En skruvboll i hög hastighet – har jag verkligen lyckats ta lyra???

I den höga hastigheten jag har haft på mitt liv den senaste tiden har jag råkat ge mig ännu mer att göra. Väldigt oplanerat och oväntat. Jag har haft ångest i en vecka men igår när jag fick mitt svar från SVAK och idag när jag fick bekräftelse från SKK kan jag äntligen pusta ut. VI SKA FÅ VALPAR!!!

Dagen då jag noterade att Min var i höglöp, lyckades Gavi och Azlan få upp dörren och barrikeringen utanför dörren, medans jag var borta i ca 20 min. Den som är största boven i dramat – Azlan (han är den enda som öppnar dörrar) är den som är minst inblandad i det oplanerade då han är kastrerad.  Men när Azlan gjorde sina 3 parningar har han hängt mer än 10 min och varit märkbart svullen och påverkad en bra stund efter, så jag kom fram till att jag kan ha klarat mig. För jag såg inga bevis när de mötte mig i trappen. Tänkte att jag ändå borde göra ett ultraljud för att vara på den säkra sidan och i värsta fall ta en abortspruta. Dock måste man ju vänta ett tag innan man kan se något med ultraljud så jag lade misstanken på en mental hylla för förvaring, och ägnade mig fullt upp med att flytta både mig själv och min mor plus arrangera agility-SM tillsammans med SM-gruppen. Det var inte förens jag tog mig en riktigt semesterdag efter SM som jag noterade aningens större bröstvårtor när vi kelade. Ångesten som följde när jag började räkna och insåg att jag lagt undan misstanken lite för länge var inte att leka med. Bokade in ultraljudsundersökning redan dagen efter och där kunde veterinären konstatera att det finns minst 5 valpar i magen. Jag hade fortfarande alternativet att ta abortspruta men eftersom hon redan var i dygn 40 så kom jag efter 1 h funderande fram till att det omedvetna rådet veterinären gav mig var att behålla valparna. Att riskera att få stämpeln som blandras kan inte få vara det avgörande för att utsätta Min för att föda ut döda valpar och riskerna som skulle följa om abortsprutan inte lyckades ta alla valpar. Men när man har varit så noga i så många år på att göra rätt (även under de åren som pinscherägare med avelshanar) tog beslutet ändå emot. Planen för hösten var ju att ägna mig åt att träna och gå kurs inför ett VP med Min och att ge mig ut för att visa upp Gavi och eventuellt även hinna med ett nöt-VP. För senare planer. Jag har ju även slagit bort tankarna på att ta en kull på Min, även om jag köpte henne för att kunna göra just det, då hon fick C-höfter. Men tji fick jag – det gjorde de väldigt snabbt och bra!

Min största farhåga har varit kravet på ett godkänt VP innan parning. För tänk om hundarna som jag meriterat och lagt mycket tid och pengar på skulle gå och få blandrasvalpar! Men efter att ha tagit mod till mig att kontakta SVAK fick jag snabbt svar att jag har möjlighet att efterregistrera valparna, utan att ansöka om dispens, när Min gjort VP. För det finns ingen tvekan om att hon inte skulle klara det. Efter lite mer hämtträning och uppfräschning av kommandon. Jag vill ju gärna ha rösten kvar efter vår runda. Det största problemet nu är att hålla tummarna för att någon klubb lite närmre än Luleå kommer att anordna ett VP senare i oktober. För jag vet inte hur schysst det är att gå ett VP efter att haft sin första kull med bara några dagar tillgodo för vad som är tillåtet. Och nov-dec som fortfarande ligger i den marginalen då jag inte behöver söka dispens hos olika avdelningar på SKK är det inte så vanligt förekommande med VP. Riktigt dåligt planerat Min . . .

Jag har skrivit om planerna och kullen på hemsidan som ni ser under fliken valpar. Där står det att de är beräknade att födas v. 31 (vilket innebär leverans sista veckan i september) och att veterinären såg minst 5 valpar i magen. Eftersom de kommer att bli fantastiska små varelser efter orädda och sociala föräldrar med väldigt trevliga vallegenskaper kommer jag att placera ut en tik på foder. För tyvärr kommer jag inte att kunna behålla någon här hemma då min nästa valp är beräknad att eventuellt komma i början av nästa år. Och det blir lite för mycket med 6 hundar här hemma. 7 med mammas Frasse. Så om du känner någon som är intresserad av vallning och annan aktivitet, tex agility, som skulle behöva en valp, tipsa dem gärna om Min och Gavis fina valpar!

Själv försöker jag vända på den här skruvbollen och göra något fantastiskt av det oplanerade. Valphagen som de ska ha när de blir för stora för valplådan är redan fixad. Så där 6 veckor för tidigt! Valplådan står på att-göra-listan i veckan och planerna på utehagen börjar ta form. När vi var hos veterinären och gjorde ultraljudet såg man inget på Min. Veterinären kommenterade det till och med. Men efter att hon konstaterat min misstanke så började jag se Min med andra ögon. Och gradvis för varje dag har hon dessutom ökat i vikt då jag inte snålat med maten. Jag känner också att det spänner på den nedre delen där de rakade för ultraljudet och i slutet av veckan räknar jag med att vi kan börja känna rörelser i magen. Helt galet egentligen. Om bara 2 veckor kan vi ha en hel hög med valpar här hemma!!! Det är både skrämmande och spännande!

Annonser