldigt hög träff. Tränade lite innan vi åkte hem till Emma och då var han hopplöst dålig. Så döm min förvåning när han sätter klockrena träffar på balansen!!! Uppfarterna är dock väldigt mycket på håret, jag måste ta det riktigt sakta för att se att han verkligen sätter en tass på, men nedfarterna? Jag tror jag dör! Kan de för alltid få vara så!!! 😯

 

[http://youtu.be/RNY7hfCnAB4]

 

Hoppklasserna var verkligen så fina som jag hade hoppats på. En rivning då jag slarvar med att ha kontakt med honom men vi hade redan 5 fel med oss. Och då är man som vanligt lite dålig på att sköta sina kort som handler. Vi har som sagt ett problem. Det där slalomet som Gavi lärde sig fort. Och som varit ett hinder jag ändå känt mig säker på. Nu måste jag inse att vi har slalomproblem. Visserligen ett vanligt rookiefel – att inte bromsa, men ändå ett stort problem just nu. Vi slarvar bort nollorna på grund av slalom och jag funderar på hur jag ska lösa det. Tar jag på bågar så får han den hjälp han behöver men frågan är om det inte är för mycket hjälp? Ska jag hjälpa till att bromsa på tävling och hur ska jag göra när det blir fel? I sista loppet fick han ta om två hinder innan slalom och satte ingången utan hjälp. Kanske räcker det med att göra så ett par gånger? Det första jag gjorde när jag kom hem var att anmäla Gavi till en dubblerad 28 mil härifrån. Jag har bara två tillfällen till innan vintervilan och jag vill inte sluta nu. Vi började precis!!! Jag kan lugnt konstatera att jag för tillfället är mer hög på agility än jag någonsin varit . . .

 

Annonser

Kursstart, feber och hosta.

För två veckor sedan fick jag veta att jag i sista minuten blivit antagen till den lilla klassen på 6 personer i Tranås för grundlärarprogrammet fk-3. Kursstarten var förra måndagen uppe i Karlstad och tanken var att jag skulle stannat alla 3 dagar men då jag åkte dit med hosta och feber, och febern steg på måndagskvällen, bestämde jag mig för att åka hem igen. Vilket bara det var en mardrömsfärd som jag vill glömma. Resten av veckan försvann i en dimma av feber och dålig sömn pga hosta. För första gången någonsin klättrade Gavi på väggarna och var mer än jobbig. Jag är fortfarande inte helt bra men jag har börjat med att gå kortare promenader och att träna med hundarna. Husfriden är nästan återställd! Däremot har jag svårt att släppa min ångest när jag är på agilityplanen. Den blir lite mer påtaglig när jag är stressad och yttre saker inte riktigt blir som jag önskat. Hade tänkt att dagarna fram till Gavis andra tävling skulle ha varit fyllda med träning men nu blev det ju inte så. Översatt till träningsspråk kan jag säga att jag tränar med dålig attityd. Blir lätt frustrerad när det blir fel och ett antal dumma nej har åkt med i språkbruket. Idag försökte jag verkligen att skärpa mig på den fronten. Jag lyckades nästan hela tiden.

 

Vi har kört en bana med två olika kombinationer de två senaste dagarna. Era gick som en dröm igår! Mindre idag. Tex gick det inte att springa förbi slalom utan att ta den och han flickade flertalet gånger över ett hinder. Men gud vad jag ser fram emot att Gavi blir så där gammal och vis som Era är för det mesta! Igår kunde jag inte ha leksaken utlagd i mål för så fort jag sa bra drog han dit. Han hade problem med slalomingångarna men med lite stöd från bågar i början och slutet löste han det riktigt bra. Jag har absolut inga förhoppningar om helgen och mitt enda mål är att försöka ta oss runt utan en Gavi som far runt som ett popcorn. Och att han sätter RC på balansen! För hemma är det just det han gör. Om och om igen. Vilket han förhoppningsvis kommer att göra enda fram tills vi börjar med svängträningen igen. 😛 Mest av allt ser jag bara fram emot att få komma iväg och tävla. För då vet jag att jag inte kommer att tänka för mycket på det lilla brev som jag ska skicka imorgon . . .