Operation Flytta-närmre-Emma, steg 1

Någon gång i våras när fåren höll på och rymde och jag hade behövt göra en ny hage, kände jag ett stort behov av träningskamrater. Någon att dela ansvaret med. Mina får flyttade sedan till Vintrosa för att se om de kunde vara mindre rymningsbenägna i Närke. Efter en del funderingar och prat med Emma kändes det naturligt att säga ”jag kommer efter”. Så strax innan sommaren började jag titta efter lägenhet och jobb i Kumla/Örebro.

Det största problemet med att flytta kommer inte vara att hitta ett jobb med tanke på den erfarenhet jag hunnit samla på mig under dessa 13 år. Nej, det största hindret för att genomföra operationen Flytta-närmre-Emma har visat sig vara bostadsfrågan. Det är flera års bostadskö både i Örebro och Kumla!!! 😱😱😱 Min största chans har varit att hitta något genom privata hyresvärdar. Idag besökte jag en sådan.

Längst upp kommer vi att bo.

Nordost om Örebro, ca 25 min därifrån mot Fellingsbro, finns en gammal skola som är omgjord till 5 lägenheter. Just nu är tre lediga. Jag blev intresserad av den minsta som utannonserades som en 2:a på 30 kvm med snedtak. Eftersom det måste vara en viss takhöjd för att man ska få räkna med som boendeyta visste jag att lägenheten kunde vara betydligt större än 30 kvm. Och ja, nog är den betydligt större än 30 kvm!!!

Promenadstråk med belysning och vatten bredvid.

Bra att vattna och bada hundarna.
Supermysig och alldeles lagom till mig! Den andra 2:an som är ledig skulle visserligen vara perfekt för oss då den har ett ordentligt kök och vindstvåan bara ett kokvrå, men då jag ännu saknar jobb i trakten och således ingen aning om vilken inkomst jag kommer att få, blir vindstvåan alldeles lagom för tillfället.
Det första man ser när man öppnar ytterdörren.

Hallen
Det lilla sovrummet
Hallen sedd från stora rummet.
Det större rummet.
Enda nackdelen är kokvrån.
Äter sällan mat hem i dagsläget heller . . .

Området huset ligger i är alldeles perfekt! Det är på landet men gatbelysning in till byn. Det finns en kanal som går till dammar med badplats inte långt ifrån. Både grus- och asfaltsvägen att välja på där trafiken är låg. Lika lång, eller kortare, resväg till framtida arbetsplats än jag har nu. Och det bästa av allt är att det endast är 15 min till Frövi BK och 5 mil till Emma. Den sträckan kan jag åka 4 gånger på den resväg jag har nu! 😄😄😄

Annonser

Vilken start på kvalperioden!

I helgen var det dags för nya kvalperioden till SM att ta sin början. Lördagen inledde med debut för Gavis lag Hejjaklacken som vi kör ihop med Emma och Hejja, Sabina Håkansson och Adna plus Rebecca Wrigby och Otto. Dessutom tävlade Eras lag Dream Team. Första gången jag kör killarna på samma banor i skarpt läge! Åh vad rolig det var!!! 😄😄😄 
  

Båda lagen körde på tre hundar med bara två förare. Ändå lyckades båda lagen få med sig varsin SM-pinne!!! 🎉🎉🎉 Första loppet nollade Gavi med en fin 90-graderssväng från balansen! Det vet alla som tränar RC att det är stort. 😉 Särskilt när det står ett hopphinder rakt fram. Era satte också den banan. Efter att jag satt om den tjuvstartande hunden. Era nollade, även på pappret, det sista loppet efter att jag ändrat vinkeln på starten. Det som jag misslyckades med Gavi så att han rev andra hindret när jag störde honom med min svängsignal och diskade sig då han inte såg det rivna hindret från ett annat håll. Det fungerade bra att tävla båda killarna i varsitt lag. Även om det krävdes ett antal klädombyten! 😁

  
Valpen var riktigt jobbig under lördagen. Skrämselutfall mot framför allt andra hundar och ett evigt skällande. Under söndagen var hon riktigt trött och var för det mesta en behaglig valp. Klarade av att leka med mig och chilla bredvid banan. Att hon lär sig fort visade sig på ett annat sätt under helgen. Åka bil har inte stått högt på Mins to-do-lista. Jag hat fått bära henne till bilen! Men efter tre dagar på roligheter har hon självmant hoppat in och förstått att man inte hoppar ut förens matte säger ”varsågod”. Jag som trodde att jag skulle behöva få jobba en hel del med det här! 👏👏👏
Dagens individuella starter fick mig så sjukt taggad!!! 👯👯👯 Vi börjar årets kvalperiod (till skillnad från förra året) med en hel och fräsch hund, även om han inte är i sin bästa form, och en hel och någorlunda fräsch förare. Vi har helt klart en hel del att ta igen men Era har hela helgen känts mjuk och följsam. Och han har varit så lycklig!!! Vi lyckades nästan få till andra agilityloppet idag då allt satt utom slalomingången. Jag såg att han missbedömde hur mycket han behövde bromsa och hamnade i andra porten istället för rätt. Eftersom Eras slalomkunskaper redan är bekräftade tar jag det för vad det var – inte bara matte som är ringrostig! Förutom det lilla felet var han helt underbar handlingsmässigt!!! 😍 Och känslan följde med i dagens första hopplopp. Förutom min tvekan på slutet som gjorde att jag fick ta till ett onödigt dåligt bakombyte nollade vi! Och i andra hopploppet läser Era mig fel så vi diskar oss, men åh vilket avslut!
Helgens resultat har alltså givit oss 2 individuella SM-pinnar och 2 SM-pinnar med lagen. En mycket bättre början än jag räknat med!!! Nu längtar jag till de två kommande helgerna!!! 💃💃💃

Kick-off med Annica Aller

Idag har vi spenderat hela dagen på Tranås BK då vi blev erbjudna att gå kurs för Annica Aller. Jag hade inga andra förväntningar än att använda denna kurs som en spark i baken och som en bra inledning på tävlingshelgen i Karlskoga. Att avsluta kursen med positiv feedback om ens hund och ett par nya insikter om hur jag ska jobba vidare med Gavi handlingsmässigt – det var mer än jag räknat med! =D Gavis svängar har varit det svåraste att jobba med. Han är ju inte lika mjuk som Era och kräver att jag mjukar upp svängarna åt honom mer än jag gjort. Dessutom hjälpte det att säga Gavi istället för svängkommandon och då inte flera gånger – alldeles för tidigt – utan precis när han hoppar av. Resultatet av dagens justeringar hamnade dessvärre inte på film för det hade varit roligt att se exakt hur bra han svarade på förändringarna. Nu hoppas jag bara att jag kan fortsätta med att tajma in alla mina Gavi så att jag inte orsakar för mycket broms istället! Fick slutsekvensen filmat och då vi tidigare på dagen kört staket med plockhand bestämde jag mig för att avsluta kursen med att träna på blindbyten. Det här med tajmingen . . .

 

Jag har kommit igång med Mins grundträning. Men – jag har beslutat mig för att jobba på ett litet annat sätt denna gång! Istället för att jobba med att runda 120 hinderstöd vill jag att hon ska få förståelse för hopphindret som helhet. Och därmed kunna jobba med kommandon redan från början. Turn=alltid vänstervinge, Sväng=alltid högervinge, Runt=alltid gå upp på ovansidan av hindret. Jag hoppas att detta ska resultera i bättre ordförståelse än vad killarna har. För jag verkligen avskyr att hela tiden hamna i situationen där jag faktiskt tror att killarna förstår skillnaden på turn, sväng och runt -oavsett var jag är. Men nej, lika ofta inser jag att de inte alls har samma ordförråd som mig.

 

 

Nu längtar jag till senare i veckan då vi kan träna igen!

 

 

Årets första tävling, godkänt VP och SM-kvalad med laget

  

Det har hänt mycket sedan sist jag skrev. Valpen har anlänt och redan hunnit bli 6 månader. Under vår tid tillsammans har Min visat sig vara en terrorist när hundarna får vara själva i mitt rum. En studsboll som kommer åt höga hyllor, över och under trädgårdsstaket samtidigt som belöningskvalitén vid inkallningen är alldeles för dålig, oavsett om det är lek eller godis. Hon är just nu inte lika kontaktsökande som de andra bc-valparna varit men stundtals glänser det till och mysstunderna blir fler. Trots att Min inte är lika lätt att belöna som de andra med lek, godis eller socialt umgänge kommer hon förhoppningsvis att bli lika träningsbar som de andra med lite mer jobb från mattes sida. Den största förhoppningen om en vallhund har redan visat sig sann. Hon är en alldeles underbar arbetsmyra!!! Trots att hon är så ung så verkar hon använda huvudet alldeles lagom mycket i fårhagen – för att bli trött ingår inte i Mins vokabulär. Allt som allt är jag mycket nöjd med min valp! 👍
  

  
  

Och appropå vallning – jag inser att jag inte berättat om att Gavi blivit godkänd på vallhundsprovet i bloggen! Tack och lov så finns Facebook för snabba uppdateringar! 😉 Min tanke ända sedan vi gjorde VP har varit att satsa mycket mer på vallningen i år. Jag vill gå runt IK1 med bra betyg! Jag vill fortsätta att utveckla min fina glänsande vallhund till att bli just så bra som jag misstänker han vara. Men i och med att jag lånat ut fåren pga att jag just nu inte kan lägga mina pengar på att fixa den nya stora sommarhagen till mina rymmarfår, får jag pausa den tanken. Som tur var är Gavi bara 3 år så vi har gott om tid att börja tävla i vallning.
  

Sedan i oktober har jag och hundar bara tränat agility någon enstaka gång. Och min vinterdepression och järnbrist har knappt tillåtit några promenader. Men sakta i takt med att ljuset återvänt har motionen ökat men inte motivationen till agilityn. Pirret i magen och adrenalinpåslag av att läsa resultatlistor eller av att se andra springa – helt borta. Hundarna däremot har saknat agilityn! Gissa om Era varit glad över att ha blivit bortlämnad för att tillsammans med hans nya lag Dream Team få jaga SM-pinnar? Och han har skött sig så bra tillsammans med resten av laget att det blir en tur till Växjö första helgen i juli!!! 🎉 

Årets första tävling har Gavi och jag ändå gjort trots den dåliga motivationen. För att missa hemmatävlingen som brukar kicka igång säsongen var inte på tal! Lämnade Era hemma under klass 3 och var enbart funktionär men trots att jag hann se ett par lopp var inte suget där. Inte förens jag hjälpte till med att bygga banan Gavi och jag skulle springa dagen efter kände jag en liten svag kick av agilitypirr. Ni vet det där pirret som man kan få under banvandringen när man inser att den här banan borde man sätta. Nu satte inte vi några av de fyra banorna, men trots stora utsvävningar i agilityklasserna fick Gavi den bästa tiden. Och det mina vänner – det var den största igångsättningen av adrenalinet som saknats hela långa vintern!!! 💃💃💃 Otränade, osynkade, med bara grundträningen att falla tillbaka på fixade han ändå bra tider! Så helt plötsligt är vi anmälda till en hel del agilitytävlingar. Att nästan vara bäst är den största moroten denna matte kan få. 😚 

Belgiskt tillskott i familjen!

   
  

 
En av dessa helt underbart söta tikar kommer att bli en del av vår familj. Från att ha haft 8 hanar i olika perioder under snart 12 år kommer den största förändringen sedan flytten från Linköping – vi blir med tik! Jag ser mig som en hanhundsägare. Jag gillar hanar. De är enkla varelser. Men vad vet jag – det kanske tikar också är?

Tiken som kommer att kallas Min föddes den 16 oktober hos den belgiska kenneln Round Robin. Jag halkade in på kennelns sida efter kursen för Bobby Dalziel förra året då han har en hund därifrån. Efter att ha pluggat på en hel del om hundarna och avkommorna så blev jag mer sugen. Och drygt ett halvår efter att jag började titta på sidan så dök kombinationen jag inte ville gå miste om upp. Samma mamma som Bobbys, Round Robin Gipsy, och pappan är Pioneer Pip. Sedan i våras när jag hörde av mig har jag haft möjligheten att följa Pips kull med Gipsys sondotter Trim som också finns på kenneln. 

  
Två hanar finns här i Sverige och jag träffade dem i tisdags på kurs för Bobby. 7 månader gamla såg de superfina ut! Bra storlek för åldern, och även om de hade lite olika aktivitetnivå och därför lite olika attityder mot fåren, så fick de mig att längta efter min nykomling. Det kommer att bli så fantastiskt! Jag är självklart väldigt exalterad över den spännande stamtavlan och alla förväntningar och möjligheter som denna tikvalp kommer med! Men först och främst är jag överlycklig över att få lära känna en ny individ och ta del av hennes resa. Att tillsammans bli ett team. Både på agilityplan och i fårhagen. Men framför allt i vår vardag. Jag gissar att killarna kommer att bli lika förtjusta som jag när hon väl kommer hem.

Era 6 år

  

 

 Idag blir denna underbara hund hela 6 år. 🎉 En agilityhund sägs inleda sina bästa år nu och med tanke på bristen av agility i vårt liv just detta år, är vi långt ifrån den bästa tiden i Eras karriär. Och jag har börjat bli orolig över hur länge han kommer att hålla. Än så länge har han inga problem av varken höfter eller ögon, men hur länge kommer det att hålla i sig? Av den anledningen står jag i begrepp att köpa en ny hund. Även om Era kommer att få fortsätta köra agility fram tills kroppen säger ifrån så kommer det ju att ta ett par år innan nästa hund är i klass 3 och kan fylla Eras skor. Och trots att han inte nollar ofta är det riktigt stora de där skorna. Har ingen aning om hur jag lyckades få Era att läsa linjerna så bra som han gör! Om man bortser från stressen runt agilityplanen och i starten, den förbaskade balansen och hopplösa rivningarna – är han allt som en agilityhund ska vara. Teknikerna han kan, läsningen av linjerna, mjukheten och hans fart. Jag hoppas så att Eras sjätte år här i livet kommer att innebära mer klass 3-agility åt oss! Varje dag, varje lopp, njuter jag av att ha denna fantastiska bc vid min sida. Han som för alltid kommer att vara min första. ❤️

 

  
  

  

  

  

  

  
  

  

  

  

Du och jag.

När kroppen överger – valla!

När man knappt kan gå, kan man definitivt inte springa. Så förutom att nöta lite grundträning i agility kommer den mesta tiden gå till att träna vallning. Tur att det finns så mycket som vi kan träna på! T.ex. jobba vidare med visselsignalerna för ligg och gå. Försöka bestämma mig för svängsignalerna så att jag kan börja träna in dem med. Träna på att jobba driva, driva lite mer och crossen. Vallning är verkligen grenen för oss just nu!


Vi håller på att utveckla idén om självständiga grindhål. Och det är lite typiskt att när man väl tar fram mobilen för att filma så går det inte lika bra. Spelar ingen roll om det är vallning, agility eller något trick – ta bara fram kameran om det går för bra så rättar det till sig. Min tanke är att jag inte ska behöva styra när jag öppnar en grind. Signalen för att fåren ska in i grindhålet är att grinden är öppen. Oavsett om jag står där eller inte. Era är rätt så bra på detta när jag håller i grinden men svårare för det när jag inte är där. Gavi löser den grinden som fåren passerar genom nästan dagligen men jag vill utveckla detta mer. Tänk vad skönt om hunden kunde fixa fållan själv? De känner ju av draget och läser fåren betydligt bättre än sopiga matte som bara förstör. Ja, det är ju inte bara vid fållan som detta självständiga arbete skulle vara guld värd. Risken är kanske att man får en olydig hund då?

Vi tränar en hel del på att bara gå bakom fåren runt agilityplanen. För tillfället är min största önskan att få möjlighet att träna drivningar på större ytor. I alla fall för Gavi. Kossorna snyggade ju till en hage på 100 m åt oss och det är inga problem att putta dem fram och tillbaka i den hagen. Den större hagen behöver trimmas innan vi kan valla där och ja, det är lite begränsande för mig att ha ett skadat knä. Och just nu kan jag inte köra bil heller så jag får helt enkelt nöja mig med att träna här hemma. Men åh, så frustrerande det är att inte komma framåt!

Desto roligare är det att tiden går fort även om jag är hemma. Inom två veckor vet jag om det blir tillskott i familjen och en rolig vår/sommar med den bästa träningen jag vet!