Belgiskt tillskott i familjen!

   
  

 
En av dessa helt underbart söta tikar kommer att bli en del av vår familj. Från att ha haft 8 hanar i olika perioder under snart 12 år kommer den största förändringen sedan flytten från Linköping – vi blir med tik! Jag ser mig som en hanhundsägare. Jag gillar hanar. De är enkla varelser. Men vad vet jag – det kanske tikar också är?

Tiken som kommer att kallas Min föddes den 16 oktober hos den belgiska kenneln Round Robin. Jag halkade in på kennelns sida efter kursen för Bobby Dalziel förra året då han har en hund därifrån. Efter att ha pluggat på en hel del om hundarna och avkommorna så blev jag mer sugen. Och drygt ett halvår efter att jag började titta på sidan så dök kombinationen jag inte ville gå miste om upp. Samma mamma som Bobbys, Round Robin Gipsy, och pappan är Pioneer Pip. Sedan i våras när jag hörde av mig har jag haft möjligheten att följa Pips kull med Gipsys sondotter Trim som också finns på kenneln. 

  
Två hanar finns här i Sverige och jag träffade dem i tisdags på kurs för Bobby. 7 månader gamla såg de superfina ut! Bra storlek för åldern, och även om de hade lite olika aktivitetnivå och därför lite olika attityder mot fåren, så fick de mig att längta efter min nykomling. Det kommer att bli så fantastiskt! Jag är självklart väldigt exalterad över den spännande stamtavlan och alla förväntningar och möjligheter som denna tikvalp kommer med! Men först och främst är jag överlycklig över att få lära känna en ny individ och ta del av hennes resa. Att tillsammans bli ett team. Både på agilityplan och i fårhagen. Men framför allt i vår vardag. Jag gissar att killarna kommer att bli lika förtjusta som jag när hon väl kommer hem.

Annonser

Era 6 år

  

 

 Idag blir denna underbara hund hela 6 år. 🎉 En agilityhund sägs inleda sina bästa år nu och med tanke på bristen av agility i vårt liv just detta år, är vi långt ifrån den bästa tiden i Eras karriär. Och jag har börjat bli orolig över hur länge han kommer att hålla. Än så länge har han inga problem av varken höfter eller ögon, men hur länge kommer det att hålla i sig? Av den anledningen står jag i begrepp att köpa en ny hund. Även om Era kommer att få fortsätta köra agility fram tills kroppen säger ifrån så kommer det ju att ta ett par år innan nästa hund är i klass 3 och kan fylla Eras skor. Och trots att han inte nollar ofta är det riktigt stora de där skorna. Har ingen aning om hur jag lyckades få Era att läsa linjerna så bra som han gör! Om man bortser från stressen runt agilityplanen och i starten, den förbaskade balansen och hopplösa rivningarna – är han allt som en agilityhund ska vara. Teknikerna han kan, läsningen av linjerna, mjukheten och hans fart. Jag hoppas så att Eras sjätte år här i livet kommer att innebära mer klass 3-agility åt oss! Varje dag, varje lopp, njuter jag av att ha denna fantastiska bc vid min sida. Han som för alltid kommer att vara min första. ❤️

 

  
  

  

  

  

  

  
  

  

  

  

Du och jag.

När kroppen överger – valla!

När man knappt kan gå, kan man definitivt inte springa. Så förutom att nöta lite grundträning i agility kommer den mesta tiden gå till att träna vallning. Tur att det finns så mycket som vi kan träna på! T.ex. jobba vidare med visselsignalerna för ligg och gå. Försöka bestämma mig för svängsignalerna så att jag kan börja träna in dem med. Träna på att jobba driva, driva lite mer och crossen. Vallning är verkligen grenen för oss just nu!


Vi håller på att utveckla idén om självständiga grindhål. Och det är lite typiskt att när man väl tar fram mobilen för att filma så går det inte lika bra. Spelar ingen roll om det är vallning, agility eller något trick – ta bara fram kameran om det går för bra så rättar det till sig. Min tanke är att jag inte ska behöva styra när jag öppnar en grind. Signalen för att fåren ska in i grindhålet är att grinden är öppen. Oavsett om jag står där eller inte. Era är rätt så bra på detta när jag håller i grinden men svårare för det när jag inte är där. Gavi löser den grinden som fåren passerar genom nästan dagligen men jag vill utveckla detta mer. Tänk vad skönt om hunden kunde fixa fållan själv? De känner ju av draget och läser fåren betydligt bättre än sopiga matte som bara förstör. Ja, det är ju inte bara vid fållan som detta självständiga arbete skulle vara guld värd. Risken är kanske att man får en olydig hund då?

Vi tränar en hel del på att bara gå bakom fåren runt agilityplanen. För tillfället är min största önskan att få möjlighet att träna drivningar på större ytor. I alla fall för Gavi. Kossorna snyggade ju till en hage på 100 m åt oss och det är inga problem att putta dem fram och tillbaka i den hagen. Den större hagen behöver trimmas innan vi kan valla där och ja, det är lite begränsande för mig att ha ett skadat knä. Och just nu kan jag inte köra bil heller så jag får helt enkelt nöja mig med att träna här hemma. Men åh, så frustrerande det är att inte komma framåt!

Desto roligare är det att tiden går fort även om jag är hemma. Inom två veckor vet jag om det blir tillskott i familjen och en rolig vår/sommar med den bästa träningen jag vet!

Inte enligt planen . . .

Ibland bjuder livet på oförväntade händelser. Saker som man inte tänkt ska hända. Och som inte ingår i planen. Ungefär så har mina senaste dagar varit. 

  

I lördags var Era iväg på roligheter i Jönköping efter att ha spenderat hela veckan hos Johanna, Meija och Tigi. Detta eftersom jag och Gavi skulle till Kungsör för att göra vallhundsprovet samma dag. Hela veckan fick jag trevliga rapporter om hur mitt stora hjärta hade det. Han är väldigt generös med sin kärlek och delade friskt med sig av sina kramar. Tävlandet skötte Johanna och uppraggade Lydia med bravur! Era kom hem med två SM-pinnar, ett cert och därmed ett hoppchampionat!!! 🎉 Han tog sitt första hoppcert på samma tävling förra året. 😁

Gavi och jag spenderade lördagen i Kungsör istället för Jönköping med supportrarna Emma och Idde. Först gick en IK2 som var riktigt svår. Bara ett ekipage lyckades med fållan trots att en hel del tog sig dit. Vi som väntade på att få göra våra VP började bli nervösa. Banan byggdes om och flyttades så förhoppningen var att vi skulle få det lättare. Vi hade startnr 3. Första hunden misslyckades tyvärr redan vid hämtet. Andra hunden var en av tre hundar som lyckades få in fåren i fållan, men dessvärre inte ut. Inför vår start kändes allt bra. Jag vet att jag har en fantastisk vallhund som dessutom är riktigt lydig, med bra djurkänsla, tempo och attityd.

Jag har inte tränat så mycket balanserande med Gavi. Och när jag gör det säger jag inga kommandon. För när jag väl säger höger eller vänster vill jag gärna att han fortsätter tills jag säger något. Och när hunden inte tar visselsignaler riktigt så snabbt som han borde så blev det att han slår över. Dessutom var jag nog inte helt överens med domaren om vart kl 12 var någonstans. Lite dålig framdrivning där jag inte riktigt vågar lita på att Gavi fixar att parera själv utan styr för mycket. Gavi var väldigt taggad och ivrig på att valla så jag får påminna honom om tempot en del i fösningen. Jag behöver träna en hel del på att se linjerna när jag är en bit bort. Men inget hade kunnat förbereda mig på missen jag gjorde strax innan andra grinden? Gavi borde ha parerat fåren åt höger men när matte säger vänster gång på gång och den lydiga hunden gör rätt, kunde jag bara ta mig om huvudet och skaka åt min kostsamma miss. 😳 Och kanske är det därför jag inte lyckas få in fåren i fållan? För att jag ska få chansen att göra om, och göra rätt, på drivningen? Jag vet inte varför vi inte lyckas med fållan när det verkligen gäller. 😤 Vi misslyckades ju på IK1-debuten och nu på VP. Vi flyttar fåren dagligen mellan grindhål och har inga större problem med de olika formerna vi tränat fålla hittills. Jag vet att jag skulle behöva en större dos av tålamod på tävling. Att våga vänta ut fåren lite längre. Skulle nog behöva lära Gavi aningens mjukare flanker för arbetet vid fållan men vi brukar lyckas.
  

Lite irriterad är jag över att det står att vi tappar djuren då jag bara fick en chans till på fållan och trodde att jag förbrukat den. Slutade därför att gasa på Gavi mot de två djuren som var på väg till utställningen när de delat på sig. Tyckte han var så duktig som faktiskt vände sig om och började flanka på dem trots att vi inte tränat att han ska vända sig om och ta en ”ny” flock. Det är inte en underdrift om man påstår att jag är väldigt besviken på detta resultat. 😢 Vi bara SKA klara ett VP. Det är inga svåra saker. IK1 är ju mycket svårare. Och vår första IK1 fick vi ju godkänt (dvs över 50 poäng), utan fållan. Känner mig lite besviken på resultaten som numera står på Gavis sida. Det känns inte alls representativt för honom. Men – det måste betyda att det är meningen att vi ska fortsätta tävla vallning för tävlingsmänniskan i mig är så missnöjd med hans siffror. Och jag kommer inte vara nöjd förens resultaten visar de siffror som talar om för omvärlden, och inte bara mig, vilken vallhund jag har. Dessvärre så är ju jag den största orsaken till dessa siffror . . .

   

I måndags åkte jag upp till Kumla för att träna med främst Emma och Hejja. Jag minns själv hur svårt det var i början att placera sig rätt, att läsa både hunden och fåren. Men det kommer att gå vägen! 👌 Här är en liten film som visar att Hejja kommer ihåg träningen som hon gjorde här. 

Dessvärre började måndagen med att jag blev fälld av en tacka när jag skulle dela gruppen. Lite klantigt började jag med Era och när jag ska dela med honom behöver jag aningens större mellanrum för att han på något vis inte ska samla ihop grupperna igen. Vet inte hur han lyckas med det trots luckan jag skapat. Rakt in i knävecket bakifrån blev det så jag ramlade framåtstupad i gräset. Lite öm i benet men vi tränade på. Det som inte dödar, det härdar eller hur? Körde hem till pappa en sväng efter och hela vägen hem utan större missöden. Lite ont gjorde det så klart.

Väl hemma fick jag någon typ av kramp och höll nästan på att svimma. 😱 Gick ner till sängen och fick hjälp med att lägga benet i högläge. När jag vaknade av smärtor mitt i natten var det bara att härda ut för jag kunde inte ta mig upp ur sängen. Det var bara att boka tid på vårdcentralen då jag inte kunde böja knät och var så svullen. Blev skickad på remiss till Eksjö för att röntga och besöka ortopeden. Min resa började strax innan 11 och vi var inte hemma förens 20. Röntgen visade som tur inga skelettskador men de misstänkte att det var något med menisken då jag inte kunde böja på benet så redan dagen efter fick jag en titthålsoperation inbokad. Ytterligare en lång dag utan mat och lång väntan. Först skulle jag få en bedövning i ryggmärgskanalen men då den kan sitta i ganska länge beslutades det att jag skulle sövas istället. Påminn mig om att jag och narkos inte går ihop! Jag mår riktigt illa av att sövas. 😷 Tror jag opererades vid 15 och till och med när jag kom hem vid 21 mådde jag illa och var supertrött. Det bästa, eller sämsta, med titthålet var att de såg inga fel på menisken men tillräckligt med förslitningsskador för att avråda mig från att springa. Nu har jag inte löptränat på länge men jag tycker ju faktiskt att det är lite roligt när jag väl kommer igång. Men jag gillar att cykla också. Och förhoppningsvis inkluderar inte springförbudet agilityn. Vi får se vad sjukgymnasten säger. 😜

Väl hemma i onsdags fanns ett brev från Optigen. Det labb som gjort DNA-analys på Gavi för ögonsjukdomen CEA. Tanken är ju att han ska bli pappa och som tur var är det ett tag kvar för det kostar att kolla dessa prover som finns. Jag valde att bara göra CEA just nu då det kalaset gick på 2700 kr. Om jag även skulle kollat IGS, TNS, NCL och MDR1 som är de andra testerna framtagna speciellt för bland annat bc så hade allt gått på nästan 5000 kr. Den svenska rekommendationen är att kolla CEA men IGS börjar att komma också. Jag tror att jag kommer att kolla alla resterande fyra när jag får lite mer pengar över. Det skadar inte att kolla även om man inte behöver. Gavis resultat på CEA-anlaget var inte vad jag hoppats på men inte hela världen. Han är bärare (dvs carrier) av anlaget och kommer därför bara att kunna betäcka en tik som är testad som fri/normal. Helt perfekt kan ju ingen vara. 😉

Vart tog fritiden vägen?

  
Fritid – den tid på dygnet som inte upptas av arbete, måltider eller sömn. Brist på upplevd fritid kan orsaka symptom av stress och trötthet, vilket fått till följd att från och med 2004 går det att få fritid på recept. Så kallad friskvård. Men visste ni att fritidsbegreppet kom till i samband med industrialiseringen? Tidigare hade nämligen inte jordbrukssamhället innehållit tid för någon ”fritid”. Jag börjar förstå varför! 😜

Jakttornet är strax till vänster om elstolpen som syns från början/slutet av hagen.

 

Jakttornet är strax till höger om elstolpen som syns från ingången till hagen.
 
Idag gick jag med RunKeeper igång från den yttersta kanten av taggtråden som markerar var markägarnas mark börjar, till det tänkta stället där jag vill att den kommande stora hagen ska sluta. 270 meter blev det. Damerna vill helst att mina får går där och betar ner. Men innan jag kan släppa dem där behöver jag stängsla. Byta taggtråd mot fårnät. Efter allt stängslande och trimmande som jag redan gjort kan jag glömma all träning jag planerat i höst. Kommer inte hinna något annat än att stängsla och flytta vindskyddet! 😁😁😁 Men tänk så bra det kommer att bli när allt väl är gjort? Dock finns det ytterligare lika mycket yta kvar att stängsla då. Någon vallningstok som vill flytta hit? 😉

VP-check

Efter två IK1-rundor borde jag ha en klar bild över hur vi ligger till i träningen inför vårt kommande Vallhundsprov nu på lördag. Söndagens runda var bättre än lördagens även om siffrorna sa något annat. En snabbanalys över gårdagens runda kommer här:
Hämtet – Lördagens fina utgång och upptag behövdes bara göras om ifall jag satsat på att få bra poäng. Jag gjorde inte det. Vi provade det andra hållet och Gavi stannade aningens kort. Inget problem jag märkt av hemma direkt men det stod tre personer och vaktade fåren idag. Han är van vid en. I lördags stod det två. Det syntes tydligt att han blev störd av detta. Därav dåligt upptag och dålig start på framdrivningen. Lyckades få honom att svänga fåren mot linjen en bit men han hade behövt gå en kvart istället för bara 10 min. Dock en förbättring i lydnaden jämfört med gårdagen även om de flöt förbi grinden idag med. Poängen på hämtet blev dessvärre sämre pga av strulet i slutet av utgången.
Fösningen – Betydligt bättre linjer även om crossen var superkämpig då en tacka ville gå för sig. När jag flankade igång den så for de andra iväg bort från linjen. Vilket innebar att Gavi var tvungen att släppa den egensinniga tackan och därmed förlora trycket på denna. Så här i efterhand tänker jag att jag borde struntat i linjen och fokuserat på att få hela gruppen framåt istället. Det grämer mig lite att jag lyckades svänga tillbaka fåren genom första grinden för att jag villa hålla dem tajt på linjen. De poängen kommer jag aldrig att slarva bort igen! 
Drivningen – Enkel. Fick bara något avdrag då jag råkade svänga dem lite för mycket på ett ställe. 
Delningen – Jag lyckades få till en lucka ganska fort men kallade in Gavi aningens för tidigt så han lyckas på något vis få med sig en av de två som gått åt andra hållet. Var fanns isen i magen??? Tiden tog dessvärre slut där så vi fick inget mer försök.

Slutkontentan av att tävla vallning? Det är mycket svårare att vara nybörjare i denna gren än i någon annan! Och om resultatmänniskan i mig kan släppa de dåliga poängen så kommer jag att inse att Gavi gjorde så många bra saker! Han tog alla mina kommandon (utom vid 100-150 m). Han hade bra attityd. Höll bra avstånd i flankerna. Han kom in mellan fåren utan problem vid delningen. Han höll draget perfekt utan att vilja stoppa fåren. Lördagens drivning visade att han kunde parera hur bra som helst! Han gjorde i stort sett allt jag bad honom om. Förutom avståndslydnaden är den enda som behöver träning av oss jag. För jag var för sen eller för tidig många gånger. Jag borde inte brytt mig om linjen vid gårdagens cross utan låtit Gavi flytta djuren istället. Det hade skapat bättre erfarenhet inför framtiden! Ha is i magen vid delningen och fållan. Sedan kanske jag behöver träna på att använda käpp? Har aldrig behövt den i träningen här hemma men det ser nödvändigt ut då alla andra har en. 

Förhoppningsvis kan vi fixa avståndslydnaden på detta 400 m -fält i höst/vinter.

  

Dags att träna svängsignaler med visslan!

Hur känns det inför VP på lördag??? Jag känner mig så trygg!!! Det finns ingen möjlighet att vi inte skulle klara det. Ja om det inte är högt gräs vid utgången då. Men hämtet är bara 100 m så även om det skulle vara högt gräs tror jag att Gavi får syn på dem när han väl kommit ut en bit. Lydnaden är jag inte orolig över på det avståndet. Inte upptag eller framdrivningen. Det står inte en grind ivägen för fåren och de är heller inte lika hårda med linjerna. 
Varken fösningen eller drivningen är jag orolig över även om tackorna är egensinniga. Vi kom till delningen på 9 min så nog hinner vi till fållan innan tiden skulle ta slut. Även om vi missar fållan så kommer vi inte att ligga under de nödvändiga 50 poängen. Mitt mål är dock att göra bättre ifrån mig och träna våra lätta får på en trång ränna för att öka chanserna på att läsa svåra situationer. Det ska mycket till för att Gavi inte skulle bli godkänd. Frågan är snarare – kan han slå Eras poäng? 

Vår första IK1-runda gjord!

Innan jobbet idag drog Gavi, Hejja och jag iväg mot Linköping. Strax utanför Brokind arrangerar Östergötlands vallhundsklubb IK1-tävling under hela helgen. Jag vill våga satsa på att tävla trots fiaskot förra gången! Även om Gavi inte haft några bekymmer med sina utgångar var jag än varit och tränat, så var jag supernervös inför faktan att han inte hittade fåren på Öland. Tänk om det skulle hända även denna gång?

  
 
Som ni ser på bilden var marken som tävlingen hölls på perfekt för oss nya. I alla fall gällande att hunden kan se fåren. Gavis hämt var kanske aningens för vid men å så härligt det var att se att han jobbade på så bra i utgången! Fåren började gå redan när han var vid kl 10 trots stort avstånd och att han fortsatte till kl 12. Visslan var med men Gavi sa att han inte riktigt visste vad den betydde när han var dubbelt så långt bort som hemma. Precis som många andra bc så är lyhörigheten inte densamma när hunden är en bra bit bort. Så läxan till framtida tävlingar är avståndslydnaden! För nu missade vi hämtgrinden då Gavi inte tog min svängsignal. Däremot behövde jag inte säga sakta en enda gång då han höll ett bra tempo hela tiden! 

  

Vi fick alla får runt startpinnen och genom första grinden ganska bra på linjen. Men jag vågade inte ge svängkommandot för tidigt, vilket självklart resulterade i för sent istället. Och då fåren drog åt det håll som andra grindparet var fokuserade inte jag på att få in dem på linjen. Dumt så här i efterhand om man tänker på poäng men där och då var jag mest orolig över att tappa djuren och missa grinden. Grinden missades men vi tappade inte fåren! Drivningen var fint på linjen och delningen hade blivit full pott om jag inte klantat mig och missade att hålla koll på ett får som delade sig från de andra och gjorde att jag inte kunde backa åt något håll utan att få ett får på fel sida. 
Fållan sänkte oss totalt. Jag hade dem ståendes i öppningen hur många gånger som helst. Men det var bara två som ville gå in. Resten smet ut längs kanten. De var känsliga för både mig och Gavi. Den stora lärdomen här är att ha mer is i magen!!! Imorgon ska JAG göra bättre ifrån mig! Gavi gjorde sitt jobb på alla ställen utom i framdrivningen. Nu är det upp till mig att läsa av fåren bättre så att Gavi kan få mer rättvisa siffror!
Första steget i vår vallningskarriär är påbörjad!