VP-check

Efter två IK1-rundor borde jag ha en klar bild över hur vi ligger till i träningen inför vårt kommande Vallhundsprov nu på lördag. Söndagens runda var bättre än lördagens även om siffrorna sa något annat. En snabbanalys över gårdagens runda kommer här:
Hämtet – Lördagens fina utgång och upptag behövdes bara göras om ifall jag satsat på att få bra poäng. Jag gjorde inte det. Vi provade det andra hållet och Gavi stannade aningens kort. Inget problem jag märkt av hemma direkt men det stod tre personer och vaktade fåren idag. Han är van vid en. I lördags stod det två. Det syntes tydligt att han blev störd av detta. Därav dåligt upptag och dålig start på framdrivningen. Lyckades få honom att svänga fåren mot linjen en bit men han hade behövt gå en kvart istället för bara 10 min. Dock en förbättring i lydnaden jämfört med gårdagen även om de flöt förbi grinden idag med. Poängen på hämtet blev dessvärre sämre pga av strulet i slutet av utgången.
Fösningen – Betydligt bättre linjer även om crossen var superkämpig då en tacka ville gå för sig. När jag flankade igång den så for de andra iväg bort från linjen. Vilket innebar att Gavi var tvungen att släppa den egensinniga tackan och därmed förlora trycket på denna. Så här i efterhand tänker jag att jag borde struntat i linjen och fokuserat på att få hela gruppen framåt istället. Det grämer mig lite att jag lyckades svänga tillbaka fåren genom första grinden för att jag villa hålla dem tajt på linjen. De poängen kommer jag aldrig att slarva bort igen! 
Drivningen – Enkel. Fick bara något avdrag då jag råkade svänga dem lite för mycket på ett ställe. 
Delningen – Jag lyckades få till en lucka ganska fort men kallade in Gavi aningens för tidigt så han lyckas på något vis få med sig en av de två som gått åt andra hållet. Var fanns isen i magen??? Tiden tog dessvärre slut där så vi fick inget mer försök.

Slutkontentan av att tävla vallning? Det är mycket svårare att vara nybörjare i denna gren än i någon annan! Och om resultatmänniskan i mig kan släppa de dåliga poängen så kommer jag att inse att Gavi gjorde så många bra saker! Han tog alla mina kommandon (utom vid 100-150 m). Han hade bra attityd. Höll bra avstånd i flankerna. Han kom in mellan fåren utan problem vid delningen. Han höll draget perfekt utan att vilja stoppa fåren. Lördagens drivning visade att han kunde parera hur bra som helst! Han gjorde i stort sett allt jag bad honom om. Förutom avståndslydnaden är den enda som behöver träning av oss jag. För jag var för sen eller för tidig många gånger. Jag borde inte brytt mig om linjen vid gårdagens cross utan låtit Gavi flytta djuren istället. Det hade skapat bättre erfarenhet inför framtiden! Ha is i magen vid delningen och fållan. Sedan kanske jag behöver träna på att använda käpp? Har aldrig behövt den i träningen här hemma men det ser nödvändigt ut då alla andra har en. 

Förhoppningsvis kan vi fixa avståndslydnaden på detta 400 m -fält i höst/vinter.

  

Dags att träna svängsignaler med visslan!

Hur känns det inför VP på lördag??? Jag känner mig så trygg!!! Det finns ingen möjlighet att vi inte skulle klara det. Ja om det inte är högt gräs vid utgången då. Men hämtet är bara 100 m så även om det skulle vara högt gräs tror jag att Gavi får syn på dem när han väl kommit ut en bit. Lydnaden är jag inte orolig över på det avståndet. Inte upptag eller framdrivningen. Det står inte en grind ivägen för fåren och de är heller inte lika hårda med linjerna. 
Varken fösningen eller drivningen är jag orolig över även om tackorna är egensinniga. Vi kom till delningen på 9 min så nog hinner vi till fållan innan tiden skulle ta slut. Även om vi missar fållan så kommer vi inte att ligga under de nödvändiga 50 poängen. Mitt mål är dock att göra bättre ifrån mig och träna våra lätta får på en trång ränna för att öka chanserna på att läsa svåra situationer. Det ska mycket till för att Gavi inte skulle bli godkänd. Frågan är snarare – kan han slå Eras poäng? 

Annonser

Vår första IK1-runda gjord!

Innan jobbet idag drog Gavi, Hejja och jag iväg mot Linköping. Strax utanför Brokind arrangerar Östergötlands vallhundsklubb IK1-tävling under hela helgen. Jag vill våga satsa på att tävla trots fiaskot förra gången! Även om Gavi inte haft några bekymmer med sina utgångar var jag än varit och tränat, så var jag supernervös inför faktan att han inte hittade fåren på Öland. Tänk om det skulle hända även denna gång?

  
 
Som ni ser på bilden var marken som tävlingen hölls på perfekt för oss nya. I alla fall gällande att hunden kan se fåren. Gavis hämt var kanske aningens för vid men å så härligt det var att se att han jobbade på så bra i utgången! Fåren började gå redan när han var vid kl 10 trots stort avstånd och att han fortsatte till kl 12. Visslan var med men Gavi sa att han inte riktigt visste vad den betydde när han var dubbelt så långt bort som hemma. Precis som många andra bc så är lyhörigheten inte densamma när hunden är en bra bit bort. Så läxan till framtida tävlingar är avståndslydnaden! För nu missade vi hämtgrinden då Gavi inte tog min svängsignal. Däremot behövde jag inte säga sakta en enda gång då han höll ett bra tempo hela tiden! 

  

Vi fick alla får runt startpinnen och genom första grinden ganska bra på linjen. Men jag vågade inte ge svängkommandot för tidigt, vilket självklart resulterade i för sent istället. Och då fåren drog åt det håll som andra grindparet var fokuserade inte jag på att få in dem på linjen. Dumt så här i efterhand om man tänker på poäng men där och då var jag mest orolig över att tappa djuren och missa grinden. Grinden missades men vi tappade inte fåren! Drivningen var fint på linjen och delningen hade blivit full pott om jag inte klantat mig och missade att hålla koll på ett får som delade sig från de andra och gjorde att jag inte kunde backa åt något håll utan att få ett får på fel sida. 
Fållan sänkte oss totalt. Jag hade dem ståendes i öppningen hur många gånger som helst. Men det var bara två som ville gå in. Resten smet ut längs kanten. De var känsliga för både mig och Gavi. Den stora lärdomen här är att ha mer is i magen!!! Imorgon ska JAG göra bättre ifrån mig! Gavi gjorde sitt jobb på alla ställen utom i framdrivningen. Nu är det upp till mig att läsa av fåren bättre så att Gavi kan få mer rättvisa siffror!
Första steget i vår vallningskarriär är påbörjad!

Klass 2 till helgen!

   
    
  

Det tog exakt 1 år för Gavi att klassa upp sig, för det var under Augustisnurren i Frövi som han debuterade. Och det är där han nästa helg kommer att springa sitt första klass 2-lopp. Om vi bortser ifrån att han bara tävlat ca 5 månader, har han ändå hunnit med en hel del lopp. Tack och lov för dubblerade!
Kollade lite rolig statistik och jämförde Era och Gavi. Känns som att det säger en hel del om mig som hundtränare. Kolla in dessa siffror:
Gavi – 47 lopp, 5 nollor, 18 odiskade, 29 disk

Era – 59 lopp, 4 nollor, 28 odiskade, 31 diskade
Om man leker lite med tanken att av de 12 loppen som skiljer skulle endast 2 vara disk och 10 odiskade – ja då skulle de ha exakt samma statistik under sin första säsong! 😳 Målet med nästa hund är att sopa dessa resultat under mattan. Även om jag vet att Gavis slalomproblem orsakar 90 % av alla våra fel och diskar, och med Era var det rivningar första säsongen, är det inga roliga siffror. Teoretiskt borde det räcka med 12 lopp för att vara i klass 3. Hur svårt ska det vara liksom? 😜

  
   

Att vara tävlingsmänniska mer än träningsfreak.

  
Som de senaste blogginläggen visar så har jag haft dålig motivation att träna agility. Jag har mycket hellre varit i fårhagen än på agilityplan. Det är inte egentligen för att jag tycker att vallning är roligare. Jag älskar båda! Jag har nämligen varit med om denna dipp i agilityträningen tidigare. Förklaringen ligger i att jag mer är en tävlingsmänniska än träningsfreak. Jag ÄLSKAR att träna hund! Om det råder ingen tvekan. Det är dock under stor restriktion – jag måste tävla!!!
Att jag älskar att ha valp är det nog heller ingen som missat. En hund tränas från valp tills den blir pensionär, men det är under valptiden som vi grundar för resten av hundens liv. Vi bygger upp valpens verktygslåda för kommande träning och uppmuntrar beteenden som vi gillar. Det gäller att fånga det valpen bjuder på. Därför älskar jag valpar. Och egentligen all grundträning då den bygger på samma principer. Eftersom jag tävlar med mina hundar så är all grundträning dessutom vägen mot tävling. Det är helt klart en stark motivation till all valp- och grundträning!
Mitt största problem med träningen är att få mig motiverad att träna när jag inte har någon tävling inplanerad. Under sommaren brukar det vara som svårast för mig då jag i stor sett varje sommar jobbat varje helg sedan jag började jobba i butik. I år har Era, förutom de fyra dagarna i Kalmar, inte haft en tävling sedan i april. Gavi tävlade i maj och någon dag i början av juni plus de fyra dagarna i juli. Men på lördag är det äntligen dags för tävling igen!!! Gavi ska få springa några lopp i Mönsterås. Sedan väntar Frövi nästa helg. Förhoppningsvis ger dessa tävlingarna mig träningslusten tillbaka.

Är det någon mer som är som mig?