Årets första tävling, godkänt VP och SM-kvalad med laget

  

Det har hänt mycket sedan sist jag skrev. Valpen har anlänt och redan hunnit bli 6 månader. Under vår tid tillsammans har Min visat sig vara en terrorist när hundarna får vara själva i mitt rum. En studsboll som kommer åt höga hyllor, över och under trädgårdsstaket samtidigt som belöningskvalitén vid inkallningen är alldeles för dålig, oavsett om det är lek eller godis. Hon är just nu inte lika kontaktsökande som de andra bc-valparna varit men stundtals glänser det till och mysstunderna blir fler. Trots att Min inte är lika lätt att belöna som de andra med lek, godis eller socialt umgänge kommer hon förhoppningsvis att bli lika träningsbar som de andra med lite mer jobb från mattes sida. Den största förhoppningen om en vallhund har redan visat sig sann. Hon är en alldeles underbar arbetsmyra!!! Trots att hon är så ung så verkar hon använda huvudet alldeles lagom mycket i fårhagen – för att bli trött ingår inte i Mins vokabulär. Allt som allt är jag mycket nöjd med min valp! 👍
  

  
  

Och appropå vallning – jag inser att jag inte berättat om att Gavi blivit godkänd på vallhundsprovet i bloggen! Tack och lov så finns Facebook för snabba uppdateringar! 😉 Min tanke ända sedan vi gjorde VP har varit att satsa mycket mer på vallningen i år. Jag vill gå runt IK1 med bra betyg! Jag vill fortsätta att utveckla min fina glänsande vallhund till att bli just så bra som jag misstänker han vara. Men i och med att jag lånat ut fåren pga att jag just nu inte kan lägga mina pengar på att fixa den nya stora sommarhagen till mina rymmarfår, får jag pausa den tanken. Som tur var är Gavi bara 3 år så vi har gott om tid att börja tävla i vallning.
  

Sedan i oktober har jag och hundar bara tränat agility någon enstaka gång. Och min vinterdepression och järnbrist har knappt tillåtit några promenader. Men sakta i takt med att ljuset återvänt har motionen ökat men inte motivationen till agilityn. Pirret i magen och adrenalinpåslag av att läsa resultatlistor eller av att se andra springa – helt borta. Hundarna däremot har saknat agilityn! Gissa om Era varit glad över att ha blivit bortlämnad för att tillsammans med hans nya lag Dream Team få jaga SM-pinnar? Och han har skött sig så bra tillsammans med resten av laget att det blir en tur till Växjö första helgen i juli!!! 🎉 

Årets första tävling har Gavi och jag ändå gjort trots den dåliga motivationen. För att missa hemmatävlingen som brukar kicka igång säsongen var inte på tal! Lämnade Era hemma under klass 3 och var enbart funktionär men trots att jag hann se ett par lopp var inte suget där. Inte förens jag hjälpte till med att bygga banan Gavi och jag skulle springa dagen efter kände jag en liten svag kick av agilitypirr. Ni vet det där pirret som man kan få under banvandringen när man inser att den här banan borde man sätta. Nu satte inte vi några av de fyra banorna, men trots stora utsvävningar i agilityklasserna fick Gavi den bästa tiden. Och det mina vänner – det var den största igångsättningen av adrenalinet som saknats hela långa vintern!!! 💃💃💃 Otränade, osynkade, med bara grundträningen att falla tillbaka på fixade han ändå bra tider! Så helt plötsligt är vi anmälda till en hel del agilitytävlingar. Att nästan vara bäst är den största moroten denna matte kan få. 😚 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s