Vecka 42

Tänkte jag skulle härma Elin med Koira så att jag håller bättre koll på vad jag ska göra varje vecka. Dessutom blir det lättare att se vilka dagar jag kan samträna!

Måndag blir det hemmaträning. Dags att börja på freestyletrick för bättre kroppskontroll med Era och Azlan får nog jobba med platsen som alltid.

Tisdag har vi bil på dagen vilket gör att vi drar till klubben för att träna agility (slalom, gungan och hoppteknik). Efter ett besök på gymmet för matte! Det blir ingen lydnadstävling för Azlan och mig denna dag. Vill inte riskera ännu en dålig plats vilket jag tror blir resultatet för den där hakan-i-backen-träningen har bara gjort honom mer orolig.

Onsdag blir det träning hemma. Agilityövningar som cirkelarbete och bakombyte står på schemat. Kanske borde fixa kontaktfältsbrädan jag har liggandes???

Torsdag hoppas vi på att träna ihop med Elin och Koria. Freestyle och lydnad brukar det bli när vi träffas på hemmaplan. Förhoppningsvis hinner jag iväg till agilitymötet om vinterträning ute på LBK efter jobbet. Slutar jobba samtidigt som det börjar . . .

Fredag drar vi till LHU för samträning med Maria med Anni och Sara med Ozzy. Självklart är det agility som står på schemat!!! Framövningar och serpentin tror jag att vi ska syssla med.

Lördag kommer nog att innebära två agilitypass för mig. Om jag inte lyckas få Therese, en arbetskamrat, att dyka upp på LHU:s agilitysamträning. Annars blir det en tur till Mjölby med Era och samträning på LHU med Azlan.

Söndag är ännu fri men kanske det kan bli ett avgörande besök för mig och Era innan eller efter vi har tränat agility ihop med Marion och Eim?

Annonser

Ännu en underbar dag

Ytterligare agilityträning i det fina höstvädret blev det idag! Det är sjukt vad trevligt man kan ha det under dagen när man jobbar kväll! Tänkt så många fler soltimmar jag får än alla stackare som måste hålla sig inomhus när vädret är som bäst! Sedan utnyttjar jag all dötid på jobbet med att analysera träningspasset! Något som verkligen behövdes idag . . .

Tränade ihop med Sara med Ozzy och Maria med Anni. Vi byggde upp en klass 1-bana som vi körde i Kumla sista tävlingshelgen. Eftersom jag redan sprungit denna bana två gånger om kunde jag prova sådant som jag inte gjorde på tävlingen. Det blev en hel del blindbyten som jag inte hade med och tur var väl det för jag var helt enkelt för passiv vilket fick Azlan att springa bredvid istället för att hoppa. Även om jag nu inte var så otacksamt fel i min handling. 😦 Azlan strulade både i starten, vid slalomet och vid blindbytena. Inte riktigt hans dag idag (även om han satte resterande högerslalom klockrent). Samt att jag blir lite för passiv när Era sitter bredvid. Eller sitter och sitter – ja, det är nog inte det han gör!!! 😕 Ett kort pass som vanligt förr herr Azlan innan jag släppte lös arbetsmonstret.

 

 

Denna bana började med tre hopphinder på raken vilket gav oss chansen att träna på starter och fram. Inga problem med att ligga kvar i starten när jag går 15-20 meter bort och vänta på frisignal. Däremot kan han glömma bort hindret i mitten vid första försöket! 😉 Efter hinder nr 2 fanns möjligheten att vika av för att ta en tunnel och dumt nog gjorde jag det. Vilket resulterade i att det var helt omöjligt att köra framträningen åt det håll som han blev tvungen att passera tunnelingången. Det är näst intill sjukt att det ska räcka med att träna två pass med enbart tunnlar för att få en tunnelgalning!!! 😯 Azlan är fortfarande inte helt förtjust i tunnlar och skulle aldrig få för sig att söka upp dem på det viset som Era gör. Efter att vi kört framövningar åt andra hållet tyckte jag att det borde vara bra träning att ha tunneln som fälla. Placerade leksaken efter hopphindret som jag ville att han skulle ta men den var tydligen inte av intresse då det stod ytterligare ett hopphinder i 45 grader från det första. Han drog dit hela tiden trots att de andra försökte att dingla med leksaken. Enda sättet jag fick honom att söka sig rakt fram var att slänga leksaken precis innan han fick släppkommandot. Konstigt nog inser jag att framövningarna har varit en succé för när jag ligger efter honom ska han söka hinder! Om än åt det hållet jag vill! 😀 Han hade inga som helst problem att ta en rak linje över de tre hopphindrena utan att suga mot tunnel eller annat hopphinder när jag står framför. Men helt klart behöver vi träna en hel del på att söka linjer när jag är efter. Rätt linjer menar jag då! Fast å andra sidan ska inte jag vara efter!!! 😛

 

 

Kom ihåg-träningsplan:

-boxhörn, ta utsidan
– serpentin
– staket
– söka linjer, 3 hopphinder
– stjärna

 

 

 

Bildkavalkad

 

Denna position vill vi alltid ha!

 

 

Påminner lite om en bulldozer här . . .

 

 

 

Lite för taggad och då flyter man fram ett steg för mycket.

 

 

 

Ser inte ut att gå så fort men det gör det!

 

 

 

Lång väntetid är det ibland när man tränar.

 

 

 

Framträningen har gett resultat!!!

 

 

 

"Jag har dig nu!"

 

 

 

Mattes älskade pälsboll. Se vilket härligt uttryck han har. Är agility skoj må ni tro?

 

Bästa höstdagen EVER!!!

Finns det något bättre än en höstdag med strålande sol? När träden står i sin grannaste skrud? Visserligen skulle det behövt ha varit lite hårt i backen för att jag skulle fått min favoritdag på året. Det ska vara lite frost och kinderna ska bli röda av den bitande luften. Tänk att dessutom få spendera en hel sådan dag med att träna hund. Och det med goda vänner! Det är precis så som det ska vara!!! Jag är lycklig över att ha möjligheten till att njuta av livet på detta sätt. Att man sedan har minst en hund som förgyller dagen ännu mer gör att energin fylls på för ett bra tag framöver! 😀

Elin och Koira hämtade upp oss runt halv ett idag för att möta upp med Erika och Oggie plus Ulrika och Leona med flock ute vid HU. Där stod både lydnad, freestyle och agility på schemat. Men framför allt att knäppa en mängder med kort nu när solen hedrade oss med sin närvaro. Det blev en hel del fina kort på Era när vi kör lite lydnad och något kort blev allt bra under agilityn med även om Elin fann det svårt att fånga racerhunden. Dem återkommer vi till senare när jag fått tillgång till dem.

Först körde vi en platsliggning som jag inte förberedde tillräckligt bra med Azlan. Då blir det som det blir. Lite lös i armbågarna men inga resningar i alla fall. Sedan körde jag bara igenom lite ff, läggandet och ställandet för att se att han kom ihåg vad som är vad. Med Era blev det inget strukturerat pass utan han skulle ju fotas. Så vi körde ff med lite vändningar, ett par inkallningar med och utan läggning och även läggande under gång. När jag stressar honom inför ff så tränger han lite men om jag bara låter honom sätta sig ordentligt innan jag går försvinner det näst intill på en gång. Jag skäms otroligt mycket över att jag inte tar detta med lydnaden mer seriöst. 😳 För det kan bli riktigt fint och bra om jag satsar mer på det. Men det är ju att jag tycker det finns andra roligare saker att träna. Fast jag tycker allt att det är kul att träna lydnad med. Inte för att jag behöver bestämma mig idag för all framtid men om man vill komma någonstans bör man se till att träna ordentligt och genomtänkt redan från början. Vi får väl se efter vintern . . .

Att vi ska syssla med agility råder det däremot ingen tvekan om!!! 😉 Både hundarna och jag prefererar att springa inne på agilityplanen än något annat. (Ja, Era och jag skulle nog preferera något annat än agility om vi fick välja men då det inte är tillgänligt för tillfället är det agilityn som ligger först på listan.) Denna vecka har vi hunnit med 4 pass med andra träningskamrater och det börjar ske framsteg med Eras självkontroll när han tittar på andra som kör. Däremot går det väldigt långsamt med att få honom att acceptera att jag springer med en annan hund. 😦 Förutom det går allt framåt i träningen. Gungan tog ett ordentligt skutt framåt idag när belöningen var leverpastej. Vi har kört med bangleken som går ut på att hunden ska hoppa upp vid sidan av gungan och smälla den något upphöjda brädan i backen. Detta för att de ska lära sig att det är de som har kontrollen över gungan och ljudet som den åstadkommer när den slår i backen. För en vecka sedan tyckte Era gungan var otäck och försökte nafsa den när den slog i backen. Tillsammans med träningen att springa upp på gungan medans matte håller den uppe i luften kunde han därför idag utföra hela gungan utan hjälp. Det går fort!!! :p Trots det kommer jag att fortsätta att köra bangleken och full-fart-upp-på-gungan-träningen var för sig ett tag till. För vad kommer vara mitt största problem med att träna Era? Skynda långtsamt!!!

Lite mörkrädd blir jag över framfarten han har när vi tränar. I början av veckan hade vi inte kört så mycket fram-övningar så även om han kan köra boxövningar med snäva svängar har han haft problem med att suga framåt. På dagens träningspass hade han ett sådant bra sug att inser att jag kan komma att få problem att hänga med min hund. Precis som det ska vara i agilityn! Däremot känner jag att jag måste vara mer samlad och ha mer attityd när jag kör honom. För direkt när vi börjar köra lite längre kombination måste jag satsa järnet för att se till att vara placerad precis där jag ska vara. Hittills har allt varit på lek. Vi har gjort alla övningarna för att förbereda oss men det har liksom inte gjort något om det blir fel. Om jag inte riktigt hänger med eftersom det har varit så korta övningar. Dagens pass var verkligen ett välbehövligt uppvaknande! Här gäller det att tänka framåt och ha en bestämd plan över hur även jag ska springa i övningarna. Inte bara hunden!!!

Dagens roligaste var, trots Eras kanonpass, när Elin körde med Azlan. Detta för att jag inte orkade höra på när Era skulle levt rövare. Vilket han inte gjorde när Elin körde med Azlan. Tror nog att vi ska se till att Elin får träna Azlan lite så att hon lär sig vart hon ska vara på planen! 😛 😉 😀 Självklart körde jag Azlan en vända och jag börjar nog faktiskt tycka om slalom!!! 😯

Blodiga fingrar . . .

är något som jag får lite då och då när jag tränar både Azlan och Era. När de blir lite för taggade är de inte lika försiktiga med vart de sätter tänderna när jag belönar dem. Och vid varje tillfälle förundras jag över att ett sådant litet sår kan blöda så mycket. Det är ytterst sällan som jag har med mig plåster ut på promenaden! 😉

Om 11 dagar får jag officiellt börja träna agility med Era!!! Det enda problemet med att han är född så sent på året är att nu när jag får gå kurs och sätta igång på allvar med hinderträningen – ja då kommer det att bli för hårt i backen! Vi är inte där ännu och förhoppningsvis får vi inte en lika kall och snöig vinter som förra året så att vi kan träna på utomhus. En del saker kan vi köra på med inomhus (balanshindrena på LHU) men hoppövningar och sug på hinder blir jag tvungen till att hårdköra nu och sedan när våren kommer. Träningsstatusen för Era är så här:

– snäva svängar runt hinderstöd (runt och sväng)
– hoppa låga höjder
– tunnelgalning efter två pass
– startövningar (kan lämnas 2 hinder)
– bangleken med gungan
– ett pass med slalom (bågmetoden)
– har självmant sökt sig upp på balanshindrena

Det är verkligen sjukt kul att träna med Era. Inte bara agility utan allt!!! 😀 På promenaden som vi gick nu när jag kom hem ifrån jobbet skickade jag honom fram runt en flaggstång och kommenderade ligg när han rundat flaggstången. Han har lite svårt för att lägga sig på avstånd då han gärna vill ligga vid mina fötter men bara efter en ordentlig belöning kunde jag variera när jag sa kommandot och längden till flaggstången. Ibland stod jag 10 meter bort och sa ligg precis när han rundat, vissa gånger 15 meter bort och väntade med att säga ligg tills han rundat och sprungit mot mig ett par steg. Vid 20 meter fick han svårt att suga framåt så det får vi träna mer på. Han är dock inte alltid så snabb på att slänga sig i backen men om jag kunde vara lite mer strukturerad skulle jag enkelt kunna åtgärda det. Det är bara det att när man går en promenad så kör man inte några planerade träningspass. Utan det gör jag bara för att Era vill! Fast jag får tänka mig för innan jag ger honom några uppgifter så att han har hunnit göra det han ska. Annars är det näst intill omöjligt att få honom till att göra det. Har man väl uppmuntrat honom att arbeta är det svårt att stänga av motorn. Inte för att jag klagar! :mrgreen:

Höstrenovering

Utanför fönstret blåser vinden ruskigt kallt. Vilket är som det ska när hösten har gjort sitt intågande. På jobbet är det tydligt att hösten varit här ett tag då produkterna i kundvagnarna har ändrats. Något som brukar vara vanligt när skolan satt igång och folk börjar komma in i vardagen igen efter semestern är uppgraderingar av hemmet. Nya gardiner, andra färgkombinationer och regelbundna besök på IKEA. Det är dock inte bara hemmen som renoveras utan även kroppen och energin. Man kommer igång med träningen efter sommarens synder och motivationen till att vara strukturerad känns uppfriskande efter flera månaders slappa dygnsrytm. Jag är inget undantag. Och medans flitens vindar blåser innanför fönstret passar det sig att byta blogg. Det finns faktiskt inget som är tråkigare än en blogg som aldrig uppdateras. Kanske lyckas vi bättre med denna? 🙄

Agilitysäsongen är avslutad och eventuellt har jag en lydnadstävling kvar med Azlan. Det känns lite vemodigt att säsongen är slut då den slutade lite olyckligt med vårt sista lopp. Händelsen förstörde den härliga känslan som jag har haft under hela säsongen med Azlan. För detta år har han varit kanonbra!!! Och som han har utvecklats!!! :mrgreen: En stor del av framgångarna kan vi nog tacka kastreringen för då Azlan numera aldrig behöver ha en inre konflikt om att göra det han älskar (köra agility med matte) eller ägna sig åt sina instinkter (scouta av området). Istället för att kampa inombords kan han nu fullt ut glädja sig åt att göra det både han och jag älskar – agility. Den glädjen och självförtroendet som han fått genom att aldrig behöva ifrågasätta (nåväl, inte hela tiden :p) gör att jag kan köra på med glädje och tillit vilket ökar hans förtroende för mig som förare. Det är väldigt tråkigt att säsongen är slut för jag vill verkligen fortsätta tävla med honom. För det känns som att vi kan ge så mycket mer än vad vi gjort denna säsong. Nog är det tur att det kommer ännu en??? Då ska vi nolla fler lopp än i år och inte nöja oss med att få 5-felare. Vilket inte är helt omöjligt då vår slalomträning tar större steg än det någonsin gjort tidigare mellan varje pass. Det omöjliga tar bara lite längre tid, visst är det så? 😆

Mina planer på att tävla lydnad med Era ligger på is för tillfället. Jag gillar verkligen att träna in grunder men är sämre på att jobba med finlir och uthållighet. Fyra moment är näst intill färdiga även om säkerheten behöver nötas en hel del. Det är platsliggningen, fria följet, läggande under gång och inkallning som vi jobbat mest med. Apporteringen har vi lite problem med men å andra sidan så har jag inte ansträngt mig att jobba med den. Finns andra roligare saker att träna på! 😉 Har bestämt mig för att vänta med att starta i lydnaden tills början av nästa år då jag känner att det finns mycket potential i honom. Därför gäller det att inte skynda framåt för tidigt. Vilket är mitt största problem när jag tränar honom! 😳 Vissa saker lär han sig på två pass (även om säkerheten kanske saknas) och därför har jag lätt för att glömma bort att inte kräva för mycket av honom. Även om han snart blir 1 år, är han fortfarande bara en bebis i jämförelse mot Azlan. Ändå har han större krav på sig då han näst intill alltid går lös och jag räknar med att han ska klara hundmöten, möten med cyklister, barn, bilar och andra människor utan problem. Jag förväntar mig även att han ska ha större självkontroll än Azlan ens har idag. Det finns många områden där jag särbehandlar unghunden Era med gamlingen Azlan. Och helt ärligt är det oftast till unghundens fördel. 😉

Inser att jag inte kan skriva om allt som jag känner att jag behöver efter ett sådant här långt uppehåll så ramla inte av stolen av förvåning om det råkar finnas ett nytt inlägg imorgon. Kanske kan jag lyckas fånga hundarna på kort med? Ni måste ju få se hur pass unghundig Era numera är! :p