Bästa Era-säsongen hittills!

Helgen spenderade vi i Ulricehamn BKs nya inomhushall Kinnaredshallen. Det var riktigt fint där och underlaget var underbart att springa på. För mig i alla fall! Hundarna hade det lite svårt men det blev bättre efter varje lopp. Hela 14 lopp hann jag med att springa! 8 med Era, 2 med Gavi och 4 med Mulle. Lördagens individuella tävling stod för det bästa resultatet då Era lyckades med att nolla båda hopploppen och riva ett hinder i ena agilityloppet. Jag tog det ganska lugnt eftersom foten måste hålla för alla lopp så det blir en del stora svängar men på söndagen vågade jag springa på lite mer. Till i vår måste detta problem vara borta! I klass 3 är det ju ganska avgörande om man får någon för stor sväng och för att undvika detta behöver jag hitta formen igen, vilket jag aldrig kommer att göra om jag inte blir frisk i foten.

Gavi hade svårt för underlaget i första loppet vilket blev bättre i andra där jag tog det väldigt lugnt för att låta honom känna av underlaget utan att stressa honom. Problemet blev att jag tog det lite för lugnt och avslappnat i en sväng så det blev en tunnel för mycket. I efterhand störde jag mig mycket på den missen även om jag innan sagt att målet var att han skulle få bättre spring- och hoppteknik. Men det känns alltid surt att missa ett nollat lopp bara för att jag inte vågade störa honom. Nu känns det lite oroligt att åka och köra den viktigaste tävlingen för oss på ett tag i just denna hall. Jag vill nämligen ha två pinnar på tre lopp! Jag hoppas att banorna gör det lätt för mig att ta det lugnt. :p

Men det detta inlägg skulle handla om var däremot något positivt. Förra tävlingsåret började ju med att jag satte igång hundarna lite för hårt så att Era fick problem med en ömmande muskel och därav en hälta som kom och gick. Det tog ett tag innan den var ok igen så vi missade en hel del av vårens tävlingar som vi vanligtvis brukar köra. Sommaren är alltid lugn för mig då jag jobbar mycket och jag valde dessutom att välja bort agilityn mot vallning under nästan hela sensommaren och hösten. Sedan lyckades jag med konststycket att bli omkulltacklad av en tacka så mitt knä fick sig en riktigt ordentlig smäll. Titthål gjordes och som tur var såg man inget annat än förslitningar. Även om jag numera har en legitim anledning till att skippa löpträningen är ju det inget som jag kan lyssna på om jag vill sätta nollorna. Men i år – i år har inga hundar varit skadade och även om jag har ont i foten så klarar jag en normal tävlingshelg. Ja, som helgen bevisade även en helg med 14 lopp även om det är tufft mellan och efter loppen.

Vad är det positiva med att vi haft en hel säsong utan skador? Jo – vi har hunnit springa ihop oss! Era har aldrig gått så bra som han gör just nu! Kanske är vi på väg ur 5-felsträsket för han har nollat dubbelt så många lopp den här säsongen mot tidigare! Det är fortfarande alldeles för låg procent men med tanke på hur svårt det känts att nolla tidigare är numera känslan att vi kan nolla. Och att vi kommer att nolla många fler lopp! Tidigare har jag känt att när vi väl nollat så kommer det dröja länge innan nästa kommer. Särskilt eftersom vi haft för vana att nolla två lopp samma dag och sedan har det dröjt nästan ett halvår innan nästa två har kommit! Han har fortfarande en hel del lopp med 5 fel. De kommer vi nog aldrig ifrån. Jag tycks inte få honom att lyfta på fötterna i vissa situationer som han har problem med men en vacker dag när vi har jämnare flyt mellan träning och tävling kommer vi kanske att lösa det problemet. Ett annat problem som vi måste lösa till nästa säsong, och helst innan kvalåret är slut, är vår oförmåga att nolla agilitylopp. Om det vore så väl att det hängde på kontaktfälten men det har det inte gjort i år. När alla kontaktfält sitter är det något annat som strular. Ända sedan Era var hos Hannah för att träna inför U-SM har Era skött balansen fantastiskt bra på tävling. Kanske har han misstrott mig? Det är ju inte så att han inte alltid stannar på kf när vi tränar. Jag har ju problem med att få honom att ta balansen i full fart istället och måste jaga på honom! Men det ska tilläggas att Era har under sin agilitykarriär varit ganska enkelspårig. Första året tog han mängder med hoppinnar. Andra året plockade han alla utom den sista agilityuppflyttningspinnen. Tredje året tog han sig upp till hopp 3 och något cert. Fjärde året tog han den efterlängtade sista ag2-pinnen och blev klass 3-hund på heltid. Femte året var förra året som bara rann ut i sanden. 3 SM-pinnar hann vi ta. Det här året avslutar vi med 8 SM-pinnar och tummarna hårt hållna att vi nästa år kommer att bryta trenden trots att det är agilitypinnar vi saknar för att kvala till SM. Jag vill att det ska bli ett jämnt år och inte att bara agilityloppen ska gå bra för oss som mönstret varit. Jag vill fördubbla antalet nollor och helst i båda klasserna. Era avslutade dock sitt tävlingsår på topp med 3 nollade hopplopp av 4! Nästa år med både en hel hund och en hel förare hoppas jag att vi kan förbättra oss ännu mer! Jag längtar till 2017!!!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s