Var är agilitysuget?

  
Just nu är gräset nyklippt på vallen för att jag ska kunna ha mina hinder där. Visserligen hälften så stor som jag skulle behöva och tanken är att fåren ska få beta av den andra biten åt mig innan jag kan klippa med maskin. Men nu när det regnar vill jag inte att de ska vara oskyddade i den lilla hagen. Och kanske är det därför jag inte hittar suget till att träna agility? För att saker och ting inte riktigt är som jag vill? Nej, har jag varit nöjd med att träna runt träd inne i storstan borde jag klara mig på en yta som är ca 20 x 30.
Jag skulle ha tränat idag. Just nu i uppehållet av stora droppar. Gavi vill. Jag tror att Era också vill. Själv är jag för trött (järntabletterna har inte kickar igång ännu). Jag skulle definitivt kunna gå ut och putta på fåren. Tror jag. Men att ge mig ut och värma upp hundarna för att träna agility – nej, det suget finns inte. Jag ber till högre makter att låta solen komma fram så att vädret inte hjälper till att göra en så sömnig och orklös. För jag tror att även jag vill träna agility. Faktiskt. Jag måste bara hitta suget någonstans där solen och orken gömmer sig . . .
Apropå sol – tänk att den varit närvarande varje gång jag haft främmande. Vi borde få besök oftare!!! Igår tittade solen fram och närvarade hela tiden som Emma och hennes killar Keen och Fawkes var här och vallade med oss! Titta vilka fina bilder hon lyckades ta på mina killar!
   
    
    
    
    
    
    
    
    
    
 

Annonser

Fastnat hos fåren

För tillfället står jag utan agilityplan. Det har jag gjort sedan SM för tre veckor sedan. När man dessutom inte har några tävlingar inplanerade förens i augusti och fåren precis utanför – ja, då är det lätt hänt att man glömmer bort agilityn.
Fåren kom ju hem för fem veckor sedan och den mesta tiden har gått åt till förberedelser inför SM och Kalmar. Därför har vi inte hunnit träna så mycket vallning i vår nya hage förens den senaste veckan. Vi har vissa dagar hunnit med två pass om dagen. Mitt största mål har varit att sätta igång med att träna visselsignaler. Jag kan vissla melodier men när jag står i hagen och ska vissla exakt samma signal flera gånger om – ja då blir det svårare. Men jag känner att om jag inte börjar nu kommer jag aldrig att komma igång. Att variera mellan ligg och gå är Era van vid. Gavi inte lika mycket. Kanske är det därför Era har lättare för att koppla ihop de olika visselsignaler för ligg och gå, även om gå är betydligt svårare än ligg? Gavi får jag nog använda linan till då jag känner att kedjan visselsignal+verbalt kommando inte ger önskvärt resultat. Det är den verbala han går på utan tvekan. Han funderar inte ens över vad visselsignalen kan betyda som Era gör. Förutom visselsignaler så finns det en miljon andra saker som jag vill träna på och därför borde jag börja planera min träning. En lista att bocka av är precis vad jag behöver!
Gavi skulle dock behöva komma iväg för att träna hämt hos andra. För utgångar försöker jag just nu undvika här hemma. Häromdagen ville jag tex prova hans förmåga att hitta fåren och skickade honom på ett vänster där vi tränar 100 meter-hämtet. Fåren stod ute på vallen som ligger till vänster om det området, med taggtråd, buskar och grindar mellan honom och fåren. Han flankar ut som vanligt och där han brukar börja sin utgång efter den korta sidoförflyttningen från mig tittade han in mot hämtområdet och sedan fortsatte han sidoförflyttningen runt den stora busken med stenen, genom grindhålet och följde ytterkanten av vallen i vänsterhållet, tills han kom fram till fåren. De stod för nära staketet för att han kan putta ut dem (vi har tränat dåligt på staketebeteende) så han puttade dem längst med vallen i vänstervarv tills fåren själva bestämde sig för att dra sig mot grindhålet. De är kanske inte direkt smarta, utan mer vanedjur, och drar därför mot grindhålet och följer traktorsvägen hela vägen till nästa grindhål utan att hundarna ens behöver jobba. Väldigt tidsparande när jag förut tog in dem i deras förvaringshage när jag skulle åka och jobba. Gavis förmåga att hitta fåren? Eftersom det var rätt så coolt att han hämtade fåren utan min inblandning ca 200 meter bort (om han tog fåren längs vallen till mig) genom de hinder som fanns ville jag så klart göra om det, och få det förevigat på film. Dessutom ville jag prova att styra honom. Inget av det var någon bra idé. Nu började Gavi tänka och fundera på vad jag menade med mina kommandon. Trots att han gjorde allt så naturligt första gången så hade han svårt att förstå vart jag ville att han skulle ta vägen. Här hemma är det anledningen till att jag tar det lugnt med hämtträningen just nu. Första skicken är oftast helt rätt. De andra går han på minne eller övertänker. När vi gick kursen för Bobby Dalziel så sa han att Gavi var en utgångshund. Problemet med dem är att de lätt blir för vida och därför kan springa bort sig. Jag behöver en bra plan för att träna hämt. På bara ett par dagars träning där både långa och korta hämt har ingått, dolt som synligt, har jag sett tendenser till att vilja vara vid. För vid. Jag behöver fundera lite på detta innan jag börjar träna hämt här hemma igen. Att åka bort och träna hämt där han inte kan gå på minne är den viktigaste biten i hämtträningen just nu. Och att få visselsignaler på kommandona. Dessutom måste jag börja träna staketbeteende, fålla in och ut, delning och att driva med lina utan inblandning från mig och . . . Finns kanske en anledning till att jag just nu fastnat i fårhagen och inte saknar agilityn! 😉
 

Början av hagen.
 

Stenen och busken sdär traktorsvägen böjer sig bakom.
Stenen och den stora busken ligger precis till höger om bilden.
Vallen som är 70×70.

Bildbomb från fårhagen

Vi i Tranås BK har lyxen att ha en klubbkamrat som tar bra kort. Har varit grön av avund på alla fina bilder från samträningar som jag inte kunnat delta på. Men nu har turen hamnat hos mig!!! 😁 Annelie Eek besökte oss här hemma för att fota när vi vallade! 
Fåren är långhåriga och behöver snaggas och så även gräset på vallen. Det är aningens jobbigt, att när man tänkt valla, så duger gräset på vallen alldeles utmärkt. 😜 Aningens varmt blev det dessutom så räkna med en del tungbilder. 😂 Roligaste förutom att få så fina bilder var att få kolla intresset hos Annelies hund Bea. Eftersom rasen bearded collie ursprungligen användes till vallning i Scotland men sedan utarmat vallningen genom avel, finns det fortfarande de med mer eller mindre intresse. Men precis som med bc kan vallintresset ta ett par gånger innan det visar sig. Så bra tänker jag! Då får jag chansen att snygga till fåren och planen till nästa gång! 😉

   

    
    
    
    
    
    
    
    
    
    
    
    
   

Debuten som kom av sig.

Har precis kommit in från ett träningspass här hemma efter att jag sovit ända sedan jag kom hem ifrån äventyret på Öland. Tyvärr blev det mest äventyrliga att jag fick problem med bilen imorse för någon vallning blev det inte för mig och Gavi. Nej, det här kan helt klart räknas som debuten som kom av sig. Eller ett fiasko beroende på hur hård man vill vara. 
När jag bestämde mig för att debutera kände jag mig inte redo. 

Vi har tex inte tränat fålla alls och inte delning så mycket. Men eftersom jag har en så begåvad hund löste vi de bitarna helt ok när vi var hos Karin för att träna innan SM, så jag började känna att vi skulle ta oss runt en IK1-bana. För alla andra delar kände jag att vi kunde tillräckligt och jag är övertygad om att vi tar oss runt en VP-bana utan problem. Hur mycket svårare kan en IK1 vara? 

  

Jag var inte beredd på det som hände. Banan räknades som en naturbana och hade högt gräs överallt. Inte lika mycket som vi har här hemma i hagen dock. När vi stod och väntade såg Gavi fåren vid utställningen och när det var dags för hans tur tyckte jag att han hade lite koll. Men när jag skickade honom svängde han in vid första grindparet och trodde de var där. Domaren sa att jag kunde prova igen så jag skickade på nytt men Gavi trodde fortfarande att de var där han han vek in första gången. Jag försökte igen innan domaren kom fram och sa att man inte får fler försök. Han sa också att detta var problemet med unga hundar utan erfarenhet. Själv kände jag mig lika frågande som Gavi för om det är något vi inte haft problem med så är det utgångar. Det var bara att åka hem till uppfödaren och invänta en ny dag och ett nytt försök. Det var dessutom skönt att få ett träningspass på kvällen för att höja självförtroendet lite. Min hund kan göra fina utgångar!

På väg mot tävlingen andra dagen upptäckte jag att bilen lät konstigt och att den var svår att styra. När jag närmade mig tävlingsplatsen luktade det dessutom bränt. Konstaterade när jag kom fram att styrservooljan var slut och att lukten kom någonstans från Öland. Bra början på morgonen . . .

Försökte med annan taktik idag genom att stå på ett annat ställe men det som märktes på Gavi var att han inte lade märke till fåren förens de andra ekipagen kommit en bit på hämtet. När vi gick ut till startstolpen kände jag redan där att hans fokus var fel. Han såg verkligen inte fåren och hade inget drag åt någonstans. Det var som att skicka honom ut i ingenmansland trots att jag försökte ge stödkommando. Frågade om jag fick hjälpa honom mer eftersom vi ändå var diskade men trots att vi inte ens använt en minut av vår bantid gör man inte så i vallningen. Andra alternativet var att fråga djurägaren om vi fick prova efter tävlingen men jag blev så besviken att jag grät efter. Bara det är så ovanligt att jag bestämde mig för att åka hem direkt. 

Filmen ovan visar hur det ser ut i vår hage med högt gräs. Gavi har inte haft några problem att gå ut till fåren utan det enda problemet har varit, om de står för nära staketet, att putta in dem bort från staketet. Första hämtet idag här hemma gjorde han dock exakt som på tävlingen. Alla andra gånger helt korrekt. Åt både höger och vänster. Jag har tänkt och funderat hur jag ska få honom att göra rätt nästa gång jag vågar mig ut. För det här var inte roligt. Att vi skulle ha svårt för att hålla oss på linjen, att dela eller fålla in hade jag förväntat mig. Men att stå vid startstolpen och inte få ut hunden som utgångarna kommit gratis med, det knäckte mig lite. Det var inte så vår tävlingskarriär skulle börja. Eftersom Gavi är så lydig hade jag faktiskt förväntat mig betydligt bättre resultat. Jag trodde faktiskt att vi skulle fixa en IK1-bana. Att vi inte ens fick göra något som var i närheten av att valla – det var det jag minst förväntade mig. 
Planen är att tävla om ca 1,5 månader igen. Tills dess hoppas jag att jag kan få möjligheten att träna på flera olika ställen med olika miljöer. De 5 olika vi varit på har tydligen inte varit tillräckligt. Någon som vill ha besök???